fullmoon_taja

Fullmåne – fiskarna

Jag vaknade med ett ryck i morse. Klockan ringde och jag skulle upp ovanligt tidigt. Drömmen hängde kvar som den brukar göra när jag vaknar mitt. Jag förberedde min egen död.

När jag väl hade skakat fram lite energi nog att gå upp började jag fundera över drömmen. Och insåg ganska snabbt att det här var väl ett tecken hur tydligt som helst.

Fullmånen i fiskarnas tecken. Att släppa taget och/eller acceptera. Och vad är död om inte att göra just detta. Något behöver dö för att kunna uppstå igen. Ingen har sagt att det är lätt, smärtfritt och smidigt, det kan göra ont men det kan också göra så att det känns betydligt lättare att andas. Kanske vet man inte ens om att något har tajtat åt bröstkorgen och orsakat att det inte flödar så smidigt som det ska.

Så lätt det är just nu att sjunka ner i det där havet av känslor nu, fiskarna simmar smidigt omkring och rör sig  lätt i stim men även ensamt. Just den här fullmånen finns det en stor chans eller risk om man vill se det så, att det kommer upp lite större rovdjur från djupet. Minnen från förr, sår som inte är helade, ilska och sorg mixat med varandra.

När nu Chiron, den skadade healern är inblandad, kan det bli tydligare än så? Han som offrade sin odödlighet för att kunna släppa taget om sin ständiga smärta och äntligen dö. Där Chiron befinner sig menar man att där hittar vi de sår vi enbart kan läka själva och vad passar då bättre än att titta på vad som just nu  försiggår med öppna ögon?

Vi kan lätt drunkna i allt det som händer i vår värld just nu och vi kan lika lätt drunkna i allt det som vi upplever är riktat mot oss själva. Som fisk kan du så lätt fastna i att simma enbart i en riktning, för långt och för djupt. Att fastna i de känslomässiga såren gör att vi lätt kan förlora oss i tycka synd om oss själva och anklaga andra. Men Mars är också iblandad i detta vilket gör att det kanske är dags att bli lite energisk, kanske till och med lite ilsken? Vi behöver då och då tillåta att även vår ilska syns och erkänns. Att stå upp för oss själva och de känslor vi verkligen har där på djupet.

Det är dags att ta fram, erkänna, släppa taget och låta saker dö för att nytt ska kunna komma fram.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Leave a reply

required