Konflikt och relationer

Att vara helt inne i en känslomässig dynamik kan nog vara häftig och turbulent men bara för en stund. Även om vatten är vått så är vattnet uttorkande om vi är i det för länge.
Känslomässigt dränerad blir man mest när man tillbringar mycket tid i det området, inte när man inte är där.  – Malou

rädsla

Återigen hittade jag en gammal text som inspirerade mig nu när ämnet är Konflikt och Relationer i Känslouppropet.

Texten handlade om rädsla och rädsla är en sak som gör att vi inte tar hand om och faktiskt också tar tillvara på konflikter. Framförallt då konflikter som uppstår i familjen eller med de som vi på något sätt har en relation med.

En konflikt är så mycket mer än att stå på var sin sida, mittemot varandra, och skälla besinningslöst på varandra. Att fara ut mot varandra på det sättet är för mig enbart ett sätt som vi har för att få utlopp för vår rädsla, vår sorg, vår ilska etc.

En konflikt vill jag se som  resultatet av två olika åsikter som på något sätt behöver bli en. Eller så tror man att det behöver bli ett, att man behöver baka ihop det till en enda bulle.

Att vara mitt i ett gräl kan vara nog så befriande, precis som det är att befinna sig i en härlig sjö den varmaste dagen på året. Det är helt enkelt svalkande. Och att få ur sig det man tänker och känner är gott och det gör gott, men om man är i den där sjön allt för länge börjar huden skrumpna. Vi börjar bli uttorkade och det blir vi också om vi befinner oss i det som vi kanske betraktar som en konflikt allt för länge. Att gapa, skrika, argumentera för sin egen sak utan att stanna upp en sekund är det definitivt skrumpvarning på.

Precis som det är många som stannar i vattnet, alltså bara är kvar i reaktionen, så är det lika många som stannar kvar på stranden hur törstiga efter svalka de än är. Man tror att på något mystiskt sätt försvinner en konflikt om man bara låter bli att gå in i den. Rädslan för vad man tror ska hända gör att man stoppar huvudet i sanden istället.

Varför inte anamma tanken på att en konflikt är den bästa möjligheten som finns att upptäcka något nytt? Att det är uppstarten till kreativitet? Något man kan ha som ett gemensamt projekt?
Det är ett gemensamt problem som behöver lösas och det finns oändliga alternativ att göra just det. Om man är intresserad av att lösa det förstås. Om man vågar lösa det.

Så varför inte vända på klacken och jaga rädslan på flykten, låt rädslan för en konflikt falla i bitar och se vad det är som uppstår då?

” I boken Fruktan och bävan säger filosofen Kierkegaard att …

”rädslan alltid ska uppfattas som ett steg på vägen mot frihet. Frihet är målet för personlig utveckling och Kierkegaard definierar frihet som valmöjligheter.”

Så låt inte rädslan förhindrar oss att göra det som är bäst för oss, den låser in oss i en liten box och tillåter oss inte att välja själv. Vi låter rädslan välja för oss.

Och mitt val är att inte låta min rädsla för konflikter låsa in mig. Jag vill inte låta min känsla regera över mig. Jag vill välja att tolka ordet konflikt som en positiv tillväxtmöjlighet.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: bild:wall.alphacoders

Relationen med mig själv

Känslouppropet startar upp idag och idag är temat känslor & relationer.

Spännande tänkte jag och omedelbart kom jag att tänka på relationen med mina känslor till mig själv. Vilken relation har jag egentligen till mig själv och mina känslor? Hur mycket styrs min relation utifrån mina känslor, både medvetna och omedvetna, till mig själv?

Relation med mig själv

Jättemycket naturligtvis.
Min relation till mig själv blir en aning ansträngd om jag själv tycker att inte jag duger, att jag gjort bort mig, att jag skäms, att jag är rädd och så vidare i all oändlighet. Egentligen beror alla mina relationer till andra och även till mig själv hur jag förhåller mig till mina känslor gentemot mig själv.

Ibland låtsas jag inte om att jag har känslor överhuvudtaget och vid andra tillfällen tar de helt över mitt jag. Som om de har ett alldeles eget liv helt oberoende av vad jag vill.

Och ibland tar mina sparade känslor över relationen som jag har både till mig själv och andra. Även om jag inte är speciellt medveten om det kan min lilla fyraåring helt plötsligt styra och ställa på de mest lustiga sätt, ja ibland också olustigt sätt. Samma sak är det med min 15-åring som rebelliskt gick ut i världen med övertygelsen om hon kunde förändra och så fortsätter det upp i åldrarna.

Alla dessa åldrar gör sig också påmint i relationer som jag har till andra och även relationen till objekt jag har runt omkring mig. Relationen jag har till favoritfåtöljen, till det ärvda armbandet, till dockan från förr med mera. Mina känslor styr dessa relationer, mina känslor skapar situationer och det är inte alltid som jag är medveten om varifrån de kommer. Plötsligt kan jag stå där i en situation som jag inte alls hade räknat med och kanske inte heller är kapabel att handskas med på ett bra sätt.

Vad jag brukar göra då och då är att gå tillbaka till mig själv. Jag låter helt enkelt min lilla femåring få prata med mig under en vecka. Jag frågar henne i lite olika situationer vad hon tycker, tänker och känner. Efter det går jag vidare, steg för steg tills jag hamnar där jag är idag.

Med  tiden har det blivit att färre och färre överraskningar kommer fram. Jag är idag vän med väldigt många känslor som jag förr inte ville kännas vid eller som jag mådde dåligt av. Det underlättar även min relation till andra eftersom jag känner igen.

Varför inte pröva själv? Om inte annat är det ganska roligt att möta sig själv då man var mer våghalsig och karskt tog för sig av livet på ett helt annat sätt.

Kika gärna in på Känslouppropets sida och läs härliga inlägg som har med relationer att göra.

#känslouppropet #känslor

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Änglar

drömmarnas-fältÄnglar!

Något som vi förknippar med godhet och oftast något som inte existerar förutom i sagor och myter. Fast det är klart, det finns en del uttryck som vi brukar använda oss av och då gör vi det utan att egentligen fundera över vad det är vi säger och vad det har för inneboende betydelse.

Tänker bland annat på; ”Jag hade änglavakt den dagen.”

Något som man säger när man lyckats undkomma en olycka som man inte förstår att man lyckades med. Något större har inträffat i livet.

Och jag vill nu dra iväg med det här och säga att du kan skapa det här utrymmet så att det där större i livet finns där permanent.

Men att du behöver skapa det där utrymmet så att det kan ta plats själv!

I mitt sommarprogram kan du höra att jag pratade om att i den arketypiska folktron möter vi tanken att om man iordningställer en särskild plats i psyket så kommer den kreativa kraften, själens källflöde, att få vetskap om den, söka sig till den och ta den i besiktning.

Om man har en  kallelse till bibeln så kan du i den läsa ” Gå åstad och bered ett rum för själen” och har du sett filmen “Drömmarnas fält” så ser du hur huvudpersonen som är en farmare förbereder sitt inre rum.

Farmaren manas av en inre röst att anlägga en spelplan för bortgångna spelares andar. En inre röst som manar på och menar att om han bygger den så kommer de dit.

Vad menas då egentligen? Jo, att det är vi och ingen annan än vi själva som kan skapa det där utrymmet inom oss så att underverk kan ske. Vi behöver göra jobbet, vi behöver kreera. Den kreativa kraften, själens källflöde får vetskap om det utrymmet vi skapar och den kommer att komma dit och ta den i besiktning.

Vi behöver tro på oss själva och vår skapande kraft. Skapar vi, skapar vi samtidigt attraktion till något annat, större än vad vi kunde tänka oss.

Ovanstående inlägg är hämtat från Coachingguiden där Malou Thorman är en av coachingbloggarna.

Änglar!

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Fladdermus och Den Hängde Mannen

fladdermusFladdermusen och Den Hängde Mannen.

I gruppen där vi lägger in lite tankar, bilder etc som har med den symboliska världen att göra kom det ett inlägg om Fladdermusen. För mig är det inte ett vanligt djur att drömma om precis men däremot  har det då och då hänt att den funnits med i lite olika upplevelser.

Jag blev i alla fall inspirerad och letade reda på lite gamla anteckningar jag gjort om upplevelser med detta fascinerande djur och så grävde jag lite information om hur andra såg på fladdermusen.

 

För mig har fladdermusen alltid påmint mig om grottor. Grottor som kan vara lite skrämmande att närma sig eller som man åtminstone är lite försiktig när man går in i. I min värld blir just det där då en symbolik som hör samman på lite olika sätt.

grotta

I vissa av mina upplevelser finns alltid grottan med. Det blir som att vandra in i mörkret för att kunna se. Att använda sig av andra sinnen än de ögon som vi normalt brukar använda för att identifiera händelser runt omkring oss. Där i mörkret träder lukt, ljud och känsel fram mycket tydligare. Om…vi inte hamnar i panik. Vilket kan hända om vi förlitar oss mycket på vårt seende, om vi förlitar oss mycket på det som vi har kunskap om och som vi kan ta på.

En anledning till att fladdermusen betraktas med lite avsky och rädsla är förmodligen just det där att den är förknippad med natten, med grottor och dess primitiva utseende. Jag kan ju inte heller glömma just det där att vi här också påminns lite om det där med att suga blod, vampyren.

Natten och Mörkret

Jag välkomnar natten, jag har alltid varit en nattmänniska och jag tycker om mörkret. Det här är inte på något sätt samma sak som att jag är förtjust i fladdermöss förstås däremot visar fladdermusen för mig att vi ibland behöver utsättas för det som skrämmande för oss för att övervinna rädslan.
Vi behöver närma oss och vara i det som skrämmer oss för att upptäcka att vi överlever och inte bara det, vi kommer ut ur rädslan med en insikt och en känsla som gör att vi närmar oss världen på ett helt nytt sätt. Kanske skulle man också kunna säga att vi blir födda på nytt.

Att födas är bland annat det som både grottan och fladdermusen symboliserar. Livmodern, mörkret och att anlända till livet med huvudet först, upp och ner så att säga.
I många traditioner står fladdermusen för liv, död och återfödelse. I flera av de shamanska traditioner är just fladdermusen symbolen för den shamanska döden.

Den shamanska ritualen som bland annat innebär att man behöver tillbringa en tid nergrävd eller innesluten i mörker. Detta för att du ska utsättas för alla dina rädslor, inte bara fysiskt obehag utan även psykiskt. Allt för att släppa ut allt som är gammalt och komma ut fri från ditt gamla jag. Upplevelsen att hänga upp och ner blir en symbol för att lära sig förändra ditt gamla jag till ett nytt jag.

Kanske skulle man kunna säga att om fladdermusen dyker upp i ditt liv kan det betyda att det är dags för någon form av rituell död. Att lämna gamla vanor för att låta något nytt träda in, att låta återfödelse av något slag ta plats. Vi kan låta detta ske trots rädslan eller så kan vi göra motstånd och då kanske också födseln bli precis så smärtsam som vi är rädda för.

Den Hängde Mannen

Att hänga upp och ner som fladdermusen gör får mig också att börja fundera på den Hängde Mannen i Tarot lekarna. I flera tarot lekar symboliserar den hängde mannen ett högre vetande, ett högre Den hängdevetande som är uppnådd genom shamanens självoffer.
Där har vi shamanen igen. Man är själv offret och man uppnår visdom och intuition genom att offra sig. Du lyssnar till ditt inre jag och följer det även om det blir lidande på vägen. Att lida martyr.

Detta kort kan många uppfatta som väldigt arbetsamt och det kan det också vara. Jag tänker på att på detta kort ser du mannen hänga upp och ner på ett kors eller en påle. Den ena benet är rakt upp och det andra i kors över det raka benet. Det här påminner mig om Jesus korsfästelse. Jesus offrade sig, han blev martyr och han dog och återuppstod. Kanske kan den hängde mannen då vara just det att han hänger upp och ner. Precis lika gärna som vi kan låta oss själva dö för att återuppstå kan vi hänga kvar där med huvudet i sanden så att säga. Vi vill inte se och vi vill inte ta itu med det som behöver tas itu med.
Kanske är det så att vi kommer till den situationen att vi behöver “betala” för våra agerande helt enkelt och då kan den hängde mannen dyka upp, detta på gott eller ont.

Prometheus

Intressad av symbolik som jag är letade jag även efter en myt som kunde hjälpa mig till insikt och jag kom då till myten om Prometheus.

Prometheus som betyder “förutspå” och där en av hans bröder Epimetheus har ett namn som betyder “eftertanke”. Guden Zeus hade givit Prometheus uppdraget att skapa varelser av lera och Prometheus skapade då även människan. Hans bror, Epimetheus, fick uppdraget av Prometheus att ge varje varelse olika kvalitéer såsom styrka , fjädrar, vingar etc.

När det var dags att ge människan sina kvalitéer fanns det tyvärr inga goda egenskaper kvar att de henne. Prometheus bestämde då att människan skulle kunna stå upprätt precis som Gudarna gjorde och att ge människan elden.

För att göra en lång berättelse kort lurade Prometheus Guden Zeus eftersom Prometheus ville skydda människan. Detta gjorde Zeus mycket arg så han lät kedja Prometeus vid en klippa där han lät en örn varje dag hacka ut hans lever. Varje natt läkte han för att genast nästa dag bli av med den. Plågsam historia minst sagt.

Eftersom Prometheus hade egenskapen att kunna förutspå hade han förmodligen även förutspått sin egen dom, något man nog kan uppfatta blir likvärdigt med martyrskap. Man vet vad som kan hända men man gör det ialla fall eftersom det ligger i linje med de egna värderingarna.

Det var inte bara Prometheus som Zeus straffade, han straffade även människan. Något han gjorde genom att skapa en kvinna med en ofattbar skönhet. Gudarna gav sedan människan många gåvor och till sist fick Zeus Guden Hermes att ge kvinnan ett svekfullt hjärta och en lögnaktig tunga. En sista gåva gavs till kvinnan och det var en kista som hon var förbjuden att öppna. Kvinnan var Pandora.

Prometheus hade en gång varnat sin bror Epimetheus att någon gång ta emot en gåva från Zeus, men när Zeus gav honom Pandora kunde han inte motstå denna undersköna kvinna. Så småningom kunde naturligtvis inte Pandora avhålla sig från att öppna kistan och ut kom alla de sorger, ondska, plågor och olyckor som Prometheus en gång hade gömt i den. Men…i botten hade han även gömt hoppet som också smet ut.

Ni förstår säkert nu varför Epimetheus fick Pandora som fru, för visst borde han vid det här laget när alla plågor var utsläppte ge honom insikt om vad han hade gjort. Nu får han helt enkelt stå för vad hans agerande har lätt till. “I eftertankens kranka blekhet…” liksom. Att tänka efter före skulle vara att föredra enligt detta citat då.

prometheus_large Henry FusiliEtt citat som finns i Hamlet men som i och för sig kanske är inte är med sanningen överenstämmande med det som vi idag använder det till. Om man ger sig in i den betydelsen kan man få något annat av den. För mycket eftertanke Kan nog göra att man står där och ser livet segla förbi utan att man egentligen deltar i det och för mycket agerande utan tanke kan göra en hel del skada det med.

“Först när helvetet gör stjärten stekhet kommer eftertankens kranka blekhet. Säll är den som har till rättesnöre att man bör nog tänka efter före.” säger Tage Danielsson

För att föra ihop mina funderingar får jag nog det till att när fladdermusen ( som jag faktiskt har som tema ) kommer in i våra liv på ett något speciellt sätt så finns det en hel del i detta att ta till sig. För att födas på nytt behöver vi ta itu med det som hindrar oss att göra det. Något som i de allra flesta fall är vår rädsla. En rädsla som kan bestå av ingenting alls men som vi inte kan erfara förrän vi är där. Vi behöver mörkret för att kunna nå ljuset, vi behöver grottan och vi behöver hänga upp och ner för att tränga oss igenom. Vi behöver att ta oss igenom och vi gör det eftersom vi kan se vilka konskvenserna är. Vi kan även blunda och göra val som vi vet att vi inte ska göra, något vi också få ta konsekvenserna av. Vad vi kan hålla fast vid då är det hopp som också släpps ut. Först när vi släppt ut det förstår vi vad våra val har lätt oss till.

Ibland blir det mycket men jag hoppas att du har kunnat hänga med i mina ibland lite snurriga tankar. Om inte…hör av dig och du får också väldigt gärna skriva en eller annan liten kommentar.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; wallpaperawesome.com, Henry Fusili

Fullmåne – Vattumannen

augusti måne

Fullmåne – Vattumannen

Månen där allt är moget kallar Dakotah Sioux folket denna månad. Det är månaden då Stören nappar bäst, Sturgeon Moon är också ett namn på denna måne och du kan läsa lite om vad den betyder genom att klicka på länken.

Vad är det då som är moget att skördas? De frön du har planterat, har de mognat och är du redo att bege dig ut för att skörda?

Har du planerat lite framåt så att du verkligen kan ta hand om det som nu skördas på bästa sätt? Oftast är det inte bara att ge sig iväg och knipsa av lite strån utan det krävs en hel del tanke även hur det ska tas om hand efter vi har skördat också.

Jag läser i en del astrologbloggar att de skriver en del om det hus som vattumannen tillhör den här fullmånen och när jag tänker på att skörda och att ta hand om den skörden efteråt så halkar även jag in i det temat. Vattumannen tillhör det elfte huset, huset som symboliserar vänner, grupper, organisationer med mera. Något som man kan säga om vattumannen också. Drömmar, hopp, mål och visioner för framtiden ska huset också förmedla sägs det.

Jag ska inte bli alltför långrandig i det här blogginlägget men vissa bitar som dök upp fick mig att fundera lite över den här fullmånen.

Jag kom att tänka på att även om det är vid nyår som man pratar om det nya året, nya mål och drömmar så känns det för mig att det kan komma in i den här perioden också. Jag tänker på att det nya skolåret börjar. Förväntansfulla barn traskar iväg till sin första skoldag och tonåringar samlas i klungor och delar med sig av allt de gjort och allt de ser fram emot. Många kommer tillbaka efter semester med nya mål, härliga visioner och nya krafter. Man möter kollegor och någonstans finns en förnöjsamhet över att ingå i ett större sammanhang oavsett om det är jobbet, i kursrummet eller vad det nu än är som man påbörjar igen efter sommaruppehållet.

Jag tänker att nu när det är fullmåne så befinner sig solen och månen mittemot varandra, lejonet och vattumannen. Kan man säga att jaget och gruppen på något sätt står mittemot och möter varandra öga mot öga.
Kan det vara så att det är nu vi behöver se och uppleva att vi behöver gruppen, vi behöver gemenskap och samhörighet för att kunna nå de mål vi har. Även om vi har sått och att vi nu skördar betyder inte det att vi kan fortsätta i ensam majestät om vi vill få ut någon näring av skörden. Vi behöver nog gruppen, vi behöver andra som ser, hör, tar del av, ger feedback för att vi någonstans ska uppleva att vi nått fram.
Kanske är det så att denna fullmåne ger oss just den insikt att det är nu vi kan se att det är med hjälp av våra vänner, vårt samspel med andra som gör att vi enklare, smidigare och med mer energi kan nå fram till det vi vill?

Sabian Symbol för den här graden är:

 A GARAGE MAN TESTING A CAR’S BATTERY WITH A HYDROMETER

Jag kommer omedelbart att tänka på bilen som symbol. Alltså vår kropp, det som för oss framåt. Då och då behöver vi nog testa vår energi, har vi tillräckligt mycket “vatten” så att vi kan fortsätta framåt? Vatten som i sin tur i mångt och mycket kan översättas till känslor.
Har vi rätt verktyg för att känna av hur vi mår egentligen?

Är batteriet testat för att bilen inte vill fungera längre eller testas det i förebyggande syfte? Testas det så att vi ska säkra på att vi kommer fram säkert till vår destination?
Kör vi oss varma, kokar vi över eller är det helt torrt?
Behöver vi vända oss till någon som är professionell för att få hjälp med att saker ska gå utan problem?

Själv kommer jag att fundera över det här de närmaste dagarna och se vad det är jag behöver ha hjälp med för att nå fram dit jag vill? Kör jag slut på mig själv eller kör jag inte alls? Vilka visioner och drömmar har jag och är det som jag nu kan skörda i linje med de drömmarna? Är jag på rätt väg helt enkelt?

Jag hoppas att även du kan få en och annan idé om hur du kan tänka när det gäller dina visioner och mål.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; okänt ursprung

Kutig måne

Guds kraft

Kutig måne

Nästan fullmåne…ibland funderar jag just över det uttrycket. Nästan fullmåne? Att någonstans alltid jämföras med något och inte vara där man precis är. Personer som är födda i just den här månfasen kanske kan känna igen sig i just det där uttrycket, nästan framme. För många av dem kan det bli som ett livstema men det innebär ju inte att andra inte hamnar i den situationen. Att bli jämförd eller att jämföra själv med något som inte riktigt blir och med detta blir det också mycket besvikelser.

Som alltid kan man vända och vrida på saker och i vissa lägen/situationer är det viktigare än annars att göra just det. Många gånger beror det på hur vi tar våra upplevelser, en del menar att om man är född i den här fasen då har man en större benägenhet att befinna sig i situationer där man just får uppleva det där med att vara nästan framme och i samband med detta tänker jag att vi kan reagera på olika sätt. En del kanske ger upp med en gång och säger till sig själv att det här går aldrig medan andra tänker att det vore tusan också om jag inte ska lyckas. Jag har skrivit en del om just den här fasen här.

Den här månaden är det stenbocken som presenterar fasen för oss. Sabian symbol för fasen är;

A Veiled Prophet Speaks Seized By the Power of a God

En beslöjad profet talar, tagen av Guds kraft.

Jag funderar på uttrycket och blir själv lite tagen av att det på något sätt påminner om ett samtal jag hade med en vän idag. Vi pratade om saker som inte syns, åtminstone inte syns av alla och inte samtidigt och till och med kanske inte syns på samma sätt. Vi pratade om att tro. Det fick mig att gå tillbaka till ett inlägg som jag gjorde för några år sedan som jag tycker passar så bra in i just den här månfasen som placerar sig i stenbocken.

“Idag pågår det en ganska hetsig debatt mellan de som har tron på att det som du kan bevisa med de vetenskapliga metoder som vi har är det enda som är vettigt och mellan de som anser att det finns skeenden och upplevelser som inte går att bevisa.

Den här debatten fick mig att tänka på ett kapitel som jag läste i boken “Coniunctio 2011, en årsbok för analytisk psykologi och kultur.” Kapitlet heter Tro och är ett utdrag från “The New Man” skriven av en skotsk psykiater vid namn Maurice Nicoll.

I detta kapitel fördjupar han sig i Nya testamentets liknelser och mirakel. En återkommande tanke i detta är att människan är ett frö med möjligheter till omfattande utveckling och förändring. Han undersöker hur verklig tro påverkar en människa att utvecklas till det hon djupast sett är.

Fascinerande läsning som jag verkligen rekommenderar.

Tro

Den tro som han tar upp är inte den tro som man pratar om när man tror på något i intellektuell mening, det är alltså inte ett aktivt ställningstagande för eller emot. Det är något mycket mer än ett aktivt ställningstagande. Tron är här i sitt väsen sammanlänkat med idén om transformation och handlar alltså inte om tron så som när man tror på vad någon säger eller gör.

…så handlar tro i själva verket om övertygelse, om vissheten att livet kan tolkas på ett högre plan och som en konsekvens av detta människans inneboende möjlighet till transformation. Vi finner trons innersta kärna i idén om att livet endast kan levas och förstås genom detta som är större än oss själva, och att vi äger förmågan att transformeras vilket visar oss vägen till att se på våra liv med helt nya ögon.

Det är denna särskilda egenskap som tron djupast handlar om och som i högsta grad skiljer sig från det vi vanligtvis menar med tro. Faktum är att verklig tro urholkar alla våra gängse föreställningar för den leder oss bortom världslig tro i en riktning som inte kan bekräftas av vedertagna normer eller vetenskapligt förnuft.

Jag hoppar lite i kapitlet..

Begreppet tro är kopplat till särskild kraft och förmåga med en särskild sorts dynamik. Det är inte fråga om kraft eller förmåga som kommer sig av innehav av ställning, position, världslig make eller från någonting yttre överhuvudtaget. Tro baseras inte på det synliga. Den formas inte i den del av medvetandet som befattar sig med vardagens plikter och bekymmer.

Tron är överhuvudtaget inte på den nivån utan tillhör medvetandets högre plan, det plan som höjer sig över det vardagligt uppenbara. Det är som om det finns en plats till vårt förfogande ovanför oss själva.

….Föreställningen om människans annorlunda väsen är inte begränsad till enbart evangelierna utan förekommer i de flesta äldre läror. Det är den enda verkliga bas som människans sanna natur kan grundas på. Ett ekollons verkliga natur måste baseras på det faktum att det kan bli en ek. Tar man inte hänsyn till detta riskerar man att missförstå ekollonets existens. Och på så sätt kan en människa som endast förlitar sig på sina sinnen och sina tankar inte förstå vad tro är. För tron är redan den absoluta vetskapen om en högre nivå och i sig själv öppnar den för de högre nivåerna att verka i människan.

faith-black-whiteMaurice Nicolls fördjupning av begreppet tro är något som tilltalar mig eftersom jag tycker att man så lätt slänger sig med detta ord och att det finns en okunskap om hur meningsbärande Tron är för många.

För mig är min tro viktig, det är en stark värdegrund som jag lever efter. Jag blir djupt kränkt och skakad över att läsa alla de tillmälen som kastas ut i artiklar och som på något sätt vill göra mig ( som troende) till en öppen måltavla för allehanda nedsättande kommentarer.

Jag tror på min andlighet, jag tror på att medvetandet är något mer än det som vi idag kan förklara med vår vetenskap. Vilket faktiskt inte är speciellt mycket. Jag tror på att den dag som min kropp ger upp så fortsätter min själ att leva. Och jag tror på detta på grund av mina egna upplevelser och mina egna erfarenheter. Utan dessa upplevelser och erfarenheter hade jag inte varit övertygad.

Jag kan inte bevisa min tro för någon annan. Det är min upplevelse. En upplevelse som jag i samtal med andra kan förstå att jag inte är ensam om att ha.Jag tycker om och värderar vetenskap, den är oerhört värdefull, men däremot tycker jag inte om de världsbildsambitioner som lanseras. För att citera Karl-Erik Edris

” Vetenskapen är det kloka sättet att vinna kunskap om den objektiva aspekten av vår tillvaro och religionen och andligheten har potential att utvecklas till ett lika klokt sätt att systematiskt vinna och underhålla kunskap om tillvarons subjektiva aspekt.”

Jag fortsätter med ett annat utdrag av Karl-Erik Edris bok ” I ett annat ljus” där han skriver:

En…komplikation på vetenskapens område är att vetenskapen kommit att bli förknippad med en världsbild som bygger på ett grovt missförstånd av vetenskapens roll. Att man helt enkelt tror att den måste konkurrera med religionen, ja helst eliminera den. Och att den i konsekvens därmed bör försöka misskreditera och underkänna intuitionen så att intellektet får en oinskränkt maktposition när det gäller att fastställa kunskap om alla aspekter av den magnifika verklighet som vi lever i.

Det finns en klok andlighet, en andlighet som bygger på medmänsklighet. Den tro som jag följer har inte gjort mig till en svag, viljelös, hjälplös stackars människa. Den har inte gjort mig till en desperat person.”

Att jag tar upp det här just nu är bland annat just för det samtal jag hade idag men också för att den fas och det tecken som vi vandrar in i passar så bra för de här tankarna. Stenbocken som symboliseras genom att ha en överkropp tillhörande bocken och underkropp tillhörande en fisk. Två världar och ändå en. Vi behöver ha både hjärta och hjärna med oss i alla sammanhang.

Sabian symbol påminner mig också om det faktum att om jag inte i sanning ser vem det är som talar så intensivt och med så mycket känslor kan jag lätt bli förledd in i något som jag inte riktigt vet vad det är. Med att se menar jag då att veta vad man ger sig in i och inte lockad av den dynamik som lätt kan uppstå när det är mycket i känslor i omlopp.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; finns på flera astrologiska si more...

Papegojan

20-pretty_parrot_splash-1024x640

Papegojan

Papegojan dök upp för att jag satte mig och skrev om halvmånen där papegojan var inblandad som Sabian symbol. Jag började fundera över vad en papegoja egentligen symboliserade och hur man kunde tänka om den skulle dyka upp i drömmar, meditationer eller andra sammanhang.

Det första som slog mig var att det kanske inte är så vanligt att papegojan dyker upp i vårt undermedvetna här i våra breddgrader. Det är ju inte den vanligaste fågeln som finns här precis och finns den här så är den importerad och används förmodligen som sällskapsdjur.

Jag ställde en fråga i en grupp som är bildad på facebook. En grupp där man mer kanske kan känna att man mer kan uttrycka sig öppet än vad man kan göra på min vanliga Månmagi sida. Gruppen är hemlig vilket betyder att det enbart är de medlemmar som är där som kan se inläggen.

Frågan var hur de funderade runt papegojan, vilka tankar och känslor de fick. Några svar kom in och här är de:

Papegojan är en fågel som härmar!

Att papegojan härmar är kanske en av de vanligaste orsakerna till att det är många som köper den. Den har förmågan att kunna upprepa vad man säger helt enkelt. Och visst tror jag att detta kan vara en av orsakerna till att den skulle kunna dyka upp i en dröm eller dylikt.

Kanske är det så att man själv har upprepat vad någon annan har sagt och det dåliga samvetet gör sig påmint under nattens timmar. Kanske borde vi inte ha gjort det. Det kan ju också betyda att vi behöver upprepa något som vi har hört. Det kan helt enkelt vara en påminnelse om detta.
Att man inte tänker själv…skulle inte det kunna vara en förklaring till att papegojan dyker upp? Man bara upprepar vad någon annan sagt helt enkelt och låter inte de egna idéerna och funderingar komma fram.

Kan det vara ett tecken, en signal till dig själv att du speglar andra och inte riktigt är dig själv? Att du upprepar gamla mönster och inte tar nya steg i livet?

Långväga resor, om det vore en person, en intelligent person, som skulle kunna vara något tjattrigt, men kunde också vara en föreläsare.

Ja, papegojan kommer ju som sagt inte direkt härifrån utan det krävs en ganska lång resa för att närma sig deras naturliga bomarker. Så visst för många skulle det kanske kunna vara ett tips om att det är dags att bege sig lite längre bort än till grannen. Vi vill ju gärna förknippa fåglar som pratar med intelligenta fåglar så varför inte förknippa detta med personer också, något tjattrigt och varför inte med föreläsare som sannerligen också kan vara tjattriga. Jag tror att om jag själv skulle drömma om en papegoja i en speciell miljö skulle jag kanske kunna tolka det åt det håller.
Tänker då på att jag ibland tycker att jag upprepar samma sak om och om igen.

När jag nu tänker på det när jag skriver ner det så skulle det kunna vara att man kanske borde fundera på om livet har hamnat i ett ständigt upprepande. Att man borde fundera på om det är så att man hela tiden upprepar samma sak och inte kommer med något nytt.

Exotisk fågel. Vi har dem ju inte här naturligt.en tänker jag att den även kan vara lite fåfäng med sina starka färger! Färgstark! En fågel som visar oss livets alla färgstarka sidor. Och dessutom hur vackert livet kan vara. Man blir ju bara så glad av denna färgprakt. Den inspirerar. Vacker , spännande , överraskande.

En vinkling skulle kunna vara just det ovan. Att den är färgstark och exotisk. Det kan vara ett tecken på att vi behöver plocka in något mer färgstarkt i vårt liv, att även om vi inte tycker att det passar in i vårt vanliga liv så får det exotiska plats i det också. Att öppna våra ögon för annat än det vi brukar omge oss med, att det är det som kan inspirera.

Själv kommer jag att tänka på scenen som vi brukar se på julafton. Kalle Anka är på en fotosafari resa där han försöker att fotografera en papegoja. Dessa färgstarka fåglar är också mästare på att gömma sig i sin naturliga miljö. Enkelt tar de ett steg åt sidan och är gömda i naturens alla naturliga nyanser. Ensamma och i blickfånget har man svårt för att slita ögonen ifrån dem men tillsammans med andra kan de kamouflera sig och göra sig osynliga.

Att vara trogen, en papegoja hittar en partner i sitt liv. Om den dör finner den ingen annan utan lever ensam.Hugin o Munin

Detta ovan var absolut inget som jag visste om. Jag tror att om man har haft en väldigt stark dröm, meditation eller upplevelse där papegojan har flugit in i vårt liv då kan det mycket väl vara så att just den här typen av fakta också dyker upp när vi börjar söka. Det kan kanske vara ett tecken på att man har hittat sin “själspartner” och det kan också betyda att man gör som en papegoja, väljer att leva ensam efter ens partner har lämnat (oavsett orsak). Det kan vara ett synliggörande av det faktumet och också det som gör att man då börjar se sig om efter en annan kärlek.

Jag kommer även att tänka på pirater.

I filmer och i serier förr i tiden brukade det ofta finnas en papegoja som satt på axeln på piratkapten. En papegoja som upprepade allt vad han sa men också en papegoja som flög runt bland besättningen eller till fästningar och dylikt och sedan kunde upprepa det för sin kapten. En liten tjuvlyssnare alltså.
Precis som korparna Hugin och Munin var för Oden.
I många filmer genom åren har papegojan just fått tagit den rollen som “avslöjare”. I James Bond filmen “For your eyes only” till exempel.

Kanske det kan vara ett tecken på att det är dags att lyssna på vad andra har att säga för att få in ny information. Kanske det innebär att du själv inte behöver vara närvarande utan kan ta in information på avstånd, som genom att lyssna på inspelningar, se på ett program eller något annat.

Papegojan har ju som sagt lätt för att lära ett annat språk än det som är naturligast för honom, kanske är det dags för dig också om papegojan dyker upp i ditt liv?

Jag tänker också att även om vi inte direkt kan se papegojor i burar jämt och ständigt så har de ju en.

Om inte en liten bur så en stor bur såsom en stor lägenhet eller hus. På något sätt är de fast i en miljö som inte är naturlig för dem. Kan det då vara så att detta är en signal att du inte befinner dig i en miljö där du bör vara? Att du som är så färgstark och exotisk helt enkelt hör hemma någon annanstans och denna symbol är ett uttryck för din instängdhet?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Kreativitet och vila

Kreativitet1 alvaro tapia hidalgoNär brukar du känna dig som mest kreativ?

Är du en kreativ morgonmänniska, middag, kväll eller mitt-i-natten kreativ?

Nu säger forskning att den biologiska rytmen och vilken typ av kreativitet som du söker hör ihop med när du är som mest kreativ.

Vad man hittills har sett i de här undersökningarna är att om du är en morgonmänniska, då menat som piggast och klarast i sinnet, då har du bäst möjlighet att få tillgång till en kreativitet som ligger utanför boxen på kvällen. Och vise versa alltså, kvällspersoner får det på morgonen.

Vad man menar är att vi tänker utanför ramarna när vi är lite dåsiga och inte så fokuserade.

Kanske man kan ha den här tanken med sig när man planerar sina dagar. Gör det som kräver ditt fokus och analytiska sinne när du är som piggast och vänta med alla vi-ska-hitta-på-nya-idéer-möten tills du är lite suddig! :)

Det här sättet att tänka brukar jag ha med mig när jag planerar mina dagar. Jag vet att det inte är någon idé att planera in promenader, jogging eller liknande på morgonen. Jag får bara dåligt samvete eftersom jag aldrig kommer iväg på detta. Morgonen är inte min tid att bege mig ut på.

På det här sättet brukar jag då planera all min tid, dygnet, veckan och månaderna/årstiderna.

Vi får inte heller glömma bort att forskningen talar om för oss att det är viktigt att vi då och då har tystnad runt oss för att idéer ska få plats.

“I en studie från 2013, som publicerades i tidskriften ”Brain, structure and function”, undersökte forskare hur olika typer av ljud och tystnad påverkade möss hjärnor, skriver Nautilus. Resultatet visade att när mössen vistades i en omgivning som var helt tyst två timmar per dag utvecklade de nya hjärnceller i hippocampus, det område i hjärnan som associeras med minnen, känslor och inlärning.

– Vi såg att tystnad verkligen hjälper de nya cellerna att bli till nervceller och integreras i systemet, säger forskaren Imke Kirste enligt Nautilus.

Vi vet också att hjärnan även arbetar när den är i ”viloläge”, som när vi sover. Då hanterar den intryck och information. När vi inte distraheras av ljud eller är upptagna med någon särskild uppgift får hjärnan tid att i tystnad bearbeta saker, skriver Lifehack. Både interna och externa intryck – och hitta balans.

Tystnad däremot, det verkar ha motsatt effekt på hjärnan. Tystnad gör att kroppen och hjärnan gör sig av med spänningar. Tystnad i ett par minuter är till och med mer avslappnande för hjärnan än ”avslappnande” musik. Tystnad förändrar blodtrycket och blodcirkulationen i hjärnan, enligt en studie publicerad i Heart enligt Lifehack.”

“” utdrag från newsner.com

Fokus på rätt saker vid rätt tid.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Alvaro Tapia Hildago, utdrag te more...

Nymåne i Lejonet

Nymåne i Lejonets tecken

Nymånedags även om du inte ser den. Fortfarande är den dold för ögat men visst kan du ana den. Och ana är just vad vi ofta gör nu. Det föds något inom oss. Något som är resultat från det som varit. Kanske är det helt nytt eller så är det fortsättning med en annorlunda vinkling. Eller så är det nästa steg i det som är påbörjat. Varianterna är många.

Månen är i Lejonets tecken och det sägs att där Lejonet hamnar i ditt horoskop, alltså vilket hus det landar i, ja detta är det hus du bör lära dig att arbeta med. När du kan hantera det som huset står för, ja då hjälper det till så att du känner dig levande och lekfull. Själv har jag Lejonet i mitt elfte hus, vilket innebär vänner, grupper, hopp o drömmar bland annat. Vilket passar mig alldeles utmärkt eftersom jag älskar att arbeta med grupper och att vara i grupper. Jag har inte så ofta individuella sessioner utan mer grupper som jag absolut känner mig levande i.

Sabian symbol för den här nymånen är:

Children on a Swing in the Safety of a Huge Oak Tree

swing_tree

Denna gång händer det mycket inom mig när jag sätter mig o låter känslorna ta form inom mig. För månen handlar ju väldigt mycket om känslor och när vi nu är i den mörkaste fasen så är det djupt inom oss som också saker får en möjlighet att hamna i “ljuset” så att säga.

Barn, dessa barn som i sin omedelbarhet svingar sig orädda ut. Lekfullt kastar de sig högt upp i skyn och har en full tillit till att grenen håller och trädet skyddar dem. Många gånger som Lejon också gör. Självklart tar de plats och förväntar sig inget annat än att omgivningen håller dem och skyddar dem och beundrar dem. -Titta på mig, titta på mig! ropar barnet stolt och Lejonet gör detsamma och puffar medvetet på sin praktfulla hårman.

Jag tänker att en sak som den här nymånen kan visa oss, eller låta oss börja ana i alla fall, är att vi har behov av att släppa loss vårt behov av att både bli beskyddade och att i detta beskydd låta barnets mod och lekfullhet få blomma ut. Vi behöver vara i kontakt med detta och vi behöver låta det bli medvetet inom oss. Vi behöver även bli medvetna om att vi inte kan bli beroende av att andra beskyddar oss. Som alltid är det balans som gäller.

Vi behöver också bli medvetna om att barnets självklarhet har en plats inom oss även om vi nu är vuxna. Det är okey för oss att ta plats, att skratta, gunga och till och med sjunga medan vi gör det.

När jag tänker vidare hamnar jag även hos Lejonets rytande. Och när jag ser mig omkring är det nog inte utan att jag tycker att rytande behövs. Ilska behövs och kanske behöver vi även där låta barnets självklarhet ta plats. En ilska som får lov att visas och uttryckas. Jag tänker att när jag idag ser hur det ser ut runt om i världen och även här i Sverige så behövs det lite ilska. Det finns fler som behöver uppleva skyddet som den gamla eken kan ge åt gungande barn.

Lejonet kan prata till oss genom att motivera oss till att stå upp för vår rätt, för alla människors rätt. Lejonet må vara en aning narcissistisk och på så sätt gärna speglar sig själv men lejonet kan också lära oss att visa vad vi känner och stå upp för det.

Den här måncykeln kan prata till oss på ett sätt som gör att vi kan börja fundera över det där med mod. För det är dags att börja visa det. Det egna modet. Vad du och jag står för. Ryter du till där du ska ryta eller ligger du lojt still?

Andra tankar som är värda att ta till sig nu är om du känner dig trygg, vilka säkerhetsnät har du runt dig? Finns det en gren som du kan hänga din gunga i? Vem eller vad är ditt ek träd?