att sprida frö måne

Att smida medan järnet är varmt

324px-rubens_-_vulcano_forjando_los_rayos_de_jupiter1Att smida medan järnet är varmt, ja det var nog Guden Hephaistos tvungen att göra om han skulle lyckas som smed. Hephaistos som är härskare över stjärntecknet stenbocken och även make till Gudinnan Afrodite. Och visst passar den symboliken bra just för den här månfasen.

En fas där månen visserligen är på väg till att bli mörkare och mörkare men fortfarande är i den halva som man brukar benämna som utåtriktad. Och just nu är den allra bäst för att smida när järnet är varmt. Att sprida det man brinner för medan man har energi nog. Att tålmodigt och ihärdigt gång på gång forma det som formas ska. Gång på gång stoppa in grunden i elden, låta den bli varm igen för att sedan med noggrannhet och skicklighet låta den bli det som är meningen.
Då är det viktigt att inom sig ha bilden klar för hur det ska se ut när det är färdigt, det minsta lilla misstag och det blir något helt annat än vad man tänkt sig från början. Man får inte heller låta sitt humör styra och ställa.
Det sägs att när Hephaistos var arg, ja då var mycket som kom från hans smedja skadat.

Så nu när det är dags för oss att visa upp det vi har skapat passar det ju bra att kunna ta Guden Hephaistos till hjälp. Han var ju trots allt formens Gud. Tänk på att det är du som formar det som ska komma ifrån dig. Och hur det ska se ut behöver du vara medveten om. Du behöver veta vad det är som skapas inom dig.
Hephaistos står på många sätt för att det som visas utåt skapas från insidan. Hans yttre verk var en manifestation av hans inre värld. Han var introvert, alltså en tystlåten person som hade en stark intensitet i sitt hjärta.

En fråga till dig själv just nu skulle kunna vara om det du gör och säger just nu är en bild av det som du har inom dig?

Av någon anledning kom jag också att tänka på de veckor som jag och min moster satt och vakade över en annan moster till mig. Jag stod mina mostrar nära, dels för att det inte skilde så mycket i ålder på oss, dels för att jag bodde hos min mormor under en stor del av min uppväxt och dels för att just den moster vi vakade över bodde jag hos i över ett år när jag var 11 år.
Jag tror att hon dök upp i mitt sinne för att jag nu funderar över det där med att sprida frö och att dela med sig av det som grundats. Jag har skrivit om detta förut men berättar i korta drag igen.

Vi satt vid hennes sida från det ögonblick hon fick beskedet om att hennes lever slutat fungera tills hon tog sitt sista andetag. Dag för dag blev det mindre kvar av hennes medvetande, sakta försvann hon i takt med att levern dog inom henne. De sista dagarna låg hon stilla i sin säng. Då och då öppnade hon ögonen då systrarna hjälpte henne med tvätt och vid ett tillfälle tittade hon rakt på mig och skrek – Hjälp. Vad gör man inte förutom att be att hon skulle få gå vidare så fort som möjligt.
En dag satt jag trött i fåtöljen vid fönstret medan min andra moster satt vid fotändan av sängen. Jag sa att jag skulle försöka sova en stund och slöt ögonen. Det tog inte många minuter förrän jag tyckte att jag hörde min moster ropa – hjälp igen. Jag ryckte till och satte mig upp men hon låg lugnt kvar i sängen och hade inte heller rört sig. Återigen blundade jag.

time of deathEfter en liten stund bildades bilder i mitt sinne och jag hörde henne återigen ropa. Jag visste att jag skulle gå in i den grå dimma jag såg framför mig. Jag trevade mig fram och kom till slut fram till vad jag förmodade var ett stort stenblock. När jag rundade det kunde jag se min moster hopkrupen bakom det. Rädd tittade hon på mig. Jag sträckte ut min hand och visade att det var dags att gå därifrån. Tveksamt tog hon den och följde med. Vi tog några steg och sedan tog hennes rädsla över och hon släppte och försvann igen. Jag hittade henne igen och nu följde hon med. Vi gick fram till gränsen där den grå massa upphörde, tog ett steg över det lilla staket som fanns där och ut på en väg. Där på vägen fanns många av våra släktingar väntande. De stod en bit bort och tittade mot oss. Min moster tittade på mig och vände sedan och gick bort mot dem.
Jag har aldrig haft en sådan känsla förut som när jag såg henne gå mot alla de jag haft så nära och som nu gått bort, alla…inklusive min mamma stod där. Min moster omringades av dem, och efter att ha gett mig en blick följde hon med dem längs vägen.
I det läget öppnade jag ögonen och sa till min moster som satt vid änden av sängen att nu är det dags, nu går hon över. Vi satte oss nära henne, tog hennes händer och minuten senare tog hon sin sista andetag.
Det var magiskt, vackert och oerhört smärtsamt.

Kanske är det behovet av att dela med mig som gjorde att detta kom just nu, kanske är det ett behov av att så frö om att vi har livet inom oss och att det fortsätter. Kanske finns det något som hör ihop med att det är vi själva som formar våra liv, att våra rädslor skapar ett mörker eller en dimma som det inte är nödvändigt för oss att ha.

Att så frö genom att vara den man är.

När Gudinnan Hestia vandrar in vårt liv under den här månfasen kan vi lära oss att vi kan så frö genom att vara den man är. Månfasen som är nu direkt efter fullmånen är fylld av energi och lust att visa upp det som fötts, hela världen ska få veta vad vi varit med om eller lärt oss. Detta är verkligen en så frö måne.

Hestia 1Månen har gått in i vågens tecken och dess härskare är Gudinnan Hestia. En arketyp som verkligen genom sitt sätt att vara kan visa oss hur vi kan så de viktiga frön som krävs för utveckling genom sitt sätt att vara. Hon visar oss att vårt inre centrum är vår bas och att det här är vår balans utgår ifrån. Härden är vårt fokus och vår mittpunkt.

Precis som man placerade eldstaden mitt i hemmet så behöver vi göra. Precis som man förr hälsades välkommen och inviterades in till sin härd så behöver vi göra nu. Precis som man förr utförde ceremonier runt härden så behöver vi göra nu.

Även om vi nu kan ha en iver inom oss säger att vi behöver gå ut i världen och tala om alla de upptäcker vi gjort så behöver vi försäkra oss om att vi har vår inre eld, vår härd med oss i detta. Gudinnan Hestia kunde inte på något sätt bli påskyndad i det hon utförde. Hon är arketypen för att göra saker i den takten det behövs göra och att det är väl förankrat inom henne själv. Gudinnan Hestia är lika viktig för henne själv som en annan person är för henne. Hon ställer inte sig själv bakom någon annan och ser sig som mindre värld, måltiderna hon tillreder till sig själv är lika välgjorda som om hon hade kungligheter till bords. Alltså den näring hon ger till sig själv är lika viktig som den näring hon ger till andra.

Så nu behöver vi se till att vi är fast förankrade i vår inre eld, att vi behåller vårt fokus på det som är kontentan och viktigt. Att vi tar med oss ut det som sprider värme och livsenergi och ser till att alltid går tillbaka till energi och tankar upp oss själva. Att vi visar att det vi vill sprida inte bara är ord utan våra handlingar och på det sätt vi hanterar oss själva är i balans.

Gudinnan Hestias namn betyder, hjärta, eldstad och altare. Det är inte så vanligt att du hittar henne som staty eller i skrifter på samma sätt som du hittar de övriga Grekiska Gudinnorna och Gudarna men ändå är hon en fullständig självständighet och ve den som på något sätt inte hedrade hennes närvaro. Bara genom detta, att hon inte är lika avbildad och uppvisad som de övriga kan ge dig en fingervisning om att ibland är det mest effektiva sättet att visa upp något är genom att vara den man är. Att stå fast vid sitt centrum, att värna om sitt hjärta och fokus är det viktigaste och ger oftast en större balans och mer högaktning än att visa upp och prata vitt och brett. Med detta sagt är det naturligtvis inte meningen att man inte ska uttrycka sig men när det görs så behöver det vara väl förankrat i sitt inre centrum.

Hedrar man inte Hestia, ger man henne inte den aktning som hon förtjänar, ja då kan man råka illa ut. Här och nu kan det exempelvis visa sig genom att man blir utbränd. Man ger andra och/eller annat sitt hjärta och ser inte till att värna om det själv. Hestia är en av de tre Gudinnor som inte ger sitt hjärta till någon annan, hon är en Jungfru Gudinna precis som Artemis och Athena. Det betyder inte att man inte är kapabel till att älska någon annan, det betyder helt enkelt att man inte ger upp sig själv för någon annan.

Så nu när månen ger oss energi och vi vill så våra frön och vi vill inspirera andra, se till att ha med dig ditt hjärta och att det är väl förankrat inom dig själv. Se till att det du sår härstammar från din inre eld, din härd och att du hela tiden går tillbaka dit för att hämta kraft.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Howard Johnson

Dags att visa dig igen…

mångrupp

Måncykelns faser upprepar sig igen och igen. Liv, död och återfödelse. Same, same but different.

Vi har kommit till den fas efter fullmånen då vi vill sprida det vi tog fram under fullmånen. Något är fött och vi vill inget annat än att visa fram. Varje månad kommer samma fas men, allt är beroende på vilka omständigheter du har skapat, hur den beter sig och upplevs. Du kan hitta hur jag i andra inlägg om samma fas nämner att det här är fasen då du kan likna en präst. Du har din sanning klar för dig, du vet vad du vill och vad du brinner för och du vill mer än gärna ställa dig där i predikstolen och förkunna detta ut till världen.
Och detta är då rätta tidpunkten för det. En bra tidpunkt att sprida vidare.

Och det jag vill sprida vidare är  – månen.

En symbol som är full av inbyggd visdom, en uråldrig arketyp som fyller oss alla med upplevelser oavsett om vi vill det eller ej. Jag vill sprida vidare hur denna symbol kan vara det medlet som just du behöver för att komma på rätt väg i din vardag. Framförallt om du är kvinna men, självklart även för dig man. Den finns där månen, natt efter natt visar den sig för oss alla. Den ger dig en individuell betydelse men, den är också kollektiv.
För mig påminner den också om att jag är en individ i ett samhälle. Jag tolkar utifrån min person men ser att den är där lika mycket för andra, för samhället. Så på sätt och vis har månen för mig även blivit en symbol för hur viktigt det är för oss att förstå att vi behöver varandra. I stort och i smått. Och mer nu än förr.

Att känna sig själv är oerhört viktigt, att förstå vem man är och hitta sin egen bärighet. Att ta ansvar för allt vad gör och allt man säger. Att förstå att det som jag sprider kan påverka min granne som i sin tur påverkar…som i sin tur påverkar. Ja, du förstår säkert hur jag menar.
Att jag är en individ och att mitt “jag” är viktigt. Detta mitt “jag” är inte bara viktigt för mig, det är viktigt för dig också, och för dig, och dig med.

Då och då upplever jag att vi har glömt av detta. Att vi är viktiga för varandra. Vi har glömt av att visa tillit till varandra och vi har glömt att ha tillit till varandra. Vi har knappt tillit till oss själva för allvarligt talat så vet vi inte riktigt när vi sviker oss själva, det kan hända när som helst. Oftast gör de det också.

Jag lyssnade på Sandra Ingerman idag. En kvinna som är praktiserande shaman och som har arbetat med detta under många år. Idag hörde jag henne prata om att vi behöver vara individer i ett kollektiv. Vi har glömt av detta idag när vi är så starkt inriktade på snabba flöden och på ett liv som är inriktat på det materiella. Hon fick frågan på vilket sätt shamaner kunde vara till nytta för världen idag. Hennes svar handlade just om det som jag funderar på. Behovet av att se oss som individer i ett kollektiv. Hur vi är fast i mentala processer och hur vi behöver landa i vår kropp, ta tillbaka vår själ till oss själva men också till samhället.

Hon berättade om hur praktiserande shamaner samlade ihop byarna eller byn när en person var sjuk. Hela byn kom, inte bara för att alla ville att personen i sig skulle bli frisk utan för att byn, för att samhället behövde just den personen som frisk. Samhället som själ behövde vara intakt.
Idag är det en stor skillnad, för vi ser oss själva och andra som utbytbara. Vi ser oss som icke behövande varelser vilket gör att vi beter oss och känner oss på sätt som kan få stora negativa konsekvenser för många.

En shaman kan bege sig på en resa till andra världar för att hämta hem den del av själen som är sjuk, i många fall hämtas den delen tillbaka till personen som är sjuk men det finns fortfarande de shamaner som hämtar hem den delen av själen och släpper den i det sociala rummet.

När jag hörde Sandra berätta kom jag att tänka på att det är detta bland annat som jag tycker vi kvinnor behöver. Vi behöver hämta hem de delar av vår själ som vi har förlorat under tusentals år och släppa ner dessa i det sociala rummet. Jag tror att vi behöver varandra för att läka och för att bli intakta igen. Allt för många själsdelar flyger omkring i världar vi inte har en medveten tillgång till.

Och för att komma till en punkt där vi kan börja hämta hem känner jag att månen är ett verktyg. Ett verktyg som i sig har ett inbyggt värde att vara för mig samtidigt som den är för alla.

Denna månfas är för dig såväl som för mig. Jag använder den på mitt sätt och du på ditt. Månen är i Vädurens tecken som i sin tur styrs av Gudinnan Athena. En Gudinna som var strateg i alla högsta grad. Så just nu i denna månfas som är bra för att sprida vidare det du vill ha spritt, passar det att ta hjälp av henne. Behöver du planera och fundera ut hur du ska sprida det du vill på bästa sätt – anropa Athena och se vad hon har att erbjuda dig.

Själv använder jag energin för att strukturera upp mina Mån- och Drömkvällar som börjar i augusti. En bra början för att visa hur viktigt jag tycker det är för mig, för dig och för oss alla att använda oss av vår själs röst.
/Malou

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Efter fullmåne – sprida frön

seed-moon-2

Att sprida frön för vinden.

Några dagar efter fullmåne och månfasen hamnar i den period då det som har blivit medvetet under fullmånen nu ska spridas ut till omgivningen.
Om du jämför det med en förlossning har du nu varit hemma och vilat och längtar nu efter att få visa upp din härliga baby.
Energin är helt enkelt fokuserad på att visa vad du lärt, vilka insikter du fått och att sprida dina idéer. Att ta en fight för det som du anser är rätt eller att delta i sociala-religiösa rörelser är inte heller främmande nu. Positivt och starkt så länge det inte går till överdrift och blir till fanatism.

Man skulle kunna tro att detta är en fas som mer passar i den växande månens energi men så är inte fallet. Den här upplevelsen av att vilja sprida kunskap och visdom kommer inte förrän du har fått en vision (fullmånen) som talar till ditt inre.    Det är den inre upplevelsen som styr behovet av att dela med dig av världen.

Dana Gerhardt, astrolog, säger att om du umgås tillräckligt länge med en person som är född under denna månfas då kommer du att få höra predikningar. Du kommer att se deras ögon glöda av entusiasm och ett kroppsspråk som understryker deras stora intresse av det som de vill att just du eller någon annan ska anamma.

Om du själv är född här kanske du känner igen dig själv? Behovet och glädjen av att dela kunskap och visdom och att detta är en stor motivation för dig, en känslomässig drivkraft.
Kommunikatör, lärare eller varför inte en mentor. En person som inspirerar andra, ja till och med en “guru”. Här kan då finnas behovet av att förändra och då är ofta idéerna och insikterna av revolutionerande art. Vad som naturligtvis är viktigt om man känner att man har det här behovet det är att se till att det man vill dela också är värt att dela. För att bli en god lärare så behöver man först ha varit en god elev säger Dana om detta. Man behöver bemästra konsten att lyssna och att observera och vakta sig för att inte bli en självgod predikant.

Det behöver inte vara så att man är född i den här fasen för att lusten och behovet av att dela med sig infinner sig. När månen går in i denna fas (som den gör nu 10 november) kan vi alla få uppleva denna lust. Något som är viktigt att ta till sig är att huvudfokus på månens energi är att söka sig inåt och inte utåt under denna fas. Det kan vara så att du har fått vara med om något upplysande, ett aha-ögonblick och en viktig insikt och du känner behovet av att dela. Är det alltid så att det då är rätt? Nja, förmodligen inte. Kanske behöver det gå lite längre in, hitta sin form och bli formulerad för att bli väl mottaget av omvärlden. Lägger vi då inte märke till detta kan vi istället för att skapa ett intresse, skapa konflikt.

Om vi upptäcker att världen inte vill eller kan ta emot det och att vi trots allt fortsätter på samma sätt och dessutom fastnar i en dynamik som föder konflikter och frustrationer, så kanske vi har hamnat där vi mer bryr oss om vad vi vill vara istället för att fundera över vad vi står för, vad vi lärt och hur vi kan tillföra något till världen.

Som lärare och mentor är du självklart också en sökare. För det är när du söker, ditt behov av att förstå de saker som utmanar dig som du kommer att upptäcka den kunskap som du får ett behov av att dela. Detta är en gåva du bär med dig och den kan självklart se ut på olika sätt.

Det är viktigt att lärandet kommer från ditt inre och det kan vara bra att tänka på att det effektivaste sättet att lära något är att “walk your talk”. Att stå och agera utifrån det du vill förändra och dela med dig av.

Detta är vad själva månfasen bland annat kan säga och till detta kan man då lägga i vilket tecken månen befinner sig i. Vill du hitta i vilken fas din måne befann sig i kan du kika på denna sida.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: inspiration Dana Gerhardt