Myter & Mysterier

Tolfti dagher (iula) – Twelve Days of Christmas

04day-300x29212 dagar av jul

28;e december och Värnlösa Barns Dag.

Eller menlösa barns dag som den kallades fram till år 2000. Man ändrade dagens namn på grund av att det i folkmun inte längre hade den betydelse som menlösa ursprungligen hade.

Menlös betyder “utan skuld“, “oskyldiga” vilket jag i och för sig tycker är ett bättre uttryck än “värnlös” som betyder “som ej kan skydda sig eller försvara sig“. Det kan ju i och för sig inte barn det heller.

 

Dagen är till minne av de barn, pojkar, som dödades då Herodes blev rasande då hans holyinnocentsgiottodibondone“stjärntydare” hade lurat honom och han lät döda alla pojkar under 2 år i ett försök att komma åt Jesusbarnet. Man firar också att Jesus kom undan detta mordförsök i kyrkan.

Själv tänker jag på hur lätt det är att oskyldiga får lida när någon blir besatt av tankar, idéer och rädslor. Misstänksamhet, avundsjuka och svartsjuka gör att även de som är utan skuld får del av ett agerande av den som är “fångad” av dessa känslor. Jag tänker även på alla barn som får lida då föräldrar inte kommer överens trots att dessa inte har någon skuld i det som händer. Barn som får utstå våldsbrott, övergrepp och smärta då vuxna inte klarar av att hantera sin egen situation. Barn som i dessa jul/helgdagar lever i en ständig skräck då föräldrar inte klarar av att vara nyktra.

Jag tänker helt enkelt på alla de barn som någonstans lider även om de är utan skuld i det som händer. Jag tänker också på att det enbart är 29 länder i världen som har ett förbud att aga (misshandla) barn. ( åtminstone 29 länder 2012 ). Skrämmande låga siffror.

 

Den här dagen var en helgdag fram till 1772 då det bestämdes att Sveriges befolkning hade alltför många helgdagar och den togs bort.

Som så många andra underliga motsatsuttryck har denna dag det också. Det var dagen så man gav barnen stryk. Åtminstone i England då man idag väckte barnen genom att piska dem så att de skulle komma ihåg betydelsen av denna sorgliga dag. Den tradition levde åtminstone kvar fram till 1700-talet.

Det har även funnits traditioner som säger att det varit tillåtet för barnen att slå sina föräldrar denna dag. Man har bytt auktoritet helt enkelt. Även i klostren hade man en tradition att den yngsta munken och den yngsta nunnan fick vara abbot och abbedissa för en dag.

bad-luck-wallpaper-448x282Dagen är på grund av sin historia också förknippad med otur. Detta är inte en dag man påbörjar nya affär etc. Ludvig XI arbetade aldrig den här dagen, han hade inte diskussioner som gällde affärer och Edward IV kröning ska ha skjutits upp en och ska ha ägt rum på måndag istället för söndag eftersom söndagen var den 28 december.

Extra oturligt ska det ha varit att gifta sig idag. Och fortfarande i dag sägs det att man ser dagen som en otursdag.

Den fjärde strofen av julsången ” Twelve Days of Christmas” där starten är i det första inlägget är;

On the 4th day of Christmas my true love gave to me…

Four Calling Birds


The Four Gospels: 1) Matthew, 2) Mark, 3) Luke, and 4) John, which proclaim the Good News of God’s reconciliation of the world to Himself in Jesus Christ.

 Den esoteriska kristna tolkningen av de heliga tolv dagarna påbörjades igår.

Idag är det stjärntecknet tvillingarna som uppmärksammas.

Lärjungen Tomas (hans tvivel och hans naturliga för det dödliga sinnet)

Bibelmeditationen är;

Var stilla, och vet att jag är Gud.

-Psaltaren 46:10

den-gamla-svenska-bondepraktikan

Enligt Bondepraktikan så blir vädret i april såsom det är idag den 28;e december.

Värna om våra barn och låt dem få behålla sitt barnasinne. Låt dem få vara trygga och vara barn.

bad

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: giottodibondone, wallpaper

Tolfti dagher (iula) – The Twelve Days of Christmas

03-day1-300x300Julens tolv dagar.

Detta är den tredje dagen av dessa. Den 27;e december och detta är Saint Johns dag.

Ju mer jag läser om dessa dagar, desto mer uppenbarar det sig intressanta saker,  :) men jag börjar med Saint Johns betydelse.

Saint John var den enda aposteln som inte dog en martyrdöd utan dog av ålder runt år 100 e Kr.

Hans symboler är; Örnen, bägare och boken.
Beskyddare av: konsthandlare, författare, bokbindare, bokhandlare, brännoffer, redaktörer, målare, giftoffer, tryckerier, förlag, forskare, skriftlärda, garvare, teologer, sättare, och författare.

Det sägs att han fann tron på Jesus tidigt och att han förmodligen inte var mer än runt 18 år då Jesus dog på korset. Att han stod Jesus nära visar sig exempelvis under “the Last Supper” där han enl (John 13;23) skulle ha lutat sig mot Jesus bröst. Han var den enda av apostlarna som var närvarande under Jesus korsfästelse och när Jesus såg honom vid foten av sitt kors anförtrodde Jesus John att värna över Maria Magdalena. John var också den första att tro att Jesus hade uppstått från de döda.

 

Om du har följt denna serien från dag ett så vet du att texten i “Twelve Days of Christmas”  anses härstamma från de dagar då kristna blev förföljda. I texten gömmer sig budskap från katekesen så att unga kunde lära sig innebörden av kristendomen.

On the 3rd day of Christmas my true love gave to me…

Three French Hens
The Three Theological Virtues:  1) Faith, 2) Hope, and 3) Love

(1 Corinthians 13:13)

Dessa tolv dagar efter Jul ansågs vara heliga och alla har en djup andlig meningsfull innebörd. Vissa anser också att det under dessa dagar var extra lätt att vandra mellan världarna och kontakten med de som har gått före är väldigt nära.

Man säger också,  att det som man i mytologin kallar “The Wild Hunt” äger rum under den här tiden mellan jul och den tolfte dagen. The Wild Hunt bestod av jägare med hästar och hundar, de var dödathe-wild-hunt-aasgaardreien_peter_nicolai_arbo_mindre-300x202 eller féer som samlade upp osaliga andar. Den kunde också bestå av legender som Odin, Kung Arthur med mera. Man ansåg att dessa föregick katastrofer eller krig och om man som dödlig så denna grupp riskerade man att plockas med till de dödas rike.

I olika regioner finns olika berättelser om The Wild Hunt.

Under Jultiden ansåg man att de döda var extra när som sagt och inom många olika kulturer försökte man blidka de döda så att de skulle vakta och också förse dem med goda skördar under året. I Norge sparade man exempelvis en skärve hö på gärderna för att hästarna i the wild hunt skulle ha något att äta. Man satte även ut mat och godsaker så att de döda skulle bli nöjda och känna att de var en del av gemenskapen.

den-gamla-svenska-bondepraktikanI vår bondepraktika kan man läsa att man av dagarna mellan 25 december och den 5 januari ( 12 dagar efter Jul ) kan sluta sig till hur väderleken ska vara under det kommande året. Sådant väder det är idag den 27;e ska det alltså bli i mars. Det bådar inte så gott här i Göteborgsområdet i alla fall då det blåser och regnar.

I en esoterisk kristen tolkning av julen av de “heliga 12 dagarna” ser man varje dag som ett stjärntecken från zodiaken. De har även placerat in de 12 lärjungarna inom varje dag och ett citat från bibeln som man kan meditera på.800px-zodiac_and_the_christ

Den 27;e december tillhör oxen, lärjungen är Andreas och står för ödmjukhet.

Bibelmeditationen;

Se, jag gör allting nytt.

-Uppenbarelseboken 21:5

( Bilden till höger är en zodiak från 1600-talet med Jesus i mitten )

Tolfti dagher (iula) – The Twelve Days of Christmas

02day-300x283 Julens 12 dagar och idag är det den andra av dessa.

Den 26;e december är St. Stephans dag.

St Stephan är den första kristna martyren.

Det sägs att han full av tillit och den heliga ande att när han pratade inför folket kunde ingen motstå den visdom och den anden han pratade om. På grund av att han predikade Kristi lov blev han anklagad för hädelse av det judiska rådet och blev stenad till döds ca 35 e Kr i Jerusalem.

Stephan är skyddspatron för hästar, kuskar, stalldrängar, stenhuggare, skräddare, vävare och timmermän. Och visst börjar vi nu känna igen det här? Stalledrängar?!

Idag har ju både Stefan och Staffan namnsdag här i Sverige och det finns en sammankoppling mellan vår Staffan Stalledräng och Stephan. Visan ska ha sitt ursprung ifrån att Sankt Stephan såg Betlehemsstjärnan och hade skyndat till Herodes för att förkunna att Judarnas nya konung var född.

Staffan Stalledräng är en legendvisa och från början var den inte alls ihopkopplad med Lucia utan sjöngs den 26;e december, Staffans dagen. Den sägs ha sina rötter i de förkristna hästriterna.

Staffan (Sankt Stephanos) var hästarnas skyddshelgon i den kristna tron och dagen Staffan stalledräng(eller natten) ägnades åt kapplöpningar med olika inslag, som till exempel att prästen välsignade hästarna eller att man red ikapp till en källa som ansågs ha magiska egenskaper, där hästarna vattnades för att skänka dem hälsa och styrka under det kommande året. ( wikipedia.org )

Det finns även en annan Staffan som är inblandad i detta. Vår helige Staffan.

Det enda vi kan vara någorlunda säkra på när det gäller helige Staffan är att han ska ha konverterat i Tyskland. Han kom att bli präst och biskopsvigd och sedan sänd tillbaka till Norrland i Sverige som missionär. Detta gjorde honom till Norrlands apostel. Med stort mod begav han sig till detta kalla land. Då han farit norr om Hälsingland på en missionsresa blev han jagad av en del nordbor tillbaka mot söder. Det sägs att en del kände sig hotade, ty överallt där han drog fram samlades stora folkmassor som genast efter att ha hört honom predika bad om dopets sakrament. Han jagades i den kalla vintern genom den tjocka snön och skall vid närheten av Fors i Hälsingland fått sätta livet till på grund av dödsbringande pilar och stenar.

När det kommer till den visan som jag skrev om i det första inslaget är den andra versen så här;

On the 2nd day of Christmas my true love gave to me…

Two Turtle Doves

The Old and New Testaments, which together bear witness to God’s self-revelation in history and the creation of a people to tell the Story of God to the world.

I England kallas denna dag även för Boxing day. Något som även detta har sina traditioner långt tillbaka, man tror att det härstammar från den Grekisk-romerska Saturnia där det var vanligt att man under en dag släppte slavarna fria. Slavar fick äta och umgås som fria folk och fick gåvor från sina herrar.

Under boxing day, fick tjänarna mat och gåvor i lådor eftersom de varit tvungna att arbeta på juldagen. Idag finns det en tradition att man delar med sig till de som inte har något. ( vilket i sig hör ihop med Sankt Stephan som delade med sig och gav till de som inte hade någon tro så att de blev rika i anden )

boxing_day-300x201

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Tolfti dagher (iula) – The Twelve Days of Christmas

1-dagenJulens tolv dagar.

Beroende på var du bor börjar dessa dagar räknas den 25;e eller den 26;e. Dagarna leder fram till vår trettondagsjul, 6 januari också Epifania (inom den kristna tron).

Epifania betyder uppenbarelse, ses också som avslöjande och det hänvisar tillbaka till “de tre vise männen” ( även om inget sägs om tre vise män, snarare tre gåvor ) och dagen då dessa gåvor överlämnas till Jesus.

Vad dessa dagar härstammar ifrån finns det lite olika förklaringar för och att det handlar om de olika kalendrarna (tideräkning) är helt klart.

Det finns även en sång ” The Twelve days of Christmas” som enligt vissa skulle vara ett “arv” från 1600-talets England och “hemligt” sätt att lära ut katekesen under tider då kristendomen var förbjuden. Andra menar att det inte finns någon grund för detta, men ingen av sidorna har något verkligt bevis för att det skulle vara så eller inte vara så.

Den första strofen i sången lyder; …..

On the 1st day of Christmas my true love gave to me…

A Partridge in a Pear Tree


The partridge in a pear tree is Jesus the Christ, the Son of God, whose birthday we celebrate on December 25, the first day of Christmas. In the song, Christ is symbolically presented as a mother partridge that feigns injury to decoy predators from her helpless nestlings, recalling the expression of Christ’s sadness over the fate of Jerusalem: “Jerusalem! Jerusalem! How often would I have sheltered you under my wings, as a hen does her chicks, but you would not have it so . . . .” (Luke 13:34)

 

Om man bortser från denna sång är den första dagen firandet av Jesu födelse. 

Själv väljer jag att se denna dag som en möjlighet att fundera över på vilket sätt Jesu födelse har påverkat mig. Oavsett om vi tror eller ej är vi påverkade genom tradition av dessa värderingar.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Att vara i gränslandet – livmoder eller grav

Under årens lopp har jag flera gånger fått frågan vad man ska göra när man befinner sig i någon form av tillstånd där ingenting händer. Häromdagen kom jag att tänka på detta igen när jag tänkte eller snarare kände igenom den situation jag själv befunnit mig under den sista tiden.

Jag har alltid sagt att det är just när man upplever den där tomheten, när kroppen och sinnet är rastlös, det är då som det händer som mest. Är det inte så att när man plötsligt upptäcker att man inte är kvar i den där fasen, ja då har man plötsligt en ny syn på omgivningen, nya tankar och helt enkelt ett nytt perspektiv?
Som larvens väg till fjäril. Helt innesluten utan kontakt med något, tillsynes orörlig, händer det massor. När puppan brister kommer det upp något helt annat än det som kröp in. Eller rättare sagt det har skett en transformation, det som varit finns fortfarande kvar även om vi nu ser det som något annat.
Och så är det många gånger för oss också, vi känner och tänker på ett sätt när vi går in i puppan och när vi kommer ut har vi omvandlat det till något annat.

tecknad-utv-larv-puppa-fjaril

Jag brukar se det som att det som vi kan kalla larvstadiet är en del som vi lägger i vår underjord, långt djupt i vårt undermedvetna lagras det där. Hur vi sedan ser oss själva beror på hur vi accepterat vårt larvstadium. Vill vi inte veta av den delen alls, tycker det är anskrämligt och gärna blunder för den delen, ja då kan vi få en tuff tid som fjäril.

Kanske är det en aning långsökt för många att få ihop den historien med att vara i gränslandet och med livmoder och grav men för mig finns det en hel del känslomässiga likheter.
För mig har myten varit till stor hjälp när det kommer till processen att förstå och acceptera och då gäller detta egentligen alla typer av förändringar. Och jag kan nog tycka att jag har tur som har myterna till hjälp, eller min erfarenhet att arbeta med mig själv och andra, både känslomässigt och psykologiskt. För läkarvården har enbart sett till den fysiska läkningen och inte på något sätt nämnt någon form av psykologisk hjälp när det gäller min sista erfarenhet av att befinna mig i gränslandet.

persefone

I myten om Persefone, dotter till Gudinnan Demeter, blir hon kidnappad av Guden Hades, underjordens Gud. Plötsligt och helt utan förvarning blev hon kidnappad en dag när hon var ute och njöt av alla de vackra blommorna i naturen.
Och precis så kan det upplevas när vi råkar ut för något väldigt omvälvande. Det kan vara en livshotande sjukdom, en olycka, dödsfall eller liknande som gör att vi dras ner till något som kan liknas vid underjorden. Ena stunden njuter vi av livet och i nästa befinner vi oss i fullständigt mörker.

Vi befinner oss i en omgivning som vi inte befunnit oss i förut, allt är främmande och framförallt skrämmande. Maktlösheten kan lätt börja sätta bo i oss och vi uppfattar Hades som vår fångvaktare ända tills döden kommer för att hämta oss.

Och här någonstans kan vi lätt falla för frestelsen att känslomässigt falla till föga för maktlösheten.
Tittar vi vidare på myten om Persefone så ser vi snart att hon till en början är helt förskräckt över att befinna sig där tillsammans med Hades. Hades å andra sidan är djupt förälskad och gör allt vad han kan för att få Persefone att besvara hans känslor. Något han inte lyckas med, åtminstone inte till att börja med. Persefone saknar sin mor Demeter alldeles vansinnigt mycket. Hon har i hela sitt liv varit beskyddad från alla erfarenheter som skulle ha inneburit någon känslomässig turbulent. Hon har ägnat sin tid med att roa sig med nymfer och njuta av naturen. Ju längre tiden går i underjorden desto mer avstånd får hon från sin moder och börjar då också upptäcka andra känslor. Hon börjar plötsligt se saker ur ett annat perspektiv och inte bara genom sin moders ögon.
Under hela tiden har hon vägrat äta något i underjorden, av rädsla, straff eller om det var så att hon visste att om man åt något i underjorden var man tvungen att för evigt stanna där, är svårt att avgöra. Till slut var det i alla fall så att Hades var tvungen att släppa taget om Persefone på grund av att Gudnnan Demeter, som också styrde över gröda och naturen, sörjde så mycket att hon inte tillät någon gröda växa på jorden. Innan Hades lät Persefone följa med Hermes, som både var budbärare och vägvisare, upp till sin mor igen bjöd han henne på några granatäpplekärnor. Detta var något som Persefone tog emot, vilket i slutändan innebar att hon var tvungen att återvända till underjorden en del av året. Den del som Persefone nu tillbringar i underjorden är den tid vi kallar för vinter.

Under en period kan vi lätt hamna i den situationen att vi ger upp, vi anpassar oss till mörkret och ser det som att detta kommer att vara vårt hem hädanefter. Där jag befinner mig nu känner jag igen mig i Persefone. Plötsligt hände något som jag inte var förvarnad för och jag befann mig i gränslandet. Med läkarnas hjälp tog jag ett steg tillbaka och jag befinner mig nu på livets sida. Fortfarande i mörkret behövde jag välja om det mörkret befann sig i en livmoder eller om det var i en grav.

Jag skulle lätt kunna välja graven eftersom den vård vi får idag enbart är inriktad på den fysiska delen. Tyvärr tror jag att det är på samma sätt för många som haft någon form av traumatisk upplevelse. Vi ser till den fysiska och inte den psykiska, åtminstone inte samtidigt och vi ger det inte samma värde. Utav Jean Shinoda Bolens böcker lärde jag mig att ordet “kris” bestod av två olika element, fara och möjlighet. (Antikt Kinesiska)

Jag väljer idag att se nuet som en möjlighet, som en livmoder istället för en fara, en grav. Även om jag fortfarande befinner mig i underjorden så vet jag att delar av mig kämpar för att få upp mig till ytan. Min inre moder kräver min närvaro, jag behövs för att det ska växa och gro. Jag väljer att inte ge efter för rädslan, jag väljer att andas istället för att hålla andan. Jag accepterar att det som har hänt har hänt och jag väljer att se vad som händer utan mellanhänder. Jag väljer också att tro att det som kommer ut ifrån detta kommer att visa sig vara den vackraste fjäril någonsin. Även om jag kan tycka att inget händer så vet jag att min själ pratar med mig, ser till att jag vandrar på rätt väg och visar riktningen.

Jag är övertygad om att vi alla har något att lära när vi vandrar i vår egen tomhet. Någonstans där finns livet och någonstans där i tomheten skapas det som ska bli en gång.

 

Imbolc 2016

stbrigid2

Inom flera olika traditioner har det blivit mer och mer vanligt att man firar Imbolc. En tradition som ursprungligen kommer från Irland men att fira att ljuset och därmed också att våren återkommer är vanligt inom många olika traditioner.
För många kan det kännas lite underligt med ett firande just nu. Ute är det fortfarande snöigt och mörkt och det finns inte mycket som visar på att våren snart är här. Man behöver helt enkelt kika lite närmare för att se de små tecknen på att det vänt.
Jag tänker också att det oftast är omärkligt just i det ögonblick det vänder. Själva månfaserna har ju också den tendensen att vara omärkliga, se på fasen mellan mörkermåne till nymåne. Själva ögonblicket det vänder är inte synligt för oss, vi bara vet att nu vänder det. Jag kommer också att tänka på de stunder där vi går omkring med en känsla av att ingenting händer i livet och där vi efteråt vet att det var just i dessa perioder det hände som mest.

Som en graviditet, där i mörkret inbäddat i en varm trygg miljö växer den lilla. Sekund för sekund händer det något stort inom oss, något som vi inte kan se men likväl händer det. Samma sak är det med denna tidpunkt, nu och här sker det första tecknet på att våren närmar sig. Även om vi alla inte märker av det kan det vara gott att notera ögonblicket. Att göra något av det. Händelser som Imbolc eller mytiska berättelser får oss i kontakt med naturen. Vi får en påminnelse om varför dessa tusenåriga berättelser uppstod från början.

Myter är en av de broar som hjälper oss att förstå oss själva och vår omvärld. Den använder sig av sådant som vi alla har tillgång till och som vi också har gemensamt, bilder, känslor, mönster, symboler och möjligheter.

Det finns mycket med Imbolc som tillhör mytens värld men det finns också mycket som är verifierat, så som att Saint Brigid verkligen har existerat. Brigid är den Gudinnan som för många nu hör ihop med Imbolc. Hon var en flicka som föddes av en kvinna som tjänade en nobel herre. Nästan direkt efter hennes födsel såldes hennes mamma och hon själv växte upp med sin far. Ganska snart gjorde hon sig känd för sitt vänliga, glada och framförallt generösa sinnelag. Hon blev kallad till att tjäna Gud och när hon började att skänka sin fars tillgångar inklusive ett juvelbelagt svärd hennes far fått från Kungen blev hon sänd till sin mor av sin far. Hon fortsatte att skänka till de behövande och så småningom blev det att hon startade upp ett flertal församlingar. Det är flera mirakel som är förknippade med henne och hon är också en av de få kvinnor som verkade ha samma makt och påverkan som männen på den tiden ( runt 400-500 f Kr ).

Gudinnan Brigid är en av de största inom den Celtiska världen och har haft och har en stor påverkan även nu. Många grupper tar till sig henne igen och återupptar de ceremonier och myter som finns runt henne och Imbolc. Hon ses som en fruktbarhetsgudinna, vilket kanske inte är så konstigt när man tänker på hennes generösa personlighet. Fruktbarhet har med kreativitet och skapande att göra vilket också betyder att hon förknippas med poeter, artister och andra som skapar. För dessa är hon deras beskyddare.

Det sägs att när hon föddes så steg det upp en flamma från hennes huvud upp till himlen och med detta blev hon också förknippad med elden och hon var smedernas Gudinna. Hon är också väktare för naturen och därmed också för jordbruket.

När man tittar närmare på en myt som denna kan man inte annat än att bli förundrad över den rikedom av symboler som den erbjuder. Och hur mycket andlig kunskap den förmedlar. Hennes kontakt och beskydd av naturen och poeter med mera blir till ett tydligt budskap att vi behöver skydda vår inre kreativitet, vår inre fruktbarhet. Vi får också en påminnelse om att vi behöver vara generösa och ge av hjärtat för att kunna få. Hennes association med elden talar om detsamma för oss, den talar också om att det är viktigt att värna om vår eld, yttre såväl som den inre. Om vår flamma och glöd. Och var det något som hon visade med sina handlingar så var det att hon verkligen brann för något. Hennes fokus var riktad och den syntes och värmde många.

Imbolc var förr inte bestämt till en bestämd dag utan den följde naturen men idag är det ganska vanligt att den firas den 1 och/eller 2 februari. Förr brukade man baka och sätta ut detta utanför sin dörr under denna dag. Ett sätt att vara givmild och föda de som inte hade tillräckligt själva. Ett sätt att hedra Gudinnan Brigid. Idag när vi har så många som sitter och ber om en slant för att kunna få en matbit så kanske vi kan göra något gott för dem. Kanske inte baka och sätta ut men väl skänka en slant om vi har råd.

Den här dagen tänker jag fokusera på fruktbarhet. En promenad ute för att se vad naturen generöst delar med sig av. Jag tänker följa vad Joseph Campbell en gång sa om metaforer och myter; Förmågan att kunna se metaforer i de gamla myterna och sagorna öppnar oss för den rikedom som finns runt omkring oss. Hela världen blir till en helig bild.

Symboler för Imbolc och för Gudinnan Brigid är:

Snödroppen.

Svanen, för dess lojalitet (en partner livet igenom) och trohet. En svanfjäder sägs vara en stark amulett.

Flamman. Imbolc är en Eld festival. Elden står för kreativitet, värme, liv och beskydd.

Ormen. Den uppvaknande ormen som tar sig upp till ytan under den här årstiden. Även denna hör ihop med kreativitet.

Lamm. Imbolc är i början av perioden då lamningen är.

Brigids Kors. En traditionell eldshjuls symbol. En symbol som är vanlig på Irland. Man satte upp den ovanför dörren bland som beskydd. Historien bakom detta kors är att Brigid vandrade runt bland stugorna för att prata om Gud och Jesus. Hon kom till en sängliggande man som inte alls trodde på någon Gud och som var väldigt vresig och tvär. Hon satt där bredvid sängkanten och började lugnt prata med mannen och då det stack ut lite halm från madrassen drog hon ut dessa och började väva ihop något som så småningom blev till ett kors. Under tiden hon vävde ihop detta och berättade blev mannen lugn och tog emot budskapet som Brigid förmedlade. Sedan dess står korset för beskydd och för helande.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Allhelgonadagen- alla helgons dag – själarnas dag

GravljusAllhelgonadagen – Alla Helgons Dag – Själarnas dag

Det finns många namn för de dagar som nu ligger framför oss. Och kanske är de sammanblandade för många av oss.

Allhelgonadagen är alltid den 1 november.

Det är en helgdag som instiftades under 700-talet och som togs bort i slutet av 1700-talet. Ifrån början firade den katolska kyrkan sina helgon den 13 maj men eftersom man i flera förkristna trosföreställningar firade samma dag den 1 november så omformade den kristna kyrkan detta till Allhelgonadagen. När man upptäckte att fler och fler tände ljus för sina anhöriga den 1 november så tog man helt enkelt tillbaka helgdagen igen men nu döpte man om den eftersom Allhelgonadagen alltid funnits kvar som namn.

Alla Helgons Dag är nu en helgdag som firas den första lördagen i november.

I år kommer dessa två dagar ske samtidigt. “Lustigt” nog så förändrade ju kyrkan denna dag då de firade sina martyrer till den 1 november ( vad man kan tro i alla fall) på grund av att de förkristna trosföreställningarna firade sina döda då. Ett försök av kyrkan att “kristna” och att ta bort hädiska traditioner. Jag känner att de nog inte lyckades hela vägen eftersom det är vanligast att vi firar våra nära och kära som har gått över och inte de kristna martyrerna denna dag.

Under 900-talet instiftades det en Själarnas dag som inträffar den 2 november.

Detta är dagen då kyrkan ville att vi skulle fira/hedra våra bortgångna släktingar. Dagen försvann ur almanackan under 1500-talet men återkom runt 1980.

 

orda-cave3 Den här helgen kommer månen vara i fiskarnas tecken.

I mitt inlägg “Fullmåne i fiskarna” har jag ett citat som jag gärna vill lägga in här:

Cathy Pagano, astrolog, säger att:

Fiskarnas magi är hjärtats magi

Hjärtat vet sanningen, inte “hjärnan”.

“Vårt mentala medvetande presenterar våra möjligheter och val men hjärtat vet sanningen. Att vara i kontakt med vårt hjärta visar oss sanningen om vilka vi egentligen är. Hjärtat föder vår själ och sanning är den mat för hjärtat som vi behöver mest. Vad är din sanning? Vem är du? Vad är du kallad till att vara och göra?”

För mig blir det viktigt att länka ihop dessa rader och tankar med den här helgen. Oavsett om vi går till någon grav eller ej upplever jag att vi blir påverkade. Och många av oss har släktingar som har gått över som vi fortfarande inte riktigt släppt taget om. En av dessa anledningar kan vara för att vi inte riktigt förlåtit vare sig dem eller oss själva.

Varför inte då ta tillfället i akt och använda sig av den magi som fiskarna kan hjälpa till med under helgen. Att ta kontakt med hjärtat helt enkelt. Ditt hjärta vill ditt bästa och jag skulle bli förvånad om ditt bästa skulle vara att inte förlåta och omfamna dina nära och dig själv.

Använd din sensitivitet, din kreativitet och lyssna till dig själv.

Skulle det vara så att du försöker planera och strukturera dina projekt, var inte förvånad om du upptäcker att du svävar ut till en helt annan värld. En helg för drömmar och för fantasin.

Det kan också bli just den helgen då du möter de som har gått före dig. Du vet väl att det är nu som slöjorna mellan våra världar är extra tunn?

Ha en fin Alla Helgons dag

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Källa: Herlitz, Gillis (2007) Mors d more...

Höstdagjämning – Mabon

dubbel gudinna 1 Perfekt balans mellan ljus och mörker. En återupprättelse – allting ordnas upp.

De senaste fyra dagarna har jag tillbringat med 6 kvinnor. 7 kvinnor, med mig, alla olika i åldrar, erfarenhet och bostadsort. Fyra dagar där vi skrattat och gråtit och kommit i balans. Och under hemfärden igår gick mina tankar till höstdagjämningen och till mörkermånen som förmodligen redan har börjat påverka en del av oss.
Det är ju detta som mörkermånen men även höstdagjämningen handlar om. Att balansera upp ljuset med mörker och liv med död. Att titta på det som är skördat, vara tacksam men också begrunda vad det har inneburit och vad det kommer att innebära.

Tillsammans har vi lagat mat, ätit o njutit och högljutt uttryckt vår tacksamhet för den goda smaken. Vi har promenerat bland klippor, badat i havet (två gjorde det i alla fall) och lapat i oss solens värme som hungriga kattungar. Vi har pratat om allt ifrån nyttig mat till hur magarna sköter sig. Och vi har skrattat och gråtit.
Vi har processat liv och död. Vi har granskat och målat våra inre bilder, låtit dessa få komma till uttryck och också tillåtit dem få dö igen.

Inte med en sekund har vi tvekat infört vårt eget eller de övrigas mörker. Vi har lagt vårt liv på bordet, vi har sett vad det är vi har skördat men också vad vi har offrat. Vi har kommit i balans.

Vi har på vårt sätt utfört en ceremoni. Vår balans har återupprättats genom att vi omedvetet har utfört ritualer. Vi har alla fokuserat och gjort samma saker. Vi har tagit och vi har gett av oss själva. Som Moder Jord gör, som allas vår Mångudinna gör.

Moder Jord som är i centrum under höstdagjämningen, inte med samma fokus som när vi firar överflödet hon ger oss utan för det som brukar ge en lite mer allvarligare stämning, fokus på mörker och död. Det är under denna tid som de Eleusinianska mysterierna utfördes. En ceremoni för själens återupprättande.

Och hur ska vi kunna återupprätta vår själ idag när vi har separerat oss från vår moder? Nu när vi har separerat oss från jorden på så sätt att vi inte längre odlar eller dödar vår egen mat, vi vårdar inte längre våra äldre, vi deltar inte i dödens förlopp och vi begraver inte själva våra kära. Vi närmar oss inte utan vi undviker det.
Vi vänder bort blicken från de som vi klassar som primitiva och vi suckar och skakar på huvudet när vi läser om folkslag, stammar och vårt eget förflutna som innehöll blodsoffer och ritualer. Vad vi missar är att de tog hand om den paradox som vi lever i på det sätt som de kunde för att behålla sin balans. Vi tar hand om den genom att andra får döda och odla vår mat, andra får vårda våra nära, andra får begrava. Andra får stå i slakthus, andra får skicka in kistan i elden.

Vi undviker mörkret och lever mer och mer i den separerade världen. Ett steg för oss att återigen bli balanserade och hela är genom ritualens helande kraft. Vi kan närma oss och titta på våra egna skuggor och vårt eget mörker. Vi kan anamma att Moder Jord är dubbel och ändå en, liv och död. Hon ger och tar tillbaka.

Höstdagjämningen såväl som mörkermånen är för mig en påminnelse om att det är genom mörkret jag upptäcker ljuset, min själ.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman

Kvinnoporten – både liv och död

kvinnoportenKvinnoporten – både liv och död

I boken “Kvinnoporten – Om urgamla kvinnospår i seder, bruk och tänkesätt” av Gunilla Carlson hittar jag många roliga och tankeväckande funderingar.

Bland annat har hon forskat i utformningen av fornlämningar, gamla gravar. Där kan man se på ritningar över europeiska stenkammargravar att de är formade som kroppar. Detta menar hon gör det extra intressant när hon upptäckte av vissa gravar är formade som en gravid kvinnas mage. Ingången finns där mellan två ben, två stenar är tvärställda och blir som öppningen i skötet. Ovanför allt lade man en stenhäll och därefter röset som man kan se som en mage.
” För oss idag representerar en grav det definitiva slutet, men då verkar själva graven ha haft en helt annan betydelse. Då verkar den snarare ha varit en port in till nästa liv, en övergångsplats, mellan de olika liv en människa kan leva…..I så fall var också den gravida kvinnans kropp en övergångsplats. Kanske var den födande kvinnan en gudomlig genomförare av mysterie-riter kring liv och död.”

En bok jag verkligen kan rekommendera till alla som är intresserade av urgamla kvinnospår.

Imbolc – Ljusfest

Imbolc Brigid

Imbolc eller Ljusfesten (ljuslågefesten) är här.

En celtisk högtid som har sin motsvarighet med andra namn runt om på jorden. Dagar då man firar att ljuset och våren är på väg tillbaka. På bilden här ovan är det den celtiska Gudinnan Brigid som är ute och vandrar för att förbereda oss och visa oss att växtligheten finns där inunder den fortfarande så kalla jorden.

Vilken vecka det här är då flera stora och tydliga händelser markerar det nya. Det som vi nu kan känna av ligger och gror, det vi ser börja växa, det vi gått och burit på under de mörka månaderna ska nu börja gro och börja synas.
Nymånen i vattumannnens tecken samtidigt som vi gått in i hästens år den 31 januari och nu Imbolc, den stora ljusfesten. Samtidigt firar vi kyndelsmässodagen i den kristna kyrkan. Kyndelmässodagen som är Jungfru Marias kyrkogångsdag, 40 dagar efter Jesu födelse bars han in i templet.

Det här är tiden för rening. Rening i den bemärkelsen att det gamla ska bort och en tid då vi kan städa i skrymslen och vrån. En städning som gäller alla vrån vilket innebär det inre också. Vad är det som har föregåtts under den mörka tiden i ditt inre? Är det dags att rensa ut gammalt skräp? Skrubba lite bland de vindlande hjärnbanorna?
När vi gjort en inre rensning som gärna kan ske hand i hand med en yttre rensning, finns det en härlig känsla av utrymme för det nya. Hur det ser ut på ditt skrivbord, i dina garderober och i dina lådor har en stor del med ditt välmående att göra. Titta över dina högar med projekt, sortera upp och gör ett ordentligt avstamp. Kommer du att slutföra eller är det dags att inse att detta inte kommer att genomföras?
Själv rensar jag nu vindsutrymmet och tar ner låda efter låda. Ibland skär det till i hjärtat då jag inser att det där kommer jag aldrig mer att använda och det hamnar i högen som ska skänkas vidare. Hur ont det än gör i stunden så har det en renande inverkan. Det är ingen idé att lura sig själv. Kläder blir för små. Pryttlar som har sparats för dess minne skull gör ingen nytta på vinden där ingen ser dem. Kan jag inte tänka mig att ha dessa runt mig i min vardag har de inte längre någon plats. Minnen sitter inte i prylar, minnen finns inom mig.

Imbolc ljusDags att fira att solen börjar sitt återtåg, att ljuset tar mer och mer plats i vårt liv. Det är många som förbereder sig just nu för ceremonier av olika slag där ljuset och dess symbolik har en stor plats.

Gör din egen ceremoni utifrån dina sanna intentioner. Tänd så många ljus du vill, det här är eldens, ljuset och flammans tid. Tacka för det som du fått till dig under den mörka perioden. Tacka den gamla visa som visat dig vad du har i ditt inre. Var tacksam för erfarenheten du har, för årets cykler som visar dig vägen. Hälsa den unga nya tiden välkommen. Den gamla visa gudinnan överlämnar årspinnen till den unga energiska jungfrugudinnan. Bär med dig den gamlas råd i ditt medvetande och ha tillförsikt, hon finns bara en tanke bort.
Det nya förbereds och ska börja ta sina första stapplande steg, än behövs det passning så idéer och glädjeskutt inte hamnar platt på rygg i sin iver att rusa iväg. Hästens år innebär att det frustas lite överallt och man kan nästan se hur ivrigt den står och småsteppar. Hovarna klapprar mot underlaget och andedräkten syns tydligt i den kalla luften. Iver, nyfikenhet och energi. Mandala by Amy Swagman

Använd ljuset för att befästa det du vill uppnå, var tacksam för det du har sått och varför inte rista in det du önskar i ljuset och låt det brinna tills det inte är något kvar. Som en symbolisk handling kan du rensa ditt hem, gå med ljus eller rökelse in till varje rum – var klar i din tanke och gör rum för ny energi.

Ta gärna med dig ett ljus ut och ta några djupa andetag och kanske kan du förnimma den vår i luften som är på gång.

Oavsett hur du utformar din dag – var ärlig och sann mot dig själv.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild, Mandala by Amy Swagman, okänt more...