Nymånen

Nymåne – vi behöver dö för att kunna återfödas

crescent-moon-goddessVi behöver dö för att kunna återfödas.

Vi behöver dö för att kunna återfödas helt enkelt och det gäller självklart inte bara vår fysiska kropp utan rent symboliskt gäller väl detta det mesta.

Och precis detta är det som mörkermånefasen förbereder oss för. En månfas där vi vandrar i mörkret, det mörker som är ett måste för att vi ska kunna se klart igen.
Under mörkermånen anar vi, “ser” vi skeenden för nästa måncykel. Kanske vet vi om det eller så är vi omedvetna om det, oavsett vilket verkar det som om att vi med automatik sållar bort och sparar allt utifrån det vi fått erfarenhet av men också utav det som vi långt djupt inom oss förstår att vi kan ha nytta av framåt.

Nu när nymånen sker är den fortfarande i mörker för oss. Och visst är det så också?! Något nytt händer och vi “vet”, anar, känner att det är på gång. Vad kan vi inte sätta fingret på men att något är på gång det vet vi.

Nyfiket trevar vi oss framåt, en del traskar modigt på i mörkret medan andra tassar fram försiktigt med händerna framför sig som känslospröt. Som barn, förväntansfulla, rädda och nyfikna.
När nu jungfrun är den som föser oss framåt går vi förmodligen ganska sturskt och självsäkert fram, åtminstone skulle det kanske se ut så om det var någon som kikade på oss. Jungfrun har många gånger en attityd som att ensam är stark. Inte behöver jag någon inte, man är ju inte jungfru för intet.

När jungfrun anländer skulle man kunna tänka sig att den här måncykeln skulle styras utav lite struktur, ordning och reda som sagt. Planering, organisering är något som tilltalar det här tecknet.
Kanske blir det så att vi dras mot detta och för min egen del så skulle det inte skada om jag fick hjälp av den här energin. När jag idag plockade ihop det som jag strött runt omkring mig på mitt skrivbord och hyllor på jobbet så tänkte jag trött att det vore väl den om jag inte kunde få någon struktur på alla mina papper. Med en duns la jag det på mitt nya skrivbord i mitt numera egna lilla “kontor”. Perfekt dag för att avsluta tiden på podiet och börja om i eget rum.

När jag promenerade hemåt tänkte jag på detta och började samtidigt att fundera på hur mycket den här solförmörkelsen skulle spela in och inte nog med det, planeten merkurius går också retrograd nu.

Solförmörkelse

En solförmörkelse, även om det inte är helt full och även om vi inte kan se den här så är den dock där. Månen mörk och solen mörk, kanske kan vi bli lite förvirrade nu, matta och trötta. Åtminstone är det detta som en del astrologer menar att en solförmörkelse bär med sig.
Jag tänker också att den har med vårt kontrollbehov att göra. Vad händer oss? Jag ser inget, mitt medvetna jag är i mörker, jag får nog blinka några gånger för att kunna vänja ögat att se saker på det här sättet. Även om det kan skapa rädsla så kan det också göra att vi kan se saker ur ett annat perspektiv. Kan vi bara hålla oss lugna, inte rusa fram så tror jag att vi kan ha stort utbyte utav att se världen ur det här perspektivet också.Sol förmörkelse

När nu merkurius också vänder på klacken så blir det också ett annat perspektiv, saker vänds inåt istället. Vi blir mer lyhörda för vad vårt inre kommunicerar, istället för att spetsa öronen på det som händer runt omkring oss. Hur reagerar jag på min omgivning etc?

Så ur mitt perspektiv verkar det som om allt samarbetar mot att ta till sig det som hänt, dra slutsatser, lyssna på det inre och skåda lite framåt för att se vilka steg som är bäst att ta. Steg som inte ska börjas tas omedelbart utan känns saker lite motigt och trögt, vänta ett tag.

Vet du vad du vill? Just detta är den stora frågan nu känns det som. Vet du vad du inte vill? I ett sådan här läge är detta också viktigt.
Jungfruns energi kan hjälpa dig på vägen, strukturera upp vad du egentligen vill, Vad är realistiskt, när och hur händer det, vad behöver du, ja det finns många frågor som behöver svar och det är du som nu kan lyssna inåt och plocka fram dem.

Jag tänker på Gudinnan Demeter som styr o ställer över jungfruns tecken. Denna Gudinna som stark och självsäker stod på sig i sitt sökande efter sin dotter ända tills dottern släpptes upp från underjorden. Demeter som var den som skapade de hemliga heliga ceremonier som gav människorna nytt seende och “nytt” liv. Även om det var skrämmande, för en del tungt och för andra kanske plågsamt verkar det som resultatet var värt det. Och kanske är det precis det som sker nu, om vi tillåter det. Om vi är öppna för skeendet.

Vi blir helt enkelt tillfrågade om vi kan se på vårt liv ur en annan vinkel.
En del av vårt liv blir i mörker så att vi får en möjlighet att se en annan. Solförmörkelser kan vara det vi behöver för att se vad som är viktigt eller inte.

Sabian Symbol

När jag tittar på Sabian Symbol för den här nymånen hamnar jag på:

Two heads looking out and beyond The shadows.

Ja, varför skulle jag bli förvånad. Visst pratar det samma språk? Att se bortom skuggorna, att se bakom. Varför inte se framåt och bakåt?

Finns det något som vi nu behöver se ur lite olika perspektiv, inte bara ur vårt eget som vi brukar? Det som händer kanske inte är fullständigt självklart och kanske inte heller synligt för blotta ögat? Kanske är det så att det är nu som vi har en större möjlighet att se saker ur fler än ett perspektiv, och kan vi inte det omedelbart, ta fram papper o penna och börja strukturera upp det framför dig.

Själv tänker jag luta mig tillbaka nu, följa det som pockar på mitt sinne och låta en röst komma fram som jag inte hört på väldigt länge. Min mormor pockar på min uppmärksamhet och jag är förvånad samtidigt som jag inte är det. Det är inte ofta som hon vill göra sig hörd men varför skulle hon inte passa på nu. Jag kan inte låta bli att le då jag nu avslutar med att säga att det kan vara ett bra tips att titta på var du har jungfrun 9 grader någonstans i ditt horoskop. Själv har jag detta i mitt 12:e hus. Det området som ditt hus representerar och där jungfrun befinner sig….kanske är det dags att ställa in detta så att det är i balans.

månkvinnaWondrous Lady of the moon
You who greets the dusk with silvered kisses
mistress of the night and all magics
who rides in the clouds in blackened skies
and spills light upon the cold earth

Oh Lunar Goddess
Crescented-One

shadow makes and shadow breaker
revealer of mysteries past and present
puller of seas and ruler of women
all wise lunar mother
I greet your celestial jewel
at the waxing of it’s power
with a rite in your honor.

I pray by the moon
I pray by the moon
I pray by the moon

– Scott Cunningham

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: josephine wall moon goddess, w more...

Nymåne i Lejonet

Nymåne i Lejonets tecken

Nymånedags även om du inte ser den. Fortfarande är den dold för ögat men visst kan du ana den. Och ana är just vad vi ofta gör nu. Det föds något inom oss. Något som är resultat från det som varit. Kanske är det helt nytt eller så är det fortsättning med en annorlunda vinkling. Eller så är det nästa steg i det som är påbörjat. Varianterna är många.

Månen är i Lejonets tecken och det sägs att där Lejonet hamnar i ditt horoskop, alltså vilket hus det landar i, ja detta är det hus du bör lära dig att arbeta med. När du kan hantera det som huset står för, ja då hjälper det till så att du känner dig levande och lekfull. Själv har jag Lejonet i mitt elfte hus, vilket innebär vänner, grupper, hopp o drömmar bland annat. Vilket passar mig alldeles utmärkt eftersom jag älskar att arbeta med grupper och att vara i grupper. Jag har inte så ofta individuella sessioner utan mer grupper som jag absolut känner mig levande i.

Sabian symbol för den här nymånen är:

Children on a Swing in the Safety of a Huge Oak Tree

swing_tree

Denna gång händer det mycket inom mig när jag sätter mig o låter känslorna ta form inom mig. För månen handlar ju väldigt mycket om känslor och när vi nu är i den mörkaste fasen så är det djupt inom oss som också saker får en möjlighet att hamna i “ljuset” så att säga.

Barn, dessa barn som i sin omedelbarhet svingar sig orädda ut. Lekfullt kastar de sig högt upp i skyn och har en full tillit till att grenen håller och trädet skyddar dem. Många gånger som Lejon också gör. Självklart tar de plats och förväntar sig inget annat än att omgivningen håller dem och skyddar dem och beundrar dem. -Titta på mig, titta på mig! ropar barnet stolt och Lejonet gör detsamma och puffar medvetet på sin praktfulla hårman.

Jag tänker att en sak som den här nymånen kan visa oss, eller låta oss börja ana i alla fall, är att vi har behov av att släppa loss vårt behov av att både bli beskyddade och att i detta beskydd låta barnets mod och lekfullhet få blomma ut. Vi behöver vara i kontakt med detta och vi behöver låta det bli medvetet inom oss. Vi behöver även bli medvetna om att vi inte kan bli beroende av att andra beskyddar oss. Som alltid är det balans som gäller.

Vi behöver också bli medvetna om att barnets självklarhet har en plats inom oss även om vi nu är vuxna. Det är okey för oss att ta plats, att skratta, gunga och till och med sjunga medan vi gör det.

När jag tänker vidare hamnar jag även hos Lejonets rytande. Och när jag ser mig omkring är det nog inte utan att jag tycker att rytande behövs. Ilska behövs och kanske behöver vi även där låta barnets självklarhet ta plats. En ilska som får lov att visas och uttryckas. Jag tänker att när jag idag ser hur det ser ut runt om i världen och även här i Sverige så behövs det lite ilska. Det finns fler som behöver uppleva skyddet som den gamla eken kan ge åt gungande barn.

Lejonet kan prata till oss genom att motivera oss till att stå upp för vår rätt, för alla människors rätt. Lejonet må vara en aning narcissistisk och på så sätt gärna speglar sig själv men lejonet kan också lära oss att visa vad vi känner och stå upp för det.

Den här måncykeln kan prata till oss på ett sätt som gör att vi kan börja fundera över det där med mod. För det är dags att börja visa det. Det egna modet. Vad du och jag står för. Ryter du till där du ska ryta eller ligger du lojt still?

Andra tankar som är värda att ta till sig nu är om du känner dig trygg, vilka säkerhetsnät har du runt dig? Finns det en gren som du kan hänga din gunga i? Vem eller vad är ditt ek träd?

Nymåne i Kräftans tecken

water-baby-e1373145772508 Nymåne i kräftans tecken.

Jag önskar verkligen att jag kunde hitta en bild, en symbol för allt det som rör sig inom mig och som på något sätt kunde visa upp allt det som händer nu när månen påbörjar en ny cykel. Ett avslut och en uppstart i kräftans tecken.

En tid som handlar om att dra sig tillbaka och samtidigt ta ett steg ut. Mörkermånen..denna härliga underbara mörkermåne. En tid för en inre ceremoni som gör sig ypperligt som en yttre ceremoni på samma gång. För att manifestera, för att visa för sig själv att vi släpper taget och att vi tar nya steg framåt. Allt är inte nödvändigt att visa utåt men att använda sig av sitt fysiska liv såsom att faktiskt praktisera något blir en bra påminnelse om att vi ibland behöver både det inre och yttre för att kunna bli hela.

Ibland behöver vi visa vad vi står för, både för andra och för oss själva och en ceremoni kan vara ett sätt att ge kraft för det vi bestämt oss för. Under måncykelns gång har vi påbörjat något, vi har låtit det ta form för att därefter födas på ett sätt eller annat. Kanske har det blivit till en idé, ett frö som vi sedan lanserat för vår omgivning. Vi har tagit emot omgivningens reaktioner, vi har tagit emot våra egna reaktioner och därefter har vi dragit oss tillbaka för att bearbeta det som hänt och nu står vi här. Här i mörkermånen för att låta det rota sig eller för att vi ska släppa taget om det så något helt nytt kan födas.

Den här perioden har jag personligen verkligen fått dra mig tillbaka för att fundera på vad det är som jag behöver i mitt liv. Vad är sant för mig, vad är viktigt? Nu då kräftans energi tar plats, platsen där månens energi hör hemma, ja då är det verkligen uppenbart att vad som betyder något är modersenergin.

En modersenergi som för mig blir väldigt symboliskt. En kärlek som innebär ett omhändertagande, en omsorg om det som är viktigt oavsett vad det kan skapa för konsekvenser. Vad behöver jag och vad behöver min omgivning i samband med detta? En modersenergi som i sig innebär att ge liv för att sedan låta det dö eller släppa taget om det. En energi som i sin kärlek också innebär mycket smärta.

Kräftan och månen får oss i kontakt med vattnet, denna element som har roten i våra känslor. Ebb eller flod, stillsamt eller intensivt forsande, uppdämda eller uttorkade, ja det är sannerligen ett element som har en stor betydelse för oss. Utan vatten och utan känslor kan vi väl knappast säga att vi är vid liv. Vi behöver de båda. Vi är inte alltid balanserade det måste vi väl erkänna men vi gör vad vi kan utifrån där vi är i stunden. För vår omgivning kan det verka helt tokigt men för oss kan det vara naturligt. Då och då har omgivningen rätt och vi behöver landa i det också, ta till oss det, även kanske gräva fram en ny kanal så att känslan kan ta en ny väg för att vattna det som vattnas ska.

Vi behöver då och då se att vår omgivnings ögon kan vara det vi behöver. Snäckan behöver öppnas, vi behöver något annat än att låta oss bli formade av det som gnager och skaver inombords. Vi behöver bli omhuldade och omkramade av det som finns på utsidan. Vi behöver helt enkelt bli omhändertagna av andra.

Något som vi behöver se att andra också behöver. nymåne2

Vad vill jag då säga den här nymånen?

Jag tittar på nyheterna och får just idag reda på att en liten treåring har dött på grund av en lek med en handgranat. Mamman hade tagit med sig barnen ner till krig, till en sak som hon trodde på. Till något som hon tyckte var värt att kämpa för.

Just idag kommer denna nyhet på Tv:n. Jag är övertygad om att det finns många som nu förbannar, skakar på huvudet och blir fyllda av hat. Och kanske är det just detta, hat och rädsla som denna mamman var fylld av. Det som gjorde att hon tog de val hon gjorde. Frivilligt eller ej, det har vi ingen aning om.
Men jag vet att sårade, rädda och hatfyllda människor föder människor som i sin tur är fyllda med dessa skadliga känslor. Känslor som i sin tur skadar andra.

Jag vet att jag inte vill leva i en värld där vi för vidare våra egna sår, våra skador till de som är beroende av oss. Lever vi i hat är det detta som våra nära tror är det rätta och riktiga eftersom de med automatik ser upp till oss. Vi är våra barns trygghet, vi är deras kärlek. Jag vill att vår trygghet ska vara byggd av omsorg och omtanke till alla. Inte en trygghet som är byggd av att jag behöver skydda och fösa bort andra.

Kräftan är omsorg och ibland behöver vi släppa taget, öppna skalet för att se vad vår omsorg skapar, är det kärlek eller hat?

I dag kommer jag att vara i min ceremoni. En ceremoni som jag skapat förr och som finns i min kropp. En ceremoni fylld av steg som i sin tur låter mig släppa taget om det jag inte längre mår bra av. Jag går in i min labyrint och låter varje steg leda mig längre och längre in i mitt innersta. Jag låter mig omfamnas av mörkermånen för att sakta sakta låta nymånen födas av det som mörkermånen skapat.

För det är ju så att det vi släpper taget om är grunden för det som ska födas.

new_moon_background

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: water baby by Herbert James Dr more...

Nymåne i tvillingarnas tecken

geminiDå och då kommer det där ögonblicket när saker bara hamnar på plats…även när det bara snurrar runt som tusan omkring en. Som nu, precis som nu. Nymåne och om man tittar på planeternas positioner då är det full turbulens. Jag läser på en astrologi sida att det är ett så kallat stor kors just nu, det kan enligt astrologen blåsa ganska kraftigt just nu. Det finns också en konstellation som de kallar stor trigon och det är denna som vi skulle kunna använda som ett ankare. Något stabilt jordbundet att hålla sig i.

Själv känner jag verkligen så nu, och jag vet att det är fler än jag gör det. Att det är mycket som tas till sin spets nu. Det ska lämnas saker för att kunna påbörja något nytt. Det går helt enkelt inte att lagra allt för mycket, gör vi det börjar det snurra runt  helt enkelt och vi börjar tappa bort det vi verkligen behöver komma ihåg. Ner med fötterna i jorden och förankra dig i frågor som gör att du hittar ditt fotfäste, det är vad jag kan få ut av den här månfasen.

Ta ett ordentligt spadtag och uttryck din sanning, stå upp för vad du vill! Ibland är det lättare sagt än gjort men det går att underlätta för sig själv genom att ställa bra frågor till sig själv.

Och ställa frågor kan tecknet tvillingarna verkligen hjälpa till med, ett verkligen kommunikativt tecken och uttrycka sig kan man göra på många olika sätt. Skriv, rita och tala om det som du vill uppnå, det som du önskar.

Nymånen den här gången kan verkligen hjälpa dig att plocka fram de sidor du har inom dig, även om du tror att de står i motsats till varandra. Att se klart och känna starkt. Att gräva djupt i frågor och att lyssna på intuitionen. Månens energi stöttar dig alltid när det kommer till din inre guide och vill göra allt för att ta fram det som du verkligen känner.

 

Nymåne i Oxen

Artemis_by_Francesco_Hayez nymåne oxeEn dag har passerat sedan den exakta tidpunkten för nymånen men fortfarande befinner vi oss i dess atmosfär och fortfarande är månen i oxens tecken.

Den här nymånen talar direkt till mitt hjärta och dess symbolik synliggör verkligen händelser som jag fått ta del av både direkt och indirekt just nu. När jag tittar runt på vad olika personer har skrivit om just den här nymånen och dess aspekter upptäcker jag ju också att det är fler som nämner vilka starka aspekter den har till många olika planeter. Kanske inte så konstigt att det snurrar runt i både knopp och kropp. Och det är just de där två olika aspekterna som man kan hitta just nu. Två olika aspekter som kan ses som hjärna och hjärta eller ljus och mörker.
På något sätt kanske vi alla är lärjungar till någon sida när det dras till sin spets. När vi blir utmanade och ställda in i hörnet kommer våra djupaste instinkter fram. Sabian symbol för den här nymånen talar just om detta;

A SYMBOLICAL BATTLE BETWEEN ‘SWORDS’ THE DISCIPLES OF MIGHT, AND ‘TORCHES’, THE DISCIPLES OF ENLIGHTENMENT

Rent symboliskt ser vi ofta svärdet som en bild av krig, ett maktmedel och facklan, en bild av ljus som i sin tur då står för fred och upplysning. Sabian symbol pratar här om det symboliska slaget mellan svärdets lärjungar och ljusets lärjungar.
Och jag tänker…både svärdet och ljuset är ingenting utan dess “förare”. Alla har vi tillgång till dessa symboliska svärd och facklor och alla kan vi välja hur vi använder dem. Ibland behöver vi använda “svärd” för att stå upp för det vi tror på och ibland behöver lägga ner våra facklor för att undvika att bränna ner något som behöver bevaras. Mycket är situationsbundet och det är upp till bäraren av verktygen att hantera detta på ett bra sätt.
Vi använder våra “svärd” på lika många olika sätt som vi är människor, en del svärd består av ord, en del använder pennor och andra knytnävar på olika sätt, en del har glömt att de har “svärd” och en del har helt enkelt glömt att “svärd” inte alltid är något som du kan ta på. Det kan vara en inre övertygelse, en tro på sitt eget värde som gör att vi vandrar iväg som lärjungar till vår egen makt.
Vi använder också vår “fackla” på lika många sätt som “svärdet”. Det finns många som blir dragna till det ljus som omger en fackla. Det kan vara ombonat och tryggt, en säker plats för oss att vara. Men precis som Lynda Hill, astrolog, menar kan många bli så upptagna med vad de försöker att åstadkomma att de glömmer varför de gör det.

Så jag tänker att det kan vara en bra tidpunkt att börja fundera på våra varför och släppa taget om våra vad en liten stund. Är våra vad ordentligt förankrade inom oss? Gör vi rätt saker vid rätt tidpunkt och är de naturligt utifrån våra varför?

Lynda nämner även att Pluto (som är en av flera planeter som är retrograd för närvarande) befinner sig på en Sabian Symbol som pratar om att “försvara våra gränser”. Även denna planet kommer alltså in på att något handlar om att synliggöra för oss själva vad är det som är rätt och vad är fel, vad är ljus och vad är mörker.

Jag tänker att ibland behöver vi verkligen ta upp striden för oss själva eller om vi vänder på det, ge upp inför vår egen sanning och ta emot det ljus som befinner sig där. Allt har alla sidor men sanningen är att vi har en tendens att glömma av det eftersom vi med automatik förknippar det med det vi har lärt oss. Vi lär oss att mörkret är ont och ljuset är gott, vi tänker kanske inte så ofta på att i mörkret ligger vi varmt och ombonat och växer. Vi som foster och grödor långt ner i den fuktiga mörka myllan. Det ljus som finns i mörkret är den växtkraft som ligger där, den potential och den livsspiral vi alla bär på.

Så vilken väg väljer vi, vilka val tar vi?

 

Constantly choosing the lesser of two evils is still choosing evil. – Jerry Garci

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; målning av Francesco Hayez

Nymånen i Väduren

flygande matta

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När jag började fundera över denna månfas kom jag att tänka på Gudinnan Athena. Enligt Hellenismen så är det hon som är härskare över Vädurens stjärntecken.
Denna Gudinna som föddes från sin fars huvud, vuxen och i full krigsutrustning. Nu är det hon som för över sin energi över nymånen i april. Energifylld och något stridsberedd.
Men väduren hovrar inte bara över nymånen utan även under mörkermånen, det där som inte synligt och som gör att vi får lust att dra oss tillbaka och tillbringa lite mer tid för oss själva. En tid som passar för reflektion och ett mer känslosamt perspektiv. Inte egentligen något som Athena har gjort sig känd för att vara i första hand.

Men…dyker man ner i myten om Athena så hittar man ganska mycket som kan vara matnyttigt. Framförallt tänker jag på det sambandet som hon har med Medusa. Så även om Athena ger sken av att vara väldigt rak och enkel i sin personlighet finns här djup och spännande vinklingar att dyka in ner i.

Eftersom det denna nymåne finns många olika konstellationer och aspekter som påverkar så tror jag att vi kan få nytta av Sabian symbol den här gången.

 A MAGIC CARPET HOVERS OVER THE DEPRESSING REALITY OF EVERYDAY LIFE IN AN INDUSTRIAL AREA

När vi vandrar under mörkermånen och nymånen så har vi inte något sken som vägleder oss. Vi behöver på ett helt annat sätt förlita oss på det som vi anar, känner eller redan förut har kunskap om. Det är lätt hänt att vi agerar lite för fort, framförallt när då Väduren är med i spelet. Snabbt, burdust och gärna i syfte med att ta sig fram eller försvara.

Jag tror att Sabian symbol den här gången vill ge oss rådet att få överblick över situationen. Att inte rusa fram och starta upp något som vi inte vet något om. Om vi får överblick kanske vi kan se situationen ur en annan synvinkel även om vi upplever den som deprimerande.
Jag får också en stark känsla av att det är nu som vi också har en möjlighet att använda vår förmåga till att ge oss hän till magin. Här och nu kan vi tro att vi har en magisk matta som kan få oss att lyfta oss från den situation vi befinner oss i. Det är inte fel att använda oss av de möjlighet som månens fas ger oss. Vi kan ge oss hän till det liv vi har inom oss. Vi behöver inte alltid se och ta på allt med vår fysiska kropp. Det som finns inom oss kan ge oss lösningar.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: från popupcity

Nymåne – Vattumannen

artemis

Nymåne och Gudinnan Artemis närvaro kan vara påtaglig för många.

Gudinnan Artemis som är mångudinna och som står för den växande fasen. Den här gången ska hon samarbeta med den intensiva energin som vattumannen anländer med. Det är dessutom en hel radda med andra planeter som rör sig och påverkar den här nymånen i februari.

Så här i början är det fortfarande mörkt, vi arbetar lite i blindo, precis som björnungarna som blint famlar efter mamma björns mat. Instinkter är det som gäller, utan sina modersinstinkter kan mamma björn inte föda upp sina ungar och utan instinkterna kan inte björnungarna söka sig efter näring. Och det är insinkter som gäller nu i början när allt är mörkt.

Men som björnungarna har ärvt sina egenskaper från sin mamma så har vi. Vi bär fortfarande med oss det som var förra månvarvet och vi bär med oss våra erfarenheter och våra egenskaper. En del av dessa har vi skaffat oss själva och andra finns där djupt inbäddat som en del av våra anmödrar.

Björnungarna är krävande och ständigt suktar de efter mammans näring. Hummande och brummande gräver de sig djupt in i mammans varma skyddande päls. Denna energi bär också vi på. En krävande energi som vill ha. Vilket är bra och något som vi verkligen ska lyssna på. Om kravet kommer från rätt källa!

Vi ska lyssna på vad våra instinkter talar om för oss och ju mer vi lär känna oss själva desto mer kan vi plocka ut de behov vi ärvt från de som vandrat före oss och de behov vi själva har skapat oss utifrån den uppväxt och de erfarenheter vi bär på.

Just här och nu kan vi vara en aning impulsiva och kanske finns det en viss risk att vår pil hamnar vid sidan om eller till och med på fel mål om vi inte har en äkta kontakt med oss själv. Kanske har vi lyssnat alltför mycket på vad andra tycker och tänker eftersom Artemis energin också kan innebära att vi anpassar oss efter andra. Om vi tittar på myten så fick Artemis växa upp direkt efter födseln eftersom hon fick hjälpa sin mor att föda sin tvillingbror. Att inte få en möjlighet att vara barn, att behöva vara andra till hjälp kan innebära att vi har en tendens till att ställa oss bakom någon annan. Vi vill inte riktigt synas. Det kan också bli tvärtom, vi spelar en roll, blir den upproriska i alla lägen och vågar aldrig riktigt visa vem vi egentligen är.

Det finns även en möjlighet att vi nu alltför snabbt får en “sanning” kastad mot oss eller att vi plötsligt befinner oss i en situation där vi behöver axla någon form av ansvar. Att månen nu befinner sig i vattumannen gör att vi får en push mot gruppen och släpper lite av det “ego” betonade som just den här månfasen pekar mot. Det innebär inte att vi ska tappa bort oss själva och gömma allt det som är vi själva utan mer att vi avvaktar och ser hur vi kan göra bäst nytta i gruppen. Vi ska inte bli osynliga, spela en roll eller på annat sätt göra avkall på det som vår själ vill framhäva men vi ska inte heller framhäva oss själva utifrån något som inte är vårt eget ursprung.

Det som har varit och det som vi nu lämnar bakom oss är ju någonstans fortfarande inom oss. Vi ska nu stuva om så att det som vi sparat och vill växa vidare utifrån bildar en grund för det som ska bli nu. Många gånger kan vi lite rastlösa men om vi tar till oss att mörkret bär på det som finns djupt inom oss och att vi nu har en möjlighet att använda oss av detta och tillföra detta till den nya måncykeln då kan det uppstå magi. Som alla frön börjar det att gro i mörkret, det kan vara värt att ha med sig det och inte bli bländad av det ljus som snart lyser på oss.

Vattumannen är också ett tecken som är mer fokuserad på det som kommer och inte på det som varit, något som talar för nya idéer och planering framåt. En tid för att dela med sig till andra alltså, släpp rädslan och ge ut det som du tänker och känner. Tänkt på att du är unik och du har något att tillföra till gruppen. Du behöver inte stå ensam.

white dove in flight 6

Sabian Symbol för den här nymånen är:

A LARGE WHITE DOVE BEARING A MESSAGE

Att duvan bär symbolen som budbärare misstänker jag är ganska välkänd. Duvan som med en olivkvist i näbben kom med budskap till Noah,

Så vad är det för budskap som duvan kommer med till dig idag? På vilket sätt får du nu fast mark under fötterna? Har du under en lång tid befunnit dig i en situation där du inte kunnat bevisa något, vare sig för andra eller för dig själv, och nu kommer en möjlighet för dig att göra det? Duvan är ju även en fredssymbol och Gudinnan Afrodite har också en närhet till duvan.

Kanske är det du som ska ge ett budskap? Ett budskap där du då behöver ha med dig att det ska framföras med fred i sinnet och inte på något sätt vara attackerande och inte heller i någon försvarsposition. Handlar det om att ge uttryck för kärlek? Att visa din själ, både till dig själv och till andra.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Susan Seddon Boulet, Duvan = Ok more...

Årets första mörker/nymåne

stenbockStenbocken vandrar in i våra liv. Ett djur vars instinkter talar om för dem att vandra uppåt. Med säkra fötter och ett otroligt balanssinne tar de steg för steg upp för de höga, vassa klipporna. Ett tecken vi sätter ihop med ansvar, skydd och envishet.

Precis som ett nytt år får oss att närma oss funderingar och planeringar över mål får stenbocken oss att tänka på samma saker. Strävan…kanske inte alltid ett ord som blir förknippat med något roligt men om vi sätter ihop det med andra ord i en mening kan resultatet bli väldigt bra och till och med väldigt roligt. Ett av dessa ord vi kan sätta ihop med stenbocken är bland annat “Varför”.

Varför- frågor är nyttiga för oss för de får oss att gå djupare och har vi riktigt tur får svaren oss närmare oss själva och vårt eget inre. Och finns det något som bådar gott för året som ligger framför oss så är det väl att vi kommer närmare oss själva. Rumpnisse frågor, som detta handlar om, skrev jag i coachingguiden om för några år sedan om.
Varför gör jag och varför vill jag göra? Varför vill jag nå och varför är det viktigt? Varför frågor kan vara många och svaren, för att vi ska komma någonstans, behöver vara ärliga. Men just nu och här är det ju en väldigt bra idé att vara just ärlig. Stenbocken ger inte sken av att vilja väja undan från vare sig frågor eller svar. Stenbocken är väldigt mycket ett vad och hur tecken men vet du också varför blir vägen fram betydligt smidigare till och med lite självklar.

Stenbocken är inte bara det som vi förknippar med strukturer, ansvar och uppsatta regler och mål, det är också intuition och instinkter. Finns det något djur som så snabbt och säkert hoppar från klippa till klippa? Från liten utkant till nästa? Till ställen som vi knappt tror är möjliga att beträda?

Stenbocken är lika mycket att påbörja resan som att nå toppen, precis lika mycket som att månens mörka fas är avslut och ny början. Under mörkermånen hittar vi det som är ny början. Oftast så ser vi inte och märker inte av den nya början förrän det har ljusnat, men starten är likväl där i mörkret. Det är nu här i mörkret som vi hälsar det nya välkommet lika mycket som vi tar adjö av det som redan varit. Vi kan inte ha det ena utan det andra.

Själv avslutar jag denna månperiod i tacksamhet och med en vördnad över hur fantastiskt livet är. Och jag börjar samtidigt nästa med glädje över liv, nya insikter och tar till mig stenbockens instinkter då jag nu går steg för steg framåt och uppåt. Man kan nog säga att jag följer månens faser riktigt ordentligt!

Sabian Symbol för Stenbocken är:

En gömd kör sjunger under en religiös andakt (service).

Jag kan inte annat än att le lite när jag läser denna symbol. Att uppfatta det som inte syns. Dessa upplevelser jag har haft under de två senaste veckorna har verkligen gjort mina sinnen känsligare och denna nymåne pratar ju just om detta. Och kanske är det även detta som du ska undersöka. Kan du läsa av det som sker under ytan? Höra det som inte sägs?
För vi alla har våra blockeringar runt saker och ting. Tillfällen då vi inte uppfattar det subtila och tillfällen då vi inte använder det som man brukar säga är de kvinnligt mottagliga sidorna.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Mörkermåne/Nymåne i Skorpionens tecken

Kroppskarta

Just nu är jag djupt inne i en fas då jag funderar på hur jag ska gå vidare i livet. Gå vidare ur många perspektiv.
Ett funderande som leder mig till den månfas som vi snart är i, mörkermåne och nymåne.

Och du är ju i dessa faser vi kanske behöver vara i för att kunna ta ut riktning. Utan att veta var vi står blir det svårt att veta vart vi vill eller hur vi ska ta oss dit.

Jag kom att tänka på en dröm jag hade för länge sedan. I sammandrag handlade drömmen om att jag gick fram en ung kvinna och frågade efter vägen till ett hus som jag skulle till. Hon tog en penna och medan hon markerade vägen på en karta fick min kropp med automatik kännedom om hur jag skulle komma dit. När jag undrade hur jag skulle komma in i huset gjorde hon en speciell linje på kartan och därmed skulle också huset vara öppet. I huset skulle även en sådan penna finnas för mig.

Något tog upp min tid så jag kom inte iväg som jag skulle och när jag väl började gå blev det ganska snart mörkt. Jag stannade till där jag skulle svänga av och kikade in på den smala stig/väg jag skulle ta och fick en otäck känsla. Jag valde att inte ta den vägen och i samma ögonblick som jag gjorde det försvann kunskapen om vägen ifrån min kropp.

Jag gick en annan väg som var betydligt ljusare och så småningom kom jag också fram till en plats där jag visste att bakom en kulle där skulle huset finnas. Orsaken till att jag visste det var för att sett platsen förut fast ovanifrån.

Nu är ju inte detta hela drömmen men oavsett detta tycker jag att man kan se vad den skulle kunna tala om. Något som jag tycker passar ihop med just den här fasen.

En fas som handlar om att ta tillvara på det som ditt inre talar om för dig, både med hjälp av drömmar/meditationer men också med hjälp av vad din kropp talar om för dig. Kanske får du också hjälp av inre symboler som du kan ta med dig och fundera på. Att fundera på om det är din rädsla som förhindrar dig att ta dig fram eller är det kanske ditt förnuft som säger att det där är inte den rätta vägen?
Ibland får drömmarna olika betydelser och till och med helt motsatta betydelser när vi börjar titta på dem och som alltid är det upp till oss att välja vilket som är rätt eller fel för oss.

Om jag tagit den lite mörkare vägen som såg otäckt ut hade jag kanske kommit fram till huset under en och samma dröm? Kanske symboliserade denna lite skrämmande väg delar av mig som jag behövde titta på för att nå fram snabbare till det som är jag? Feminina sidor som på många sätt symboliseras av det mörka och skrämmande i vår kultur?

Att återvinna sina instinkter och att återvända till det vilda, det är en stor del av vad jag tror att vi behöver göra idag. Åtminstone vi kvinnor. Att återerövra mörkret och visa det som gott. För mörkret är jorden och myllan. Det som bär på den näring vi behöver. Och vi kan hitta grunden för denna näring här och nu i den här månfasen. Inom oss själva.

Med Skorpionens hjälp kan vi gå på djupet, för här kan vi bli inspirerade av behov detta tecken bär med sig. Även om vi kanske blir lite skrämda, även om vi tycker att det är lite otäckt. Och det kan vara bra att tycka det. För vi behöver både vara oförskräckta och försiktiga när vi närmar oss vår vilda del. Vi behöver vara vaksamma och veta när vi ska stå still, gå vidare eller ta en annan väg.

Just nu för mig är det viktigt att synliggöra de fällor som min kultur lägger ut för den vilda delen av mig. Att bli uppmärksam och framförallt att lyssna. För här och nu är det viktigt att lyssna på sig själv, att lyssna på de egna reaktionerna, att lyssna på känslor, på förnuft, på mod och på rädslor.

Mer inlägg om skorpionen:
http://livlustbalans.se/index.php/2014/05/15/ares-skorpionen-livets-puls/http://livlustbalans.se/index.php/2014/10/21/morkermane-skorpionens-tecken-solformorkelse/
http://livlustbalans.se/index.php/2014/05/11/fullmane-skorpionen/

 

 

Nymåne – Vågen

Dags för nymånen som befinner sig i Vågens tecken.

Att vakna upp är temat för månaden. Ett tema som fortfarande är i mörker om du inte tagit tillvara på mörkermånens energi och forskat i det som finns bakom hörnet.

Mitt sinne drar sig till Gudinnan Hestia som är härskaren enligt den Grekiska Hellenistiska zodiaken. Hestia som är härdens Gudinna. Mittpunkten i hemmet. Hjärtat. En plats där man under tusentals år samlades för att finna sin balans. Hestia är Gudinnan som vänder sig inåt och som strävar efter balans. Hestia är här och nu, inte bakåt och inte framåt. Att vara i stunden oavsett vad du för tillfället är upptagen med är ett av Hestias strävanden. Att uppskatta varje liten del även i det som hela tiden behöver repeteras.
Det här gör att vi kan börja fundera över hur vi själva ser på det som vi kanske tycker är ett ständigt upprepande av samma saker? Kan vi hitta en balans, en jämvikt i den upplevelsen?

Även Hestia var en Jungfrugudinna, alltså andligt intakt och mina funderingar går nu till när, var och hur upplever vi denna andliga intakthet? Hur tar vi oss dit och är den känslan starkare i vissa situationer och inte i andra? Kan denna nymåne innebära att vi funderar på när, var och hur?

Vågens tecken precis som Gudinnan Hestia strävar efter harmoni. Vågen och Hestia pekar till relationer, både inre och yttre sådana. Detta kan vara sådant som dyker upp under den här måncykeln. Relationer och balans, eller varför inte obalans?

Var har vi balans eller obalans? Kanske finns det områden som behöver rivas upp för att vi ska hitta den jämvikt som är nödvändig och kanske finns det områden där det plötsligt blir lite turbulent runt omkring under den här perioden. Uranus befinner sig mittemot denna nymånen vilket innebär att det något oväntade eller vårt behov av uppror inom specifika områden kan gör sig gällande.

Jag hittade också något spännande när det gäller Hestia och det var att symbolen “Chariot” i Tarot förknippas med henne. The Chariot i sin tur förknippas med den geometriska figur som talar om nollpunkten. Vector Equilibrium pratar de om i förhållande till detta. En nollpunkt som är symbolen för frånvaro av kvalité, kvantitet eller massa.

En absolut frihet från varje begränsning. Det är ett tecken på det oändliga och eviga medvetna energin, själv ingenting, men manifesteras i allt. Det är det som var, är och skall vara för evigt; men det är inget vi kan namnge. Gränslös oändligt potential, levande ljus, är det rotlösa roten till allt, av alla aktiviteter av alla former av medvetande. I det ingår alla tänkbara och otänkbara möjligheter, men det överskrider dem alla. Kabbalisternas kallar det: (a) ingenting; (b) Gränslös; (c) Gränslös Light.

För mig blir det spännande eftersom jag sätter detta i samband med att vara andligt intakt, alltså hel men också med att vara i jämvikt och i balans. Den ursprungliga energin skulle jag vilja säga, men detta är rent personligt.

Med detta blir mitt fokus den här måncykeln att vara medveten om var jag har min balans? Har jag en fokuspunkt i mitt inre som jag kan gå till och har jag en yttre fokuspunkt? Hjärtat är det mitt centrum och hur ser jag till att jag är medveten om detta? Tar jag tillvara på den lärdomen ett upprepande kan ge mig eller slarvar jag bort detta i en känsla av otålighet och irritation?