Nymåne- Total Solförmörkelse

Solförmörkelse – Nymåne

Det är dags för den solförmörkelse som så många pratar om. En solförmörkelse som enbart syns i vissa delar av USA och som så många vallfärdar till för att se nu.

Solförmörkelse som innebär att månen passerar mellan solen och jorden och temporärt förhindrar oss att se solen. Förhindrar oss att se solen..jag vill byta perspektiv..som ger oss en möjlighet att se något från en annan synvinkel, från ett annat djup och tillåter oss att vända oss på ytan och uppleva det som normalt finns i områden som inte är tillgängliga för oss. Eller kanske till och med i områden som vi inte har lust att titta på.

Något söker vår uppmärksamhet – och det söker inte uppmärksamhet bara nu utan detta har verkningar långt fram och det är upp till oss hur vi tar hand om det. Faktum är att du kanske inte upptäcker vad det är just här och nu utan det kommer inte att visa sig förrän lite längre fram i tiden, men det är nu som det kravlar sig fram.
Kanske är det så att saker som du själv trodde att du lämnat bakom dig plötsligt dyker upp. Beteenden, känslor och upplevelser som du sedan länge trott att du vuxit förbi, tja, plötsligt står de där i farstun. Eller personer som du trodde du lämnat sedan länge…kanske är de dom står i farstun?

Solförmörkelser handlar om att avslöja det som är gömt i vår personliga skugga såväl som i det kollektiva. Styrs vi helt och hållet av vårt ego, följer vi massan helt oreflekterat?
Ego är på många sätt bra, jag har alltid tyckt det oavsett vad andra har tänkt om detta. Mycket beror ju på vad man lägger in i vad ett ord betyder och för mig betyder ego att jag tänker på mig själv. Att jag tänker på mig själv innebär även att jag funderar över hur jag reagerar i olika situationer, vad jag väljer att göra, hur jag känner och vad det i förlängningen innebär. Det innebär för mig att jag tar hand om mig själv, att jag ser till att jag befinner mig i situationer där jag mår bra och det där kan då innebära att jag befinner mig i områden där jag kan tillföra och ge något till andra. För att jag mår bra av det! Hade jag inte mått bra av det så hade jag kanske inte gjort det.

Kanske är det också just det här som det är meningen ska synas nu? På vilket sätt tänker jag på mig själv och låter jag alla andra hamna i skymundan?

Framförallt nu då det är Lejonet som är tecknet som det här hamnar i. Lejonet som på väldigt många sätt handlar om att stå i mitten. Tecknet pratar till dom som har makt på olika sätt och vis. Så leder du från hjärtat som talar om generositet och medkänsla eller leder du bortifrån hjärtat?  Hur använder vi vår egen kraft och från vilken källa kommer den? Kommer den från kärlek eller rädsla? Hur står vi egentligen i vår egen kraft?

Fungerar Lejonets kraft på ett sätt som är positivt ja då kan vi verkligen vara i vårt eget centrum och ge glädje, lust och energi till vår omgivning men om vi står där i centrum enbart för att vi vill bli sedda, vi är som aktörer som spelar en roll ja då kommer vi i längden inte att må så bra. Det får efterverkningar.

Förmörkelser pratar om skiften, om avslut, om ny början och nya riktningar.
 
A MERMAID HAS CLIMBED TO THE ROCKY SHORE OF A BLEAK COAST, SHE AWAITS THE PRINCE WHO WILL BRING HER IMMORTALITY
 Om något så är ju då denna Sabian Symbol i tiden. För visst är detta ett stort steg? Att lämna den invanda miljön, ett sätt att leva för något helt annat.

Att leva i en miljö som vi rent symboliskt förknippar med det omedvetna, med mörker, med känslor och ta steget för att leva på land, i ljuset, i det medvetna, visst kan man väl påstå att den grad som månen och solen nu befinner sig i är mer än passande för det som förmörkelsen står för? För skiften, för avslut, ny början och nya riktningar.
För mig blir det även att symbolen handlar om att bli hel. En jungfru är något som står för kvinnlighet och nu väntar hon där på mannen som befinner sig på land för att få sin odödlighet.
Jag tänker i banor att det är dags att förena det feminina och det maskulina för att få fram det som är odödligt inom oss, vårt jag eller vår ande om vi hellre vill kalla det så.
Varför inte ägna en stund åt just den här förmörkelsen/nymånen? Tillåt dig själv vara bara i dig själv, låt det som vill hamna på ytan.
Tänk inte att allt blir helt klart just nu, det här är något som kommer att finnas och kanske visa sig för dig steg för steg. Många gånger behöver vi få något presenterat för oss i sakta mak för att vi överhuvudtaget ska klara av att ta emot det.
Och du, tänk på att många gånger har vi svårare för att ta emot det som är våra styrkor än det som är våra svagheter. Det är inte så att våra skuggor som nu kan dyka upp till ytan behöver vara något som är “negativt”.
Malou
Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Rick Fienberg, Bild: John Willi more...

Fullmåne-månförmörkelse

Fullmåne och partiell förmörkelse

Nu den 7 augusti blir det en partiell månförmörkelse när det är dags för månen att visa sig i sin hela glans.

Det är alltså fullmåne men eftersom jorden nu förhindrar solen att skina på hela månen så är månen fast där i jordens skugga. Ordet eclipse härstammar från det Grekiska ordet ekleipsis som i sin tur har betydelsen att försaka, sluta och överge. Solen utesluter oss, ljuset överger oss. Eller?

Mina tankar går till att jorden skapar dessa förmörkelser, inte att ljuset överger oss. På något sätt tycker jag att det blir en annan betydelse, ett annat sätt att vända sig till tolkningen. Jorden skapar en möjlighet för oss att se, att agera och att fundera på vad just detta ögonblick skulle kunna ge mig för ledtrådar till mitt liv.

Där jag vandrar, lever, agerar….just nu får jag en möjlighet att se och känna det där som jag i vanliga fall inte lägger märke till. Kanske är det också så att det är konsekvenser av mitt agerande, mitt leverne som får chansen att visa sig. Mitt omedvetna ger mig en möjlighet helt enkelt att få uppleva det där som jag inte så ofta får uppleva. Vilken chans tänker jag!

Relationsorienterad.

Många menar att en månförmörkelse är relationsorienterad. Att denna kris, eftersom många ser det som en problematisk tid, är det ögonblick då vi får inblick i tidens gång, vi upptäcker vad vi har behov av, vad vi behöver få mer av eller få igen. Eller släppa taget om…vilket i sin tur betyder att vi har en möjlighet att få tillgång till det vi egentligen söker. Kanske är underligt men så brukar det fungera. Nu pratar vi inte bara om den relation som är mellan två älskande utan relationer i allmänhet.

Poeter så tidigt som 700talet före Kristus, menade att de totala ( i och för sig ) förmörkelserna hade ett samband med äktenskapliga arrangemang.
I ett poem av Archilochos kan man läsa att en fader klagar över sin dotters giftermåls planer. Förmörkelsen används som en förklaring till hennes tokiga beteende.

“Nothing in the world is astonishing, unbelievable or forsworn anymore / now that Zeus has made night out of noon / and hidden away the blazing light of the sun: / wet fear comes upon men.”

Det är ju som sagt även idag ganska relationsrelaterat, den kan trigga igång en medvetenhet om att något fattas i en relation som leder till en brytning, men det kan lika gärna leda fram till en medvetenhet om att det är nödvändigt att komma närmare varandra, att agera utifrån det perspektivet. Men…den kan även trigga igång en medvetenhet om din relation till ditt arbete, till din hälsa, till dina barn. Saker som har legat under ytan och pyrt blir väldigt synligt helt enkelt.

 

Nu är den partiella månförmörkelsen också i den något upproriska/rebelliska vattumannen. Det här i sin tur kan ge insikt i, helt enkelt ställa oss öga för öga med de områden där vi saknar frihet i våra liv. Områden där vi vandrat på grund att vi alltid gjort det. Tänk vilken känsla det är att plötsligt få en insikt! För visst har du upplevt detta någon gång?

Vi kan få en liten hjälp på vägen vart i livet som vi skulle få en möjlighet till mer “medvetenhet” om vi tittar på i vilket hus som vattumannen befinner sig i. Jag ser denna partiella förmörkelse som en liten hjälp på vägen, finns här något att fundera på, att agera på.

Många är lite rädda för månförmörkelserna då de just har en tendens att skapa lite turbulens. Jag ser det dock som att det ibland behövs ett motstånd eller ett problem för att vi ska börja använda den kreativa förmåga vi har för att kunna lösa detta.
Förändringar som kan ske kan också visa sig vara det bästa som kunde ske, även utan att det skapar ett känslomässigt kaos.

Jag skrev på min facebooks sida Månmagi att “Livet händer inte…det svarar” och det tycker jag är värt att plocka upp även i det här sammanhanget. När nu förmörkelser är kopplade till förändringar på lite olika sätt, behöver vi komma ihåg att det är vi som attraherar dessa. Något inom oss vet att det är dags, även om det kan göra ont här och nu så ofta, ofta vet vi att det är nödvändigt att förändras för att växa.

Denna förändring kanske också kan bestå av att du låter det som varit dolt inom dig bli synligt, bli synligt även för de runt omkring dig. Kanske är det dags att prata utifrån det som finns där inom dig och som du förmodligen dolt under lång tid (även för dig själv). Kanske är det så att det är nu som du inser hur du själv har låst in dig i den vardag du har för närvarande?

Vattumannens härliga energi kan kanske hjälpa dig att frigöra den frihet som det är att vara den du verkligen är! Kanske är det dags att sluta låta andra personers känslor bestämma vad du vill göra eller ej. Kanske är det just detta som denna förmörkelse vill säga dig? Vattumannen är i vanliga fall väldigt orienterad gentemot grupper, det är Lejonet som befinner sig mittemot Vattumannen i zodiaken som är det tecknet som är inriktat på det individuella. Men…den här gången i förmörkelsen tid kanske det kan vara dags att dra sig tillbaka en liten stund..fundera, känn efter och avslöja dina behov, dina sanningar.

 

Jag kommer att tänka på orden från Tomas Tranströmer.

“För att hitta den vackraste gläntan i skogen – måste man våga vara vilsen en liten stund.”

Blir påmind om den härliga symbolik som det innebär.

I sagorna kan man läsa om prinsessor och prinsar, om hjältar, om fattiga barn eller utstötta som ofta beger sig in i den “farliga” skogen. In i det okända för att hitta skatten som ska frigöra eller befria.

Många gånger förvirrar de sig in på okända marker och upptäcker snart att de är helt utan landmärken och de sätter sig i sin förtvivlan eller trötthet där de är. Efter timmar av vila eller vid gryningstimmarna ruskar de yrvaket på sig och upptäcker den underbaraste glänta.

En glänta där de ser solen strila genom lövverken och de underbaraste varelser som dansar. De kan upptäcka slottets tinnar som lyser i solen eller finna det mest välfyllda matbord de någonsin sett.

Och så är det ju, vi behöver bege oss in i vårt inre på jakt efter det som behövs frigöras. In i sinnets skog. Först brukar vi följa välkända stigar men snart nog blir vi ofta fascinerande av det som vi möter. Kreativitet som vill ha utlopp, sensationer som vill upplevas. Plötsligt upptäcker vi att vi är vilsna. Vad känner jag? Vad är det jag vill? Och varför vill jag eller vill jag inte?

I detta vandrar vi, en del förvirrade, en del skrämda eller arga. I främmande landskap där vi upplever att vi inte kommer någonstans. Till slut ger vi upp, vi sätter oss ner och inser att vi behöver vila. En stund där vi bara kan vara med det som är. Vi accepterar!

När vi accepterar kan det hända att vi plötsligt ser. Ser det som varit dolt för oss. Ögonen och sinnet öppnas för det som varit där hela tiden. Våra möjligheter, våra inre skatter.

Kanske kan just denna fullmåne med den partiella förmörkelsen vara din stund av vila, där plötsligt accepterar det som du har där inom dig själv, en acceptans av den som du verkligen är.

Malou

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder: wallpaper safari

Nymåne i Lejonets tecken

Nymåne i Lejonets tecken.

Då är vi här igen. Nymånen. En fas där vi fortfarande kan treva oss runt. Allt är inte klart och färdigt. Med utsträckta händer kan vi sakta och försiktigt treva oss fram eller varför inte använda oss av vår hörsel? Är det inte ett litet ljud där framme, något som kan visa mig vägen?

Ja så är det under början av denna fas. Tittar du upp så är månen fortfarande dold men vi vet alla att nymånen har börjat, aktiviteten har startat. Visst är det också så i början av ett projekt? Något formas inom oss, en tanke, en känsla har fötts men vi vet inte riktigt ännu hur den ska forma sig, hur den ska få en gestalt.

Enligt astrologin finns planeten mars också i nära konjunktion med denna nymåne och för att lägga till lite extra energi just den här måncykeln så har vi ytterligare en nymåne i Lejonet under augusti och vi har även en solförmörkelse. Intensivt och explosivt kan man kanske säga. När jag kikar på Sabian Symbol för denna nymåne blir det även där en aning explosivt.

UNDER EMOTIONAL STRESS, BLOOD RUSHES TO A MAN’S HEAD 

Jag tar ett djupt andetag och börjar fundera på vad detta då skulle kunna säga om den måncykel som väntar. Jag tar Sabian symbol som en liten fingervisning, något som det är värt att uppmärksamma under måncykeln och då hamnar jag att det är nog värt att ha med sig denna text. “Under emotionell stress, rusar blodet till huvudet.”

Det är ju så att när något händer då har vi lätt för att hamna i kaosartade tankar. Hit och dit, huller om buller och tankarna går snabbare än på autobahn. Är vi då inte uppmärksamma händer snabbt en olycka. Och det är det jag känner att det kan vara dags för att vara nu. Uppmärksam.

Lejonet ger intensitet, mycket energi och det snabbt. Energin och uppmärksamhet är i mångt och mycket på sig själv. Individualitet är nyckelordet för detta tecken skulle man kunna säga. April Elliott Kent skriver en hel del om det som jag upplever den här nymånen.
När Lejonets energi är undernärd så spelar man teater, allt för att få rampljus på sig själv. Om jag inte har ljuset på mig, existerar jag då överhuvudtaget? Men det är ju också så att man behöver vara på den där scenen även om man inte vågar få ljuset på sig. Det är mycket enklare att vara den som puffar på stjärnan än att hävda att man själv har rätt till den rollen, i de fall är det så mycket enklare att låta någon annan vara Lejonet.

Funderar på hur ofta vi låter vår undertryckta självkänsla få styra vårt agerande? Nog är det en väldigt stor risk att vi hamnar i någon form av emotionell stress när vi inte är i balans och min personlig upplevelse är att vi behöver ha lite större kontroll på hur det ser ut med den egna självkänslan.

April Elliot Kent skriver att denna nymåne har nyheter för dig…“..Du är inte en satellit, du är inte en reflektion av någon annan. Du är solen, du är fylld av ditt eget ljus, gyllene och varm. När du skrattar, glittrar dina ögon. När du talar direkt från ditt hjärta så är du spännande att se..”

Låt Lejonets energi inspirera dig att utforska dig själv, tillåt ditt hjärta vara öppet. Tillåt dig själv att vara lekfull. Bär med dig att ditt vrål skulle kunna skrämma din omgivning om du ryter i situationer när det vore bättre att andas lite lugnt.

Jag älskar livet, men älskar jag mitt liv? En fråga att ställa sig själv och sedan ta sig en funderar över de svar du ger dig själv.

Fullmåne – Stenbocken

Fullmåne och det i Stenbockens tecken.

Fullmåne, intensitet, frustration, rastlös, explosion eller ja…ingenting. Det är många som reagerar på fullmånen men det är också många som inte reagerar alls. Eller är det kanske så att man inte själv noterar sina reaktioner eller sätter ihop reaktionerna med speciella tillfällen? I vilket fall som helst så är det fullmåne just nu och den här gången i Stenbockens tecken.

Här säger och skriver många att detta är det tecken som är minst känslosam av de alla. Men i mina ögon stämmer inte detta alls. Ett väldigt stort skäl till detta är att jag själv har månen i Stenbocken och jag kan med 57 års erfarenhet av mig själv lugnt konstatera att känslosam är förmodligen mitt mellannamn. Men det är ju också beroende på en hel drös olika skäl till varför man är som man är och känner som man gör.

När jag läser April Elliott Kents tankar om fullmånen kan jag inte annat än att bara hålla med. Hon skriver bland annat att det är många skrämmande saker som har skrivit om de som har stenbocken i månen. Att de är kalla, okänsliga eller opportunistiska. Hon fortsätter att skriva att vad hon i praktiken har sett är att dessa personer inte fått mycket ömhet under uppväxten. Många av dessa personer är mycket ansvarsfulla, har ett gott självförtroende och är omtänksamma personer. och medan dessa personer ofta har blivit belönade eller ärade för ex, gjort ett bra arbete, lyckats med studierna så har de inte alltid tagit emot känslomässig support. I flera fall så har de inte egentligen fått uppleva att de fått vara barn.

Jag kommer naturligtvis att tänka på Hephaistos som är den Gud som är härskare över stenbocken i den Hellenistiska kalendern. Denna pojk som blev bortslängd, blev krympling och som i sin grotta långt ner i bergets grund stod och smidde de mest fantastiska saker. Tålmodig och praktiskt ända ut i fingerspetsarna. Ta gärna och läs om honom här i min blogg. På inget sätt var han känslokall men han var väl inte den som visade för alla vad han tyckte, tänkte och kände. Det där är lite olika saker det där.

Stenbocken handlar dock en hel del om balans, struktur och planering. Tänk dig en stenbock utan känsla för vad den sätter fötterna någonstans…den ramlar nog ganska snabbt ner för det berg som den håller på att ta sig upp på. Glöm inte heller av hur symbolen stenbock är utformad, med en fiskstjärt…hm visst är det intressant att dyka ner i denna härliga symbolik som finns överallt.

Tillbaks till just den här fullmånen. Frågan som April Elliott Kent tycker att den här stenbocksfullmånen ställer till oss är – “Hur bra lyckas du – inte bara med att ta hand om ditt företag, utan ta hand om ditt hjärta?”

Hur bra lyckas du just med detta? Ibland är det nog så att vi kan ha nytta av att just kunna strukturera och att kunna planera, för just när det kommer till att ta hand om sitt eget hjärta så krävs det förmodligen en hel del struktur. Varför inte ett schema till och med? Många gånger har vi en tendens till att glömma bort oss själva och lägger fokus på att något ska genomföras, hur andra har det och vad vi ska göra för dem.

Nu när Pluto är så involverad i fullmånen tänker jag att det kan vara bra att plocka med denna planet också. Pluto står i mångt och mycket för kraft och förändring. Och när nu månen och pluto är så ihopkopplade tänker jag på frågor som, hur använder du själv din kraft? Hur tänker, känner du runt din egen kraft? Använder du den själv, ger du bort den till andra?

Hur ser dina gränser ut, har du några runt dig överhuvudtaget?  Upptäck dina begränsningar och använd dig av dessa. De är i mitt tycke den bästa hjälpen du kan få. Dina mindre starka sidor kan vara de starkaste och tvärtom.

Ett tips är att titta på vart Stenbocken landade i ditt födelsehoroskop,,kanske kan du då känna igen område, skeende och upplevelser just här och nu med detta område.

Sabian Symbol för den här fullmånen.

 

The Union Jack Flag Flies From A British Warship.

Vad säger då denna symbol? Identifikation tänker jag på omedelbart. En flagga är väl verkligen en symbol för identifikation. I flaggan är ju hela landet och vad det står inbyggt. Ett krigsfartyg är ju i mångt och mycket ett försvarsskepp även om det naturligtvis används för att överta något. Kan det handla om ett behov av att visa upp vem man är? Att man är beredd att försvara det som man själv står för? Finns det en upplevelse av att det är nödvändigt att använda sig av maktmedel helt enkelt för att visa vem man är och att man har makt och kraft att försvara sig själv?

Jag kan bara lugnt konstatera att det känns som om det är en intensiv tid och att vara medveten är en av de saker vi absolut bör bära med oss.

Halvmåne i vågen – självömkan – acceptans

Månen är halv i den växande fasen. Den befinner sig i vågens tecken.

Jag tar in denna fakta samtidigt som jag ligger och funderar på just den här veckan. En vecka som har haft en fullspäckad kalender och där jag på det stora hela inte kunnat vara med på något av det. Ibland blir det helt enkelt så i livet, det som är inplanerat blir inte av och på något sätt får man ta hand om det. Vågen och balans hänger väl ihop eller hur? Eller kanske också hur man väger in det ena jämfört med det andra, jaa det finns många funderingar runt det här. Halvmånen på detta…denna fas där man pratar om det som dyker upp och som kan “störa” den planering som finns.

Sabian symbol är

THREE “OLD MASTERS” HANGING ON THE WALL OF A SPECIAL ROOM IN AN ART GALLERY.

Så mycket som varit på gång den här veckan så känner jag personligen att den anteckning som finns om denna symbol passar mig perfekt. Det handlar om att återvända till källan för att hitta nya värderingar i den “omgivningen” som är kaotisk.
Ibland behöver vi faktiskt bara göra detta, gå tillbaka till källan. Den källa som finns inom oss själva för att hitta vår balans igen. När jag plockar in min upplevelse av denna symbol får jag det till att det handlar om talet 3 bland annat. 3 old masters. Vad är detta egentligen? Fader, sonen och anden? Modern, dottern och anden? Kärlek, visdom och intelligens?

Har vi med oss detta 3 tal i vårt vardagliga liv just nu? Vad är det som gör att vi behöver stanna till och fundera över detta? Dessa 3 hänger i ett speciellt rum i ett galleri. Det är alltså även något som är såpass vackert, unikt eller värdefullt så att man kan beskåda det. Något som är värt att beskåda, något som har sin speciella plats och som inte bara är för den enskilda personen.

Jag tänker även på att gå tillbaka till källan och på det som varit lite aktuellt för mig just den här veckan. Att faktiskt konfrontera situationen som den faktiskt ser ut. Att konfrontera mig själv och att inse att det inte hjälper någon utveckling överhuvudtaget att vältra sig i självömkan. Självömkan kan väl annars vara ganska vanligt när det kommer en period där den ena saken efter den andra dyker upp och förhindrar det som du planerat. Det behöver inte vara stora saker som hindrar, men oavsett så hindrar det.

När man väl har börjat gå på den väg som vi hoppas ska leda till utveckling, både personlig sådan som andlig sådan, så behöver vi också verkligen vara realistiska på färdsättet. Det räcker inte med att tänka på målet, vi behöver välja färdsätt och sedan starta resan. Resan i sig handlar ganska mycket om alla de vanliga vardagliga situationer som i sig är ett råmaterial. Vi kan inte undvika eller “glömma” de problem som har att göra med vår yttre omgivning och de människor vi har omkring oss. Vi kan inte undvika vårt eget lidande och vår egen otillfredsställelse.

Som jag ser det är det viktigt att acceptera, och jag tänker då på den verkliga innebörden av just acceptans, och handskas med de situationer som uppstår. Att göra detta på ett avslappnat sätt och att inte göra det så komplicerat helt enkelt. Att acceptera att just så här ser det ut, just så här fungerar det just nu och att ta emot detta precis så som det är.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman

Hur fungerar du med månfaserna?

Hur fungerar du  med månfaserna?

Tänkte tipsa om lite övningar för att hamna i fas med hur man själv upplever de olika månfaserna. Själv tycker jag att det har hjälpt mig mycket och jag får även en struktur i min vardag, vilket naturligtvis inte alls är fel.

Ett första förlag är att ha en speciell anteckningsbok som du kan bära med dig. I denna markerar du vilken månfas du befinner dig i och därefter börjar du helt enkelt bara att notera hur omgivningen, och du själv också naturligtvis, beter sig. Vad är det för rytm i din omgivning? Händer det något speciellt i trädgårdarna, i djurvärlden, med vattnet? Uppstår det speciella aktiviteter?

Notera bara till att börja med, försök inte analysera eller förändra, bara notera.

Ett andra förslag är att du plockar fram de olika traditionella namnen på fullmånen. Här finns ju många ex, Vargmånen, Snömånen, Jordgubbsmånen med mera.
Vilka bilder, vilka associationer, vilka energier sätter du ihop med dessa namn?
Passar detta med de känslor, upplevelser med mera som du själv har under denna fullmånetid, om inte ..vad vill du själv skapa för namn och vilken är orsaken till det?

Fortsätter med förslag om ett tag.

Malou

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman

Nymåne – midsommar

Nymåne juni och det är midsommar!

Nymåne tillsammans med att vi firar ljuset höjdpunkt! Månen påbörjar en ny cykel och så gör även solen fast tvärtom. Jag har skrivit om detta förra året och du hittar länken här om du skulle vilja läsa den.

När jag tog fram vilken Sabian Symbol var för denna dag så var det denna som dök upp:

AN ARCTIC EXPLORER LEADS A REINDEER THROUGH ICY CANYONS

Spännande tänker jag. Känns verkligen som någon form av ny början, stegen tas liksom. Passar lite härligt ihop med att nymånen är just nu i kräftans tecken och det i sig är en symbol för moderskap och så är det ju verkligen månens tecken. Midsommar i sig är ju också den en symbol för fertilitet så kanske är inte den känslomässiga upplevelsen underlig. 

Mina tankar runt denna symbol blir först och främst att den här personen har verkligen förberett sig. Man befinner sig inte i ett Arktiskt klimat utan att ha tänkt till innan förmodar jag. Så för att dra tanken vidare så blir det att här ligger något nytt att utforska som vi redan har förberett oss på.

Just nu är klimatet kanske inte det som vi föreställer oss ett fertilt klimat men det är kanske just det. Många gånger så föreställer vi oss att saker ska se ut på ett speciellt sätt och då vänder vi på klacken och går, bildligt talat.
Jag tänker att ett Arktiskt klimat är ganska bra för den egna fertiliteten, vi lär oss att överleva. Vi lär oss att ta tillvara på det som finns. Vi lär oss att öppna alla våra sinnen för det som finns runt omkring oss.

Vi lär oss helt enkelt anpassning och ibland är det just detta som vi behöver göra för att hitta rätt, både inom och utanför oss själva.

Nästa sak är ju den här renen. Bilden är ju inte detsamma som texten utan det borde ju vara lite tvärtom. Det är ju människan som leder renen.
Om man tänker på det verkar det lite konstigt att renen behöver bli visad vägen då detta är mer renens marker än människans. Men men..kanske är det så att i den miljön, fångad av människan så behöver den förmodligen också människans hjälp för att ta sig igenom omgivningarna. Kan det vara så att en del av de instinkter som finns inom oss har hamnat lite i skuggan så vi behöver få hjälp med att hitta dessa igen i den miljön som vi nu befinner oss i? Ja, tankarna snurrar minsann.

Jag hittar även att i Dane Rudhyars Sabian så är texten så här:

A MAN BUNDLED IN FUR LEADS A SHAGGY DEER.

Förklaringstexten till denna symbol föreslår en undersökning i arktiska regioner, men den säger även att det är mer relevant att se symbolen som den svåra fas som infinner sig när medvetandet omorienterar sig. I Indien var hjorten symbol för Brahma, den kreativa guden. Hornen representerar då en förlängning av sinnet. Här skulle då den nya vägen leda till områden som kräver isolering från hårda omständigheter, det föreslås även att det skulle kunna vara en önskan att fly från nya ansvarsområden. Det här skulle underförstått vara en försöksperiod. Det här skulle vara en symbol för att sätta viljan på prov.

Visst är det också så att vår vilja betyder mycket för oss. Viljan i sin tur behöver förmodligen byggas på utifrån vårt behov för att slå igenom riktigt ordentligt. Visst skulle vi nu kunna tolka det som att just den här nymånen i kräftans tecken ger oss en möjlighet att gå mot det mål som vi länge förberett oss på. Omständigheter som finns runt om oss är förmodligen inte de varmaste och mest färgrika men med rätt förberedelser och med våra sinnen öppna kan vi ta oss igenom. Och att vara en utforskare kräver en hel del vilja och att vara en utforskare innebär också att vi har ett behov av att hitta nytt.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman

Fullmåne i Skyttens tecken

Juni fullmåne och den är i Skyttens tecken.

När jag började fundera på fullmånen nu i juni kom jag att tänka på den Gudinnan som härskar över Skyttens tecken, Artemis. Jag har skrivit förr om denna Månens Gudinna, för det är bland annat vad hon är, och en anledning är just för att jag tycker att det finns mycket som fascinerar mig med denna härliga symbolik.

Just idag hamnade tankarna på det faktum att det var svårt att placera in Artemis i ett fack. När just månen är inblandad som har mycket med vårt känsloliv att göra så blir det extra tydligt. Artemis är sin egen på alla sätt och vis. Läs gärna mer om Artemis här på min sida så förstår du säkert vad jag menar.

Varför jag kom att tänka på just den sidan av Skytten vet jag inte riktigt, kanske hade det att göra med att jag idag åt middag med en vän som kommit att stå mig mycket nära och hennes energi påminde mig om just detta. Att hennes energi inte fungerar att sättas in i ett fack. Här finns viljan och självständigheten och samtidigt en lust till samhörighet och gemenskap. Här finns driften att försvara och engagera sig för de som inte riktigt klarar det själv och kanske många gånger i stunder där man själv skulle behöva det engagemanget från andra.

Fullmånen och jag känner just den där viljan att sträcka ut armarna och bara skrika,, men låt det hända nu! Låt det fullbordas!

Men att just då Artemis är med så blir det också en tydlighet över att “tro inte att jag bara tackar och tar emot”. Att jag inte finner mig i det som presenteras utan att tänka och känna själv. Låt det hända och jag väljer själv om jag deltar, vill förändra eller helt enkelt avstår. Ibland är det också så att det händer mycket som man inte har föreställt sig och då vill det till att vara medveten om att man själv kan välja hur man tar emot detta. I detta finns också Artemis. Det är inte alltid som man har kontroll över vad som ska hända jag kan dock ha kontroll över hur jag väljer.

Sabian Symbol för fullmånen är:

Pelicans Menaced By The Behavior And Refuse Of Men Seek Safer Areas For Bringing Up Their Young

Hm, inte det enklaste tänkte jag till att börja med eftersom min första känsla blev lite negativ. Oj, finns det ett hot som gör att jag behöver förflytta mig? Sedan började jag titta på de berättelser som finns om Pelikaner. Det finns bland annat en myt som säger att Pelikanen pickar sönder sitt eget bröst för att suga ut blod och ge till sitt eget barn om detta krävs för att barnen ska överleva. Denna myt finns inom den kristna världen och visst kan man då direkt förknippa detta med Gud och Jesus.
I Egypten var pelikanen associerad med död och livet där efter. Där sågs pelikanen som gudinna, och vissa referenser pekar till att man trodde att pelikanen kunde säkerställa en säker passage för den som hade dött.

Då klockan börjar närma sig alltför mycket så tänker jag att jag denna gång lämnar vidare funderingar över denna symbol till dig. Det vore trevligt om du lämnade en kommentar om hur du tänker runt denna Sabian Symbol i samband med fullmånen.  🙂

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild, ej hittat ursprung

Nymåne – tvillingarnas tecken

Nymåne i Tvillingarnas tecken.

När jag började titta på den här nymånen kom jag att tänka på spegelbilder. Att kika på sig själv helt enkelt. En anledning till detta var förmodligen för att jag igår var och klippte håret (vilket passade lite bra om man tänker på att månen var i oxens tecken och då kan man ju ägna lite tid åt att pyssla om sig själv eller hur?).

I vilket fall som helst så satt jag ju där länge och väl och tittade på min egen spegelbild och det är väl inte alltid som man faller i hänryckning över just sin egen spegelbild. Många gånger har vi ju också två olika sätt att se på oss själva. Ett sätt som säger vilka vi är och ett sätt som säger vilka vi vill vara för andra.

Men det finns ju inte enbart den spegelbild vi har framför oss på en vägg, vi har ju även den spegelbild av oss själva som vi får av andra. Vi speglar oss helt enkelt utifrån hur andra beter sig mot oss.

Det är inte enkelt att upptäcka vem man verkligen är tänker jag. Just nu då nymånen inte syns och vi fortfarande är i mörker så “ser” vi ju inte heller detta. Vi är mer i upplevelsen och vi bär fortfarande med oss det som varit i under mörkermånen, kanske är det till och med så att vi har kvar en känslomässig upplevelse av en bearbetning eller ett beslut som vi har tagit.

Jag tänker, vilket är så typiskt tvillingarna, att mörkret som vi fortfarande är i är lite bra för oss. Visserligen kan det göra en tvillingmåne lite frustrerad men min upplevelse är att det i längden är lite gott att ta det lite lugnt och inte rusa iväg. Eftersom vi är där vi är för närvarande kan vi då kanske också få lite grepp på det där som kan vara lite skrämmande för oss. Vi kanske med vår inre syn och vår känsla få lite grepp om något om oss själva. Vi kanske till och med är på lite olika sätt beroende på situation. och kanske finns det något i vårt sätt att vara eller känna som kan vara lite skrämmande för oss som vi behöver erkänna att de verkligen finns?

Tänker Medusa, hon som försvann när hon såg sin egen spegelbild. Med detta tänker jag att den delen av henne verkligen inte fanns kvar när det uppstod en insikt och ett accepterande. (Läs gärna lite mer om Medusa här. Jag har skrivit om henne under Vädurens tecken.) Den här nymånen är ju enligt uppgifter på andra sidor i konjunktion med asteroiden Medusa vilket då passar alldeles utmärkt med spegelbilder eller hur?

Sabian Symbol för nymånen är:

A RADICAL MAGAZINE OR PUBLICATION, ASKING FOR ACTION

Att ivrigt och nästan frustrerat söka förändring! För visst är det den upplevelsen man får av den meningen? Så hur ser det ut för dig själv, är du redo för förändring? Kanske är det dags för den där riktigt radikala förändringen?
Eller att stå upp för den där inre upplevelsen och känslan du har inför något, något som du inte klarat av att nämna innan?

Tvillingen som verkligen är intresserad av att ta till sig information på många olika sätt gör att du kanske just nu får ett behov av att ta till dig saker, uppgifter och känslor från din omgivning. Bigskyastrology pratar om att plocka till sig skärvor. Varför inte tänker jag. Kanske är det dags att lägga ihop alla de där skärvorna som du samlat på dig och få detta till en ny bild? Och kanske är det också så som Bigskyastrology nämner, dags att inse att vi behöver roa oss då och då. Det är inte nödvändigt att alltid vara den seriösa personen, den som gräver och gräver och gömmer sig undan livet som pågår. Vi behöver även upptäcka den personen som älskar glitter och fnitter i den spegelbild vi har framför oss.

Ett litet tips skulle kunna vara att titta på i vilket hus nymånen står i för dig? 4-5 grader tvillingarna, var befinner sig det tecknet för dig?
För mig hamnar detta i det nionde huset. Något som kräver action? hm..att ta tag i resor kanske, ett nytt sätt att se på livets mening eller att ta itu med det? Tja..om inte annat kan det vara kul att få lite nya idéer som i sin tur kan väcka intressen som slumrat.

Påskafton – Tomhetens dag

Idag är en tom dag. Åtminstone om man går efter den kristna kyrkoåret. Den dagen då Jesu lärjungar höll sig undan från de som dömde Jesus. Åtminstone om man får tro Wikipedia.

Tomhetens dag – kan man kalla den för det?

Om jag funderar runt begreppet tom dag och påskafton kan man väl kanske kalla den tom i den bemärkelsen att något väldigt viktigt hade försvunnit för många människor, Jesus. Jesus var nu död och var begravd. Och samtidigt kan den knappast varit tom. Rimligtvis borde den varit fylld av skräck och sorg. Så hur förklarar man det då…något som inte länge uppfyller min dag gör att den bli uppfylld ändå?!

Jag kommer att tänka på Taoismen när jag ser orden tom dag.

I “Boken om Tao” står det;
Trettio ekrar förenas i hjulets nav/ det är hålet i mitten som gör det användbart.
Forma lera till ett kärl/ det är tomrummet som gör det användbart.
Skär till dörrar och fönster på huset/ det är hålen som gör det användbart.
// Därför kommer värdet av vad som är där/ men nyttan av vad som inte är där.

Och visst är det så att det behövs den här tomheten på många sätt? Åtminstone enligt mitt sätt att se på den. För mig är det en av de skapande krafterna och samtidigt kan tomhet vara förödande.

Och kanske är det så att det är detta som är det som är meningsskapande?

Jag funderar över så enkla saker som att ett bord har ett värde, men nyttan av det är det upp till mig att skapa av det som inte är där. Alltså meningen med bordet.

Nästa tanke går, min födelse, min kropp och allt det fysiska som tillhör mig har ett värde. Men nyttan av mitt liv, det som är meningsskapande får jag skapa av det som inte är där.

Kanske är det inte riktigt på det sättet som Tao vill leda till men jag leker iallafall med den tanken.

Ord är bara ord tills jag ger dem en mening. Ord kan vara värdefulla, något att vårda, men helt tomma tills de fylls av mig och för mig.

Förutom dessa saker som på något sätt går att sätta ord på, går att förklara så upplever jag att det finns något mer, något som inte går att sätta ord på i den här tomheten. Precis som inom taoismen, så fort du har satt ord på det så är det inte längre Tao.

Jag har en nytta av det som inte går att sätta ord på, det som inte går att förklara eller göra till en bild. Och det är detta som inte går att förklara från A till Ö och inte heller sätta vetenskapliga termer på det ( som så många är förtjusta i att göra) som är det meningsskapande för mig.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman