Dagens tanke

Påskafton – Tomhetens dag

Idag är en tom dag. Åtminstone om man går efter den kristna kyrkoåret. Den dagen då Jesu lärjungar höll sig undan från de som dömde Jesus. Åtminstone om man får tro Wikipedia.

Tomhetens dag – kan man kalla den för det?

Om jag funderar runt begreppet tom dag och påskafton kan man väl kanske kalla den tom i den bemärkelsen att något väldigt viktigt hade försvunnit för många människor, Jesus. Jesus var nu död och var begravd. Och samtidigt kan den knappast varit tom. Rimligtvis borde den varit fylld av skräck och sorg. Så hur förklarar man det då…något som inte länge uppfyller min dag gör att den bli uppfylld ändå?!

Jag kommer att tänka på Taoismen när jag ser orden tom dag.

I “Boken om Tao” står det;
Trettio ekrar förenas i hjulets nav/ det är hålet i mitten som gör det användbart.
Forma lera till ett kärl/ det är tomrummet som gör det användbart.
Skär till dörrar och fönster på huset/ det är hålen som gör det användbart.
// Därför kommer värdet av vad som är där/ men nyttan av vad som inte är där.

Och visst är det så att det behövs den här tomheten på många sätt? Åtminstone enligt mitt sätt att se på den. För mig är det en av de skapande krafterna och samtidigt kan tomhet vara förödande.

Och kanske är det så att det är detta som är det som är meningsskapande?

Jag funderar över så enkla saker som att ett bord har ett värde, men nyttan av det är det upp till mig att skapa av det som inte är där. Alltså meningen med bordet.

Nästa tanke går, min födelse, min kropp och allt det fysiska som tillhör mig har ett värde. Men nyttan av mitt liv, det som är meningsskapande får jag skapa av det som inte är där.

Kanske är det inte riktigt på det sättet som Tao vill leda till men jag leker iallafall med den tanken.

Ord är bara ord tills jag ger dem en mening. Ord kan vara värdefulla, något att vårda, men helt tomma tills de fylls av mig och för mig.

Förutom dessa saker som på något sätt går att sätta ord på, går att förklara så upplever jag att det finns något mer, något som inte går att sätta ord på i den här tomheten. Precis som inom taoismen, så fort du har satt ord på det så är det inte längre Tao.

Jag har en nytta av det som inte går att sätta ord på, det som inte går att förklara eller göra till en bild. Och det är detta som inte går att förklara från A till Ö och inte heller sätta vetenskapliga termer på det ( som så många är förtjusta i att göra) som är det meningsskapande för mig.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman

Idag är jag doktor och du människa- Läkande ord

Busfrö-My-255x300 Idag är jag doktor och du människa

Min dotter för sisådär 25 år sedan. En liten plutta som tillbringade sin mesta tid med all möjlig behandling.

Ett led i behandling var samtidig rehabilitering. Och rehabilitering är det som hon på bilderna sysslar med.

På sjukhusets lekterapiavdelning fick hon leka av sig och gå i stickskola. En kommentar som vid det här laget är lite klassisk och som hon sa vid det tillfället när hon blev fotograferad till omslaget av Älvsborgs läns landstings bok över vården är hennes läkande ord:

Idag är jag doktor och du människa.

Att leka doktor och spela andras roller i det drama man själv är delaktig är en viktig del, att ständigt upprepa och hitta en förståelse i processen är viktigt för läkandet.

Samma sak händer när du läser en saga för ditt barn och barnet vill höra samma saga gång på gång. Barnet känner igen och processar omedvetet det som är aktuellt.

Samma underbara fenomen händer när du läser en myt eller folksagor idag som vuxen. Samma när du ser en film m.m. Vi blir berörda och bearbetar samma teman inom oss själva.

Våra drömmar, visualiserade meditationer, bilder och alla händelser som man kan förknippa med den symboliska världen gör likadant.

Gång på gång ger vi oss roller i dessa världar så vi kan bearbeta, förtydliga och medvetandegöra det som sker inom oss.

Visst är det dumt av oss att gå genom livet och tro att de läkande ”lekar” som används av barn och för barn plötsligt inte har någon som helst psykologisk verkan på oss som vuxna?

Fortsätt med sagoberättande hela livet, sluta inte upp med att ha sagostunder i skolan. Berätta dina drömmar och läs dina myter. Dansa ditt liv och måla din vardag. Bättre terapeut och kunskapskälla kan du inte få.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman

Att bli berörd – inte jämförd

Bli-berördBli berörd- inte jämförd

Vilken härligt underbar upplyftande bild! Att bli inspirerad är känslan som dyker upp inom mig.

Att uppleva och se något som väcker känslor och tankar och som samtidigt gör att vi gör en handling.

För det är inte så vanligt eller hur? Att vi agerar tänker jag på.

Allt för många gånger stoppar vi oss själva därför vi jämför oss.

– Det blir inte lika bra. – Tänk om det blir fel. – Tänk om jag gör bort mig. -Jag kan aldrig bli eller göra något sådant så det är lika bra att låta bli.

Istället för att bli inspirerade låter vi oss bli nedstämda och gör oss själva illa.

Vad hände med den personen som skrattande lät sig virvla med oavsett hur ben och armar landade? Personen som älskade att känna hur färgen landade på pappret och hur tonerna som strömmande ut var ett tecken på glädje?

Vad hände?

Tänk om vi skulle ta en dag och bestämma oss för att bli berörda..en dag då du kan välja vad som helst som kan vara som en liten väckarklocka för dig.

En dag på museum då du kan bli berörd av färger och form som du sedan låter bli till en handling av något slag. Kanske inspirerar en tavlas färger dig till en inspirerande maträtt?

En dag på stan, då människors ansikten och möten väcker upp tanken på en dikt eller text?

Allt kan användas som inspiration om vi inte väljer att se det som material för jämförelse.

Texten är från min gamla blogg och något idag gjorde att den passade extra bra.

Uppskatta sig själv

walkingUppskatta sig själv

Det är en alldeles speciell känsla när man upptäcker att man uppskattar sig själv. Jag är god nog, jag är bra nog..ord som blir meningsfyllda först när känslan bor inom oss.

För det är lätt att tappa bort sig i behovet av bekräftelse från sin omgivning, inte för att det är fel att få det, det är tvärtom ganska nödvändigt. Men när bekräftelse från sin omgivning blir det enda som är viktigt, då är vi liksom borttappade.

Alla vackra ord vi har får en innebörd först när de verkligen betyder något. När de har landat och befinner sig inom oss och vi kan vandra med dem. Som att älska sig själv.

Svårt att göra om man är ensam, tappat bort sin identitet eller på något annat sätt bär på en inre skam om att man inte duger. Då, i det läget kan man börja med “walk your talk”.

För det ger en inre tillfredsställelse när du upptäcker att du kan lita på dig själv. Att det du säger och det du tänker manifesterar sig i handlingar. För varje liten sak som du upptäcker att du gör som du tänker och säger bygger du på din uppskattning av dig själv.

En stolthet växer inom dig när du upptäcker att du kan avhålla dig från att köpa den där chokladkakan som du bestämt dig för att låta bli. För varje gång som du inser att du kan lita på dina egna löften, när du märker att du lever dina värderingar…då växer känslan av uppskattning till dig själv.

Du är bra nog…du är god nog….och det är det viktigaste av allt. Att du är god nog för dig själv, för lyser du inombords behöver du ingen strålkastare på dig. Du syns ändå.

Förändrad eller ej

förändringNär jag vaknade var mitt liv precis så som det är. Jag befann mig inte i någon fantasi och jag var inte inbillad. Jag fanns och jag finns. Det är viktigt – jag är inte bara någon som varit.

Mitt liv gör skillnad för mig. För mig när jag vaknar, när jag sover. När jag är vaken när jag drömmer.

Jag finns och är där jag är just nu och samtidigt där jag varit.

Är jag förändrad eller ej? Vi är ju någonstans alltid konstanta i vår förändring. Som månen, förutsägbar men alltid i förändring.

Och förändring är inte lätt och kanske är det så att den som har svårast att acceptera förändringen är vi själva.

Jag har förändrat mig mycket genom åren…eller har jag det? Att skala bort för att komma närmare kärnan, att skala bort för att bli lite mer av mig själv, är det att förändras?

Jag läser på en sida i facebook där många av medlemmarna där har gjort en variant byggd på samma princip som Myer-Briggs personlighetstest. Jag blir nyfiken och undrar om jag skulle få samma bokstavskombination som jag fick för ca 15 år sedan då jag gjorde Myer-Briggs test. Jag följer länken och gör den något kortare version som finns där….och minsann samma kombination visar sig igen. INFP

Så trots alla mina förändringar är jag densamma i grunden.

Vill du själv göra testet hittar du den här.

http://www.16personalities.com/

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman

Poseidon och Hästar

poseidon-horses

Poseidon och Hästar

När jag nu sitter och funderar över denna nymåne och fiskarnas tecken kommer jag på att Poseidon, som är härskare över Fiskarna när man ser på det från Hellinismos håll, så kommer jag på att just Hästen är ett av Poseidons symboler. Konstigt nog kan man tycka eftersom Poseidon är något som jag tror vi alla förknippar med havet.
Och det lustiga i det hela handlar naturligtvis om den symbol som Sabian hade igår. Om hästar och lopp.

Som alltid finns det lite olika historier om det här med hästar och Poseidon men vad man kan bestämma är iallafall att de hör ihop. I en historia handlar det om att Poseidon och Athena tävlade om vem som skulle kunna namnge en stad. Det bestämdes att den som gav den bästa gåvan till människan skulle namnge staden. Poseidon skapade hästen och Athena skapade Olivträdet. Athena vann och gav staden namnet Athen. I en annan myt skapade han hästen för att vinna Demeters hjärta (vilket han inte gjorde). Man menar även att det var Poseidon som skapade hästloppet.

Och med detta börjar jag fundera lite mer på vad det är Poseidon som symbol kan föra mig vidare till.

Inom den Grekiska mytologin är detta den Gud som härskar över hav upp till området strax innan månen. Det här är det området som andarna bor mellan liven, det vill säga de andar som handlat gott under sin levnadstid. Han är även skapare och väktare av den korg som bär på Mysterierna. Dessa Mysterier är en helig och hemlig lära och det är detta som initierar människan till att utveckla sig. Mysterier som är för de som till fullo vill lära sig om hela sin potential. Han bär också på Treudden som har förmågan att skapa skalv, allt från jordbävningar till översvämningar. Poseidon kan även få fram vatten genom slå treudden i en klippa.

När det gäller den här Mysteriekorgen som Poseidon skapat och som han nu är väktare för så är inte det något som han bara plockar fram och visar, nej detta är något som vi själva behöver söka efter. Vi behöver se under ytan. Och man kan väl kanske säga att vi just nu befinner oss under ytan. Iallafall när man tänker på att vi är i den fas där det fortfarande är mörker. Ännu har inte månen börjat visa sig även om vi vet att nymånen har varit.
Ännu ser vi inte allt klart men vi kanske kan uppleva saker inom oss. Vi ser inte vart det leder men vi vet att det startat. Det är här och nu inom oss själva som vi kan hitta sanningen, som vi kan hitta målet.

Sanningar kan ibland skaka om oss riktigt ordentligt. Precis som Poseidons treudd kan göra. Men i slutändan kan den stöt som det här ger även vara det som vi behöver för att överleva. Precis som det vatten är som Poseidon skapar i de mest torra områdena.

När jag nu tar till mig Poseidons symbolik så känner jag verkligen också att jag behöver ta till mig den sanning som finns djupt inom mig. Den som är samlad där i Mysteriekorgen. Jag kommer även att tänka på den forskning som har visat att hjärtat reagerar snabbare än vårt medvetande. Jag tänker nu på de tester där en person varit uppkopplad till instrument som mäter hjärtat samt reaktioner på annat sätt.
När en bild på något som var behagligt och kärleksfullt skulle visas så reagerade hjärtat innan bilden hade blivit synlig. Och vad bär vårt hjärta på om inte sanningen?

Så se till att det lopp som du nu befinner dig i har mål som är skapade av ditt hjärtas sanning och så att du inte lurar dig själv.

Fiskarna magi är hjärtats magi.
Hjärtat vet sanningen, inte hjärnan.

– Cathy Pagano

 

 

Växande halvmåne – Acceptans

1966847_10152377117730786_1254939197_nVäxande halvmåne – Acceptans

Under dagar som varit har vi pratat om acceptans och att hålla fast vid saker. Och visst är det då passande att månen liksom varit lite i fas med ämnen som avhandlats. 🙂

I kursen Personlig Utveckling och Intuition som jag tillsammans med Terry Evans har på Byskolan i Fanthyttan handlar det väldigt mycket om det där med att upptäcka sig själv och att man kan göra det på många olika sätt. Ett sätt att göra det handlar om att få syn på sina egna mönster och hur lätt vi hamnar tillbaka till ett sätt att tänka och agera som vi alltid haft.

Den månfas som vi är i nu är inte alltid så lätt att ha att göra med. Vi har tagit steget ut från det som har hållit oss vid “hemmet”. Alltså det som varit bekvämt för oss och med det menar jag tryggt. Det är inte alltid att just det som är tryggt är speciellt trevligt men vi vet vad vi har iallafall. Vi har  befunnit oss i en miljö där “familjemönster” styr o ställer och det många gånger utan att vi är medvetna om det. Det är inte alltid enkelt att lämna detta och här och nu får vi välja. Ska jag agera eller ska jag gå tillbaka till det som alltid varit?

Kanske bli valet en överraskning för många, men valet kommer förr eller senare till oss alla. Under veckan som gått var det flera som kom till just den där gränsen – ska jag ta ett steg över eller stanna kvar?
Jag kommer också att tänka på att just nu är det tvillingarnas tecken som kommer in i månens sfär. Att titta på detta symboliskt blir lite intressant för mig eftersom detta då påminner mig om att det är nästan alltid i en spegling av någon annan eller i en omgivning som vi kan få syn på oss själva. Vi behöver reaktioner, tankar och reflektioner från vår omgivning. Och att verkligen se vår tvilling, vår delpersonlighet kan vara en riktig väckarklocka. Hur reagerar jag i olika situationer, vem är jag?
Samtidigt är det i denna spegling som vi kan få en möjlighet att dra oss tillbaka och upptäcka vad vi verkligen känner.

I det här tecknet och när det händer saker runt oss, ja då är det väldigt enkelt att börja tänka. Tänka, tänka och så lite till av alla dessa tankar. Här och nu är det viktigt att förstå att huvud och hand behöver samarbeta. Det är inte mycket som förändrar sig när man sitter och funderar hela dagarna. Det behövs lite praktik till all teori så att säga.

I denna situationen kommer vi även till acceptans. För mig är det oerhört viktigt att verkligen förstå vad acceptans är i den här situationen. Att acceptera att jag känner, att jag tänker och att jag ser skeenden, mig själv och andra på ett speciellt sätt och att detta sätt har skapat den verklighet som jag har här och nu. Ska jag kunna förändra detta så behöver jag inse det. Att inte acceptera är som att hålla fast vid något med bägge händer och inte komma loss. Vår vilja, vår rädsla, avsky eller glädje också för den delen, att absolut inte vilja vara kvar, känna eller uppleva detta längre gör att vi binder oss vid det.

Acceptera kommer från det latinska ordet capere som betyder “att ta”. Att acceptera betyder inte att finna sig i något, det är något helt annat men så lätt vi använder oss av det.

Är du redo att ta emot mig såsom jag är? Det är frågan som dyker upp. Det handlar inte heller om att du som står där framför mig är beredd till det, det handlar även om mig själv. Är jag redo att ta emot mig såsom jag är?

Är jag beredd att ta emot, helt öppet ta emot de känslor som dyker upp? Att verkligen anamma dem, uppleva dem och låta dom få finnas där inom mig? Hm,,det är frågan det!
Men det är det som krävs för att kunna släppa taget. Det är inte säkert att du mår bättre av detta, inte omedelbart, men du lär definitivt känna dig själv och dina känslor bättre.

När jag satte mig för att skriva det här inlägget tittade jag runt på lite sidor för att få inspiration och komma i “skrivarkänsla” så att säga och vad dyker inte upp framför mina ögon nästan omedelbart?! Jo nedanstående citat:

Don’t cling to things, because everything is impermanent… But detachment doesn’t mean you don’t let the experience penetrate you. On the contrary, you let it penetrate you fully. That’s how you are able to leave it.
~ Mitch Albom, Tuesdays with Morrie

Malou

 

Sinnlig medvetenhet

sinnlig-medvetenhetSinnlig medvetenhet.

För mig innebär det att bli medveten med hjälp av mina sinnen mer än med mina tankar.

Häromdagen blev jag oerhört inspirerad av en bok jag läste och istället för att leta rent mentalt vad det var jag reagerade på satte jag mig och började smaka på inspirationen.

Ofta så börjar tankarna med automatik sätta etikett på känslorna och man börjar fundera över varför känslan finns där men du kan få en helt ny upplevelse om du börjar utforska vad känslan betyder för dig.

När jag satte mig ner och upplevde “inspiration” blev jag ganska snart medveten om en böljande form inuti mig. En form som inte var stilla och statisk utan som rörde sig inom mig. Jag blev fascinerad över hur tydligt jag upplevde den. Inspiration är inte något som är låst i en form utan som är rörligt och som påverkar flera delar av mig.

När jag tar några mer djupa andetag och sjunker ännu mer in i mig själv upptäcker jag att den har sin bas i solarplexus, den är varm på ett mjukt men ändå uppfordrande sätt. Färgerna är obestämbara och är mer glittriga än något annat.

Jag går tillbaka till boken och försöker finna ut när inspirationen startar och låter den ge mig en bild, en känsla som kan hjälpa mig på vägen. Omedelbart får jag bilden av vad jag tolkar som min själ. Det glimrar och sprider sig över hela min kropp och strålar ut från alla håll av min kropp.

I slutändan får jag klart för mig att den här typen av text, sättet att förmedla inre tankar är vad min själ behöver. Och när min själ får näring blir jag även inspirerad.

Det blir ett helt annat “slut” och en helt annan “uppstart” när jag låter sinnet undersöka mina känslor istället för att mentalt försöka komma på vad det är.

Dagens tanke

plantering

Bilden dök upp i flödet på facebook och jag, precis som många andra fastnade för symboliken.
Denna bild ska jag försöka ha med mig varje dag. På morgonen med bestämdhet ibland och nyfiken än andra gånger. På kvällen med mod och eftertanke.

Ibland är det viktigt att veta vad det är vi ska plantera så att vi verkligen får det vi tänkt oss. Ibland går både in oss själv och ut i världen med ett sinne som är mer öppet och då blir varje tanke och reaktion det fröet vi planterar.

Ibland får vi där på kvällen samla mod för att ta en återblick på dagen och se att det där är faktiskt något som man själv har planterat och kanske till och med vattnat då och då. Ibland kan vi med ett glädjefullt sinne le stort och landa tryggt inför natten. Ibland är det eftertanken som skapar de nya mål eller en annan struktur som ligger till grund för morgondagens bild av nya frön.

Och…ibland kan det också vara så att det fröet vi planterar inte riktigt är den planta vi hade tänkt oss.

/ Malou

Tolfti dagher (iula) – The Twelve Days of Christmas

12day3-300x27812 dagar av Jul

Denna dag har tre namn på sin lista och utav dessa har jag valt Julian the Hospitaller eller Julian den fattige som han också har kallats.

Man har inga exakta datum för när han levde men under 700 talet e.Kr ska det ha varit.

Det sägs att hans far såg häxor förbanna honom under hans födelse till att mörda honom, fadern, och hans mor. Fadern ville göra sig av med sonen men det gick inte modern med på. Under sin uppväxt såg Julian sin mor ofta gråta över det öde som väntade honom.

När Julian tillslut fick veta varför hans mor grät så svor han att han skulle göra en sådan syn och begav sig så långt ifrån sina föräldrar som möjligt. I en version sägs det att han fick veta detta när han var runt 10 år och i en annan version menar man att han fick veta detta av en hjorthane när han var i skogen för att jaga.

Efter att ha vandrat i femtio dagar nådde han Galicia där han gifte sig med en god kvinna som skulle varit en rik änka.

Tjugo år senare bestämde sig hans föräldrar för att leta efter honom och när de 250px-Saintjulianghirlandaioanlände till staden så besökte de kyrkan de första de gjorde. När de kom ut såg de en kvinna som satt på en stol utanför och de frågade henne om hon i Jesus namn och kärlek kunde ge dem skydd över natten. Hon lät dem komma in i sitt hem och berättade att hennes man var borta för att jaga. Föräldrar var överlyckliga för att ha hittat sin son. Frun tog väl hand om dem och de fick övernatta i hennes och Julians sängar.

Men Julian hade fiender och denna sökte upp Julian. – Jag har dåliga nyheter till dig, sa fienden till Julian. Medan du är här och jagar, så omfamnar din fru en annan man. De är där nu, de sover fortfarande.

Julian blev djupt sorgsen och red hem där han fann en man och en kvinna sovande i sin säng. Han drog sitt svärd och dödade dem båda. Han var precis på väg för att aldrig mer sätta sin fot i denna stad igen när han såg sin fru sittande med några andra kvinnor. Hon sa till sin man att hans föräldrar var där och att de vilade i deras sovrum.

Julian blev rasande och sa att den listiga fienden har ljugit för mig och medan han kysste sina föräldrars sår säger att det hade varit bättre om han aldrig blivit född för min själ och kropp är förbannad.

Hans fru tröstade honom och sa till honom att ha tillit till Kristus den allsmäktige.

De hade inga barn men däremot silver och guld och efter att ha sökt förlåtelse i Rom byggde Julian sju sjukhus och tjugofem hus till de fattiga.

Julian är tillsammans med Ärkeängeln Saint Raphael och Saint Christopher beskyddare av de resande. Han är även skyddshelgon för de barnlösa.

Han är förresten skyddshelgon för andra såsom färjkarlar, tivoliarbetare, jägare, riddare, mördare, pilgrimer, hedar och clowner.

12 dagar efter Jul är ganska omtvistat i alla fall när det kommer till vilken dag man ska börja att räkna som den första och i de inlägg som jag har gjort så har jag startat med att räkna kvällen den 25;e december som den första. I äldre tider var det vanligt att man började räkna dygnet vid solnedgången och vid större festligheter startade man på kvällen före och fortsätta långt in på nästa dag.

Detta betyder att Epiphany som avslutar de 12 dagarna är den 6;e januari.

 

On the 12th day of Christmas my true love gave to me…

Twelve Drummers Drumming


The twelve points of doctrine in the Apostles’ Creed: 1) I believe in God, the Father almighty, creator of heaven and earth. 2) I believe in Jesus Christ, his only Son, our Lord. 3) He was conceived by the power of the Holy Spirit and born of the virgin Mary. 4) He suffered under Pontius Pilate, was crucified, died, and was buried. He descended into hell [the grave]. 5) On the third day he rose again. He ascended into heaven, and is seated at the right hand of the Father. 6) He will come again to judge the living and the dead. 7) I believe in the Holy Spirit, 8) the holy catholic Church, 9) the communion of saints, 10) the forgiveness of sins, 11) the resurrection of the body, 12) and life everlasting.

Versen ovan är den tolfte versen av sången “Twelve Days of Christmas” vars ursprung du kan läsa om i det första inlägget i den här serien.

 800px-zodiac_and_the_christDe tolv heliga dagarna är en tolkning som den esoteriska kristna inriktningen har som tradition.

De anser att den 5;e januari tillhör

Vattumannen och

Lärjungen är Matteus (han avsade alla sina världsliga ägodelar)

Bibelmeditationen ärden-gamla-svenska-bondepraktikan

Ni är mina vänner.

-Johannesevangeliet 15:4

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman