växande måne

Kutig måne

Guds kraft

Kutig måne

Nästan fullmåne…ibland funderar jag just över det uttrycket. Nästan fullmåne? Att någonstans alltid jämföras med något och inte vara där man precis är. Personer som är födda i just den här månfasen kanske kan känna igen sig i just det där uttrycket, nästan framme. För många av dem kan det bli som ett livstema men det innebär ju inte att andra inte hamnar i den situationen. Att bli jämförd eller att jämföra själv med något som inte riktigt blir och med detta blir det också mycket besvikelser.

Som alltid kan man vända och vrida på saker och i vissa lägen/situationer är det viktigare än annars att göra just det. Många gånger beror det på hur vi tar våra upplevelser, en del menar att om man är född i den här fasen då har man en större benägenhet att befinna sig i situationer där man just får uppleva det där med att vara nästan framme och i samband med detta tänker jag att vi kan reagera på olika sätt. En del kanske ger upp med en gång och säger till sig själv att det här går aldrig medan andra tänker att det vore tusan också om jag inte ska lyckas. Jag har skrivit en del om just den här fasen här.

Den här månaden är det stenbocken som presenterar fasen för oss. Sabian symbol för fasen är;

A Veiled Prophet Speaks Seized By the Power of a God

En beslöjad profet talar, tagen av Guds kraft.

Jag funderar på uttrycket och blir själv lite tagen av att det på något sätt påminner om ett samtal jag hade med en vän idag. Vi pratade om saker som inte syns, åtminstone inte syns av alla och inte samtidigt och till och med kanske inte syns på samma sätt. Vi pratade om att tro. Det fick mig att gå tillbaka till ett inlägg som jag gjorde för några år sedan som jag tycker passar så bra in i just den här månfasen som placerar sig i stenbocken.

“Idag pågår det en ganska hetsig debatt mellan de som har tron på att det som du kan bevisa med de vetenskapliga metoder som vi har är det enda som är vettigt och mellan de som anser att det finns skeenden och upplevelser som inte går att bevisa.

Den här debatten fick mig att tänka på ett kapitel som jag läste i boken “Coniunctio 2011, en årsbok för analytisk psykologi och kultur.” Kapitlet heter Tro och är ett utdrag från “The New Man” skriven av en skotsk psykiater vid namn Maurice Nicoll.

I detta kapitel fördjupar han sig i Nya testamentets liknelser och mirakel. En återkommande tanke i detta är att människan är ett frö med möjligheter till omfattande utveckling och förändring. Han undersöker hur verklig tro påverkar en människa att utvecklas till det hon djupast sett är.

Fascinerande läsning som jag verkligen rekommenderar.

Tro

Den tro som han tar upp är inte den tro som man pratar om när man tror på något i intellektuell mening, det är alltså inte ett aktivt ställningstagande för eller emot. Det är något mycket mer än ett aktivt ställningstagande. Tron är här i sitt väsen sammanlänkat med idén om transformation och handlar alltså inte om tron så som när man tror på vad någon säger eller gör.

…så handlar tro i själva verket om övertygelse, om vissheten att livet kan tolkas på ett högre plan och som en konsekvens av detta människans inneboende möjlighet till transformation. Vi finner trons innersta kärna i idén om att livet endast kan levas och förstås genom detta som är större än oss själva, och att vi äger förmågan att transformeras vilket visar oss vägen till att se på våra liv med helt nya ögon.

Det är denna särskilda egenskap som tron djupast handlar om och som i högsta grad skiljer sig från det vi vanligtvis menar med tro. Faktum är att verklig tro urholkar alla våra gängse föreställningar för den leder oss bortom världslig tro i en riktning som inte kan bekräftas av vedertagna normer eller vetenskapligt förnuft.

Jag hoppar lite i kapitlet..

Begreppet tro är kopplat till särskild kraft och förmåga med en särskild sorts dynamik. Det är inte fråga om kraft eller förmåga som kommer sig av innehav av ställning, position, världslig make eller från någonting yttre överhuvudtaget. Tro baseras inte på det synliga. Den formas inte i den del av medvetandet som befattar sig med vardagens plikter och bekymmer.

Tron är överhuvudtaget inte på den nivån utan tillhör medvetandets högre plan, det plan som höjer sig över det vardagligt uppenbara. Det är som om det finns en plats till vårt förfogande ovanför oss själva.

….Föreställningen om människans annorlunda väsen är inte begränsad till enbart evangelierna utan förekommer i de flesta äldre läror. Det är den enda verkliga bas som människans sanna natur kan grundas på. Ett ekollons verkliga natur måste baseras på det faktum att det kan bli en ek. Tar man inte hänsyn till detta riskerar man att missförstå ekollonets existens. Och på så sätt kan en människa som endast förlitar sig på sina sinnen och sina tankar inte förstå vad tro är. För tron är redan den absoluta vetskapen om en högre nivå och i sig själv öppnar den för de högre nivåerna att verka i människan.

faith-black-whiteMaurice Nicolls fördjupning av begreppet tro är något som tilltalar mig eftersom jag tycker att man så lätt slänger sig med detta ord och att det finns en okunskap om hur meningsbärande Tron är för många.

För mig är min tro viktig, det är en stark värdegrund som jag lever efter. Jag blir djupt kränkt och skakad över att läsa alla de tillmälen som kastas ut i artiklar och som på något sätt vill göra mig ( som troende) till en öppen måltavla för allehanda nedsättande kommentarer.

Jag tror på min andlighet, jag tror på att medvetandet är något mer än det som vi idag kan förklara med vår vetenskap. Vilket faktiskt inte är speciellt mycket. Jag tror på att den dag som min kropp ger upp så fortsätter min själ att leva. Och jag tror på detta på grund av mina egna upplevelser och mina egna erfarenheter. Utan dessa upplevelser och erfarenheter hade jag inte varit övertygad.

Jag kan inte bevisa min tro för någon annan. Det är min upplevelse. En upplevelse som jag i samtal med andra kan förstå att jag inte är ensam om att ha.Jag tycker om och värderar vetenskap, den är oerhört värdefull, men däremot tycker jag inte om de världsbildsambitioner som lanseras. För att citera Karl-Erik Edris

” Vetenskapen är det kloka sättet att vinna kunskap om den objektiva aspekten av vår tillvaro och religionen och andligheten har potential att utvecklas till ett lika klokt sätt att systematiskt vinna och underhålla kunskap om tillvarons subjektiva aspekt.”

Jag fortsätter med ett annat utdrag av Karl-Erik Edris bok ” I ett annat ljus” där han skriver:

En…komplikation på vetenskapens område är att vetenskapen kommit att bli förknippad med en världsbild som bygger på ett grovt missförstånd av vetenskapens roll. Att man helt enkelt tror att den måste konkurrera med religionen, ja helst eliminera den. Och att den i konsekvens därmed bör försöka misskreditera och underkänna intuitionen så att intellektet får en oinskränkt maktposition när det gäller att fastställa kunskap om alla aspekter av den magnifika verklighet som vi lever i.

Det finns en klok andlighet, en andlighet som bygger på medmänsklighet. Den tro som jag följer har inte gjort mig till en svag, viljelös, hjälplös stackars människa. Den har inte gjort mig till en desperat person.”

Att jag tar upp det här just nu är bland annat just för det samtal jag hade idag men också för att den fas och det tecken som vi vandrar in i passar så bra för de här tankarna. Stenbocken som symboliseras genom att ha en överkropp tillhörande bocken och underkropp tillhörande en fisk. Två världar och ändå en. Vi behöver ha både hjärta och hjärna med oss i alla sammanhang.

Sabian symbol påminner mig också om det faktum att om jag inte i sanning ser vem det är som talar så intensivt och med så mycket känslor kan jag lätt bli förledd in i något som jag inte riktigt vet vad det är. Med att se menar jag då att veta vad man ger sig in i och inte lockad av den dynamik som lätt kan uppstå när det är mycket i känslor i omlopp.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; finns på flera astrologiska si more...

Kutig måne

Kutig måne, ja det är vad det blir om man översätter den fas månen är nu ifrån engelska till svenska. Kutig och puckelryggig är vad det står i lexikonet. Gibbous moon. Inom astronomiska kretsar betyder det nästan full.

moon-waxing-gbbous-614-2016-Ken-Chrstison-e1466070319743

Några dagar innan fullmånen. Vi är nästan vid den punkt där känslan får oss att bli otåliga och då och då även ostyriga. Nervöst irrar vi omkring, vi vill lansera, berätta och ge ut men på samma gång vill vi inte för vem vet vad som kan hända då. Det känns som om man inte riktigt kommer fram, vi anar, vi ser och vi nästan känner den där känslan av att bli uppfylld men den landar inte helt.

Precis så kan det kännas de där dagarna före fullmånen och det kan vara nog så påfrestande. Som alltid finns det något vi kan ta till oss och lära oss under en sådan här period. Den kan lära oss att inte pusha på, att inte tvinga fram något utan vi behöver helt enkelt avvakta och vänta ut.

Det är lätt att falla offer för känslorna nu. Falla offer för deppiga tankar som, “aldrig- är- det- min- tur” tankar. Falla offer skriver jag för att vi just nu har lätt för att känna oss som offer. Vi är utsatta för omständigheter “vi inte kan göra något åt” känslor.

Det finns astrologer som har mycket fokus just på månens faser och de pratar om att man även kan omvandla månfaserna till år och inte bara dagar. Det betyder att varje fas varar i tre till fyra år. Det skulle i sin tur betyda att man under en ganska lång tid skulle kunna befinna sig i den här fasen. Man räknar ut det genom att titta på vilken fas man är född i och kort sagt blir det så här, om du är född vid nymånen så kommer du att vara i den här fasen när du är runt 12 år. (+- något år)

Då vill det till att vara lite realistisk när man befinner sig här och själv känner jag att det underlättar om jag har något som skulle kunna fungera som verktyg, både för mina tankar och känslor, när jag befinner mig i olika situationer.

Att gå omkring och tycka att man är totalt misslyckad och att man aldrig är den som får det där som alla andra får är inte speciellt konstruktivt. Framförallt inte om man går omkring och känner så i tre-fyra år.
Känner man att man gör allt det där som man ska göra för att skaffa det man vill ha (vad det nu än kan vara) och att man ändå aldrig får det där, ja då kan det vara bra att ta ett steg tillbaka och inse att vi inte är i synk med tiden. För det kan ju faktiskt vara så att det just nu inte är rätt tid för att vare sig lansera eller dra tillbaka. Och det kan kanske vara ganska enkelt att göra detta under ett par dagar (även om det också kan verka som en evighet) men att göra det under ett par år kan vara nog så trixigt.

Att vara född här kan betyda att starten av livet kanske inte varit fullt så enkelt. Att som liten inte nå ända fram kan innebära en svårighet att lita på sitt eget värde eller att lita på att man får det man behöver. Det kan å andra sidan betyda att man utvecklar en otrolig förmåga till att lösa problematiska situationer. Med åren skaffar man sig helt enkelt en skicklighet att se lösningar och se vilka vägar man ska ta. Finns det inte ett “förgivettagande” om att saker kommer gå smidigt då får man med automatik ett öga för vilka olika situationer som möjligtvis skulle kunna uppstå.

Som jag sagt förut anser jag att det finns alltid mer än ett sätt att se på saker även om man tycker att det är omöjligt att göra det.

Varför inte ta till det klassiska exemplet det halvfulla glaset?
Rent symboliskt brukar man anse att om man anser att ett glas är halvfullt då har man en optimistisk syn på livet och tvärtom, ser man det med automatik som halvtomt är man lite mer åt det 510px-sisyphus_by_von_stuckpessimistiska hållet.

Själv menar jag att man även här kan vända och vrida på det. Jag tänker att om man är i färd att fylla på ett glas, ja då är det halvfullt och tvärtom, är man i färd att hälla ut, ja då är det halvtomt. Det beror alltså på vilket perspektiv man har när man tittar på något. Sedan kan det ju i och för sig också bero på vad det är man fyller på glaset med. Själva innehållet kan alltså ha betydelse för vilket perspektiv man väljer att ta.

Vad jag vill säga med detta är att det under dessa dagar och då också år (när man befinner sig där) då är det viktigt att vara medveten om perspektiv. Denna fas kan med andra ord lära oss något som vi kan ha nytta av hela livet.

Jag kommer att tänka på “Myten om Sisyfos” samtidigt som jag skriver om detta. Det handlade ju om Sisyfos som fick ett straff av Guden Zeus som innebar att han skulle rulla upp en stor sten uppför ett berg. När han väl kämpat sig upp rullade helt enkelt stenen ner på andra sidan och Sisyfos fick börja om från början igen. Till Zeus förtrytelse förändrade Sisyfos sin syn på det han gjorde, han gav  sitt kämpade ett värde och enligt Camus som skrivit boken om “Myten om Sisyfos”  gav han upp hoppet att kunna förändra sin situation. Genom att ta ett annat perspektiv förändrade han inte bara sitt eget liv utan han fråntog även Gudarna den glädje de skulle haft om de sett att Sisyfos hade lidit av sitt straff.

När vi befinner oss i situationer där vi inte har en möjlighet att förändra det som sker, ja då kan ett sätt att hantera detta vara att förändra vårt eget perspektiv. Ibland kan detta då vara det som faktiskt förändrar det som sker också. Visst kan vi alla dra oss till minnes situationer där det omöjliga har blivit möjligt? Visst har vi läst historier om ofattbara mirakel?

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Att få balans i Skorpionens tecken

Hitting-A-Wall-480x480Om du står med ryggen mot en vägg vid den växande halvmånen, tacka väggen och vad det än är som har ställt dig där, menar Dana Gerhardt.

Nog kan jag hålla med om det uttalandet. Oftast är det vid väggen som vi startar vår kreativa process. Åtminstone så känner jag igen en del av det. När vi står vid ett problem då startar våra känslor och vår hjärna att arbeta för fullt. Vi blir lösningsfokuserade.

Ofta hittar jag mig själv vid väggen och kan inte annat än att ta itu med det som behöver tas itu med. Många gånger vet jag inte ens hur jag kom dit och när jag började backa. Kanske var det vid den första glimten av något som jag förstod att jag behövde göra men inte ville. Skjut upp, skjut upp sa mitt sinne förmodligen till mig. När jag väl står där blir det minsann gjort och det snabbt också.

Jag håller även med om det som Dana säger att “..motstånd hjälper oss att forma vår önskan, det där som vi har samlat på oss sedan nymånen till fasen som är nu.” I motståndet kan vi hitta det vi verkligen vill. Är det värt det helt enkelt?

Vårt fokus vänder nu från att vara mest inuti oss till att vändas utåt. Allt det som vi kämpade med i de första två faserna är vi nu utmanade att lösa, att gå förbi, negligera, ta oss igenom eller backa. Gå vidare genom att stå på våra egna två ben eller ska vi stå på gamla vanor och mönster som alltid annars har hållit oss tillbaka?

Skorpionens energi är intensiv, stark och skrämmande. Ibland. Glöm inte det ordet. Ibland. Glöm inte heller att fråga dig själv, vem är den skrämmande för? Den du var, den du är eller den du ska bli?

Skorpionens sting kan döda men den energi som finns här i detta tecknet finns inte bara på marken, den finns också i skyn. Där har den Örnens perspektiv. Där reser sig den över och tar det högre perspektivet. Just nu i den här månfasen kan vi bli överväldigade av känslor och få behov av att attackera med allt det gift vi har i gadden eller så kan få en överväldigande lust att skapa luft mellan oss så att det skapar perspektiv på det som gäller. Men det är inte allt som denna månfas kan ge. Den kan även ge..absolut ingenting. Den kan gå oss förbi, vi noterar absolut ingenting.

Alla perspektiv är bra beroende på hur vi väljer att se på dem och för mig just nu är väggen ett bra perspektiv. Jag behöver ha den där för att kunna ta itu med det jag har framför mig just nu.

Men…som allt annat finns det olika versioner av samma sak. En vägg kan också bli det som är mellan oss och friheten. En vägg kan vara den mur som skiljer dig från resten av världen. En vägg kan vara fullständigt omöjligt att komma förbi eller komma igenom, en vägg kan vara det som stänger inne. Vi behöver också komma ihåg att ett motstånd inte alltid är en vägg som är ogenomtränglig. En vägg kan vara ett fängelse, en sjukdom, en familj, en vägg kan vara precis vad som helst som vi ser, upplever och som faktiskt också är omöjlig att ta sig bort ifrån.

Är din vägg solid eller ej? Är ditt motstånd ett yttre eller ett inre? Är det skapat av andra eller av dig själv? Kan det för dig då och då vara det bästa som hänt dig att du står där med ryggen mot väggen och är tvingad att välja och hitta det vi verkligen vill?

Artemis – absolut inte en pojkflicka

Tomboys – Pojkflicka

Om vi sätter oss in i vad Gudinnan Artemis symboliserar för oss och vilken bild som målas upp i vårt inre när vi hör om Artemis som arketyp så tror jag att många skulle säga att hon är en riktig Tomboy hon. Idag kanske inte lika många skulle säga det högt åtminstone inte lika högt som våra mödrar skulle gjort och idag kanske inte lika många heller skulle hålla med i den beskrivningen åtminstone så vill man inte förknippas med någon som skulle säga något sådant. Trots att vi kommit en bit på väg när det gäller att se en person utifrån just den personen utan att jämföra så finns våra ärvda arketyper inom oss och styr oss långt mer än vad vi tror. Och det gäller självklart också Tomboys eller att vara en pojkflicka som vi kanske säger här.

atalanta1Det finns ytterligare en myt som bär på samma kvalitéer som Artemis har. Det är den om Atalanta som inte var en Gudinna utan hon var mänsklig. Man menar att hennes historia börjar med att hon blev utsatt i skogen av hennes far som var ytterst besviken på att hon inte var en son. Till hennes lycka blev hon omhändertagen av en björn som tog henne till sig och lät henne växa upp under hennes beskydd. Man menar att det var Artemis inom henne som gjorde att hon överlevde. Atalanta blev en ypperlig jägare och naturen var hennes domän. Hon var verkligen vad vi idag (eller igår) skulle kalla för en pojkflicka. Hennes namn kom också ifrån det Grekiska ordet atalantos, som betyder lika i vikt. 

Atalantas far fick så småningom höras om henne och hennes “stordåd” och tog tillbaka henne till sitt rike. Atalanta gick med på detta så länge som hennes far lovade att hon skulle få förbli en jungfru. Så småningom ändrade sig fadern och ville att hans dotter skulle gifta sig. Atalanta gick med på det under förutsättning att hennes blivande man kunde slå henne i en sprintertävling. De som förlorade skulle offras. En man kom på en smart lösning och vände sig till Gudinnan Afrodite om hjälp. Afrodite, som tyckte att det där med att vara jungfru inte var så lyckat hjälpte mannen genom att ge honom tre förgyllda äpplen.
Loppet började och det dröjde inte länge förrän Atalanta var en bit före mannen, i det här läget slängde han i väg det första äpplet. Atalanta blev nyfiken och kunde inte motstå detta gyllene äpple utan atalanta2stannade till och tog upp det. Under tiden kunde mannen springa ifatt och kom förbi. Snart nog var Atalanta ikapp och förbi honom igen. Den här gången kastade han det andra äpplet förbi och åt sidan in i buskagen så Atalanta, som stannade till igen, nu fick uppehålla sig lite längre för att få tag på äpplet. För den andra gången kom Atalanta ikapp och sprang förbi mannen. Nu kunde mannen ana att målen var inom räckhåll och han slängde iväg det sista gyllene äpplet in i buskarna så att Atalanta skulle få leta en extra lång tid. Atalanta såg äpplet och tänkte först springa i mål eftersom hon såg det framför sig men hon kunde inte motstå utan vände om och letade reda på äpplet i buskarna. Detta var det som avgjorde att mannen nu vann och Atalanta förlorade vadet och fick ta steget att gifta sig med mannen.

Atalanta bar Artemis egenskaper inom sig. Och som kvinna med dessa egenskaper blev hon utmanad på många olika sätt. Att vara jungfru som innebar att vara sig själv nog och psykologiskt hel var inte uppskattat, något som fortfarande inte är uppskattat och absolut inte accepterat. Som jungfru, om vi använder oss av den ursprungliga betydelsen, kan man vara oskuld eller inte oskuld, man kan vara ung och man kan vara gammal, inte något av detta har någon betydelse. Att vara jungfru har med ett inre förhållningssätt att göra. Det handlar om att vara hel.

Att bli kallad för tomboy eller pojkflicka innebär att vi fortsätter bedöma oss själva utefter egenskaper som vi ger till olika kön. Som pojke är man intresserad av vissa saker och som flicka är man intresserad av andra saker. Som pojke beter man sig på ett sätt och som flicka på ett annat. Underligt nog har vi inte, vad jag vet, något välkänt namn för flickpojke. För att bli kallad pojkflicka innebär inte med automatik att man är lesbisk även om många gärna vill ha det till det också, inte som man menar att en pojke som beter som en flicka är bög i alla fall.

Gudinnan Artemis och Atalanta kan idag hjälpa oss att komma tillbaka till de egenskaper som vi har inom oss som kvinnor. Inte till de egenskaper som vi gärna vill ha till manliga utan till de egenskaper som vi har inom oss som vi förtryckt under flera tusen år. Den växande månen och dess energi hjälper oss att ta fram något som redan finns inom oss. Inte något som vi behöver plocka in från yttre påverkan.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder: jag har inte lyckats hitta ko more...

Växande Måne – Uttråkad

Johfra-Bosschart-Capricorn-painting Uttråkad?

Vi befinner oss i första månfasen efter nymånen, den växande månens fas. En period av några dagar då vi då kan uppleva hur meningslösheten tränger på oss. Ingenting verkar vara roligt, allt som vi blir erbjudna låter torrt och oerhört tråkigt.
Underligt eftersom det bara för några dagar sedan bubblade av energi och lust att göra saker?

Det är inte bara frånvaron av lust som gör att livet plötsligt blir tråkigt, vi kan bli uttråkade av andra orsaker också. Dana Gerhardt, astrolog, menar bland annat att vara uttråkad kan ses som ett försvar. När jag har funderat över detta kan jag absolut se det på samma sätt.

Att bli uttråkad kan vara ett försvar för att man inte förstår det man håller på med, eller för att man inte vill eller vågar dyka djupare in i det man gör. Det är lättare att bli uttråkad och bara släppa det man håller på med.

Månfasen startar upp med Stenbockens tecken. Ett tecken som i sig i många ögon ses som “tråkigt”. Men precis som upplevelsen att det inte händer någonting och känslan av att vara uttråkad som ett försvar så ser man bara då ytan. Vi behöver agera och gå djupare för att se vad som döljer sig bakom fasaden.

Stenbocken är ett djur som har rykte om sig att vara väldigt målmedveten och enveten. Säker på fötterna tar den sig upp till toppen, med ett ansvar för sig själv likväl som för andra är den noga med vad den sätter sina fötter på vägen upp.

För många kan ju då detta vara en energi som påminner dem om att bli uttråkad. Här finns synbart inte den energi som vi brukar känna igen som roligt, häftigt eller spännande.
För att undersöka denna månfas som för många då kan tangera att bli uttråkad kan det vara värt att titta närmare på Stenbocken och de associationer som detta kan ge.

Visst är det så att vi behöver ta hänsyn till alla de symboler som talar om att vi kan bli alltför stela i vårt sätt att förhålla oss till världen. Men om vi tänker efter lite djupare så innebär det ganska mycket flexibilitet för att kunna ta sig upp ( vilket är stenbockens instinkter ) på en brant bergsvägg. Kroppen behöver balansera och hoppa på de mest konstiga formationer och detta gör Stenbocken utan problem. Även om du inte ser det på denna bild så är också tecknet för Stenbocken oftast en “sjöget”. Stenbocken har alltså en fisksvans i sin symbolbild.
Vi behöver alltså gå lite djupare och inte bara glida över ytan och förutsätta något. Vilket också gäller vår egen känsla av att bli uttråkad. Vad ligger egentligen bakom denna upplevelse? Vad kan du ta till dig?

Själva klippan, stenen är också en stor del av detta tecken. Stenbocken är ett jordtecket och den jord som Stenbocken står på är stenen. Stenen har i alla tider varit ett viktigt inslag. Av sten bygger vi solida strukturer såsom våra städer, våra hem. I en av de Grekiska myterna är stenen grunden för mänskligt liv och Jesus sa till Petrus: ” På denna klippa kommer jag att bygga min kyrka…” Peter vars namn kommer från “Petra” som betyder klippa i sin tur.
När vi gräver hittar vi många intressanta symboler som är värda att fundera över. Stenbocken är ju ingenting som vi egentligen sätter ihop med tro rent generellt men här gömmer sig många fascinerandeSisyphos detaljer.

Jag kommer också att tänka på Sisyfos, en man som blev bestraffad med att skjuta ett klippblock uppför ett berg. När Sisyfos väl var uppe på toppen rullade klippblocket ner på andra sidan och han var tvungen att börja om från början. Detta har i många olika situationer varit en metafor för livets meningslöshet. Och prata om att bli uttråkad. Göra samma sak hela livet.
Men Sisyfos lurade Zeus som gett honom straffet. Han skapade sin egen mening med livet. Han gjorde helt enkelt detta att skjuta upp stenen till toppen som sin mening. Han blev lycklig och lurade på så sätt Zeus på straffet.

Jag förenklade berättelsen en hel del, den handlar också om att förlora tron eller att inte ha en tro på något större eller mer i livet än det vi själva kan skapa. Det handlar också om att skapa meningsfullhet, att vara i nuet, att behålla sin balans och att skapa värde i sitt arbete. Någonstans i berättelsen kan man också fundera över om det är så att det trots allt kommer in touch av att tro på något högre.

Du kan själv leta reda på berättelsen som heter “Myten om Sisyfos” och är av Camus.

Jag tittar också tillbaka på Nymånens egenskaper för denna måncykel och hittar då Gudinnan Hestia. Hestia som i sig står för fokus. Som står för balans och att hitta sitt hjärta och leva efter detta. Tittar man på detta sättet så är denna månfasperiod som vi är inne i nu en viktig bit för oss. Kan vi hitta en mening, något mer i det som vi gör varje dag? Kan vi acceptera den situationen vi befinner oss som något bekvämt och som en situation där vi behöver vara i?
Kan det vara så att jag letar efter något mer där det inte finns något mer? Eller ser jag inte min situation klart, försöker jag komma ifrån något som jag inte vågar se?

Finns det något här i symbolen för Stenbocken, för Sisyfos, för klippan och för Hestia med den geometriska figuren som står för nollpunkten som kan ge dig ett svar på den situationen du just nu befinner dig i?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Johfra-Bosschart-Capricorn, tumblr.com

Månen – växande fas

Moon-Phases

Det här är fasen från 45 grader till 90 grader. Ljuset från solen reflekteras av månens yta som stadigt växer.

En fas som man då och då kanske får en släng av “tråkighet” i enligt astrologen Dana Gerhardt. När jag tänker igenom tråkighet och vad den upplevelsen har inneburit för mig själv så påminner den mig om en box. En box där det finnas möjligheter att göra olika saker och även möjlighet att tänka. Jag kan till och med se de saker som jag kan göra något med men det finns en otålig tråkighetskänsla som gör att allt detta har en seg dimma över sig. Och de där tankarna som borde vara energiska och fylla av rytm består enbart av ett ihärdigt trummande i en entonig takt – tråkigt, tråkigt.

boxDet blir för jobbigt och för krävande att göra något med det jag redan har, för slitsamt att fortsätta med det som redan är påbörjat, framförallt om de har lite problem inbyggt i sig. Det har ju under flera dagar kommit massor av nytt och härliga impulser (nymånen) och plötsligt så sitter jag här helt fast i den här boxen.

Lusten och behovet av att komma ut ifrån den här boxen gör att man inte stannar till i upplevelsen som är just nu. Samma upplevelse som när otåligheten i kroppen gör att du inte vill sitta och lösa ett problem som verkar omöjligt (känner någon igen sig från skolarbetet kanske?), samma otålighet som gör att tankarna stelnar i det som kommer att bli ett fängelse som du själv skapar.
Det ligger i tiden att vilja ha snabba lösningar och tusen intryck hela tiden.

Det är alltså i den här fasen du får en möjlighet att lära dig växa igenom att stanna till och fundera på de element du redan har. Att fundera över hur du själv kanske är den som stoppar flödet och hur du själv väljer dina egna bojor.

Dana Gerhardt säger så här:

Med för mycket vilja och inte tillräckligt mycket reflektion kommer vi att förkasta budskap från vår omgivning som inte relevant eller dumt. För mycket mottaglighet och vi kommer att glömma vad tiden är till för, den kreativa potentialen kommer att glida genom våra fingrar. Som bäst kommer denna växande fas ge oss en gradvis fokusering och en skärpning av vår intention.

I den här fasen kan vi lätt tycka att ingenting händer. Vi tycker att vi sliter och sliter, förkovrar oss hela tiden men flowet kommer inte som vi har tänkt oss. Men är det inte så att vi inte lägger märke till all utveckling som sker?

Det här påminner mig om den förvåning jag själv kan känna när jag plötsligt ser någon jag inte sett på länge. Ett barn har plötsligt växt om mig eller ett hår är inte kort utan långt nedanför axlarna. Saker förändras och växer även om jag inte har det framför ögonen hela tiden. Precis så ser jag på perioden “då-inget-händer”. Plötsligt så finns den där framför mig, fullt synlig.

we-are-the-things-that-go-bump-in-the-night-that-you-cant-see-mike-mcmurray

Mike McMurray

Jag kan också känna igen det här ifrån att man inte stannar till och försöker fundera över vad det egentligen är som händer. Man reagerar enbart på den här otåligheten eller känslan av att ha tråkigt. Att inte stanna kvar och undersöka sin egen reaktion är för att man är rädd för sitt eget inre spöke skulle Dane Rudhyar säga. Detta spöke är också aktivt när man tycker att man gör allt i sin makt för att komma framåt men ständigt upplever att man misslyckas. Man blir kvar på samma jobb, samma plats och under samma förutsättningar som alltid.

Vad är det då som håller tillbaka, vad finns i väggarna i den box man står i? Det är detta spöke som Dane Rudhyar pratar om. Det är rädsla, motstånd och aggression, det är också frusna känslomässiga vanor som härstammar från kulturen och familjens mönster och traditioner.

“Spökena vaknar av samma dröm som driver dig framåt”, säger Dana. Du vill ha ett annat liv än dina föräldrar och vill bryta mönstren från barndomen. Men spöket är inte så säker på det. Ditt liv blir då ett slagfält där det förflutna kämpar emot framtiden.

Och visst är det så att stora drömmar också väcker stora rädslor och tveksamhet.

Att befinna sig i denna månfas är att precis ha kravlat sig ur jorden. Det är inte längre ett frö men inte heller en fullväxt planta. Du är lika beroende av att får ljus o näring av omgivningen som du är av att rötterna ska vara starka och hålla fast i grunden. Hur mycket klarar jag av att sträcka ut mig utan att stammen släpper taget?

För att upptäcka väggarna i denna box behöver du stanna till vid tråkigheten och upptäcka detta spöke som är osynligt i de flesta fall. Vi behöver konfrontera och för att göra detta behöver vi se. Vi kan inte låta egot surra omkring oss obemärkt. Resultatet av detta blir bara att vi står där en dag i försvar och rättfärdigar oss själva och vårt beslut att inte göra något eller att vi låter vår otålighet föra med oss på en annan väg som inte är detsamma som till vår dröm.

Att vara född då denna växande månfas var aktuell innebär mycket av det som jag skrivet här ovan. Det är personer som oftast har ett mål och en dröm om deras liv. De vill också bryta mönster och åstadkomma nytt. De vill förändra och kan förändra genom gåvan att sträcka sig upp och ut men ändå ha kvar rötterna. De gör sina förändringar i omvärlden utan att skapa utanförskap och riva ner. För att växa upplever förmodligen dessa personer samma process som en planta gör för att växa sig stark. Den ansas och klipps ner gång på gång allt för att nå målet – överlevnad och styrka.

 

The first and most important effect of a living mythological symbol is to waken and give guidance to the energies of life. It is an energy-releasing and –directing sign, which not only “turns you on” … but turns you in a certain direction…

Joseph Campbell

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Mike McMurray inspiration av more...