Nymåne – passionerad och envis

Nymåne

Första nymånen 2018 och jag sätter mig och försöker reda ut vad jag känner inför detta nya år och vad denna första nymåne symboliskt kan säga till mig.

Denna första nymåne är i stenbockens tecken, mitt måntecken. Ett tecken som i mångt och mycket står för stabilitet. Tecknet som styr vårt skelett, benen i vår kropp.

Detta envisa (på gott och ont), modiga, ansvarsfulla och stabila tecken (ibland lite dumdristig också). När jag funderar lite över mig själv och de egenskaper som det sägs att stenbocken har så..tja, nog kan jag säga att jag känner igen mig själv i detta.

Som allt annat kan man vända och vrida på detta. Egenskaper kan i mångt och mycket vara väldigt positiva precis lika mycket som de kan vara mindre positiva, för att uttrycka det lite fint. Många gånger fastnar jag i  detta att känna mig ansvarig. Något som jag generellt sätt tycker är en ganska bra egenskap. För mig är det viktigt att ta ansvar och stå för skeenden, obehagligt eller ej behöver vi med öppna ögon och sinne ta emot detta.

För inte så länge sedan blev jag fråntagen möjligheten att ta ansvar och mitt skelett, min grund krackelerade verkligen. När vi blir fråntagna det som är vår grund, det som gör att vi kan stå upp och ta oss fram i livet, ja då uppstår det sprickor i det som bär upp oss. Många gånger har det ingen betydelse vad det är eller vem som gör, utan hur det görs blir det viktigaste. När vi inte får en möjlighet att använda oss av det som är vår styrka, det som vårt skelett består av..tja då får vi svårt att stå upp. Men…stenbocken ger mig med sin symbolik förmågan att inse att det är jag som väljer min väg.

Kan det vara så att det är dags att börja detta nya år och denna måncykel med att fundera på vilket berg du vill klättra upp på? Är det dags för dig att inse vilken styrka du har inom dig och det är du och ingen annan som tar dig från det ena klippblocket till det andra? Att det är du som kan balansera på de mest omöjliga platser och samtidigt se ut som om det här är väl ingenting. Och faktum är att det faktiskt inte är det när du väl insett att du har förmågan att göra det.

När jag väl har rett ut lite vad jag känner och tänker om denna nymåne sätter jag mig för att läsa lite vad andra har uttryckt sig om just detta.
Jag kan inte annat än le när jag tar del av vad andra har att säga.
“Stenbocken styr över våra ben, vårt skelett, grunden för vår kropp, där vår stabilitet kommer ifrån och där vi lagrar våra mönster.”

För mig är det sanning som en annan skribent uttrycker det “vårt främsta syfte är nu att lära oss att låta vårt andliga arv landa i vår fysiska vardagliga liv.”
Det som vi ser som vårt andliga arv, det som vi upplever, känner och tror på, ja detta behöver vi lära oss är det som styr vårt vardagsliv. Det är detta som behöver styra de steg vi tar, de val vi tar.

April Elliot Kent skriver så här:
“Just because something happens that is unfair or isn’t our fault doesn’t absolve us from our responsibility to try to achieve the life that we want. Whenever someone tells me about their problems and rattle off a long list of reasons why overcoming them is impossible, I know I’m hearing the self-imposed limitations of their Saturn. And the Capricorn Three Kings rise up in me to tell them, “Start focusing on what will work instead of what won’t work. Take back your life.”

Jag personligen kommer att bära med mig symboliken för denna första nymåne 2018 och låta vetskapen om att jag har förmågan att ta mig fram och balansera på ytor som ser stört omöjliga ut att stå på.

Önskar dig en härlig fortsättning på 2018

Halvmåne i avtagande fas

Halvmånen är här och det i sin avtagande fas.

En månfas som på många sätt brukar förknippas med något som man kan kalla för “motstånd”. Man kanske kan säga att allt inte flödar så lätt. Vissa av oss känner inte av det alls medan andra tycker att livet är mest ett enda stort problem.

Jag tänker att det är ganska skönt att det finns dessa avbrott i en cykel. En del gånger flyter allt på, kanske till och med så att man börjar uppleva det som om det aldrig händer något, lite stiltje. Andra gånger är det den ena saken efter dan andra som ställer sig i vägen, inget fungerar som det ska.

Personligen tycker jag att dessa stunder av motstånd kan vara bra, jag tror att vi växer i dessa stunder. Motstånd gör att vi behöver tänka och förhålla oss på ett annat sätt. Motstånd innebär inte att vi behöver ge upp på något sätt. Motstånd kan innebära att vi inser att den väg vi går inte är den bästa och det kan också innebära att vi ser att den väg vi tänker gå är den bästa och det är de eller det som förhindrar är kvar i något som inte är bra för någon. Eller att de/det helt enkelt har ett behov av att vara kvar.
I vilket fall som helst så kan halvmånen och den typ av situationer som kan uppstå få oss att fundera på om det vi håller på med är det bästa för oss.

Symboliskt kan man se fullmånen som förlösningen av något, vi ger ut/avslöjar något som vi arbetat för. Efter fullmånen är vi lite i en eufori över detta som vi brinner så för. Nu kommer vi då in i en fas där vi mer vänder oss in mot oss själva istället för att övertyga vår omgivning att det vi upplever som rätt också är rätt. Denna fas gör då också att vi med automatik börjar fundera över vilket resultat det har gett.
Var detta verkligen rätt? Har det gett det som jag hade förväntat mig eller är det på rätt väg mot det som jag vill ska ske?
Vi kan alla behövs dessa stunder av reflektioner för att hamna rätt.

Den här gången kanske det då också handlar extra mycket om just detta. Halvmånen har vågen som tecken och visst är det att väga saker mot varandra. Väger det jämt eller är det den ena sidan som väger över?
Balans helt enkelt.
Balans kan man ju också kalla det som halvmånen står för på sätt och vis. Har vi balans om vi aldrig möter motstånd i livet?
Den Gudinna som styr och ställer över vågens tecken enligt Hellinistiska tron är Hestia. Du kan läsa lite mer om henne här på min sida om du vill veta mer om henne. Hestia, där handlar det en del om fokus, om härden. Den plats som fanns i mitten av våra hem förr i världen. Mittpunkt och balans.

Jag tänker på Justice, på bilden där Gudinnan står med en våg i ena handen och ett svärd i den andra. Svärdet står precis som vågen för balans. Ett perfekt svärd ska kunna balansera på sin spets.

Svärdet är även förknippat med elementet luft, vilket innebär den mentala världen. Tankar och kommunikation. Självklart finns här även associationer till kraft, makt , ära, krig och försvar.
I processen att skapa ett svärd är det nödvändig att använda sig av alla elementen, alltså eld, luft, vatten och jord. Det sista elementet som är viktigt att använda är – anden. Om du inte är balanserad och vet den rätta vägen kan ett svärd vara verktygen för mycket ondska.

Drömmer du om ett svärd kan det handla om att ta tag i den egna kraften, att skära av band, att söka den egna sanningen. men också om beslut, aggression och att agera.
Svärdet har i alla tider haft en stor betydelse, titta på Kung Artur och vilken betydelse svärdet hade för honom. Men även i den verkliga världen har den haft betydligt större betydelse än den har idag då den inte alls används på samma sätt. Ett svärd med dess inskription kunde vara en oerhört viktig symbol för en hel familj och dess ätt. Svärdet fanns i många ritualer och idag har den kanske bara en funktion i en ceremoni. Men den finns i vårt sinne och den kollektiva arketypiska världen påverkar oss hela tiden, så det är fullt möjligt att den kan uppstå i våra drömmar.

Vad du behöver vara uppmärksam på är i vilket sammanhang du använder ett svärd, varifrån fick du det och din känsla inför det. Kanske är det just detta som har en betydelse här och nu?

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018 Malou Thorman

Årets första fullmåne

Årets första fullmåne

Januari, nytt år och det startar upp med en fullmåne! En fullmåne som befinner sig i kräftans tecken och jag kan inte låta bli att le när jag tänker på hur saker sammanfaller.

Häromdagen började min man att titta på sin släktkarta och blev fast där. Ofta blir det ju så, blir man involerad i något blir man det ordentligt.
Plötsligt kom DNA test upp i samtalet som vi hade om släkt och släkttavlor. Plötsligt hade vi båda två beställt ett sådant test. I samma veva blev jag också fast i den släktforskning som legat i dvala under en väldigt lång tid.
Att jag log när jag började skriva om fullmånen och kräftan är just för det faktum att kräftans tecken handlar mycket om familjen. Att värna om de som finns runt omkring dig och det som varit.
Och vad är släktforskning om inte just det, familj, släkt och det som varit?

När jag sitter där och för in namn efter namn i mitt eget släktträd funderar jag över deras liv och vad det är som försigått i det. Många har fått betydligt mer än ett eller två barn, vi pratar mer om fem, sex och till och med upp till 10 barn. Hur orkade dom, hur klarade dom av dagen och hur såg det ut där de bodde?
Jag kommer längre och längre bak i tiden och på något sätt försjunker jag in i funderingar i samma takt som släktträdet växer.
När dom tittade upp mot månen, vad tänkte dom på då? Vad drömde dom om och gjorde dom det överhuvudtaget? Hade de funderingar över hur det såg ut för deras släktingar en gång för längesedan precis som jag har idag?

Jag sätter mig och börjar skriva det här inlägget och tankarna fortsätter och det där med familj blir ett begrepp som landar framför mig. Vad är en familj egentligen? Jag tänker på vad vi själva sätter in i det begreppet. Är det vår släkt vi tänker på eller har vi även andra personer som vi räknar in i vår “familj”?
Olika bilder blixtrar förbi i mitt sinne och det är allt ifrån min egen barndom till den jul som precis är firad med nästan hela min familj. Dessa bilder får mig att bli en aning sentimental. Det är många som har försvunnit, familjen har krympt. Samtidig är det också så att det är många som inte har någon familj överhuvudtaget, många som inte har några vänner och kanske är det även så att det är en hel del som inte har de som de kan kalla för bekanta heller.
En del gör inget annat än längtar efter att ha få just den där gemenskapen och andra gör inget för att behålla den som de har.
För visst är det så att vi själva på många sätt och vis är de som skapar vår egen familj?
Jag har min familj, en familj som jag har släktskap med och som jag också känner är min familj. Jag har också en familj som inte på något sätt hör till mitt släktträd men en familj som jag har andra rötter ihop med. En familj som består av vänner. Vänner som jag kan dela mitt liv med. Vänner som ser mig, hör mig och känner mig.

Så jag tänker för mig själv när jag nu kikar upp på just denna fullmåne att varför inte låta detta år vara inriktad på sådant som värnar om min egna personliga trygghet, min inre bas och de värderinga som är viktiga för mig? Att titta på de saker som kräftans tecken symboliserar? Och framförallt, vad gör jag för att bibehålla, för att skapa och forma detta? På vilket sätt ser jag till att de finns där? Skapar jag familjebanden eller tar jag för givet att det är någon annan som gör det?

Dag 24 Symbolkalender

Dag 24

En härlig fullständigt fantastisk magisk jul önskar jag till dig.

Jag önskar innerligt att din jul blir precis så som du önskar dig.

 

Lyssna in de fina budskap som julen har med sig..de talar till din själ…

För att du ser så betyder det inte att du tror. Det är när du tror som du börjar se. Det är då du vet.

/Malou

 

.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman

Dag 23 Symbolkalender

Dag 23

Någonting som jag vill förmedla det är att det är du som bestämmer själv hur du gör, vad du gör och över dina reaktioner.

Ibland är man blind för hur man själv tänker och ser inte riktigt alla de val som man gör under en dag. Då kan det vara viktigt att då och då komma på att vi gör val mest hela tiden och bli medveten om dessa.

Det finns oändligt många sett att arbeta med detta och ett sätt som jag tycker om det är just att medvetandegöra beteenden, tankar och känslor för sig själv. För innan du själv vet att du har ett val är det svårt att göra något annat än det du gör just nu.

Även om det ibland kan vara jobbigt att använda sig av listor, begrepp, almanackor etc är detta bra hjälpmedel för att spalta upp livet och vardagen för sig själv.

Julen är ett utmärkt exempel på omständigheter då vi faller för frestelsen att vara det som andra vill att vi ska vara. Du gör dig en väldigt stor tjänst om du försöker undvika dessa tankar på hur du bör vara och i stället koncentrerar dig på att upptäcka hur du faktiskt är, just nu. Det är inte “fel” att ställa upp, hjälpa till, laga mat, köpa julklappar m.m. men det är viktigt att hitta vem du är bakom det du gör. Att se vad det är som driver dig till dina handlingar. Är det värderingar du bär med dig av gammal vana, är det för att du mår dåligt och inte klarar av om din omgivning skulle börja ge dig konstiga blickar eller tycka …va,,varför inte då? Du har ju alltid gjort!

Så länge du är klar över varför du gör olika saker…helt okey.

Det är först när du ser dig själv precis så som du är, i sanningens ljus, som kärlek kommer att vara närvarande i allt det du gör.

Uppdrag för dagen:

Ditt förhållningssätt till olika saker omkring är det som kommer att avgöra hur du mår. Så försök att välja det som gör att du mår bra….i längden.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman

Dag 22 Symbolkalender

Dag 22 Symbolkalender

Vintersolstånd igår och kanske var det så att du utförde någon form av ceremoni..eller så gjorde du inte det. Om du inte gjorde det..varför inte pröva följande?

Att bränna upp sådant som man vill bli av med och ge plats för sådan som man vill tillföra är ett jättebra sätt att förtydliga och bekräfta sina önskningar för sig själv.

Att använda sig av lust som drivkraft är positivt men kanske inte alltid så enkelt. Våra negativa tankar är starkare och har snabbare tillgång till vår uppmärksamhet, så det krävs alltså mer kraft, mer plus för att väga upp en negativ tanke. Att det är så här har forskarna ett svar på och det handlar om att säkra vår överlevnad. Vi är bättre på att undvika det som skadar oss än att söka upp det som är bra för oss. Så det är det negativa, rädslan, som håller tillbaka oss, effektivt som en bromskloss.

Trots att vi idag inte har samma behov av denna instinkt för vår överlevnad så har vi den i oss och vi behöver lära oss att ta till oss det positiva, lusten, för att vi inte ska stagnera eller till och med gå tillbaka i vår personliga utveckling.

Här nedan kommer en meditation som handlar om att du kan få upp sådant som du önskar i livet och som gör att du kanske kan ha det som “lustdrivkraft”.

Önskebrunnen.

Idag svingas ett magiskt trollspö över dig och du får tre guldmynt att använda för att slänga i en önskebrunn. Du ser framför dig hur du vandrar längs en vindlande skogsstig mot den där önskebrunnen som ligger djupt inne i skogen. Medan du går där funderar du på vad du ska önska dig. Det är viktigt att du inte lättvindigt slänger bort denna chans.

När du kommer fram till källan kastar du ett mynt i taget och säger..” Jag önskar att…”

När du sedan vandrar tillbaka på stigen funderar du på vad du kan göra för att hjälpa ödet på traven.

Uppdrag för dagen:

Gör denna önskebrunn som en meditation. Fundera inte över vad du önskar innan du har satt dig ner i meditationen. Låt ditt undermedvetna arbeta för dig…Tänk på att driva ditt undermedvetna att det är en drivande kraft,,inte att önska att bli av med något.

Dag 21 Symbolkalender

Dag 21 Vintersolstånd

Årets mörkaste natt, en natt som i gångna tider var full av magi. Och kanske är det så att den fortfarande bär med sig den magi som våra förfäder vårdade. Folktron säger oss att detta var natten då djuren kunde tala och de övernaturliga makterna härjade fritt. Förr var det vanligt med djuroffer, midvinterblot, eftersom man trodde att ljuset inte skulle återkomma om inte detta skedde.

Minsann att de lyckades varje gång, mörkret började minska och dagarna blev längre. Inte konstigt att de fortsatte under några år.

Man tände eldar och lät dessa brinna under hela natten och en tradition var att bränna en rikt dekorerad vedkubbe, en julkubb. Askan efter den här kunde man sedan sprida över åkrarna för att få en riklig växtlighet.

Kanske är detta rätt ögonblick att ta tillvara på den energi som samlat sig under århundrade? Varför inte tända din egen brasa och göra din egen ceremoni?

Ett ögonblick att hedra mörkret och den inre vila som detta innebär och välkomna ljuset som nu sakta tar över.

Du kan utforma din egen privata “bön” och tacka för det som varit, släppa taget och detta och välkomna de nya energier som det är dags att vårda så att de växer sig starka i takt med ljuset. Du kan skriva på papper det som är dags att släppa taget om och “offra” detta till elden. Rent symboliskt blir denna aska den näring som du behöver hädanefter.

En stilla stund bara för dig? eller tillsammans med vänner som har samma intention som du?

Död och pånyttfödelse. Den eviga cykeln av liv som vi hittar överallt i vår natur.

Mångudinnan lär oss att vara i harmoni med cyklerna inom och utom oss själva genom att hon visar när det är dags för våra energier att vara utåtriktade och när det är dags att vända oss inåt.

 

Oh Moon Mother light of the night

The stars who are your company dance with you

Teach us the mystery of your dance

That we may be in harmony with you

And learn to give away and renew.

– Liza Thiel från CD Journey to the Goddess.

Uppdrag för dagen:

Tillåt dig att ta en stilla stund, skapa din egen ceremoni, välkomna ljuset.

/ Malou

Dag 20 Symbolkalender

 Dag 20

När jag idag skulle skriva i min symbolkalender dök jag på en skrift som jag gjorde som gästskribent hos Elisabet Jönsson som driver sidan Punctum Saliens 2014.
Det är några år sedan men tankarna är lika aktuella idag. Framförallt då jag just nu är inne och snurrar runt bland traditioner.

Om julens sociala mönster

Det talas ofta om hur viktigt det är att vi befattar oss med våra medmänniskor, accepterar det ansvar vi har för varandra och strävar efter att , trots meningsmotsättningar, komma till tals med varandra, uppriktigt och i respekt för varje individs särart och unika bestämmelse.

I ett samhälle, vilket i så hög grad präglas av fruktan, konkurrens och beräkning som vårt, blir allt tal om ”medmänsklighet”, i ”dialog” och ”personligt ansvar” sällan annat än vackra fraser. Omvårdnad, familjär samvaro, arbetsgemenskap och andra former av socialt samröre behöver inte innebära att vi människor kommer varandra närmare eller tar varandra på verkligt allvar. Allt som oftast står det sociala livets vanemönster och konventioner det sant mellanmänskliga i vägen, istället för att främja det. Även en aldrig så medmänsklig attityd blir lätt slentrian. Nej, det är på äktheten i förhållandet det kommer an. Hur når man den? Vad skiljer det sant mellanmänskliga från ”det sociala”? Vilka är förutsättningarna för en äkta dialog? Vad betyder det, att ta en medmänniska på allvar? ”

Från ”Det mellanmänskliga” (adlibris) skriven av Martin Buber.

När jag nu ska skriva ett inlägg i Elisabeths fina blogg Punctum saliens och detta ska presenteras under december månad går jag med vetskapen om uppdraget  några veckor innan publicering. Jag funderar fram och tillbaka om vad som känns viktigt att förmedla under denna julmånad. Många gånger läser vi om den stress som många upplever, tiden räcker inte till och det ska presteras ända ut i fingerspetsarna så jag tänker att jag låter bli alla förslag och råd om hur mindfulness och förändrade tankar på tidsaspekter kan användas. En kväll står jag framför bokhyllan och blicken faller på Martin Buber och hans bok Det Mellanmänskliga. Här har vi det som jag vill förmedla!

Främjar vårt sätt att förhålla oss till julen våra mellanmänskliga relationer?

Hur ofta låter vi inte låter julens sociala mönster stå i vägen för det äkta förhållandet och den äkta relationen. Anser vi, om jag nu får lägga en djupare aspekt på detta, att vårt sätt att förhålla oss till julen och vad det innebär främjar vår mellanmänskliga relation? Underlättar hysteriskt letande efter julklappar och sena nätter med brödbak och skinkkokning den äkta dialogen? Och det absolut viktigaste enligt mig – visar dina handlingar, dina tankar att du tar dina medmänniskor på allvar?

Ett annat innehåll

Vad är det vi egentligen söker, och vad är det vi vill uppnå med alla våra bestyr inför julen? Är det inte så att det vi söker egentligen inte går att namnge? Något som har en egen vibration som inte går att verifiera på annat sätt än att själv erfara den? Kanske är det den ”särdimension” som Buber beskriver det, som fattas oss och som vi försöker få fatt i under jultid?

Det kan också vara så att du inte söker någonting, du följer bara traditionen. Utan traditionen är inte julen verklighet, julen uppstår inte och finns inte utan att förberedelser görs i en viss ordning, vissa saker ska vara framme och särskild mat ska fram på bordet.

Julen är för mig den tid då det som mest visar sig hur ”ägda” vi är av våra känslor. Oftast låter vi julen leka med oss som en vindflöjel. Vi kastas hit och dit mellan olika sysslor som alla främjar julen, väldigt sällan oss själva. Jag tror att om vi kan ta till oss Bubers tankar om det mellanmänskliga så hittar vi mer tillbaka till oss själva och det faktum att det är mer rätt om du styr julen och inte tvärtom.

Det är du som styr, du som väljer, du som tar ansvar, du som möter och bemöter.

Den mellanmänskliga dimensionen förhindrar inte pepparkaksbaket eller julklappsinköpet, det ger det en annat innehåll.

Kanske är det du som i år gör som Buber gör,pekar på en verklighet, eller på något i verkligheten som inte har uppmärksammats förut. Kanske är det du som tar den som lyssnar vid handen, öppnar fönstret och visar ut. Kanske är det du som för samtal.

Uppdrag för dagen:

Fundera lite runt tankarna om det är du som styr, väljer, tar ansvar? Är det du som möter och bemöter?

Önskar dig en underbar dag

/Malou

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman

Dag 19 Symbolkalender

Dag 19

Månen vandrar in i Stenbockens tecken och jag tittar lite på den bild av stenbocken som symboliseras i zodiaken.

Detta är en bild av en stenbock och en fisk. Funderar man lite till så märker man ganska snart att det är nog lite likt en orm också. Letar man lite bland den information som finns om denna symbol hittar man ganska snart just detta att ormen finns inblandad i detta.
Ormen tillhör en av de äldsta representationerna för instinktiv visdom och för jordens hemligheter enligt Liz Green en mycket välkänd astrolog. Fiskens hemvist är i vattnet som i sin tur står för djupet och ofta för det okända i vårt psyke.
Denna symbolik är då blandad med den för själva stenbocken då, detta bergsklättrande djur. Stadig på fötterna tar den sig allra högst upp, lätt balanserande på små utskjutande stenflikar som ser fullständigt omöjliga ut att bestiga.

Så här har vi en symbolik som nämner ambitioner, hårt arbetande, seriös, materialistisk samtidigt med en sökare som vänder sig inåt, till de djupa mysterierna och lite av en magiker.

Visst låter det som en spännande blandning? När vi nu då bara kan ana månen i skyn så håller vi armarna lite utsträckta för att vara säkra i det mörker som fortfarande är runt oss. Ett mörker som innebär att vi fortfarande inte ser klart hur vi ska ta oss fram. Vi bär med oss en upplevelse, en känsla och en aning om vart vi vill nå, men klart är det inte riktigt ännu.

Så bär nu med dig att det är nu som du har möjligheten att använda just stenbockens egenskaper, oavsett om du tittar på det som försigår runt dig eller om du blickar in i de djupare rummen inom dig, du har förmågan att lugnt, stilla och med säkerhet ta dig fram i din omgivning.

Utmaning för dagen:

På vilket sätt kan du få hjälp av just Stenbockens egenskaper i den fas där du nu befinner dig i livet?

/Malou

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman

Dag 18 Symbolkalender

Dag 18 Nymånen

En mörkermåne som visar och svarar upp på våra behov av att dra oss inåt. Framförallt nu när julen börjar knacka på behöver vi en andningspaus. En stund då vi enbart fokuserar på det som händer inom oss själva. Den här månaden kommer mörkermånen att passera över Skyttens tecken och då kan det vara extra viktigt att få den där stunden av vila.

Skyttens energi går ju annars ganska mycket utåt. Visst är det ett filosofiskt tecken och syftet för en skytt kan vara att ta reda på vad som är meningen med livet och vem man själv är, men tecknet är av eldelement och mycket för det globala perspektivet. Det betyder att det är lätt att snurra runt omkring och vara aktiv utåt nu när vi skulle behöva vara mer “aktiva” inåt och fokusera på vad som händer inom oss själva.

Inom oss själva men också kanske för oss alla. Låter det förvirrande? Skytten som tecken har väldigt lätt för att sikta uppåt mot de högre aspekterna. Skytten siktar mot det som är bättre än det som finns här och nu. Att skapa förbättringar för oss alla.

I min symbolblogg kan du läsa lite mer om skytten och mörkermånen och eftersom jag redan har skrivit i den tänkte jag att jag här skulle fokusera lite mer på Chiron.

Chiron är en centaur (precis som skytten har som tecken). Chiron brukar man säga är en mini-planet eller asteroid. En planet som man upptäckte 1977 och som vandrar mellan Saturnus och Uranus. Chiron representerar bron mellan det synliga (saturnus) och det osynliga (uranus). Mellan det fysiskt kända till det okända inom oss.

Chiron inom mytologin är den stora Healern. Han är healern som lärde andra att bota men som inte kunde bota sig själv. (Detta är även ett tema som kan vara skyttens skuggsida, att ge andra råd men lite sämre att lyssna på dem själv)

Nu i nymånetid tycker jag att detta är passande att ta upp och fundera vidare vad det kan betyda. Chiron visar oss var någonstans våra djupaste sår finns. Och våra sår brukar vi gömma djupt, djupt inom oss själva. Det här kan alltså vara tillfället att förstå att det är genom att vandra in i mörkret som vårt ljus kan börja skina. Och det skiner när vi har förstått att vi oftast är mer rädd för själva rädslan än för såret.

Chiron lär oss att det är genom erfara och acceptera våra sår som vi hittar fram till en större förståelse för oss själva men även för andra.
Chirons vandring mellan Saturnus och Uranus representerar vägen vi behöver gå mellan det som är gammalt och det som är nytt, det som är känt och det som är okänt.

Chiron är planeten som berör oss där det gör som mest ont och som triggar igång en healing-process. (Om vi inte väljer att aktivt blunda förstås.

Kanske kommer du att upptäcka att det nu börjar pocka på utåt istället. Slut med att vandra inne i dig själv för att plocka fram det som behövts synas. Nu kan du verkligen ta hjälp av nymånen för att släppa på det som behöver släppas på. Passa på och använd dig av alla de nycklar du har för att välja dörrar som behöver öppnas och som leder till den nya vägen som Chiron kan visa dig. Passande nog har Chiron “nyckeln” som symbol. Precis som Gudinnan Hekate har. Hekate som jag förde in i symbolkalender Dag 16. Hekate som är mörkermåne Gudinnan och som hjälper dig igenom korsvägarna du står inför. Verkligen en spännande och förlösande tid alltså.

Uppdrag för dagen:

Vilka dörrar är du på väg att öppna?

/Malou