Fullmåne – eclipse

fullmoon_taja

Fullmåne – fiskarna

Jag vaknade med ett ryck i morse. Klockan ringde och jag skulle upp ovanligt tidigt. Drömmen hängde kvar som den brukar göra när jag vaknar mitt. Jag förberedde min egen död.

När jag väl hade skakat fram lite energi nog att gå upp började jag fundera över drömmen. Och insåg ganska snabbt att det här var väl ett tecken hur tydligt som helst.

Fullmånen i fiskarnas tecken. Att släppa taget och/eller acceptera. Och vad är död om inte att göra just detta. Något behöver dö för att kunna uppstå igen. Ingen har sagt att det är lätt, smärtfritt och smidigt, det kan göra ont men det kan också göra så att det känns betydligt lättare att andas. Kanske vet man inte ens om att något har tajtat åt bröstkorgen och orsakat att det inte flödar så smidigt som det ska.

Så lätt det är just nu att sjunka ner i det där havet av känslor nu, fiskarna simmar smidigt omkring och rör sig  lätt i stim men även ensamt. Just den här fullmånen finns det en stor chans eller risk om man vill se det så, att det kommer upp lite större rovdjur från djupet. Minnen från förr, sår som inte är helade, ilska och sorg mixat med varandra.

När nu Chiron, den skadade healern är inblandad, kan det bli tydligare än så? Han som offrade sin odödlighet för att kunna släppa taget om sin ständiga smärta och äntligen dö. Där Chiron befinner sig menar man att där hittar vi de sår vi enbart kan läka själva och vad passar då bättre än att titta på vad som just nu  försiggår med öppna ögon?

Vi kan lätt drunkna i allt det som händer i vår värld just nu och vi kan lika lätt drunkna i allt det som vi upplever är riktat mot oss själva. Som fisk kan du så lätt fastna i att simma enbart i en riktning, för långt och för djupt. Att fastna i de känslomässiga såren gör att vi lätt kan förlora oss i tycka synd om oss själva och anklaga andra. Men Mars är också iblandad i detta vilket gör att det kanske är dags att bli lite energisk, kanske till och med lite ilsken? Vi behöver då och då tillåta att även vår ilska syns och erkänns. Att stå upp för oss själva och de känslor vi verkligen har där på djupet.

Det är dags att ta fram, erkänna, släppa taget och låta saker dö för att nytt ska kunna komma fram.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Tankar, attityder och dess kraft

Tankar och Attityder

Rosenthaleffekten, eller pygmalioneffekten, är det något som du hört talas om?

elev1968 gjorde Robert Rosenthal ett berömt försök som handlade om hur vi påverkas av våra förväntningar. Många av oss vet vilken kraft våra tankar har men frågan är om vi verkligen tar det på allvar? Pygmalioneffekten är ett utmärkt försök som i mina ögon verkligen visar allvaret.

Robert Rosenthal valde slumpmässigt ut ett antal skolor i USA. I dessa skulle han pröva hypotesen att tankar och attityder är skapande. I dessa skolor lottade han slumpmässigt ut ett IQ tal till varje mellanstadie elev.

Lottningen var hemlig och det tilldelades låg, normal och hög intelligens.

I mellanstadiet får eleverna nya lärare och dessa lärare får på deras klasslistor även reda på elevernas IQ nivå. Rosenthal säger till läraren att han har “testat” barnen och det är därför läraren får reda på IQ nivån för att “hjälpa” barnen. Läraren lovar att hålla intelligens nivån hemlig.

Under försökets gång låter Robert barnen genomföra standardiserade prov med jämna mellanrum och läraren får även skriva personliga utlåtande om varje barn varefter tiden går.

( Ni har säkert i minnet att Robert Rosenthal aldrig hade träffat dessa elever och att IQ siffrorna -intelligensnivån, enbart var slumpade.)

Efter bara en kort period uppstår mönster.

De elever som blev tilldelade (slumpmässigt) en låg intelligenskvot blev sämre och sämre på proven. Lärarna rapporterar också att de anser att dessa barn är tröga, håglösa och ointresserade.

Eleverna med slumpmässigt hög intelligenskvot blir bättre och bättre och lärarna rapporterar att dessa elever är pigga, alerta, vakna och nyfikna.

Man avbryter försöken efter ett tag och får efter det arbeta för att rätta till uppfattningar så att inte elevernas framtid skulle påverkas av detta.

Min tanke om dig, ger mig en attityd. Min attityd påverkar dig, du får en tanke om dig själv och du ger svar utefter min förväntade tanke.

Försöket ger upphov till oändliga av variationer om hur mycket våra tankar, våra attityder påverkar, både oss själva och andra.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Nymåne – vi behöver dö för att kunna återfödas

crescent-moon-goddessVi behöver dö för att kunna återfödas.

Vi behöver dö för att kunna återfödas helt enkelt och det gäller självklart inte bara vår fysiska kropp utan rent symboliskt gäller väl detta det mesta.

Och precis detta är det som mörkermånefasen förbereder oss för. En månfas där vi vandrar i mörkret, det mörker som är ett måste för att vi ska kunna se klart igen.
Under mörkermånen anar vi, “ser” vi skeenden för nästa måncykel. Kanske vet vi om det eller så är vi omedvetna om det, oavsett vilket verkar det som om att vi med automatik sållar bort och sparar allt utifrån det vi fått erfarenhet av men också utav det som vi långt djupt inom oss förstår att vi kan ha nytta av framåt.

Nu när nymånen sker är den fortfarande i mörker för oss. Och visst är det så också?! Något nytt händer och vi “vet”, anar, känner att det är på gång. Vad kan vi inte sätta fingret på men att något är på gång det vet vi.

Nyfiket trevar vi oss framåt, en del traskar modigt på i mörkret medan andra tassar fram försiktigt med händerna framför sig som känslospröt. Som barn, förväntansfulla, rädda och nyfikna.
När nu jungfrun är den som föser oss framåt går vi förmodligen ganska sturskt och självsäkert fram, åtminstone skulle det kanske se ut så om det var någon som kikade på oss. Jungfrun har många gånger en attityd som att ensam är stark. Inte behöver jag någon inte, man är ju inte jungfru för intet.

När jungfrun anländer skulle man kunna tänka sig att den här måncykeln skulle styras utav lite struktur, ordning och reda som sagt. Planering, organisering är något som tilltalar det här tecknet.
Kanske blir det så att vi dras mot detta och för min egen del så skulle det inte skada om jag fick hjälp av den här energin. När jag idag plockade ihop det som jag strött runt omkring mig på mitt skrivbord och hyllor på jobbet så tänkte jag trött att det vore väl den om jag inte kunde få någon struktur på alla mina papper. Med en duns la jag det på mitt nya skrivbord i mitt numera egna lilla “kontor”. Perfekt dag för att avsluta tiden på podiet och börja om i eget rum.

När jag promenerade hemåt tänkte jag på detta och började samtidigt att fundera på hur mycket den här solförmörkelsen skulle spela in och inte nog med det, planeten merkurius går också retrograd nu.

Solförmörkelse

En solförmörkelse, även om det inte är helt full och även om vi inte kan se den här så är den dock där. Månen mörk och solen mörk, kanske kan vi bli lite förvirrade nu, matta och trötta. Åtminstone är det detta som en del astrologer menar att en solförmörkelse bär med sig.
Jag tänker också att den har med vårt kontrollbehov att göra. Vad händer oss? Jag ser inget, mitt medvetna jag är i mörker, jag får nog blinka några gånger för att kunna vänja ögat att se saker på det här sättet. Även om det kan skapa rädsla så kan det också göra att vi kan se saker ur ett annat perspektiv. Kan vi bara hålla oss lugna, inte rusa fram så tror jag att vi kan ha stort utbyte utav att se världen ur det här perspektivet också.Sol förmörkelse

När nu merkurius också vänder på klacken så blir det också ett annat perspektiv, saker vänds inåt istället. Vi blir mer lyhörda för vad vårt inre kommunicerar, istället för att spetsa öronen på det som händer runt omkring oss. Hur reagerar jag på min omgivning etc?

Så ur mitt perspektiv verkar det som om allt samarbetar mot att ta till sig det som hänt, dra slutsatser, lyssna på det inre och skåda lite framåt för att se vilka steg som är bäst att ta. Steg som inte ska börjas tas omedelbart utan känns saker lite motigt och trögt, vänta ett tag.

Vet du vad du vill? Just detta är den stora frågan nu känns det som. Vet du vad du inte vill? I ett sådan här läge är detta också viktigt.
Jungfruns energi kan hjälpa dig på vägen, strukturera upp vad du egentligen vill, Vad är realistiskt, när och hur händer det, vad behöver du, ja det finns många frågor som behöver svar och det är du som nu kan lyssna inåt och plocka fram dem.

Jag tänker på Gudinnan Demeter som styr o ställer över jungfruns tecken. Denna Gudinna som stark och självsäker stod på sig i sitt sökande efter sin dotter ända tills dottern släpptes upp från underjorden. Demeter som var den som skapade de hemliga heliga ceremonier som gav människorna nytt seende och “nytt” liv. Även om det var skrämmande, för en del tungt och för andra kanske plågsamt verkar det som resultatet var värt det. Och kanske är det precis det som sker nu, om vi tillåter det. Om vi är öppna för skeendet.

Vi blir helt enkelt tillfrågade om vi kan se på vårt liv ur en annan vinkel.
En del av vårt liv blir i mörker så att vi får en möjlighet att se en annan. Solförmörkelser kan vara det vi behöver för att se vad som är viktigt eller inte.

Sabian Symbol

När jag tittar på Sabian Symbol för den här nymånen hamnar jag på:

Two heads looking out and beyond The shadows.

Ja, varför skulle jag bli förvånad. Visst pratar det samma språk? Att se bortom skuggorna, att se bakom. Varför inte se framåt och bakåt?

Finns det något som vi nu behöver se ur lite olika perspektiv, inte bara ur vårt eget som vi brukar? Det som händer kanske inte är fullständigt självklart och kanske inte heller synligt för blotta ögat? Kanske är det så att det är nu som vi har en större möjlighet att se saker ur fler än ett perspektiv, och kan vi inte det omedelbart, ta fram papper o penna och börja strukturera upp det framför dig.

Själv tänker jag luta mig tillbaka nu, följa det som pockar på mitt sinne och låta en röst komma fram som jag inte hört på väldigt länge. Min mormor pockar på min uppmärksamhet och jag är förvånad samtidigt som jag inte är det. Det är inte ofta som hon vill göra sig hörd men varför skulle hon inte passa på nu. Jag kan inte låta bli att le då jag nu avslutar med att säga att det kan vara ett bra tips att titta på var du har jungfrun 9 grader någonstans i ditt horoskop. Själv har jag detta i mitt 12:e hus. Det området som ditt hus representerar och där jungfrun befinner sig….kanske är det dags att ställa in detta så att det är i balans.

månkvinnaWondrous Lady of the moon
You who greets the dusk with silvered kisses
mistress of the night and all magics
who rides in the clouds in blackened skies
and spills light upon the cold earth

Oh Lunar Goddess
Crescented-One

shadow makes and shadow breaker
revealer of mysteries past and present
puller of seas and ruler of women
all wise lunar mother
I greet your celestial jewel
at the waxing of it’s power
with a rite in your honor.

I pray by the moon
I pray by the moon
I pray by the moon

– Scott Cunningham

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: josephine wall moon goddess, w more...

Prima Primadonnan

Prima donna1Att fundera över Primadonnan i oss själva eller andra nu när Månen går in i sin sista fas.

Månen går in i sin sista fas den här måncykeln. Fasen då vi många gånger får ett behov av att dra oss tillbaka eller kanske skulle jag säga att vi då och då skulle kunna lära oss något av måncykeln och faktiskt dra oss tillbaka.
I vår värld är det svårt att uppfatta de signalerna som månen talar om för oss, vila och att vara i mörkret. Det är inte konstigt att månfaserna har fått de betydelser de fått eftersom inget ljus nu fanns för att lysa upp omgivningarna för de som en gång levde här. Signalen var alltså…dags att dra sig tillbaka, vila, sitta vid brasan, prata om livet kanske eller sitta och filosofera alldeles själv tills det var dags att lägga ner kroppen för att falla i sömn.

Jag undrar om vi inte alla skulle må så mycket bättre om vi mer följde månen mer ordentligt. Nu under sisådär 3-4 dagar ägna oss åt lite introspektion, att helt enkelt ägna lite tid åt själviakttagelse.
Hur har jag själv reagerat, tänkt och känt på allt det som har hänt den här måncykeln? Hur har jag tagit emot andras reaktioner på mig och har jag varit med om något liknande någon annan gång?

Månen landar i kräftan just när den här sista månfasen inträder och Sabian Symbol för den här graden är passande nog:

A FAMOUS SINGER IS PROVING HER VIRTUOSITY DURING AN OPERATIC PERFORMANCE.

Eller som det numera är populärt att förkorta det till:

A PRIMA DONNA SINGING

 

Kan just den här symbolen säga mig något om tiden som har gått sedan nymånen?

Att skapa sig själv en bild.

Min första tanke blir att jag behöver ge mig själv en bild över symbolen. Jag behöver utveckla den, måla den, ge den ord för att se vad som dyker upp. Och det första som dyker upp är just en scen.
En operascen, där hela sceneriet är uppbyggt för att framhäva primadonnan. Allt från den minsta lilla kulissdetalj till kläderna är anpassade för att passa primadonnan.
Eller är den det?
Den Prima Primadonnan är ju rösten. Hon är den som ger ord, som förmedlar en känsla, hon är den som målar fram bilderna i vår själ. Varför? Jo, för en opera är en berättelse. Primadonnan ger oss på sätt och vis nyckeln till en dörr vi behöver öppna. Vi sätter oss där lugnt tillbaka lutade och låter scenen som är uppbyggd framför oss sakta vagga in oss på den stig som det är meningen att vi ska gå. Allt är uttänkt i minsta detalj och utan att vi tänker på det, utan att vi egentligen är medvetna om det befinner vi oss plötsligt i en annan värld. Rummet skapas för oss. Vi lockas och förförs för att sedan när Primadonnan kommer in och låter sin stämma ljuda, ja då öppnar vi vår inre dörr helt. Hon var nyckeln. Vi förförs och hämningslöst ger vi oss in i berättelsen.
Hon berättar om svek, kärlek, mord och födelse. Vi sveps in i mytens underbara värld och där stannar vi tills den sista tonen tas.

Är det kanske detta som denna symbol vill säga oss något om? Har vi den sista tiden låtit oss bli förförda av vår omgivning, har vi lyssnat så hänfört på någon att vi glömt av att delta själv i livet? Eller är det kanske så att vi har blivit så hänförda av rösten att vi glömt av berättelsen? Det som egentligen är syftet med hela föreställningen? Vi har skapat oss en idol och fastnat där på grund av den dragningskraften och släppt det som egentligen är syftet – att lyssna på det som berättas?

Jag kan också vända på steken och fråga mig om det är jag som är den stora Primadonnan? Ser jag mig själv som det viktigaste och det som jag uttrycker som underordnat? Primadonna
Vem har inte varit i den situationen att man känt sig en aning undanskuffad av sin omgivning och försökt att ta den plats på scen som man själv tycker att man förtjänar?

Jag kommer även att tänka på vad resultatet blir om man är en Primadonna? Vad innebär det och klarar man av att vara en Primadonna hela tiden? Behöver man en scen för att synas och innebär det att man är osynlig annars? Vad skulle det i så fall innebära?

Å andra sidan kan symbolen prata om att det finns något som behöver uttryckas, att man behöver ta plats? Att inse att man är den Prima Primadonnan i sitt eget liv. Det jag säger är viktigt, min historia, min berättelse är värd att lyssnas på. Det jag säger kan väcka, mina ord, känslor och uttryck kan vara nyckeln för andra.

Låter du din röst bli hörd? Använder du din talang på det sätt som det är tänkt? Tar du plats på scen vid rätta tidpunkten – alltså vilken timing har du i livet?

Visst är detta tankar vi kan ta med oss och fundera över när vi nu kan passa på att fundera på den tid av måncykeln som passerat.

Tycker också att det är intressant när jag läser i den här bloggen vad som sägs om Merkurius som går retrograd nu den 30 augusti. Det känns väldigt aktuellt den här gången och helt klart värt att ta med i funderingarna redan nu.

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder; hittar inte ursprungskälla

Konflikt och relationer

Att vara helt inne i en känslomässig dynamik kan nog vara häftig och turbulent men bara för en stund. Även om vatten är vått så är vattnet uttorkande om vi är i det för länge.
Känslomässigt dränerad blir man mest när man tillbringar mycket tid i det området, inte när man inte är där.  – Malou

rädsla

Återigen hittade jag en gammal text som inspirerade mig nu när ämnet är Konflikt och Relationer i Känslouppropet.

Texten handlade om rädsla och rädsla är en sak som gör att vi inte tar hand om och faktiskt också tar tillvara på konflikter. Framförallt då konflikter som uppstår i familjen eller med de som vi på något sätt har en relation med.

En konflikt är så mycket mer än att stå på var sin sida, mittemot varandra, och skälla besinningslöst på varandra. Att fara ut mot varandra på det sättet är för mig enbart ett sätt som vi har för att få utlopp för vår rädsla, vår sorg, vår ilska etc.

En konflikt vill jag se som  resultatet av två olika åsikter som på något sätt behöver bli en. Eller så tror man att det behöver bli ett, att man behöver baka ihop det till en enda bulle.

Att vara mitt i ett gräl kan vara nog så befriande, precis som det är att befinna sig i en härlig sjö den varmaste dagen på året. Det är helt enkelt svalkande. Och att få ur sig det man tänker och känner är gott och det gör gott, men om man är i den där sjön allt för länge börjar huden skrumpna. Vi börjar bli uttorkade och det blir vi också om vi befinner oss i det som vi kanske betraktar som en konflikt allt för länge. Att gapa, skrika, argumentera för sin egen sak utan att stanna upp en sekund är det definitivt skrumpvarning på.

Precis som det är många som stannar i vattnet, alltså bara är kvar i reaktionen, så är det lika många som stannar kvar på stranden hur törstiga efter svalka de än är. Man tror att på något mystiskt sätt försvinner en konflikt om man bara låter bli att gå in i den. Rädslan för vad man tror ska hända gör att man stoppar huvudet i sanden istället.

Varför inte anamma tanken på att en konflikt är den bästa möjligheten som finns att upptäcka något nytt? Att det är uppstarten till kreativitet? Något man kan ha som ett gemensamt projekt?
Det är ett gemensamt problem som behöver lösas och det finns oändliga alternativ att göra just det. Om man är intresserad av att lösa det förstås. Om man vågar lösa det.

Så varför inte vända på klacken och jaga rädslan på flykten, låt rädslan för en konflikt falla i bitar och se vad det är som uppstår då?

” I boken Fruktan och bävan säger filosofen Kierkegaard att …

”rädslan alltid ska uppfattas som ett steg på vägen mot frihet. Frihet är målet för personlig utveckling och Kierkegaard definierar frihet som valmöjligheter.”

Så låt inte rädslan förhindrar oss att göra det som är bäst för oss, den låser in oss i en liten box och tillåter oss inte att välja själv. Vi låter rädslan välja för oss.

Och mitt val är att inte låta min rädsla för konflikter låsa in mig. Jag vill inte låta min känsla regera över mig. Jag vill välja att tolka ordet konflikt som en positiv tillväxtmöjlighet.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: bild:wall.alphacoders

Relationen med mig själv

Känslouppropet startar upp idag och idag är temat känslor & relationer.

Spännande tänkte jag och omedelbart kom jag att tänka på relationen med mina känslor till mig själv. Vilken relation har jag egentligen till mig själv och mina känslor? Hur mycket styrs min relation utifrån mina känslor, både medvetna och omedvetna, till mig själv?

Relation med mig själv

Jättemycket naturligtvis.
Min relation till mig själv blir en aning ansträngd om jag själv tycker att inte jag duger, att jag gjort bort mig, att jag skäms, att jag är rädd och så vidare i all oändlighet. Egentligen beror alla mina relationer till andra och även till mig själv hur jag förhåller mig till mina känslor gentemot mig själv.

Ibland låtsas jag inte om att jag har känslor överhuvudtaget och vid andra tillfällen tar de helt över mitt jag. Som om de har ett alldeles eget liv helt oberoende av vad jag vill.

Och ibland tar mina sparade känslor över relationen som jag har både till mig själv och andra. Även om jag inte är speciellt medveten om det kan min lilla fyraåring helt plötsligt styra och ställa på de mest lustiga sätt, ja ibland också olustigt sätt. Samma sak är det med min 15-åring som rebelliskt gick ut i världen med övertygelsen om hon kunde förändra och så fortsätter det upp i åldrarna.

Alla dessa åldrar gör sig också påmint i relationer som jag har till andra och även relationen till objekt jag har runt omkring mig. Relationen jag har till favoritfåtöljen, till det ärvda armbandet, till dockan från förr med mera. Mina känslor styr dessa relationer, mina känslor skapar situationer och det är inte alltid som jag är medveten om varifrån de kommer. Plötsligt kan jag stå där i en situation som jag inte alls hade räknat med och kanske inte heller är kapabel att handskas med på ett bra sätt.

Vad jag brukar göra då och då är att gå tillbaka till mig själv. Jag låter helt enkelt min lilla femåring få prata med mig under en vecka. Jag frågar henne i lite olika situationer vad hon tycker, tänker och känner. Efter det går jag vidare, steg för steg tills jag hamnar där jag är idag.

Med  tiden har det blivit att färre och färre överraskningar kommer fram. Jag är idag vän med väldigt många känslor som jag förr inte ville kännas vid eller som jag mådde dåligt av. Det underlättar även min relation till andra eftersom jag känner igen.

Varför inte pröva själv? Om inte annat är det ganska roligt att möta sig själv då man var mer våghalsig och karskt tog för sig av livet på ett helt annat sätt.

Kika gärna in på Känslouppropets sida och läs härliga inlägg som har med relationer att göra.

#känslouppropet #känslor

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Änglar

drömmarnas-fältÄnglar!

Något som vi förknippar med godhet och oftast något som inte existerar förutom i sagor och myter. Fast det är klart, det finns en del uttryck som vi brukar använda oss av och då gör vi det utan att egentligen fundera över vad det är vi säger och vad det har för inneboende betydelse.

Tänker bland annat på; ”Jag hade änglavakt den dagen.”

Något som man säger när man lyckats undkomma en olycka som man inte förstår att man lyckades med. Något större har inträffat i livet.

Och jag vill nu dra iväg med det här och säga att du kan skapa det här utrymmet så att det där större i livet finns där permanent.

Men att du behöver skapa det där utrymmet så att det kan ta plats själv!

I mitt sommarprogram kan du höra att jag pratade om att i den arketypiska folktron möter vi tanken att om man iordningställer en särskild plats i psyket så kommer den kreativa kraften, själens källflöde, att få vetskap om den, söka sig till den och ta den i besiktning.

Om man har en  kallelse till bibeln så kan du i den läsa ” Gå åstad och bered ett rum för själen” och har du sett filmen “Drömmarnas fält” så ser du hur huvudpersonen som är en farmare förbereder sitt inre rum.

Farmaren manas av en inre röst att anlägga en spelplan för bortgångna spelares andar. En inre röst som manar på och menar att om han bygger den så kommer de dit.

Vad menas då egentligen? Jo, att det är vi och ingen annan än vi själva som kan skapa det där utrymmet inom oss så att underverk kan ske. Vi behöver göra jobbet, vi behöver kreera. Den kreativa kraften, själens källflöde får vetskap om det utrymmet vi skapar och den kommer att komma dit och ta den i besiktning.

Vi behöver tro på oss själva och vår skapande kraft. Skapar vi, skapar vi samtidigt attraktion till något annat, större än vad vi kunde tänka oss.

Ovanstående inlägg är hämtat från Coachingguiden där Malou Thorman är en av coachingbloggarna.

Änglar!

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Fladdermus och Den Hängde Mannen

fladdermusFladdermusen och Den Hängde Mannen.

I gruppen där vi lägger in lite tankar, bilder etc som har med den symboliska världen att göra kom det ett inlägg om Fladdermusen. För mig är det inte ett vanligt djur att drömma om precis men däremot  har det då och då hänt att den funnits med i lite olika upplevelser.

Jag blev i alla fall inspirerad och letade reda på lite gamla anteckningar jag gjort om upplevelser med detta fascinerande djur och så grävde jag lite information om hur andra såg på fladdermusen.

 

För mig har fladdermusen alltid påmint mig om grottor. Grottor som kan vara lite skrämmande att närma sig eller som man åtminstone är lite försiktig när man går in i. I min värld blir just det där då en symbolik som hör samman på lite olika sätt.

grotta

I vissa av mina upplevelser finns alltid grottan med. Det blir som att vandra in i mörkret för att kunna se. Att använda sig av andra sinnen än de ögon som vi normalt brukar använda för att identifiera händelser runt omkring oss. Där i mörkret träder lukt, ljud och känsel fram mycket tydligare. Om…vi inte hamnar i panik. Vilket kan hända om vi förlitar oss mycket på vårt seende, om vi förlitar oss mycket på det som vi har kunskap om och som vi kan ta på.

En anledning till att fladdermusen betraktas med lite avsky och rädsla är förmodligen just det där att den är förknippad med natten, med grottor och dess primitiva utseende. Jag kan ju inte heller glömma just det där att vi här också påminns lite om det där med att suga blod, vampyren.

Natten och Mörkret

Jag välkomnar natten, jag har alltid varit en nattmänniska och jag tycker om mörkret. Det här är inte på något sätt samma sak som att jag är förtjust i fladdermöss förstås däremot visar fladdermusen för mig att vi ibland behöver utsättas för det som skrämmande för oss för att övervinna rädslan.
Vi behöver närma oss och vara i det som skrämmer oss för att upptäcka att vi överlever och inte bara det, vi kommer ut ur rädslan med en insikt och en känsla som gör att vi närmar oss världen på ett helt nytt sätt. Kanske skulle man också kunna säga att vi blir födda på nytt.

Att födas är bland annat det som både grottan och fladdermusen symboliserar. Livmodern, mörkret och att anlända till livet med huvudet först, upp och ner så att säga.
I många traditioner står fladdermusen för liv, död och återfödelse. I flera av de shamanska traditioner är just fladdermusen symbolen för den shamanska döden.

Den shamanska ritualen som bland annat innebär att man behöver tillbringa en tid nergrävd eller innesluten i mörker. Detta för att du ska utsättas för alla dina rädslor, inte bara fysiskt obehag utan även psykiskt. Allt för att släppa ut allt som är gammalt och komma ut fri från ditt gamla jag. Upplevelsen att hänga upp och ner blir en symbol för att lära sig förändra ditt gamla jag till ett nytt jag.

Kanske skulle man kunna säga att om fladdermusen dyker upp i ditt liv kan det betyda att det är dags för någon form av rituell död. Att lämna gamla vanor för att låta något nytt träda in, att låta återfödelse av något slag ta plats. Vi kan låta detta ske trots rädslan eller så kan vi göra motstånd och då kanske också födseln bli precis så smärtsam som vi är rädda för.

Den Hängde Mannen

Att hänga upp och ner som fladdermusen gör får mig också att börja fundera på den Hängde Mannen i Tarot lekarna. I flera tarot lekar symboliserar den hängde mannen ett högre vetande, ett högre Den hängdevetande som är uppnådd genom shamanens självoffer.
Där har vi shamanen igen. Man är själv offret och man uppnår visdom och intuition genom att offra sig. Du lyssnar till ditt inre jag och följer det även om det blir lidande på vägen. Att lida martyr.

Detta kort kan många uppfatta som väldigt arbetsamt och det kan det också vara. Jag tänker på att på detta kort ser du mannen hänga upp och ner på ett kors eller en påle. Den ena benet är rakt upp och det andra i kors över det raka benet. Det här påminner mig om Jesus korsfästelse. Jesus offrade sig, han blev martyr och han dog och återuppstod. Kanske kan den hängde mannen då vara just det att han hänger upp och ner. Precis lika gärna som vi kan låta oss själva dö för att återuppstå kan vi hänga kvar där med huvudet i sanden så att säga. Vi vill inte se och vi vill inte ta itu med det som behöver tas itu med.
Kanske är det så att vi kommer till den situationen att vi behöver “betala” för våra agerande helt enkelt och då kan den hängde mannen dyka upp, detta på gott eller ont.

Prometheus

Intressad av symbolik som jag är letade jag även efter en myt som kunde hjälpa mig till insikt och jag kom då till myten om Prometheus.

Prometheus som betyder “förutspå” och där en av hans bröder Epimetheus har ett namn som betyder “eftertanke”. Guden Zeus hade givit Prometheus uppdraget att skapa varelser av lera och Prometheus skapade då även människan. Hans bror, Epimetheus, fick uppdraget av Prometheus att ge varje varelse olika kvalitéer såsom styrka , fjädrar, vingar etc.

När det var dags att ge människan sina kvalitéer fanns det tyvärr inga goda egenskaper kvar att de henne. Prometheus bestämde då att människan skulle kunna stå upprätt precis som Gudarna gjorde och att ge människan elden.

För att göra en lång berättelse kort lurade Prometheus Guden Zeus eftersom Prometheus ville skydda människan. Detta gjorde Zeus mycket arg så han lät kedja Prometeus vid en klippa där han lät en örn varje dag hacka ut hans lever. Varje natt läkte han för att genast nästa dag bli av med den. Plågsam historia minst sagt.

Eftersom Prometheus hade egenskapen att kunna förutspå hade han förmodligen även förutspått sin egen dom, något man nog kan uppfatta blir likvärdigt med martyrskap. Man vet vad som kan hända men man gör det ialla fall eftersom det ligger i linje med de egna värderingarna.

Det var inte bara Prometheus som Zeus straffade, han straffade även människan. Något han gjorde genom att skapa en kvinna med en ofattbar skönhet. Gudarna gav sedan människan många gåvor och till sist fick Zeus Guden Hermes att ge kvinnan ett svekfullt hjärta och en lögnaktig tunga. En sista gåva gavs till kvinnan och det var en kista som hon var förbjuden att öppna. Kvinnan var Pandora.

Prometheus hade en gång varnat sin bror Epimetheus att någon gång ta emot en gåva från Zeus, men när Zeus gav honom Pandora kunde han inte motstå denna undersköna kvinna. Så småningom kunde naturligtvis inte Pandora avhålla sig från att öppna kistan och ut kom alla de sorger, ondska, plågor och olyckor som Prometheus en gång hade gömt i den. Men…i botten hade han även gömt hoppet som också smet ut.

Ni förstår säkert nu varför Epimetheus fick Pandora som fru, för visst borde han vid det här laget när alla plågor var utsläppte ge honom insikt om vad han hade gjort. Nu får han helt enkelt stå för vad hans agerande har lätt till. “I eftertankens kranka blekhet…” liksom. Att tänka efter före skulle vara att föredra enligt detta citat då.

prometheus_large Henry FusiliEtt citat som finns i Hamlet men som i och för sig kanske är inte är med sanningen överenstämmande med det som vi idag använder det till. Om man ger sig in i den betydelsen kan man få något annat av den. För mycket eftertanke Kan nog göra att man står där och ser livet segla förbi utan att man egentligen deltar i det och för mycket agerande utan tanke kan göra en hel del skada det med.

“Först när helvetet gör stjärten stekhet kommer eftertankens kranka blekhet. Säll är den som har till rättesnöre att man bör nog tänka efter före.” säger Tage Danielsson

För att föra ihop mina funderingar får jag nog det till att när fladdermusen ( som jag faktiskt har som tema ) kommer in i våra liv på ett något speciellt sätt så finns det en hel del i detta att ta till sig. För att födas på nytt behöver vi ta itu med det som hindrar oss att göra det. Något som i de allra flesta fall är vår rädsla. En rädsla som kan bestå av ingenting alls men som vi inte kan erfara förrän vi är där. Vi behöver mörkret för att kunna nå ljuset, vi behöver grottan och vi behöver hänga upp och ner för att tränga oss igenom. Vi behöver att ta oss igenom och vi gör det eftersom vi kan se vilka konskvenserna är. Vi kan även blunda och göra val som vi vet att vi inte ska göra, något vi också få ta konsekvenserna av. Vad vi kan hålla fast vid då är det hopp som också släpps ut. Först när vi släppt ut det förstår vi vad våra val har lätt oss till.

Ibland blir det mycket men jag hoppas att du har kunnat hänga med i mina ibland lite snurriga tankar. Om inte…hör av dig och du får också väldigt gärna skriva en eller annan liten kommentar.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; wallpaperawesome.com, Henry Fusili

Fullmåne – Vattumannen

augusti måne

Fullmåne – Vattumannen

Månen där allt är moget kallar Dakotah Sioux folket denna månad. Det är månaden då Stören nappar bäst, Sturgeon Moon är också ett namn på denna måne och du kan läsa lite om vad den betyder genom att klicka på länken.

Vad är det då som är moget att skördas? De frön du har planterat, har de mognat och är du redo att bege dig ut för att skörda?

Har du planerat lite framåt så att du verkligen kan ta hand om det som nu skördas på bästa sätt? Oftast är det inte bara att ge sig iväg och knipsa av lite strån utan det krävs en hel del tanke även hur det ska tas om hand efter vi har skördat också.

Jag läser i en del astrologbloggar att de skriver en del om det hus som vattumannen tillhör den här fullmånen och när jag tänker på att skörda och att ta hand om den skörden efteråt så halkar även jag in i det temat. Vattumannen tillhör det elfte huset, huset som symboliserar vänner, grupper, organisationer med mera. Något som man kan säga om vattumannen också. Drömmar, hopp, mål och visioner för framtiden ska huset också förmedla sägs det.

Jag ska inte bli alltför långrandig i det här blogginlägget men vissa bitar som dök upp fick mig att fundera lite över den här fullmånen.

Jag kom att tänka på att även om det är vid nyår som man pratar om det nya året, nya mål och drömmar så känns det för mig att det kan komma in i den här perioden också. Jag tänker på att det nya skolåret börjar. Förväntansfulla barn traskar iväg till sin första skoldag och tonåringar samlas i klungor och delar med sig av allt de gjort och allt de ser fram emot. Många kommer tillbaka efter semester med nya mål, härliga visioner och nya krafter. Man möter kollegor och någonstans finns en förnöjsamhet över att ingå i ett större sammanhang oavsett om det är jobbet, i kursrummet eller vad det nu än är som man påbörjar igen efter sommaruppehållet.

Jag tänker att nu när det är fullmåne så befinner sig solen och månen mittemot varandra, lejonet och vattumannen. Kan man säga att jaget och gruppen på något sätt står mittemot och möter varandra öga mot öga.
Kan det vara så att det är nu vi behöver se och uppleva att vi behöver gruppen, vi behöver gemenskap och samhörighet för att kunna nå de mål vi har. Även om vi har sått och att vi nu skördar betyder inte det att vi kan fortsätta i ensam majestät om vi vill få ut någon näring av skörden. Vi behöver nog gruppen, vi behöver andra som ser, hör, tar del av, ger feedback för att vi någonstans ska uppleva att vi nått fram.
Kanske är det så att denna fullmåne ger oss just den insikt att det är nu vi kan se att det är med hjälp av våra vänner, vårt samspel med andra som gör att vi enklare, smidigare och med mer energi kan nå fram till det vi vill?

Sabian Symbol för den här graden är:

 A GARAGE MAN TESTING A CAR’S BATTERY WITH A HYDROMETER

Jag kommer omedelbart att tänka på bilen som symbol. Alltså vår kropp, det som för oss framåt. Då och då behöver vi nog testa vår energi, har vi tillräckligt mycket “vatten” så att vi kan fortsätta framåt? Vatten som i sin tur i mångt och mycket kan översättas till känslor.
Har vi rätt verktyg för att känna av hur vi mår egentligen?

Är batteriet testat för att bilen inte vill fungera längre eller testas det i förebyggande syfte? Testas det så att vi ska säkra på att vi kommer fram säkert till vår destination?
Kör vi oss varma, kokar vi över eller är det helt torrt?
Behöver vi vända oss till någon som är professionell för att få hjälp med att saker ska gå utan problem?

Själv kommer jag att fundera över det här de närmaste dagarna och se vad det är jag behöver ha hjälp med för att nå fram dit jag vill? Kör jag slut på mig själv eller kör jag inte alls? Vilka visioner och drömmar har jag och är det som jag nu kan skörda i linje med de drömmarna? Är jag på rätt väg helt enkelt?

Jag hoppas att även du kan få en och annan idé om hur du kan tänka när det gäller dina visioner och mål.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; okänt ursprung

Kutig måne

Guds kraft

Kutig måne

Nästan fullmåne…ibland funderar jag just över det uttrycket. Nästan fullmåne? Att någonstans alltid jämföras med något och inte vara där man precis är. Personer som är födda i just den här månfasen kanske kan känna igen sig i just det där uttrycket, nästan framme. För många av dem kan det bli som ett livstema men det innebär ju inte att andra inte hamnar i den situationen. Att bli jämförd eller att jämföra själv med något som inte riktigt blir och med detta blir det också mycket besvikelser.

Som alltid kan man vända och vrida på saker och i vissa lägen/situationer är det viktigare än annars att göra just det. Många gånger beror det på hur vi tar våra upplevelser, en del menar att om man är född i den här fasen då har man en större benägenhet att befinna sig i situationer där man just får uppleva det där med att vara nästan framme och i samband med detta tänker jag att vi kan reagera på olika sätt. En del kanske ger upp med en gång och säger till sig själv att det här går aldrig medan andra tänker att det vore tusan också om jag inte ska lyckas. Jag har skrivit en del om just den här fasen här.

Den här månaden är det stenbocken som presenterar fasen för oss. Sabian symbol för fasen är;

A Veiled Prophet Speaks Seized By the Power of a God

En beslöjad profet talar, tagen av Guds kraft.

Jag funderar på uttrycket och blir själv lite tagen av att det på något sätt påminner om ett samtal jag hade med en vän idag. Vi pratade om saker som inte syns, åtminstone inte syns av alla och inte samtidigt och till och med kanske inte syns på samma sätt. Vi pratade om att tro. Det fick mig att gå tillbaka till ett inlägg som jag gjorde för några år sedan som jag tycker passar så bra in i just den här månfasen som placerar sig i stenbocken.

“Idag pågår det en ganska hetsig debatt mellan de som har tron på att det som du kan bevisa med de vetenskapliga metoder som vi har är det enda som är vettigt och mellan de som anser att det finns skeenden och upplevelser som inte går att bevisa.

Den här debatten fick mig att tänka på ett kapitel som jag läste i boken “Coniunctio 2011, en årsbok för analytisk psykologi och kultur.” Kapitlet heter Tro och är ett utdrag från “The New Man” skriven av en skotsk psykiater vid namn Maurice Nicoll.

I detta kapitel fördjupar han sig i Nya testamentets liknelser och mirakel. En återkommande tanke i detta är att människan är ett frö med möjligheter till omfattande utveckling och förändring. Han undersöker hur verklig tro påverkar en människa att utvecklas till det hon djupast sett är.

Fascinerande läsning som jag verkligen rekommenderar.

Tro

Den tro som han tar upp är inte den tro som man pratar om när man tror på något i intellektuell mening, det är alltså inte ett aktivt ställningstagande för eller emot. Det är något mycket mer än ett aktivt ställningstagande. Tron är här i sitt väsen sammanlänkat med idén om transformation och handlar alltså inte om tron så som när man tror på vad någon säger eller gör.

…så handlar tro i själva verket om övertygelse, om vissheten att livet kan tolkas på ett högre plan och som en konsekvens av detta människans inneboende möjlighet till transformation. Vi finner trons innersta kärna i idén om att livet endast kan levas och förstås genom detta som är större än oss själva, och att vi äger förmågan att transformeras vilket visar oss vägen till att se på våra liv med helt nya ögon.

Det är denna särskilda egenskap som tron djupast handlar om och som i högsta grad skiljer sig från det vi vanligtvis menar med tro. Faktum är att verklig tro urholkar alla våra gängse föreställningar för den leder oss bortom världslig tro i en riktning som inte kan bekräftas av vedertagna normer eller vetenskapligt förnuft.

Jag hoppar lite i kapitlet..

Begreppet tro är kopplat till särskild kraft och förmåga med en särskild sorts dynamik. Det är inte fråga om kraft eller förmåga som kommer sig av innehav av ställning, position, världslig make eller från någonting yttre överhuvudtaget. Tro baseras inte på det synliga. Den formas inte i den del av medvetandet som befattar sig med vardagens plikter och bekymmer.

Tron är överhuvudtaget inte på den nivån utan tillhör medvetandets högre plan, det plan som höjer sig över det vardagligt uppenbara. Det är som om det finns en plats till vårt förfogande ovanför oss själva.

….Föreställningen om människans annorlunda väsen är inte begränsad till enbart evangelierna utan förekommer i de flesta äldre läror. Det är den enda verkliga bas som människans sanna natur kan grundas på. Ett ekollons verkliga natur måste baseras på det faktum att det kan bli en ek. Tar man inte hänsyn till detta riskerar man att missförstå ekollonets existens. Och på så sätt kan en människa som endast förlitar sig på sina sinnen och sina tankar inte förstå vad tro är. För tron är redan den absoluta vetskapen om en högre nivå och i sig själv öppnar den för de högre nivåerna att verka i människan.

faith-black-whiteMaurice Nicolls fördjupning av begreppet tro är något som tilltalar mig eftersom jag tycker att man så lätt slänger sig med detta ord och att det finns en okunskap om hur meningsbärande Tron är för många.

För mig är min tro viktig, det är en stark värdegrund som jag lever efter. Jag blir djupt kränkt och skakad över att läsa alla de tillmälen som kastas ut i artiklar och som på något sätt vill göra mig ( som troende) till en öppen måltavla för allehanda nedsättande kommentarer.

Jag tror på min andlighet, jag tror på att medvetandet är något mer än det som vi idag kan förklara med vår vetenskap. Vilket faktiskt inte är speciellt mycket. Jag tror på att den dag som min kropp ger upp så fortsätter min själ att leva. Och jag tror på detta på grund av mina egna upplevelser och mina egna erfarenheter. Utan dessa upplevelser och erfarenheter hade jag inte varit övertygad.

Jag kan inte bevisa min tro för någon annan. Det är min upplevelse. En upplevelse som jag i samtal med andra kan förstå att jag inte är ensam om att ha.Jag tycker om och värderar vetenskap, den är oerhört värdefull, men däremot tycker jag inte om de världsbildsambitioner som lanseras. För att citera Karl-Erik Edris

” Vetenskapen är det kloka sättet att vinna kunskap om den objektiva aspekten av vår tillvaro och religionen och andligheten har potential att utvecklas till ett lika klokt sätt att systematiskt vinna och underhålla kunskap om tillvarons subjektiva aspekt.”

Jag fortsätter med ett annat utdrag av Karl-Erik Edris bok ” I ett annat ljus” där han skriver:

En…komplikation på vetenskapens område är att vetenskapen kommit att bli förknippad med en världsbild som bygger på ett grovt missförstånd av vetenskapens roll. Att man helt enkelt tror att den måste konkurrera med religionen, ja helst eliminera den. Och att den i konsekvens därmed bör försöka misskreditera och underkänna intuitionen så att intellektet får en oinskränkt maktposition när det gäller att fastställa kunskap om alla aspekter av den magnifika verklighet som vi lever i.

Det finns en klok andlighet, en andlighet som bygger på medmänsklighet. Den tro som jag följer har inte gjort mig till en svag, viljelös, hjälplös stackars människa. Den har inte gjort mig till en desperat person.”

Att jag tar upp det här just nu är bland annat just för det samtal jag hade idag men också för att den fas och det tecken som vi vandrar in i passar så bra för de här tankarna. Stenbocken som symboliseras genom att ha en överkropp tillhörande bocken och underkropp tillhörande en fisk. Två världar och ändå en. Vi behöver ha både hjärta och hjärna med oss i alla sammanhang.

Sabian symbol påminner mig också om det faktum att om jag inte i sanning ser vem det är som talar så intensivt och med så mycket känslor kan jag lätt bli förledd in i något som jag inte riktigt vet vad det är. Med att se menar jag då att veta vad man ger sig in i och inte lockad av den dynamik som lätt kan uppstå när det är mycket i känslor i omlopp.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; finns på flera astrologiska si more...