Astrologisk symbolik

Självkritisk – rädd?

ariesNu tar vi stegen in i den växande halvmånen.

Nyfiket famlade vi först runt i mörkret. Inom oss kunde vi känna hur lusten till att upptäcka saker vakna till liv, därefter har denna drift blivit starkare och hur gärna vi än vill släppa taget och bara ge oss ut finns det ändå något som håller oss tillbaka lite. Med all rätt kan man också tycka. Även om man känner hur äventyrslustan spritter inom en är det inte alltid rätt tid att ta stora kliv ut. Man kan behöva fundera,planera och se lite framåt i vissa lägen. Men nu när månen befinner sig i väduren, ja då kan det dra igång riktigt ordentligt. “Använd dig inte av ursäkter” säger April Elliot som sysslar med astrologi om när månen befinner sig i den här fasen med väduren som energigivare.

Visst är det lätt hänt att just den här fasen får oss att använda oss av ursäkter. Kanske för att den triggar igång den där känslan av att det är något som inte riktigt stämmer. Något har en tendens att bli lite knasigt, kanske missar vi att tanka bilen och får köra en liten omväg för att göra det. Kanske glömmer vi telefonen hemma eller så missar vi att vi skulle ställa in maten i kylskåpet. Du blir säkert inte förvånad av att höra att allt det där faktiskt hände mig.

När sådant händer…ja då blir det lätt att ursäkten kommer som ett brev på posten. Kanske är det lika bra att slopa de där planerna vi har börjat spinna på. Vi kanske ska avvakta tills det blir bättre läge med mera. Ursäkterna kan komma i strid ström, allt för att få oss att fortsätta med det säkra som vi alltid gjort och lägga våra planer på hyllan.

Vi kan också lägga saker bakom oss för att vi själva anser att vi inte duger eller för att vi är rädda för att misslyckas. Vem har inte stått där och tvekat, törs jag eller törs jag inte. Här kan verkligen vädursenergin komma till undsättning.

Så varför inte anamma Vädursenergin just idag?! Ta steg för steg upp till bergets topp. Stanna inte till utan fortsätt. Det innebär inte att du behöver vare sig lansera eller visa upp dina planer för någon annan. Det innebär att du i ditt sinne tar steg framåt. Fatta beslut om att du ska genomföra vad du än ska genomföra. A och O för den här tiden…gör saker för att det är du som vill göra saker. Inte för att någon annan tycker att det ska göras utan för att du vill göra det.

Sabian symbol för den här halvmånen är:

aries-1516-brownies-dancing-in-the-setting-sun-21837717Brownies dancing in the setting sun

Vad kan då denna symbol ha för betydelse just för dig här och nu?
Ja ingen annan kan ju svara på det förutom du och jag tänker att här finns under, magi och förundran med i spelet.

Jag skulle sannerligen bli förundrad om jag skulle få se ett gäng älvor dansa i solnedgången. Jag kommer att tänka på att tro på det som är otroligt, magiskt och omöjligt. Vem vet,,kanske är det där ändå möjligt?!

Jag kommer även att tänka på att bli så förtrollad av ett ögonblick att jag glömmer av det som jag behöver fokusera på. Ibland är det lätt hänt att tappa just det där som är nödvändigt för att det är något distraherar.

 

Dessa älvor bär även med sig glädje och lekfullhet. Kanske är det så att allt inte behöver tas på så mycket allvar och en stund när dagen nalkas sitt slut…ja då behöver vi ta en paus. Låta oss bli lekfulla och njuta av varandras sällskap och lyssna på den musik som vi har inom oss.

Nog är denna symbol värd att fundera på iallafall. Du har säkert själv din egen tolkning till detta som väcker precis det där som ska väckas.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Ängsälvor - Nils Blommér, + okänd

Nymåne och Artemis sätter sin prägel.

artemis11

Nymåne och Gudinnan Artemis.

Gudinnan Artemis härskar över skyttens tecken som månen just nu befinner sig i. En måne som för tillfället är helt i mörker. Och fast vi inte ser den så vet vi att den är där. Är det inte så med mycket runt omkring oss? Det syns inte men vi vet att det är där, för vårt inre seende är det väldigt tydligt precis lika tydligt som det är för vårt inre öra att höra det som är osagt.

Within The Depths Of The Earth New Elements Are Being Formed

Sabian Symbol för den här nymånen talar om detsamma, att det är mycket som pågår där under ytan. Visst är det också så att det är mycket som pågår som vi inte vet om. Vore ju alldeles oerhört tråkigt om vi alltid skulle ha kläm på¨vad som försiggår, inga överraskningar då minsann. Men mycket anar vi som sagt, kanske ibland också utan att vi är medvetna om det. För mig kan det vara så iallafall, att saker och ting dyker upp och när de gör det så blir jag inte speciellt överraskad för någonstans hade jag anat att det var på gång. under-ytan

Så vad är det då som denna nymånen vill ge oss en hint om tro? Kanske ska vi helt enkelt bli medvetna om att det krävs en hel del arbete för att något verkligt ska bli synligt? Eller är det så att det är något helt nytt som bildas inom oss? Något som vi inte upptäckt att vi har inom oss, eller något som bildats genom de erfarenheter vi fått?

Det är inte utan att jag blir nyfiken på den här nymånen, vad kan den föra med sig tro? Kan det vara så att symboliken vill tala om för oss att det är dags att hålla ögon och öron öppna för vad som kan dyka upp. Och var medveten om att det inte alltid är så att det dyker upp saker från omgivningen utan snarare är det förmodligen så att något dyker upp från det inre.

Satt och funderade lite på den här nymånen och Artemis och bilder dök upp på den unga Artemis. En kavat liten flicka som satte sig i sin pappa Zeus knä och frankt sa till honom att hon minsann inte ville inordna sig på något sätt utan att hon ville vandra i vildmarken, fri och självständig. En tjej som visste vad hon ville helt klart.

Nog kan det vara något att ta med sig den här måncykeln, vad är det du vill? Följer du ditt inre? Det som du verkligen på djupet verkligen vill? Å nästa fråga blir, vad är det du behöver ha med dig när du följer det som ditt hjärta vill?

Artemis valde sin båge bland annat, hon blev ju också en väldigt skicklig skytt. Vad väljer du, vad är det som du behöver ha med dig på din färd mot det du vill? Har du de verktyg du behöver?

Kanske är det också så att du har flera saker i din verktygslåda som du idag kan se att du har hjälp av, då kanske det också är dags att lägga en liten tacksam tanke till detta. Vilka gåvor har du inom dig som hela tiden hjälper dig framåt?

Själv tänker jag under december månad lägga en tacksamhetstanke åt de gåvor som jag bär på. De ska upp på dagliga lista för det är så lätt att glömma bort det man redan har när man längtar och strävar efter något man vill.

Novembers Fullmåne

vit-duva

Novembers Fullmåne. Supermoon skrivs det om nu på måndag. En fullmåne som är närmare Jorden än vad den brukar vara, det var sisådär runt 70 år sedan den var så nära.

Jag kan inte låta bli att bli lite förundrad när jag upptäcker vilken grad denna måne befinner sig på när det kommer till Sabian Symbols. Just nu när det är turbulent lite överallt så känns det som om det inte kan bli mer symboliskt riktigt än så här.

A WHITE DOVE FLYING STRAIGHT AND FEARLESSLY OVER TROUBLED WATERS

Visst är detta något att fundera lite över precis nu med allt det som händer runt omkring.

Kan det vara så att denna symbol talar om för dig att du har förmågan att höja dig över det som är turbulent och upprört? Att du har en möjlighet att se saker sådär lite från ovan med ögon som mer signalerar fred och kärlek än lust till krig och hat?
Kan det vara det råd du behöver nu? Du kan om du vill höja dig över, du kan om du vill vara den budbärare som behövs nu. En budbärare för din familj, för din närmaste omkrets eller varför inte för en större grupp om det i de kretsarna du finns? Du kan vara den som bär med dig budskap som innehåller allt det som den vita duvan symboliserar.

Månen är i oxens tecken och nu pratar vi stabilitet. Och visst kan vi behöva just denna stabilitet nu?! Supermåne och runt omkring oss händer saker som nog lätt kan få våra känslor i svajning och just då kommer oxens tunga trygga steg mot oss.

Sakta ner säger symboliken till oss. Sakta ner, stanna till och lukta på blommorna som tjuren Ferdinand. Stabilt finns oxen här för att påminna oss om att ta ett steg i taget, att ta det lugnt och njuta av det som finns runt omkring. Oxen hjälper oss att hitta vår praktiska och logiska sida, och varför inte börja fundera på om det inte är det som du just nu behöver använda dig av?

Just den här härliga fullmånen befinner jag mig tillsammans med en härlig grupp kvinnor som jag en gång i tiden gick min symbolterapiutbildning med. Kan det bli bättre? Med Oxens stadighet kommer vi att lugnt och metodiskt vandra in i oss själva, vi ska självklart njuta av god mat ( det är ju inte för intet som detta är njutningens tecken), vi ska sänka ner våra kroppar i ett underbart bubblande varmt bad och kanske är det så att det står ett ljuvligt doftande glas rött på kanten.

Det är inte utan att just denna supermåne som närmar sig oss verkligen pratar mitt språk. Jag höjer mig ett snäpp och går sakta in i njutningens tecken.

Ps. Vill du läsa mer om vad fullmånen och/eller oxen har att säga, sök på oxe här på sidan.

 

Nymåne – Samhainn

Fågel Fenix, Samhainn

Nymåne – Samhainn

Vändpunkt. Visst kan man kalla den tid som vi är i just nu för en vändpunkt. Vi har nymåne, vi har Samhainn och de befinner sig i Skorpionens tecken. Skorpionen, detta kraftfulla, intensiva tecknet som är en symbol för att vi djupdyker in i den cykel som består av död, förnyelse och återfödelse.
Som Fågel Fenix. Örnen är ju då den högre aspekten av detta tecken och samtidigt befinner vi oss i årstidsväxlingen. Tiden då naturen släpper taget, träden låter sakta sina löv falla ner till jorden som ömt tar hand om dessa och låter dem omvandlas till näring.

Precis som vi kan låta saker göra. Om vi tillåter dem att falla på plats inom oss även om vår första instinkt är att skjuta dem ifrån oss, vända oss bort från dem, så kan vi sakta upptäcka att detta är näring. Näring för att det ger oss en erfarenhet, något vi då med automatik tar lärdom ifrån om vi inte blundar för det.

Detta är då också tiden då man anser att slöjan mellan de levande och döda är extra tunn och här kan då Skorpionens energi hjälpa oss. Hjälpa oss med att nå det som är outtalat, hjälpa oss med det som ännu inte har fått någon form men som ligger där inom oss och rör runt.

Så vill vi verkligen få healing så varför inte ta till sig den symbolik som den här helgen talar om för oss.

Låt mörkret, detta djupa visa feminina väsen prata med dig. Låt din inre Visa få ta plats. Låt den del av dig som bär på den äldre Visa sätta sig i centrum och ge dig sanningar du behöver få insikt om. Tillåt att Månens Magi verkligen på djupet få omsluta dig och upplev där den kärlek som uppstår till dig själv när du ser din plats, din närhet och din energi. Bär med dig Fågeln Fenix starka symbolik att det är genom att låta oss släppa taget om det som är meningen ska dö, det är då vi kan återfödas. Återfödas och ta till oss en energi som kan låta oss få se på saker, uppleva saker ur ett annat perspektiv, ett högre perspektiv.

Skapa dig en plats

Skapa dig en plats där du kan tillåta dig själv bli omgiven av detta varma och trygga mörker, själv eller varför inte tillsammans med andra, en plats där du kan låta dig själv bli transformerad genom att du ställer dig öga mot öga med det du behöver se. Låt det vara där så du kan titta på det ur alla håll o kanter, upplev vad det ger dig. Är det näring som kommer från en ärlig plats inom dig, är det ett psykologiskt spel som du spelar med dig själv, är detta något du behöver vara i lite till eller är det så att du faktiskt behöver låta det omvandlas till något helt nytt?

Om du bestämmer dig för att låta det omvandlas, låt en eld vara den renande kraft du behöver. Skriv ner, måla det som du nu låter återfödas och bränn sedan detta. Ta sedan tillvara på den askan som blir och låt detta var en symbol för det som ska växa ur erfarenheten. Varför inte lägga det i en rabatt, eller i en blomkruka?

Du kan läsa mer om Skorpionen på dessa sidor:

Ares – Skorpionen – Livets puls

Mörkermåne – Skorpionens tecken – Solförmörkelse

Mörkermåne/Nymåne i Skorpionens tecken

Att få balans i Skorpionens tecken

Fullmåne – väduren

natgardinFullmåne – Väduren

“An open window and a net curtain, blowing into a cornucopia.”

Visst får man en sommarkänsla? Barndomsminnen dyker upp och lukten av landet far föbri mina sinnen. Öppet fönster och smal bris som får sommargardinerna på landet att fladdra. In kommer ymnighet. För det är just vad cornucopia står för. Detta ymnighetshorn som aldrig slutade att producera allt det du önska dig.

peter_paul_rubens_-_abundance_abundantia_-_google_art_project

Cornucopia

I natt hade jag väldigt svårt för att sova så jag slutade att försöka och gjorde det bekvämt för mig i soffan istället. Leta reda på något helt oväsentligt på tv:n och bara slötittade med förhoppning att det här kunde få mina ögon att sluta sig så småningom. Istället blev jag väldigt upptagen av det månljus som plötsligt flödande in genom fönstret. Medan jag följde månen med ögonen var jag fascinerad över den magiska kraft månens symbolik har på mig. Det tog några timmar för månen att vandra från en sida av mitt fönster tills den var utom synhåll på den andra sidan. Under den här tiden vandrade mitt sinne inåt och det var många funderingar som fick ta form och andra som jag helt släppte taget om.

Sabian Symbol

När jag sedan skulle sätta mig och skriva just det här inlägget och jag fann att detta ovan “…An open window….” var dagens Sabian Symbol kunde jag bara nicka och le. För visst är denna måne min Cornucopia. Ett ymnighetshorn som jag alltid kan vända mig till och som ger mig möjlighet att vända mig både inåt och utåt och få mig att fundera ur olika perspektiv på det som uppstår.

Jag kommer även att tänka på att vi behöver då och då öppna vårt fönster och låta andra vindar komma in. Vi behöver helt enkelt vara öppna för vad som händer och vad som kan komma att påverka oss. Det som blåser in i vårt liv kan förändra vår riktning och vi behöver vara medvetna om det så vi inte blir helt betagna i den fladdrande gardinen. Ibland kan vi nog lite till mans tänka att allt det där som fladdrar in i vårt liv inte har sin plats i det som vi själva betraktar som ymninghet. Kanske har det inget med det som vi förknippar överflöd med men egentligen, vad vet vi om hur det påverkar i slutändan? Det kanske är den största rikedomen vi kan få?
Jag vill också slå ett litet slag för att det kanske inte alltid fungerar som så att det bara är att luta sig tillbaka och förvänta sig att överflödet ska ramla över en…kanske är det så att vi själva behöver köpa lotten som ska ge vinsten, själva behöver så för att en skörd ska kunna växa.

Kanske är detta tiden då du behöver öppna ögon och sinnen för det som pockar på, kommer förbi eller knackar på din dörr, det kan vara det som kan vara själva födseln för något nytt.

Fullmåne

Fullmånen är i Vädurens tecken och jag tänker att den här symboliken om ymnighetshornet nog kan få våra känslor att rusa iväg med oss. För rusa iväg är lite vad det kan handla om nu. Väduren med signaturen ” Jag är” har väl inte alltid den bästa förmågan att stanna till och tänka efter. Det kan vara så att våra känslor säger “men jag då, jag då, se mig” just nu. För oavsett hur gammal du blir så kan det uppstå situationer där du känner dig som den lilla nyfödda som intensivt och instinktivt söker sig till det som ska ge näring. Och näring ska ges nu. Inte sedan, inte vänta och inte aldrig. Nu.
Och får vi inte det vi söker, oavsett vad det är, kan det uppstå en hel del frustration och varför inte helt enkelt ilskna utbrott som vi efteråt kan få svårt att förstå att de kom från oss själva.

erisPassande nog har då denna fullmåne en stark koppling med dvärgplaneten Eris. Eris som fick sitt namn på grund av den konflikt/debatt som uppstod vid upptäckten. Eris är i den Grekiska mytologin, Osämjans Gudinna. Du kanske känner till berättelsen om det så kallade Erisäpplet. Det var det guldäpple som Gudinnan slängde in under en bröllopsfest och som hade “till den skönaste” skrivet på sig. Detta skapade en något hetsig diskussion och osämja mellan Afrodite, Hera och Athena. Vem skulle nu ha äpplet? Till slut beslutade Zeus att prins Paris av Troja skulle avgöra vem som var skönast. Afrodite lyckades då muta till sig äpplet genom att hon lovade bort Sköna Helena till Paris. Sköna Helena var dock redan gift med den grekiska kungen av Sparta och när nu Paris tog med sig Helena blev detta startskotten för det långa kriget mellan greker och trojaner.

När jag tänker tillbaka på de olika texter som jag läste igår så undrar jag om vi inte kan se lite av det här visa sig nu. Förresten är det väl inte bara nu utan en sådan situation som ovan uppstår nog lite här och där i vår vardag men just nu undrar jag om det inte är speciellt aktuellt. Det verkar vara svårt att stå rakt upp och ner för sig själv och framföra det man själv står för utan att nämna att andra gör “fel”. Lusten att framhäva “Jag är” visar sig på alla möjliga och omöjliga sätt.

Det fanns naturligtvis ett skäl till att Eris kastade in äpplet och en anledning var för att hon inte hade blivit bjuden till bröllopet. Hon var arg, bitter och hämndlysten. Och visst är detta en Gudinna som kan skapa kaos och jag undrar om vi inte behöver det nu. Vi behöver kasta in ett äpple för att se vad som egentligen händer. Vi behöver se vad det är som ligger under det som sker. Eris har en förmåga att väcka ilska, en ilska som har kunnat vara undangömd under en lång tid. Äpplet kan vara det som vi behöver för att kunna förlösa, föda det som behöver komma ut i ljuset. Det är flera astrologer som nämner presidentvalet som nu är väldigt aktuell som ett exempel. Här behövs verkligen saker komma upp i ljuset. Själv blir jag mer än upprörd över den kvinnosyn som har avslöjats. Att den fanns var väl ingen direkt hemlighet men att den användes så rått, så öppet och anammades av så många gör mig illamående.

Och visst är Eris en bra aspekt att ta till så i sådana här lägen. Det är verkligen dags att agera, att säga vad man tycker och tänker. Vi behöver ta till oss Vädurens lust att agera men kanske förvandla lusten att själv stå i centrum till lusten att agera för allas bästa.

För din egen personliga del kan ett tips vara att kika på det hus där månen i 23 grader väduren befinner sig. Kanske är det där i det området som du är redo att agera i. Och jag läste att källan till missnöjet som du kanske bär på just nu kan ha en upptakt i det hus där mars och pluto just nu möts, alltså i 15 grader stenbocken. Eftersom jag inte jobbar aktivt med astrologi så vill jag inte på något sätt lägga ut detta som en sanning men visst kan det vara lite intressant att kika på och se om det finns någon symbolisk sanning i det.

Önskar dig en energifylld och härlig fullmåne…och låt de fladdrande gardiner även ge dig ro till att luta dig tillbaka och bara njuta av det som vindarna låter di att få ta dela av,

/ Malou

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Peter Paul Rubens, Dante Gabrielle

Fullmåne – eclipse

fullmoon_taja

Fullmåne – fiskarna

Jag vaknade med ett ryck i morse. Klockan ringde och jag skulle upp ovanligt tidigt. Drömmen hängde kvar som den brukar göra när jag vaknar mitt. Jag förberedde min egen död.

När jag väl hade skakat fram lite energi nog att gå upp började jag fundera över drömmen. Och insåg ganska snabbt att det här var väl ett tecken hur tydligt som helst.

Fullmånen i fiskarnas tecken. Att släppa taget och/eller acceptera. Och vad är död om inte att göra just detta. Något behöver dö för att kunna uppstå igen. Ingen har sagt att det är lätt, smärtfritt och smidigt, det kan göra ont men det kan också göra så att det känns betydligt lättare att andas. Kanske vet man inte ens om att något har tajtat åt bröstkorgen och orsakat att det inte flödar så smidigt som det ska.

Så lätt det är just nu att sjunka ner i det där havet av känslor nu, fiskarna simmar smidigt omkring och rör sig  lätt i stim men även ensamt. Just den här fullmånen finns det en stor chans eller risk om man vill se det så, att det kommer upp lite större rovdjur från djupet. Minnen från förr, sår som inte är helade, ilska och sorg mixat med varandra.

När nu Chiron, den skadade healern är inblandad, kan det bli tydligare än så? Han som offrade sin odödlighet för att kunna släppa taget om sin ständiga smärta och äntligen dö. Där Chiron befinner sig menar man att där hittar vi de sår vi enbart kan läka själva och vad passar då bättre än att titta på vad som just nu  försiggår med öppna ögon?

Vi kan lätt drunkna i allt det som händer i vår värld just nu och vi kan lika lätt drunkna i allt det som vi upplever är riktat mot oss själva. Som fisk kan du så lätt fastna i att simma enbart i en riktning, för långt och för djupt. Att fastna i de känslomässiga såren gör att vi lätt kan förlora oss i tycka synd om oss själva och anklaga andra. Men Mars är också iblandad i detta vilket gör att det kanske är dags att bli lite energisk, kanske till och med lite ilsken? Vi behöver då och då tillåta att även vår ilska syns och erkänns. Att stå upp för oss själva och de känslor vi verkligen har där på djupet.

Det är dags att ta fram, erkänna, släppa taget och låta saker dö för att nytt ska kunna komma fram.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Nymåne – vi behöver dö för att kunna återfödas

crescent-moon-goddessVi behöver dö för att kunna återfödas.

Vi behöver dö för att kunna återfödas helt enkelt och det gäller självklart inte bara vår fysiska kropp utan rent symboliskt gäller väl detta det mesta.

Och precis detta är det som mörkermånefasen förbereder oss för. En månfas där vi vandrar i mörkret, det mörker som är ett måste för att vi ska kunna se klart igen.
Under mörkermånen anar vi, “ser” vi skeenden för nästa måncykel. Kanske vet vi om det eller så är vi omedvetna om det, oavsett vilket verkar det som om att vi med automatik sållar bort och sparar allt utifrån det vi fått erfarenhet av men också utav det som vi långt djupt inom oss förstår att vi kan ha nytta av framåt.

Nu när nymånen sker är den fortfarande i mörker för oss. Och visst är det så också?! Något nytt händer och vi “vet”, anar, känner att det är på gång. Vad kan vi inte sätta fingret på men att något är på gång det vet vi.

Nyfiket trevar vi oss framåt, en del traskar modigt på i mörkret medan andra tassar fram försiktigt med händerna framför sig som känslospröt. Som barn, förväntansfulla, rädda och nyfikna.
När nu jungfrun är den som föser oss framåt går vi förmodligen ganska sturskt och självsäkert fram, åtminstone skulle det kanske se ut så om det var någon som kikade på oss. Jungfrun har många gånger en attityd som att ensam är stark. Inte behöver jag någon inte, man är ju inte jungfru för intet.

När jungfrun anländer skulle man kunna tänka sig att den här måncykeln skulle styras utav lite struktur, ordning och reda som sagt. Planering, organisering är något som tilltalar det här tecknet.
Kanske blir det så att vi dras mot detta och för min egen del så skulle det inte skada om jag fick hjälp av den här energin. När jag idag plockade ihop det som jag strött runt omkring mig på mitt skrivbord och hyllor på jobbet så tänkte jag trött att det vore väl den om jag inte kunde få någon struktur på alla mina papper. Med en duns la jag det på mitt nya skrivbord i mitt numera egna lilla “kontor”. Perfekt dag för att avsluta tiden på podiet och börja om i eget rum.

När jag promenerade hemåt tänkte jag på detta och började samtidigt att fundera på hur mycket den här solförmörkelsen skulle spela in och inte nog med det, planeten merkurius går också retrograd nu.

Solförmörkelse

En solförmörkelse, även om det inte är helt full och även om vi inte kan se den här så är den dock där. Månen mörk och solen mörk, kanske kan vi bli lite förvirrade nu, matta och trötta. Åtminstone är det detta som en del astrologer menar att en solförmörkelse bär med sig.
Jag tänker också att den har med vårt kontrollbehov att göra. Vad händer oss? Jag ser inget, mitt medvetna jag är i mörker, jag får nog blinka några gånger för att kunna vänja ögat att se saker på det här sättet. Även om det kan skapa rädsla så kan det också göra att vi kan se saker ur ett annat perspektiv. Kan vi bara hålla oss lugna, inte rusa fram så tror jag att vi kan ha stort utbyte utav att se världen ur det här perspektivet också.Sol förmörkelse

När nu merkurius också vänder på klacken så blir det också ett annat perspektiv, saker vänds inåt istället. Vi blir mer lyhörda för vad vårt inre kommunicerar, istället för att spetsa öronen på det som händer runt omkring oss. Hur reagerar jag på min omgivning etc?

Så ur mitt perspektiv verkar det som om allt samarbetar mot att ta till sig det som hänt, dra slutsatser, lyssna på det inre och skåda lite framåt för att se vilka steg som är bäst att ta. Steg som inte ska börjas tas omedelbart utan känns saker lite motigt och trögt, vänta ett tag.

Vet du vad du vill? Just detta är den stora frågan nu känns det som. Vet du vad du inte vill? I ett sådan här läge är detta också viktigt.
Jungfruns energi kan hjälpa dig på vägen, strukturera upp vad du egentligen vill, Vad är realistiskt, när och hur händer det, vad behöver du, ja det finns många frågor som behöver svar och det är du som nu kan lyssna inåt och plocka fram dem.

Jag tänker på Gudinnan Demeter som styr o ställer över jungfruns tecken. Denna Gudinna som stark och självsäker stod på sig i sitt sökande efter sin dotter ända tills dottern släpptes upp från underjorden. Demeter som var den som skapade de hemliga heliga ceremonier som gav människorna nytt seende och “nytt” liv. Även om det var skrämmande, för en del tungt och för andra kanske plågsamt verkar det som resultatet var värt det. Och kanske är det precis det som sker nu, om vi tillåter det. Om vi är öppna för skeendet.

Vi blir helt enkelt tillfrågade om vi kan se på vårt liv ur en annan vinkel.
En del av vårt liv blir i mörker så att vi får en möjlighet att se en annan. Solförmörkelser kan vara det vi behöver för att se vad som är viktigt eller inte.

Sabian Symbol

När jag tittar på Sabian Symbol för den här nymånen hamnar jag på:

Two heads looking out and beyond The shadows.

Ja, varför skulle jag bli förvånad. Visst pratar det samma språk? Att se bortom skuggorna, att se bakom. Varför inte se framåt och bakåt?

Finns det något som vi nu behöver se ur lite olika perspektiv, inte bara ur vårt eget som vi brukar? Det som händer kanske inte är fullständigt självklart och kanske inte heller synligt för blotta ögat? Kanske är det så att det är nu som vi har en större möjlighet att se saker ur fler än ett perspektiv, och kan vi inte det omedelbart, ta fram papper o penna och börja strukturera upp det framför dig.

Själv tänker jag luta mig tillbaka nu, följa det som pockar på mitt sinne och låta en röst komma fram som jag inte hört på väldigt länge. Min mormor pockar på min uppmärksamhet och jag är förvånad samtidigt som jag inte är det. Det är inte ofta som hon vill göra sig hörd men varför skulle hon inte passa på nu. Jag kan inte låta bli att le då jag nu avslutar med att säga att det kan vara ett bra tips att titta på var du har jungfrun 9 grader någonstans i ditt horoskop. Själv har jag detta i mitt 12:e hus. Det området som ditt hus representerar och där jungfrun befinner sig….kanske är det dags att ställa in detta så att det är i balans.

månkvinnaWondrous Lady of the moon
You who greets the dusk with silvered kisses
mistress of the night and all magics
who rides in the clouds in blackened skies
and spills light upon the cold earth

Oh Lunar Goddess
Crescented-One

shadow makes and shadow breaker
revealer of mysteries past and present
puller of seas and ruler of women
all wise lunar mother
I greet your celestial jewel
at the waxing of it’s power
with a rite in your honor.

I pray by the moon
I pray by the moon
I pray by the moon

– Scott Cunningham

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: josephine wall moon goddess, w more...

Prima Primadonnan

Prima donna1Att fundera över Primadonnan i oss själva eller andra nu när Månen går in i sin sista fas.

Månen går in i sin sista fas den här måncykeln. Fasen då vi många gånger får ett behov av att dra oss tillbaka eller kanske skulle jag säga att vi då och då skulle kunna lära oss något av måncykeln och faktiskt dra oss tillbaka.
I vår värld är det svårt att uppfatta de signalerna som månen talar om för oss, vila och att vara i mörkret. Det är inte konstigt att månfaserna har fått de betydelser de fått eftersom inget ljus nu fanns för att lysa upp omgivningarna för de som en gång levde här. Signalen var alltså…dags att dra sig tillbaka, vila, sitta vid brasan, prata om livet kanske eller sitta och filosofera alldeles själv tills det var dags att lägga ner kroppen för att falla i sömn.

Jag undrar om vi inte alla skulle må så mycket bättre om vi mer följde månen mer ordentligt. Nu under sisådär 3-4 dagar ägna oss åt lite introspektion, att helt enkelt ägna lite tid åt själviakttagelse.
Hur har jag själv reagerat, tänkt och känt på allt det som har hänt den här måncykeln? Hur har jag tagit emot andras reaktioner på mig och har jag varit med om något liknande någon annan gång?

Månen landar i kräftan just när den här sista månfasen inträder och Sabian Symbol för den här graden är passande nog:

A FAMOUS SINGER IS PROVING HER VIRTUOSITY DURING AN OPERATIC PERFORMANCE.

Eller som det numera är populärt att förkorta det till:

A PRIMA DONNA SINGING

 

Kan just den här symbolen säga mig något om tiden som har gått sedan nymånen?

Att skapa sig själv en bild.

Min första tanke blir att jag behöver ge mig själv en bild över symbolen. Jag behöver utveckla den, måla den, ge den ord för att se vad som dyker upp. Och det första som dyker upp är just en scen.
En operascen, där hela sceneriet är uppbyggt för att framhäva primadonnan. Allt från den minsta lilla kulissdetalj till kläderna är anpassade för att passa primadonnan.
Eller är den det?
Den Prima Primadonnan är ju rösten. Hon är den som ger ord, som förmedlar en känsla, hon är den som målar fram bilderna i vår själ. Varför? Jo, för en opera är en berättelse. Primadonnan ger oss på sätt och vis nyckeln till en dörr vi behöver öppna. Vi sätter oss där lugnt tillbaka lutade och låter scenen som är uppbyggd framför oss sakta vagga in oss på den stig som det är meningen att vi ska gå. Allt är uttänkt i minsta detalj och utan att vi tänker på det, utan att vi egentligen är medvetna om det befinner vi oss plötsligt i en annan värld. Rummet skapas för oss. Vi lockas och förförs för att sedan när Primadonnan kommer in och låter sin stämma ljuda, ja då öppnar vi vår inre dörr helt. Hon var nyckeln. Vi förförs och hämningslöst ger vi oss in i berättelsen.
Hon berättar om svek, kärlek, mord och födelse. Vi sveps in i mytens underbara värld och där stannar vi tills den sista tonen tas.

Är det kanske detta som denna symbol vill säga oss något om? Har vi den sista tiden låtit oss bli förförda av vår omgivning, har vi lyssnat så hänfört på någon att vi glömt av att delta själv i livet? Eller är det kanske så att vi har blivit så hänförda av rösten att vi glömt av berättelsen? Det som egentligen är syftet med hela föreställningen? Vi har skapat oss en idol och fastnat där på grund av den dragningskraften och släppt det som egentligen är syftet – att lyssna på det som berättas?

Jag kan också vända på steken och fråga mig om det är jag som är den stora Primadonnan? Ser jag mig själv som det viktigaste och det som jag uttrycker som underordnat? Primadonna
Vem har inte varit i den situationen att man känt sig en aning undanskuffad av sin omgivning och försökt att ta den plats på scen som man själv tycker att man förtjänar?

Jag kommer även att tänka på vad resultatet blir om man är en Primadonna? Vad innebär det och klarar man av att vara en Primadonna hela tiden? Behöver man en scen för att synas och innebär det att man är osynlig annars? Vad skulle det i så fall innebära?

Å andra sidan kan symbolen prata om att det finns något som behöver uttryckas, att man behöver ta plats? Att inse att man är den Prima Primadonnan i sitt eget liv. Det jag säger är viktigt, min historia, min berättelse är värd att lyssnas på. Det jag säger kan väcka, mina ord, känslor och uttryck kan vara nyckeln för andra.

Låter du din röst bli hörd? Använder du din talang på det sätt som det är tänkt? Tar du plats på scen vid rätta tidpunkten – alltså vilken timing har du i livet?

Visst är detta tankar vi kan ta med oss och fundera över när vi nu kan passa på att fundera på den tid av måncykeln som passerat.

Tycker också att det är intressant när jag läser i den här bloggen vad som sägs om Merkurius som går retrograd nu den 30 augusti. Det känns väldigt aktuellt den här gången och helt klart värt att ta med i funderingarna redan nu.

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder; hittar inte ursprungskälla

Kutig måne

Guds kraft

Kutig måne

Nästan fullmåne…ibland funderar jag just över det uttrycket. Nästan fullmåne? Att någonstans alltid jämföras med något och inte vara där man precis är. Personer som är födda i just den här månfasen kanske kan känna igen sig i just det där uttrycket, nästan framme. För många av dem kan det bli som ett livstema men det innebär ju inte att andra inte hamnar i den situationen. Att bli jämförd eller att jämföra själv med något som inte riktigt blir och med detta blir det också mycket besvikelser.

Som alltid kan man vända och vrida på saker och i vissa lägen/situationer är det viktigare än annars att göra just det. Många gånger beror det på hur vi tar våra upplevelser, en del menar att om man är född i den här fasen då har man en större benägenhet att befinna sig i situationer där man just får uppleva det där med att vara nästan framme och i samband med detta tänker jag att vi kan reagera på olika sätt. En del kanske ger upp med en gång och säger till sig själv att det här går aldrig medan andra tänker att det vore tusan också om jag inte ska lyckas. Jag har skrivit en del om just den här fasen här.

Den här månaden är det stenbocken som presenterar fasen för oss. Sabian symbol för fasen är;

A Veiled Prophet Speaks Seized By the Power of a God

En beslöjad profet talar, tagen av Guds kraft.

Jag funderar på uttrycket och blir själv lite tagen av att det på något sätt påminner om ett samtal jag hade med en vän idag. Vi pratade om saker som inte syns, åtminstone inte syns av alla och inte samtidigt och till och med kanske inte syns på samma sätt. Vi pratade om att tro. Det fick mig att gå tillbaka till ett inlägg som jag gjorde för några år sedan som jag tycker passar så bra in i just den här månfasen som placerar sig i stenbocken.

“Idag pågår det en ganska hetsig debatt mellan de som har tron på att det som du kan bevisa med de vetenskapliga metoder som vi har är det enda som är vettigt och mellan de som anser att det finns skeenden och upplevelser som inte går att bevisa.

Den här debatten fick mig att tänka på ett kapitel som jag läste i boken “Coniunctio 2011, en årsbok för analytisk psykologi och kultur.” Kapitlet heter Tro och är ett utdrag från “The New Man” skriven av en skotsk psykiater vid namn Maurice Nicoll.

I detta kapitel fördjupar han sig i Nya testamentets liknelser och mirakel. En återkommande tanke i detta är att människan är ett frö med möjligheter till omfattande utveckling och förändring. Han undersöker hur verklig tro påverkar en människa att utvecklas till det hon djupast sett är.

Fascinerande läsning som jag verkligen rekommenderar.

Tro

Den tro som han tar upp är inte den tro som man pratar om när man tror på något i intellektuell mening, det är alltså inte ett aktivt ställningstagande för eller emot. Det är något mycket mer än ett aktivt ställningstagande. Tron är här i sitt väsen sammanlänkat med idén om transformation och handlar alltså inte om tron så som när man tror på vad någon säger eller gör.

…så handlar tro i själva verket om övertygelse, om vissheten att livet kan tolkas på ett högre plan och som en konsekvens av detta människans inneboende möjlighet till transformation. Vi finner trons innersta kärna i idén om att livet endast kan levas och förstås genom detta som är större än oss själva, och att vi äger förmågan att transformeras vilket visar oss vägen till att se på våra liv med helt nya ögon.

Det är denna särskilda egenskap som tron djupast handlar om och som i högsta grad skiljer sig från det vi vanligtvis menar med tro. Faktum är att verklig tro urholkar alla våra gängse föreställningar för den leder oss bortom världslig tro i en riktning som inte kan bekräftas av vedertagna normer eller vetenskapligt förnuft.

Jag hoppar lite i kapitlet..

Begreppet tro är kopplat till särskild kraft och förmåga med en särskild sorts dynamik. Det är inte fråga om kraft eller förmåga som kommer sig av innehav av ställning, position, världslig make eller från någonting yttre överhuvudtaget. Tro baseras inte på det synliga. Den formas inte i den del av medvetandet som befattar sig med vardagens plikter och bekymmer.

Tron är överhuvudtaget inte på den nivån utan tillhör medvetandets högre plan, det plan som höjer sig över det vardagligt uppenbara. Det är som om det finns en plats till vårt förfogande ovanför oss själva.

….Föreställningen om människans annorlunda väsen är inte begränsad till enbart evangelierna utan förekommer i de flesta äldre läror. Det är den enda verkliga bas som människans sanna natur kan grundas på. Ett ekollons verkliga natur måste baseras på det faktum att det kan bli en ek. Tar man inte hänsyn till detta riskerar man att missförstå ekollonets existens. Och på så sätt kan en människa som endast förlitar sig på sina sinnen och sina tankar inte förstå vad tro är. För tron är redan den absoluta vetskapen om en högre nivå och i sig själv öppnar den för de högre nivåerna att verka i människan.

faith-black-whiteMaurice Nicolls fördjupning av begreppet tro är något som tilltalar mig eftersom jag tycker att man så lätt slänger sig med detta ord och att det finns en okunskap om hur meningsbärande Tron är för många.

För mig är min tro viktig, det är en stark värdegrund som jag lever efter. Jag blir djupt kränkt och skakad över att läsa alla de tillmälen som kastas ut i artiklar och som på något sätt vill göra mig ( som troende) till en öppen måltavla för allehanda nedsättande kommentarer.

Jag tror på min andlighet, jag tror på att medvetandet är något mer än det som vi idag kan förklara med vår vetenskap. Vilket faktiskt inte är speciellt mycket. Jag tror på att den dag som min kropp ger upp så fortsätter min själ att leva. Och jag tror på detta på grund av mina egna upplevelser och mina egna erfarenheter. Utan dessa upplevelser och erfarenheter hade jag inte varit övertygad.

Jag kan inte bevisa min tro för någon annan. Det är min upplevelse. En upplevelse som jag i samtal med andra kan förstå att jag inte är ensam om att ha.Jag tycker om och värderar vetenskap, den är oerhört värdefull, men däremot tycker jag inte om de världsbildsambitioner som lanseras. För att citera Karl-Erik Edris

” Vetenskapen är det kloka sättet att vinna kunskap om den objektiva aspekten av vår tillvaro och religionen och andligheten har potential att utvecklas till ett lika klokt sätt att systematiskt vinna och underhålla kunskap om tillvarons subjektiva aspekt.”

Jag fortsätter med ett annat utdrag av Karl-Erik Edris bok ” I ett annat ljus” där han skriver:

En…komplikation på vetenskapens område är att vetenskapen kommit att bli förknippad med en världsbild som bygger på ett grovt missförstånd av vetenskapens roll. Att man helt enkelt tror att den måste konkurrera med religionen, ja helst eliminera den. Och att den i konsekvens därmed bör försöka misskreditera och underkänna intuitionen så att intellektet får en oinskränkt maktposition när det gäller att fastställa kunskap om alla aspekter av den magnifika verklighet som vi lever i.

Det finns en klok andlighet, en andlighet som bygger på medmänsklighet. Den tro som jag följer har inte gjort mig till en svag, viljelös, hjälplös stackars människa. Den har inte gjort mig till en desperat person.”

Att jag tar upp det här just nu är bland annat just för det samtal jag hade idag men också för att den fas och det tecken som vi vandrar in i passar så bra för de här tankarna. Stenbocken som symboliseras genom att ha en överkropp tillhörande bocken och underkropp tillhörande en fisk. Två världar och ändå en. Vi behöver ha både hjärta och hjärna med oss i alla sammanhang.

Sabian symbol påminner mig också om det faktum att om jag inte i sanning ser vem det är som talar så intensivt och med så mycket känslor kan jag lätt bli förledd in i något som jag inte riktigt vet vad det är. Med att se menar jag då att veta vad man ger sig in i och inte lockad av den dynamik som lätt kan uppstå när det är mycket i känslor i omlopp.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; finns på flera astrologiska si more...

Nymåne i Lejonet

Nymåne i Lejonets tecken

Nymånedags även om du inte ser den. Fortfarande är den dold för ögat men visst kan du ana den. Och ana är just vad vi ofta gör nu. Det föds något inom oss. Något som är resultat från det som varit. Kanske är det helt nytt eller så är det fortsättning med en annorlunda vinkling. Eller så är det nästa steg i det som är påbörjat. Varianterna är många.

Månen är i Lejonets tecken och det sägs att där Lejonet hamnar i ditt horoskop, alltså vilket hus det landar i, ja detta är det hus du bör lära dig att arbeta med. När du kan hantera det som huset står för, ja då hjälper det till så att du känner dig levande och lekfull. Själv har jag Lejonet i mitt elfte hus, vilket innebär vänner, grupper, hopp o drömmar bland annat. Vilket passar mig alldeles utmärkt eftersom jag älskar att arbeta med grupper och att vara i grupper. Jag har inte så ofta individuella sessioner utan mer grupper som jag absolut känner mig levande i.

Sabian symbol för den här nymånen är:

Children on a Swing in the Safety of a Huge Oak Tree

swing_tree

Denna gång händer det mycket inom mig när jag sätter mig o låter känslorna ta form inom mig. För månen handlar ju väldigt mycket om känslor och när vi nu är i den mörkaste fasen så är det djupt inom oss som också saker får en möjlighet att hamna i “ljuset” så att säga.

Barn, dessa barn som i sin omedelbarhet svingar sig orädda ut. Lekfullt kastar de sig högt upp i skyn och har en full tillit till att grenen håller och trädet skyddar dem. Många gånger som Lejon också gör. Självklart tar de plats och förväntar sig inget annat än att omgivningen håller dem och skyddar dem och beundrar dem. -Titta på mig, titta på mig! ropar barnet stolt och Lejonet gör detsamma och puffar medvetet på sin praktfulla hårman.

Jag tänker att en sak som den här nymånen kan visa oss, eller låta oss börja ana i alla fall, är att vi har behov av att släppa loss vårt behov av att både bli beskyddade och att i detta beskydd låta barnets mod och lekfullhet få blomma ut. Vi behöver vara i kontakt med detta och vi behöver låta det bli medvetet inom oss. Vi behöver även bli medvetna om att vi inte kan bli beroende av att andra beskyddar oss. Som alltid är det balans som gäller.

Vi behöver också bli medvetna om att barnets självklarhet har en plats inom oss även om vi nu är vuxna. Det är okey för oss att ta plats, att skratta, gunga och till och med sjunga medan vi gör det.

När jag tänker vidare hamnar jag även hos Lejonets rytande. Och när jag ser mig omkring är det nog inte utan att jag tycker att rytande behövs. Ilska behövs och kanske behöver vi även där låta barnets självklarhet ta plats. En ilska som får lov att visas och uttryckas. Jag tänker att när jag idag ser hur det ser ut runt om i världen och även här i Sverige så behövs det lite ilska. Det finns fler som behöver uppleva skyddet som den gamla eken kan ge åt gungande barn.

Lejonet kan prata till oss genom att motivera oss till att stå upp för vår rätt, för alla människors rätt. Lejonet må vara en aning narcissistisk och på så sätt gärna speglar sig själv men lejonet kan också lära oss att visa vad vi känner och stå upp för det.

Den här måncykeln kan prata till oss på ett sätt som gör att vi kan börja fundera över det där med mod. För det är dags att börja visa det. Det egna modet. Vad du och jag står för. Ryter du till där du ska ryta eller ligger du lojt still?

Andra tankar som är värda att ta till sig nu är om du känner dig trygg, vilka säkerhetsnät har du runt dig? Finns det en gren som du kan hänga din gunga i? Vem eller vad är ditt ek träd?