Val…att bli medveten om valen.

“Jag har känslan i min kropp. Den där tyngden av moder jord finns där. Jag upplever den men jag kan inte ta tag i den. Den försvinner ur mina fingrar även om den vibrerar i mig. Jag känner ju att jag har tyngden, jag har kunskapen och förmågan. Vad är det som fattas för mig?

Skönhet kommer till mig. Jag ser en bild av mig själv, lite längre och definitivt mycket smärtare än vad jag är idag. Plufsig, och inte alltför nöjd med mitt utseende.

Ah, där har vi det. I samma ögonblick känner jag att hon är där. Jag vänder mig om och har henne precis framför mina ögon. Hennes ögon är varma men ändå obevekliga. Underligt. Jag är trygg men ändå rädd. Min blick bryts av att jag hör fnitter bakom henne, två kvinnor står där och fnittrar tillsammans. I samma dräkt, kåpliknande som hennes men ändå är det något som är lite annorlunda. Vad kan jag inte sätta fingret på ännu. De fnittrar och tisslar med varandra och även om jag inte borde kunna höra vad de viskar till varandra så gör jag det. Hm..inte vacker nog..inte lång nog..inte smal nog..Vilka krav minsann. Det är till att vara märkvärdig. Fnittrandet når fram och in i mig.”

vädurenDet som har varit det har också varit. Men frågan är om vi alltid tar val som är bra för oss i varje givet ögonblick. Min dåtid kan jag inte göra något åt. Jag kan inte styra de  händelser som har skett men jag kan styra min upplevelse av dem. Jag kan här och nu förändra min känsla av min dåtid och på så sätt förändra mitt nuet. Och det är här, i mitt nuet som jag enbart har en möjlighet att förändra min framtid.

Mitt val där och då är oåterkalleligt och när jag inser det kan jag ta ansvar för det valet. Jag kan se att jag en gång valde att ge mig själv en upplevelse som jag trodde var ett måste för att kunna bli accepterad. Det var jag som där och då var mer på utsidan än på insidan, något som jag upplever är det mest vanliga att vi fortfarande är. Idag behöver jag leva med konsekvenserna av de val jag tog för fem år sedan, för tio år sedan, ja till och med de val jag tog som väldigt väldigt liten.

Även om det som hänt har hänt och är oåterkalleligt har jag alltid valet att låta händelsen förändra sin karaktär. För händelserna i sig är alltid bara händelser och det är jag som ger dessa både en betydelse och en känsla.

Min tanke för dagen landar i dessa val jag tog en gång för länge sedan och som jag tillåter prägla min vardag. Jag låter den avtagande månens kraft styra tanken och jag fastnar i vädurens signum “Jag Är” och låter detta leda mig vidare.

Hur många av dessa gamla “Jag Är” finns kvar inom mig och pekar ut riktningen för mig?

 

Bock Måne – fullmåne i juli

buck-moon-blueBock Måne – fullmånen i juli

Skälvande sista graderna av Stenbocken ja då inträder fullmånen. Bock månen som är ett av namnen denna fullmåne fått.

Ett skäl till det namnet är för att det är nu som hornen börjar synas, de riktigt tvingar sig fram och vem skulle då inte behöva skrapa huvudet mot alla träd som fanns i närheten. Jag kan inte annat än att börja tänka på hur det ibland kliar i hårbotten vid extra känsliga “hårväxttider” eller när det var hysteriskt irriterande och ibland värk när kroppen ville sträcka upp sig i yngre tider.

Fullmåne dags alltså. Tiden då energier rusar på och det för många inte bara är psykiskt utan också fysiskt påfrestande. Många är de som har svårt för att sova, som rusar omkring som yra hönor och som är allmänt desorienterade och bara måste göra, göra, göra saker. Ibland göra enbart för görandet skull utan rim och reson.
Men så finns det också dem som inte på något sätt blir påverkade och inte har en aning om det är fullmåne eller ej. Vi är ju olika som tur är. Själv känner jag mer av mörkermånen än fullmåne, åtminstone nu för tiden, men det kan säkert ha sina randig och rutiga skäl och ett av dessa är att jag är född precis när mörkermånefasen börjar.

Men nu är det som sagt fullmåne och det som du nu startade upp eller i vissa fall fortsatte med vid nymåne kan nu börja visa sig eller aktiveras.
För att gå tillbaka till symboliken med Bock Månen kommer jag osökt att tänka på att det är nu dags att släppa taget om det som täcker oss för att se det som det har gömt. För bocken är det de vackra hornen som ett tecken på tillväxt o mognad och visst kan man säga att det är lite det som den växtvärk gör för oss också. Och så är det med fullmånen.
Den tid det tagit för oss att komma hit har säkert varit fylld med tillväxtproblem som förmodligen har gjort att det har kliat både här och där.

Det är nu det är dags att visa upp det som har blivit och jag tänker att denna fullmånens Sabian symbol kan vara så nyttig att lära sig något av.

The Mountain Pilgrimage

The Mountain Pilgrimage är en förkortad och kanske också något moderniserad form av Sabian symbol och vad jag förstår är orginaltexten för 27 grader i stenbocken följande;

“PILGRIMS CLIMBING THE STEEP STEPS LEADING TO A MOUNTAIN SHRINE.”

Jag tänker vad kan var bättre nu i stenbockens tecken än att ta in vad det egentligen handlar om att bestiga ett berg. Osökt kommer jag naturligtvis in på det verktyg som jag själv har använt mig av i så många år nu, Bergsmeditationen. En teknik som är utformad av Terry Evans och där jag själv nu är en av kurslärarna i den utbildning som finns för att möjliggöra att det skapas grupper som kan använda sig av tekniken.

När jag tänker på denna symbol med en Pilgrimsfärd på ett berg så tänker jag att här precis som på andra pilgrimsfärder är det oftast en upptrampad stig vi går på. En färd som leder mot ett speciellt mål. Även om det är en stig där många har trampat på, mot ett mål som på många sätt är detsamma, så är det i alla fall en individuell resa för var och en.
Vi kommer alla till ett gemensamt mål på vårt egna individuella sätt.

Pilgrimsresa för mig innebär en resa där jag är aktiv både på ett yttre plan som ett inre. En praktisk såväl som en andlig strävan. En resa där syftet är att nå fram, att hitta det jag söker oavsett vad det nu är jag söker. Och har vi nu nått fram där vi står på toppen av vårt berg den här fullmånen? Tog vi rätt väg den där nymånen då vi startade?

Att göra en pilgrimsresa får samma symbolik för mig här och nu som att påbörja en bergsmeditationsresa. Det blir helt enkelt ett verktyg som kan leda mig till upplysning. Upplysning om mig själv ochBergsmeditation föredrag allt det som jag är. En resa som underlättar det som kan vara så svårt, att släppa taget om det som skyler oss för att få en insikt om vad det är vi döljer. Att nå något högre och för många handlar det väldigt mycket om att hitta meningen med det egna livet.

Visserligen är en pilgrimsresa såväl som en bergsmeditation en resa som många andra har gått. En resa som är guidad. För att få ut det mesta av en sådan här resa behöver vi vara oerhört medvetna om att detta kräver en vakenhet. Visst kan vi vandra på eftersom stigen redan är upptrampad men vill vi verkligen gå alla dessa mil (praktiskt såväl som andligt) för att upptäcka när vi har målet framför att vi inte varit vakna överhuvudtaget? Vill vi inse att vi missat det vackra templet där vi kunnat stanna till och bara andas?

Kanske kan denna fullmånen få dig att tänka till när det gäller din egen pilgrimsresa? Är du medveten om dina steg? Var detta det mål du ville nå och gav det dig det du trodde? Hur känner du dig egentligen, kan du vara ärlig när det gäller det?

Tyckte att den här bilden med kvinnan som i sina horn bär olika symboler för de mål hon vill nå är så talande för den här fullmånen. Vill med detta inlägg lansera månmagigrupp jag skapat med syfte att väcka o dela tankar. I den gruppen lägger jag varje månad ut ett tema, som man kan följa likväl som att låta bli att följa, med syfte att hjälpa kreativiteten på traven. Tanken är att man varje dag, eller vilken dag man helst vill, kan lägga ut precis det som faller en in. Det kan vara en teckning, målning, skulptur, ett ord, dikt, ett foto, en dans, musik eller en fundering. Egentligen finns det ingen gräns.

På facebook kommer det att vara en sluten grupp där den enda regeln som finns egentligen är att det man lägger in där inte får spridas vidare om man inte har bett om lov för att göra det. Självklart ingår det att vi inte är otrevliga mot varandra. Du är välkommen in när och om du vill. Så småningom hoppas jag kunna starta upp detta på min sida här där du då får ett lösenord där du kan logga in.

Länk till Månmagi gruppen

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Leah Piken Kolidas

Kutig måne

Kutig måne, ja det är vad det blir om man översätter den fas månen är nu ifrån engelska till svenska. Kutig och puckelryggig är vad det står i lexikonet. Gibbous moon. Inom astronomiska kretsar betyder det nästan full.

moon-waxing-gbbous-614-2016-Ken-Chrstison-e1466070319743

Några dagar innan fullmånen. Vi är nästan vid den punkt där känslan får oss att bli otåliga och då och då även ostyriga. Nervöst irrar vi omkring, vi vill lansera, berätta och ge ut men på samma gång vill vi inte för vem vet vad som kan hända då. Det känns som om man inte riktigt kommer fram, vi anar, vi ser och vi nästan känner den där känslan av att bli uppfylld men den landar inte helt.

Precis så kan det kännas de där dagarna före fullmånen och det kan vara nog så påfrestande. Som alltid finns det något vi kan ta till oss och lära oss under en sådan här period. Den kan lära oss att inte pusha på, att inte tvinga fram något utan vi behöver helt enkelt avvakta och vänta ut.

Det är lätt att falla offer för känslorna nu. Falla offer för deppiga tankar som, “aldrig- är- det- min- tur” tankar. Falla offer skriver jag för att vi just nu har lätt för att känna oss som offer. Vi är utsatta för omständigheter “vi inte kan göra något åt” känslor.

Det finns astrologer som har mycket fokus just på månens faser och de pratar om att man även kan omvandla månfaserna till år och inte bara dagar. Det betyder att varje fas varar i tre till fyra år. Det skulle i sin tur betyda att man under en ganska lång tid skulle kunna befinna sig i den här fasen. Man räknar ut det genom att titta på vilken fas man är född i och kort sagt blir det så här, om du är född vid nymånen så kommer du att vara i den här fasen när du är runt 12 år. (+- något år)

Då vill det till att vara lite realistisk när man befinner sig här och själv känner jag att det underlättar om jag har något som skulle kunna fungera som verktyg, både för mina tankar och känslor, när jag befinner mig i olika situationer.

Att gå omkring och tycka att man är totalt misslyckad och att man aldrig är den som får det där som alla andra får är inte speciellt konstruktivt. Framförallt inte om man går omkring och känner så i tre-fyra år.
Känner man att man gör allt det där som man ska göra för att skaffa det man vill ha (vad det nu än kan vara) och att man ändå aldrig får det där, ja då kan det vara bra att ta ett steg tillbaka och inse att vi inte är i synk med tiden. För det kan ju faktiskt vara så att det just nu inte är rätt tid för att vare sig lansera eller dra tillbaka. Och det kan kanske vara ganska enkelt att göra detta under ett par dagar (även om det också kan verka som en evighet) men att göra det under ett par år kan vara nog så trixigt.

Att vara född här kan betyda att starten av livet kanske inte varit fullt så enkelt. Att som liten inte nå ända fram kan innebära en svårighet att lita på sitt eget värde eller att lita på att man får det man behöver. Det kan å andra sidan betyda att man utvecklar en otrolig förmåga till att lösa problematiska situationer. Med åren skaffar man sig helt enkelt en skicklighet att se lösningar och se vilka vägar man ska ta. Finns det inte ett “förgivettagande” om att saker kommer gå smidigt då får man med automatik ett öga för vilka olika situationer som möjligtvis skulle kunna uppstå.

Som jag sagt förut anser jag att det finns alltid mer än ett sätt att se på saker även om man tycker att det är omöjligt att göra det.

Varför inte ta till det klassiska exemplet det halvfulla glaset?
Rent symboliskt brukar man anse att om man anser att ett glas är halvfullt då har man en optimistisk syn på livet och tvärtom, ser man det med automatik som halvtomt är man lite mer åt det 510px-sisyphus_by_von_stuckpessimistiska hållet.

Själv menar jag att man även här kan vända och vrida på det. Jag tänker att om man är i färd att fylla på ett glas, ja då är det halvfullt och tvärtom, är man i färd att hälla ut, ja då är det halvtomt. Det beror alltså på vilket perspektiv man har när man tittar på något. Sedan kan det ju i och för sig också bero på vad det är man fyller på glaset med. Själva innehållet kan alltså ha betydelse för vilket perspektiv man väljer att ta.

Vad jag vill säga med detta är att det under dessa dagar och då också år (när man befinner sig där) då är det viktigt att vara medveten om perspektiv. Denna fas kan med andra ord lära oss något som vi kan ha nytta av hela livet.

Jag kommer att tänka på “Myten om Sisyfos” samtidigt som jag skriver om detta. Det handlade ju om Sisyfos som fick ett straff av Guden Zeus som innebar att han skulle rulla upp en stor sten uppför ett berg. När han väl kämpat sig upp rullade helt enkelt stenen ner på andra sidan och Sisyfos fick börja om från början igen. Till Zeus förtrytelse förändrade Sisyfos sin syn på det han gjorde, han gav  sitt kämpade ett värde och enligt Camus som skrivit boken om “Myten om Sisyfos”  gav han upp hoppet att kunna förändra sin situation. Genom att ta ett annat perspektiv förändrade han inte bara sitt eget liv utan han fråntog även Gudarna den glädje de skulle haft om de sett att Sisyfos hade lidit av sitt straff.

När vi befinner oss i situationer där vi inte har en möjlighet att förändra det som sker, ja då kan ett sätt att hantera detta vara att förändra vårt eget perspektiv. Ibland kan detta då vara det som faktiskt förändrar det som sker också. Visst kan vi alla dra oss till minnes situationer där det omöjliga har blivit möjligt? Visst har vi läst historier om ofattbara mirakel?

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Alla dessa idéer

alla ideérAlla dessa idéer som rusar runt. Alla dessa idéer som vill ut och som vill förverkligas. Idéer som inte har lust att ställa sig i kö utan som vill ut nu, inte sen.

Idéer som gör att det är svårt för sinnet att vila och svårt för att fokusera sig. Då, i det läget är det bra att ha papper och penna till hands. Då i det läget är det bra att använda sig av disciplin som man förhoppningsvis skaffat sig genom åren för att enbart fokusera sig på att få ner alla idéer på papper. Då och först då får hjärnan en liten vilopaus.

När jag väl fått allt på pränt så brukar jag göra något som bryter tankekedjorna. Arbeta praktiskt med något. Först därefter sätter jag mig med mina papper eller med en speciell idé igen och låter den sjunka in i mitt medvetande. Sakta men säkert får den form, många gånger en annorlunda form än vad den ursprungligen hade. Jag drömmer mig bort och kan gärna bli lite halvdåsig för det är då som den allra största klarheten på något sätt kommer.

Jag får grepp på om den är genomförbar nu med en gång eller om den kräver lite tid för att mogna.

Det krävs arbete, tålamod och disciplin för att få resultat, vilket kan tyckas vara tråkigt när hjärnan och sinnet bubblar över av iver för att starta upp något. Men ännu tråkigare är det när inga idéer blir förverkligade på grund av att ivern och behovet av en viss form av dynamik gör att man rusar runt i en kreativitet som aldrig ger resultat.

Det här kan vara bra nu när den intensiva skorpionen gärna vill gräva djupare och mer intensivare, men också kan göra oss mer taggigare och kanske eventuellt även lite mer ivriga i att starta nu och inte sedan.

Jag är villig att titta på mina idéer från utsidan.

Malou

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Att få balans i Skorpionens tecken

Hitting-A-Wall-480x480Om du står med ryggen mot en vägg vid den växande halvmånen, tacka väggen och vad det än är som har ställt dig där, menar Dana Gerhardt.

Nog kan jag hålla med om det uttalandet. Oftast är det vid väggen som vi startar vår kreativa process. Åtminstone så känner jag igen en del av det. När vi står vid ett problem då startar våra känslor och vår hjärna att arbeta för fullt. Vi blir lösningsfokuserade.

Ofta hittar jag mig själv vid väggen och kan inte annat än att ta itu med det som behöver tas itu med. Många gånger vet jag inte ens hur jag kom dit och när jag började backa. Kanske var det vid den första glimten av något som jag förstod att jag behövde göra men inte ville. Skjut upp, skjut upp sa mitt sinne förmodligen till mig. När jag väl står där blir det minsann gjort och det snabbt också.

Jag håller även med om det som Dana säger att “..motstånd hjälper oss att forma vår önskan, det där som vi har samlat på oss sedan nymånen till fasen som är nu.” I motståndet kan vi hitta det vi verkligen vill. Är det värt det helt enkelt?

Vårt fokus vänder nu från att vara mest inuti oss till att vändas utåt. Allt det som vi kämpade med i de första två faserna är vi nu utmanade att lösa, att gå förbi, negligera, ta oss igenom eller backa. Gå vidare genom att stå på våra egna två ben eller ska vi stå på gamla vanor och mönster som alltid annars har hållit oss tillbaka?

Skorpionens energi är intensiv, stark och skrämmande. Ibland. Glöm inte det ordet. Ibland. Glöm inte heller att fråga dig själv, vem är den skrämmande för? Den du var, den du är eller den du ska bli?

Skorpionens sting kan döda men den energi som finns här i detta tecknet finns inte bara på marken, den finns också i skyn. Där har den Örnens perspektiv. Där reser sig den över och tar det högre perspektivet. Just nu i den här månfasen kan vi bli överväldigade av känslor och få behov av att attackera med allt det gift vi har i gadden eller så kan få en överväldigande lust att skapa luft mellan oss så att det skapar perspektiv på det som gäller. Men det är inte allt som denna månfas kan ge. Den kan även ge..absolut ingenting. Den kan gå oss förbi, vi noterar absolut ingenting.

Alla perspektiv är bra beroende på hur vi väljer att se på dem och för mig just nu är väggen ett bra perspektiv. Jag behöver ha den där för att kunna ta itu med det jag har framför mig just nu.

Men…som allt annat finns det olika versioner av samma sak. En vägg kan också bli det som är mellan oss och friheten. En vägg kan vara den mur som skiljer dig från resten av världen. En vägg kan vara fullständigt omöjligt att komma förbi eller komma igenom, en vägg kan vara det som stänger inne. Vi behöver också komma ihåg att ett motstånd inte alltid är en vägg som är ogenomtränglig. En vägg kan vara ett fängelse, en sjukdom, en familj, en vägg kan vara precis vad som helst som vi ser, upplever och som faktiskt också är omöjlig att ta sig bort ifrån.

Är din vägg solid eller ej? Är ditt motstånd ett yttre eller ett inre? Är det skapat av andra eller av dig själv? Kan det för dig då och då vara det bästa som hänt dig att du står där med ryggen mot väggen och är tvingad att välja och hitta det vi verkligen vill?

Vi balanserar

strandVi balanserar.

Kan vi göra något annat nu när månen är halv och den landar i Vågens tecken? Det är klart vi kan och just när månen är halv kan vi absolut göra det. Att konstant väga något fram och tillbaka kan i längden orsaka en hel del obalans i livet, framförallt för den personen som har stort behov att se till andra…jämt.

Tittar vi på Sabian Symbol betyder det att vi får denna mening:

A CROWD UPON A BEACH

Detta är då återigen en förkortad version av Dane Rudhyar tolkning av dessa meningar fyllda av symboler. Orginalmeningen som jag har uppfattat det ser ut så här;

A SUNDAY CROWD ENJOYING THE BEACH.

Håll med om att det kan bli lite olika tolkningar utifrån dessa två meningar. Letar man efter Sabian symbols hittar man ganska snart att de som arbetar med Sabian mer frekvent i princip tolkar de ganska lika i alla fall.

Det handlar om att komma överens med andra personer, att samsas på en yta som oftast är ganska begränsad. Att inte döma andra och att njuta av en utomhusmiljö. Visst kan man säga att detta handlar om balansera. Balansera behovet av en egen sfär samtidigt som man är tillsammans med andra. Många gånger en svår konst.
Det är så lätt att man går över gränsen, både de egna och andras i dessa miljöer där det är viktigt att kunna både vara privat och öppen mot andra. Stranden kan nog lära oss både det ena o andra som vi kan använda oss av även i andra miljöer.

Om jag närmar mig den lite längre symboliken blir det också en söndagskänsla över det hela. Inte bara en vardag vilken som helst utan en söndag. En dag då vi är lediga och verkligen kan plocka in en mer lös och ledig känsla. När du ser dig omkring kan du se andra personer i en liknande situation som dig själv. Ett leende möter ett annat leende. Här finns en samhörighet, en gemenskap med främlingar utan att man behöver vara intim med dem.

Här finns även annan symbolik man kan börja fundera över och ta till sig för att hitta något inom sig själv. Jag tänker på att vi här tillbringar en söndag på en strand tillsammans med andra människor. När brukar man vara på en strand där det samtidigt finns en massa andra människor? Jo när det är varmt o soligt. Vi är här mer avklädda än vad vi brukar vara, vi visar mer av oss själva. Vi befinner oss även på en plats där land möter vatten. Vatten som i sin tur är en symbol för känslor, både medvetna som omedvetna sådana. Vi kommer nu allt mer närmare vårt ursprung. För visst låg vi i vattnet allt medan vi utvecklas till den människa som sedan mötte fast mark.

Jag tänker att här och nu i denna konstellation, som för oss kan betyda väldigt mycket eller absolut ingenting, har vi en möjlighet att verkligen fundera hur vi ställer oss till vår egen balans. Kan vi nu i denna stund verkligen se vad det är som är vårt känslomässiga ljus och vårt känslomässiga mörker?

Här och nu kan det hända de mest väntade eller oväntade saker. Vi kan befinns oss i en miljö som verkligen väcker våra sämsta sidor och vi kan där och då få reda på hur vi hanterar situationer som kan vara lite påfrestande. Å andra sidan kan just den miljön väcka våra bästa sidor, vi kan upptäcka vilken styrka och vilken potential vi går och bär på. Vi kan också befinna oss i en miljö som man kan tycka ska väcka glädjefyllda känslor och då kan det visa sig att vi inte alls var så bra på att hantera de i stället. Jag är övertygad om att du nu har förstått att det mesta handlar om vårt eget sätt att ta till sig det som händer och hur vi agerar utifrån en påverkan både utifrån och inifrån och att det just här och nu är en bra möjlighet att komma i fas med dessa känslor hos sig själv.

Jag kommer även att tänka på att i många fall har vi en större förmåga att både se och ignorera andra personer i den här något nakna miljön än vi har då vi är mer skylda. Spännande tanke att fundera vidare på. Jag funderar även vidare på att det är vågen som är i centrum i den Egyptiska mytologin då Gudinnan Maat placerade själen i den ena vågskålen och en fjäder i den andra. Vågen kommer även precis före Skorpionen där du i den symboliken kan hitta döden och underjorden. Vad passar inte bättre att vågen är där den är? Vad är det vi väger in då vi bedömer eller dömer, både oss själva, andra och olika situationer.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Vintage Busy Beach

Dörren

Dörr Dagens tanke handlar om dörren.

Dörren som symboliskt kan ha en sådan stor betydelse. I dag växer månen, steg för steg blir den mer synlig för oss och med detta blir också våra steg mer och mer synliga för oss själva.

Vi kan börja se vart våra steg leder och vi kan urskilja vilka dörrar vi har framför oss och kanske även vilka dörrar vi har bakom oss. För vi har fortfarande inte kommit så långt bort att vi inte kan vända oss om och se hur den dörr såg ut som vi gick in genom eller kanske till och med, ut från under mörkermånen. För där och då kunde vi ana, vi förstod inte allt, men vi “visste”. Åtminstone trodde vi att vi visste.

Kanske en del av er som läser detta är bekanta med den Bergsmeditation som finns? En verktyg för både personlig utveckling såväl som medial utveckling. (Vilket det sistnämnde också kräver personlig utveckling i och för sig). I vilket fall som helst så är detta för mig två olika sätt att arbeta med mig själv och även om själva tillvägagångssättet är detsamma i de mesta av stegen så är det för mig två helt olika upplevelser. Och för att komma till saken så är också ingången/utgången från ängen (där meditationen startar) helt olika.

Grinden/dörren ser helt olika ut beroende på vilket fokus jag har på meditationen. Alltså olika dörrar.

Jag kommer då att tänka på C.S. Lewis berättelse om “Narnia”, vilket i sig får mig att le stort då jag inser att dagens måntecken är Lejonet.

I de olika berättelserna får dessa barn som är med om alla dessa äventyr stiga in/ut genom lite olika typer av dörrar för att uppleva något annat. Något stort och något fantastiskt öppnas upp för dem. Hemska och underbara händelser om vartannat precis som det är när vi växer både på insidan och utsidan. Dörrarna ser lite olika ut och de leder även till olika landskap och historier.

Aslan som är lejonet i C.S Lewis böcker betyder faktiskt lejon på turkiska, och Aslan är en av huvudpersonerna i böckerna, Aslan är skrämmande men också kärleksfull och omtänksam. Aslan har makt och Aslan visar vägen. Aslan visar sig alltid när barnen verkligen är i stort behov av hjälp och många gånger är det Aslans magiska verktyg som blir till en hjälp på vägen.  På många sätt visar C.S Lewis att Aslan symboliskt är något stort, mäktigt och något som vi alla har inom oss. Inom oss men ändå på något sätt något som finns utanför oss.

Utanför för att vi har svårt att anamma att denna mäktiga och storslagna kraft/makt är något vi själva bär på. Och just denna kraft är något vi i denna månfas verkligen kan få syn på och ta till oss. I samma stund behöver vi också ta till oss  både de starka och svaga sidorna av denna kraft, eller rättare sagt, hur vi kan använda oss av den. Vi kan använda den för att visa upp oss med syftet att visa omvärlden hur starka vi är och vi kan använda den med syftet att för oss själva visa hur starka vi är. Lejonet kan vara bra på båda.

Och vad är detta för kraft då? Lewis lejon menar många tolkare är symbolen för Gud, för Ljuset. Och kanske är just denna kraft som både är så skrämmande och samtidigt så härlig, en andlig kraft. Vad vi väljer att kalla den är väldigt personlig tycker jag, där det inte finns några rätt eller fel.

Nu i den här fasen har vi möjlighet att verkligen se att det vi burit med oss skapar de dörrar vi ska gå ut genom eller in genom. Våra erfarenheter ger oss eller tar ifrån oss möjligheter. En fas som vi skulle kunna tolka som att vi har en möjlighet att se vår karma. När jag lästa Karl-Erik Edris fantastiska bok “I ett annat ljus” för några år sedan läste jag något som jag burit med mig. Han skriver bland annat att vi haft en tendens till att förklara karma och karmalagen som en exklusiv österländsk föreställning. Men så är inte fallet konstaterar han.

 De har i själva verket en tydlig motsvarighet i den kristna eller västerländska tankevärlden. Där kallas karmalagen för skördelagen, och den uttrycks bäst i Galaterbrevet 6:7 som lyder; ” Ty vad människan sår, det skall hon ock skörda.

Vi skördar det vi sått och någonstans behöver vi verkligen inse att detta är sanning. Och kanske kan den sanningen visa sig genom vilken dörr du har framför dig. Jag vet i alla fall att den dörr jag har framför mig säger mig mycket om hur jag ser, tänker och känner inför olika situationer oavsett om det handlar om den personliga utvecklingen eller den mediala.

Om du idag tar och stillar dig en liten stund, föreställer dig en plats där du står på i stillhet i ditt inre och sedan tar och promenerar fram till din grind eller dörr och tittar på den. Hur ser den då ut? Hur känns den?

När jag tar vägen in till den stig som leder mig till min kontakt med “andevärlden” då är min port verkligen en storlagen port. Jag själv är väldigt väldigt liten och precis så är verkligen min känsla inför den storslagenhet som jag känner inför den värld som finns inom mig och den värld som alltid finns men som vi inte alltid ser…kärlekens värld.

 

Nymåne i Kräftans tecken

water-baby-e1373145772508 Nymåne i kräftans tecken.

Jag önskar verkligen att jag kunde hitta en bild, en symbol för allt det som rör sig inom mig och som på något sätt kunde visa upp allt det som händer nu när månen påbörjar en ny cykel. Ett avslut och en uppstart i kräftans tecken.

En tid som handlar om att dra sig tillbaka och samtidigt ta ett steg ut. Mörkermånen..denna härliga underbara mörkermåne. En tid för en inre ceremoni som gör sig ypperligt som en yttre ceremoni på samma gång. För att manifestera, för att visa för sig själv att vi släpper taget och att vi tar nya steg framåt. Allt är inte nödvändigt att visa utåt men att använda sig av sitt fysiska liv såsom att faktiskt praktisera något blir en bra påminnelse om att vi ibland behöver både det inre och yttre för att kunna bli hela.

Ibland behöver vi visa vad vi står för, både för andra och för oss själva och en ceremoni kan vara ett sätt att ge kraft för det vi bestämt oss för. Under måncykelns gång har vi påbörjat något, vi har låtit det ta form för att därefter födas på ett sätt eller annat. Kanske har det blivit till en idé, ett frö som vi sedan lanserat för vår omgivning. Vi har tagit emot omgivningens reaktioner, vi har tagit emot våra egna reaktioner och därefter har vi dragit oss tillbaka för att bearbeta det som hänt och nu står vi här. Här i mörkermånen för att låta det rota sig eller för att vi ska släppa taget om det så något helt nytt kan födas.

Den här perioden har jag personligen verkligen fått dra mig tillbaka för att fundera på vad det är som jag behöver i mitt liv. Vad är sant för mig, vad är viktigt? Nu då kräftans energi tar plats, platsen där månens energi hör hemma, ja då är det verkligen uppenbart att vad som betyder något är modersenergin.

En modersenergi som för mig blir väldigt symboliskt. En kärlek som innebär ett omhändertagande, en omsorg om det som är viktigt oavsett vad det kan skapa för konsekvenser. Vad behöver jag och vad behöver min omgivning i samband med detta? En modersenergi som i sig innebär att ge liv för att sedan låta det dö eller släppa taget om det. En energi som i sin kärlek också innebär mycket smärta.

Kräftan och månen får oss i kontakt med vattnet, denna element som har roten i våra känslor. Ebb eller flod, stillsamt eller intensivt forsande, uppdämda eller uttorkade, ja det är sannerligen ett element som har en stor betydelse för oss. Utan vatten och utan känslor kan vi väl knappast säga att vi är vid liv. Vi behöver de båda. Vi är inte alltid balanserade det måste vi väl erkänna men vi gör vad vi kan utifrån där vi är i stunden. För vår omgivning kan det verka helt tokigt men för oss kan det vara naturligt. Då och då har omgivningen rätt och vi behöver landa i det också, ta till oss det, även kanske gräva fram en ny kanal så att känslan kan ta en ny väg för att vattna det som vattnas ska.

Vi behöver då och då se att vår omgivnings ögon kan vara det vi behöver. Snäckan behöver öppnas, vi behöver något annat än att låta oss bli formade av det som gnager och skaver inombords. Vi behöver bli omhuldade och omkramade av det som finns på utsidan. Vi behöver helt enkelt bli omhändertagna av andra.

Något som vi behöver se att andra också behöver. nymåne2

Vad vill jag då säga den här nymånen?

Jag tittar på nyheterna och får just idag reda på att en liten treåring har dött på grund av en lek med en handgranat. Mamman hade tagit med sig barnen ner till krig, till en sak som hon trodde på. Till något som hon tyckte var värt att kämpa för.

Just idag kommer denna nyhet på Tv:n. Jag är övertygad om att det finns många som nu förbannar, skakar på huvudet och blir fyllda av hat. Och kanske är det just detta, hat och rädsla som denna mamman var fylld av. Det som gjorde att hon tog de val hon gjorde. Frivilligt eller ej, det har vi ingen aning om.
Men jag vet att sårade, rädda och hatfyllda människor föder människor som i sin tur är fyllda med dessa skadliga känslor. Känslor som i sin tur skadar andra.

Jag vet att jag inte vill leva i en värld där vi för vidare våra egna sår, våra skador till de som är beroende av oss. Lever vi i hat är det detta som våra nära tror är det rätta och riktiga eftersom de med automatik ser upp till oss. Vi är våra barns trygghet, vi är deras kärlek. Jag vill att vår trygghet ska vara byggd av omsorg och omtanke till alla. Inte en trygghet som är byggd av att jag behöver skydda och fösa bort andra.

Kräftan är omsorg och ibland behöver vi släppa taget, öppna skalet för att se vad vår omsorg skapar, är det kärlek eller hat?

I dag kommer jag att vara i min ceremoni. En ceremoni som jag skapat förr och som finns i min kropp. En ceremoni fylld av steg som i sin tur låter mig släppa taget om det jag inte längre mår bra av. Jag går in i min labyrint och låter varje steg leda mig längre och längre in i mitt innersta. Jag låter mig omfamnas av mörkermånen för att sakta sakta låta nymånen födas av det som mörkermånen skapat.

För det är ju så att det vi släpper taget om är grunden för det som ska födas.

new_moon_background

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: water baby by Herbert James Dr more...

Kvinnan

KvinnanTill Kvinnan

Det krävs öppenhet, mod och känslighet för att du ska kunna leva medvetet och utan skam i en harmoni med din inre månrytm.

Vår västvärlds civilisation med dess linjära livsstil ärar inte den visa sanningen i ditt feminina djup eller dess spiralliknande rörelse i ditt månatliga ebb och flod flöde.

Det är onaturligt för dig att leva “överaktivt” i världen när du är pre-menstruell, under din menstruation, gravid, ammande eller i din menopaus.

Detta är kraftfulla faser som fördjupar medvetenheten och där vi överlämnar oss till essensen i vad det är att vara kvinna.

Under dessa faser behöver vi närvaro, näring och kärleksfulla ögonblick med jordens skönhet.
Där behöver vi utrymme för en inre stillhet utan onödiga distraktioner och aktiviteter. Du och din kropp är helig, precis som allt liv är heligt.

Följ månens rytm och känn att den är din egen. Tillåt henne att leda dig hem till djupet av din egen kraft och till kärlekens mysterier som du har inom dig.

Fritt översatt från Roslyne Sophia Breillat

Halvmåne – Väduren

Halvmåne i avtagande fas.

Nu har vi tagit steget från att vara mer i färd med att uttrycka oss till vår omvärld till att börja uttrycka oss till vår inre värld. Utvärdering av det som hänt sedan nymånen börjar ske och en hel del värderingar kommer upp till ytan. Vi har väl fortfarande inte kanske full förståelse för allt men vi börjar ana att det finns mer under ytan än vad vi först trodde.

Det här kan vara en tid i månaden som kan bli något besvärligt för en del medan andra går förbi och noterar den inte alls. Allt beroende på vad det är vi påbörjat eller inte i måncykelns början. Nu kan man säga att solen och månen står i en kvadratisk position till varandra. En fyrkant helt enkelt. Om vi tittar på en fyrkant sådär lite lagom uppifrån, ja då kan vi se hela kuben och alla kanter. Om vi står vid en sida har vi ingen aning om vad som finns på den andra. Och just det där kan bli problemet vid den här tiden.

Nu när månen befinner sig i Vädurens tecken kan lusten att storma runt hörnet utan att ha en översikt över vad som finns där vara väldigt stor. Och just det där ska vi vara lite försiktiga med för tillfället. Även om hela vårt inre säger att nu är det lägInre och yttree att agera, nu är det läge att välja så är inte detta den bästa tiden att göra det. Det finns en möjlighet att det är våra känslor som rusar iväg med oss utan att de egentligen har en grund i något som är verkligt och balanserat.

Väduren är den som har viljan att börja..Jag är ropar tecknet i högan sky och böjer huvudet och sträcker fram hornen och kör på. Konsekvens vad är det för något, nu är det tid att agera säger den impulsiva och stångar sig vidare. Hur andra människor reagerar ser man inte klart eftersom huvudet är böjt och man kör på. Väduren styr över huvudet säger man och nog kan man säga att det finns en viss risk för tjurskallighet om man närmar sig på ett litet “fel” sätt. Eftersom det nu är månen som befinner sig i tecknet kan det ju betyda att man känslomässigt har lite svårt för att släppa taget eller att se på en situation från mer än en sida.

Så för närvarande är det då två olika typer av energier som inte är så lätta att tas med, halvmånen i avtagande fas som säger till oss att ta en funderingsvända till och väduren i månen som känslomässigt vill agera nu, allra helst i förrgår och absolut inte senare än om en minut.

Sabian Symbol för den här halvmånen är;

Man expressing himself in two realms

Nog kan man säga att denna symbol passar bra in just nu. Att kunna uttrycka sig själv i två olika verkligheter. Fungerar det och vad kan det egentligen betyda? Min första tanke är att kombinera både känsla och tanke. Också att kunna veta var, när och hur det är rätt att uttrycka ditten och datten, om du förstår vad jag menar? Om jag exempelvis uttrycker mig på ett sätt på arbetet så betyder ju inte det att jag uttrycker mig på samma sätt hemma. Dessa två verkligheter är ju inte riktigt detsamma och det vill till att kunna hantera detta och den skiftning i identitet som det innebär.

Det kan också betyda att det kan uppstå en konflikt, precis som en halvmåne kan symbolisera. En konflikt avseende värdering och sin syn på sig själv. Syns mitt inre utåt och är det yttre detsamma som mitt inre? Vi behöver helt enkelt lära oss att kontrollera och lära oss att hantera de olika sidorna av oss själva och de olika sidorna av vår omgivning. Ibland är det helt okey och även helt rätt att bara ta de steg som vår inre känsla säger till oss att ta. Men om vi inte är helt och uppriktigt övertygande om att vår känsla inte är styrd av normer, gamla mönster eller värderingar, ja då behöver vi nog ta ett litet steg tillbaka och fundera en stund innan vi agerar.

Vår verklighet ser ut på det sättet som vi väljer att se den och vilken är jag just nu?

Själv befinner jag mig i en situation där jag inte kan bestämma mig för om det jag har framför mig är ett halvtomt glas eller ett halvfullt glas. Det är dags att bestämma sig för vilket perspektiv jag ska se saker ur helt enkelt och precis sådär kan det vara för en hel del. Kanske hittar jag lösningen när jag tar ett steg tillbaka och ser att situationen är bägge och.

Each of us lives in two realms, the “within” and the “without”.

Martin Luther King Jr

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman