Archives

Halvmåne i vågen – självömkan – acceptans

Månen är halv i den växande fasen. Den befinner sig i vågens tecken.

Jag tar in denna fakta samtidigt som jag ligger och funderar på just den här veckan. En vecka som har haft en fullspäckad kalender och där jag på det stora hela inte kunnat vara med på något av det. Ibland blir det helt enkelt så i livet, det som är inplanerat blir inte av och på något sätt får man ta hand om det. Vågen och balans hänger väl ihop eller hur? Eller kanske också hur man väger in det ena jämfört med det andra, jaa det finns många funderingar runt det här. Halvmånen på detta…denna fas där man pratar om det som dyker upp och som kan “störa” den planering som finns.

Sabian symbol är

THREE “OLD MASTERS” HANGING ON THE WALL OF A SPECIAL ROOM IN AN ART GALLERY.

Så mycket som varit på gång den här veckan så känner jag personligen att den anteckning som finns om denna symbol passar mig perfekt. Det handlar om att återvända till källan för att hitta nya värderingar i den “omgivningen” som är kaotisk.
Ibland behöver vi faktiskt bara göra detta, gå tillbaka till källan. Den källa som finns inom oss själva för att hitta vår balans igen. När jag plockar in min upplevelse av denna symbol får jag det till att det handlar om talet 3 bland annat. 3 old masters. Vad är detta egentligen? Fader, sonen och anden? Modern, dottern och anden? Kärlek, visdom och intelligens?

Har vi med oss detta 3 tal i vårt vardagliga liv just nu? Vad är det som gör att vi behöver stanna till och fundera över detta? Dessa 3 hänger i ett speciellt rum i ett galleri. Det är alltså även något som är såpass vackert, unikt eller värdefullt så att man kan beskåda det. Något som är värt att beskåda, något som har sin speciella plats och som inte bara är för den enskilda personen.

Jag tänker även på att gå tillbaka till källan och på det som varit lite aktuellt för mig just den här veckan. Att faktiskt konfrontera situationen som den faktiskt ser ut. Att konfrontera mig själv och att inse att det inte hjälper någon utveckling överhuvudtaget att vältra sig i självömkan. Självömkan kan väl annars vara ganska vanligt när det kommer en period där den ena saken efter den andra dyker upp och förhindrar det som du planerat. Det behöver inte vara stora saker som hindrar, men oavsett så hindrar det.

När man väl har börjat gå på den väg som vi hoppas ska leda till utveckling, både personlig sådan som andlig sådan, så behöver vi också verkligen vara realistiska på färdsättet. Det räcker inte med att tänka på målet, vi behöver välja färdsätt och sedan starta resan. Resan i sig handlar ganska mycket om alla de vanliga vardagliga situationer som i sig är ett råmaterial. Vi kan inte undvika eller “glömma” de problem som har att göra med vår yttre omgivning och de människor vi har omkring oss. Vi kan inte undvika vårt eget lidande och vår egen otillfredsställelse.

Som jag ser det är det viktigt att acceptera, och jag tänker då på den verkliga innebörden av just acceptans, och handskas med de situationer som uppstår. Att göra detta på ett avslappnat sätt och att inte göra det så komplicerat helt enkelt. Att acceptera att just så här ser det ut, just så här fungerar det just nu och att ta emot detta precis så som det är.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman

Växande halvmåne – Acceptans

1966847_10152377117730786_1254939197_nVäxande halvmåne – Acceptans

Under dagar som varit har vi pratat om acceptans och att hålla fast vid saker. Och visst är det då passande att månen liksom varit lite i fas med ämnen som avhandlats. 🙂

I kursen Personlig Utveckling och Intuition som jag tillsammans med Terry Evans har på Byskolan i Fanthyttan handlar det väldigt mycket om det där med att upptäcka sig själv och att man kan göra det på många olika sätt. Ett sätt att göra det handlar om att få syn på sina egna mönster och hur lätt vi hamnar tillbaka till ett sätt att tänka och agera som vi alltid haft.

Den månfas som vi är i nu är inte alltid så lätt att ha att göra med. Vi har tagit steget ut från det som har hållit oss vid “hemmet”. Alltså det som varit bekvämt för oss och med det menar jag tryggt. Det är inte alltid att just det som är tryggt är speciellt trevligt men vi vet vad vi har iallafall. Vi har  befunnit oss i en miljö där “familjemönster” styr o ställer och det många gånger utan att vi är medvetna om det. Det är inte alltid enkelt att lämna detta och här och nu får vi välja. Ska jag agera eller ska jag gå tillbaka till det som alltid varit?

Kanske bli valet en överraskning för många, men valet kommer förr eller senare till oss alla. Under veckan som gått var det flera som kom till just den där gränsen – ska jag ta ett steg över eller stanna kvar?
Jag kommer också att tänka på att just nu är det tvillingarnas tecken som kommer in i månens sfär. Att titta på detta symboliskt blir lite intressant för mig eftersom detta då påminner mig om att det är nästan alltid i en spegling av någon annan eller i en omgivning som vi kan få syn på oss själva. Vi behöver reaktioner, tankar och reflektioner från vår omgivning. Och att verkligen se vår tvilling, vår delpersonlighet kan vara en riktig väckarklocka. Hur reagerar jag i olika situationer, vem är jag?
Samtidigt är det i denna spegling som vi kan få en möjlighet att dra oss tillbaka och upptäcka vad vi verkligen känner.

I det här tecknet och när det händer saker runt oss, ja då är det väldigt enkelt att börja tänka. Tänka, tänka och så lite till av alla dessa tankar. Här och nu är det viktigt att förstå att huvud och hand behöver samarbeta. Det är inte mycket som förändrar sig när man sitter och funderar hela dagarna. Det behövs lite praktik till all teori så att säga.

I denna situationen kommer vi även till acceptans. För mig är det oerhört viktigt att verkligen förstå vad acceptans är i den här situationen. Att acceptera att jag känner, att jag tänker och att jag ser skeenden, mig själv och andra på ett speciellt sätt och att detta sätt har skapat den verklighet som jag har här och nu. Ska jag kunna förändra detta så behöver jag inse det. Att inte acceptera är som att hålla fast vid något med bägge händer och inte komma loss. Vår vilja, vår rädsla, avsky eller glädje också för den delen, att absolut inte vilja vara kvar, känna eller uppleva detta längre gör att vi binder oss vid det.

Acceptera kommer från det latinska ordet capere som betyder “att ta”. Att acceptera betyder inte att finna sig i något, det är något helt annat men så lätt vi använder oss av det.

Är du redo att ta emot mig såsom jag är? Det är frågan som dyker upp. Det handlar inte heller om att du som står där framför mig är beredd till det, det handlar även om mig själv. Är jag redo att ta emot mig såsom jag är?

Är jag beredd att ta emot, helt öppet ta emot de känslor som dyker upp? Att verkligen anamma dem, uppleva dem och låta dom få finnas där inom mig? Hm,,det är frågan det!
Men det är det som krävs för att kunna släppa taget. Det är inte säkert att du mår bättre av detta, inte omedelbart, men du lär definitivt känna dig själv och dina känslor bättre.

När jag satte mig för att skriva det här inlägget tittade jag runt på lite sidor för att få inspiration och komma i “skrivarkänsla” så att säga och vad dyker inte upp framför mina ögon nästan omedelbart?! Jo nedanstående citat:

Don’t cling to things, because everything is impermanent… But detachment doesn’t mean you don’t let the experience penetrate you. On the contrary, you let it penetrate you fully. That’s how you are able to leave it.
~ Mitch Albom, Tuesdays with Morrie

Malou

 

Ursprung

ursprung

Den här oerhört vackra bilden får mig att tänka på barnet och vårt ursprung.

Min tanke är att vi behöver komma nära vårt inre barn för att klara av att se vårt ursprung i vitögat. Vi behöver den form av öppenhet och acceptans som ett barns sinne kan vara för att se vårt ursprung utan att döma och förkasta.

I mitt liv har det funnits stunder då det ilat till i mig när jag har blivit påmind om händelser i det förflutna. En ilning som gjort att jag försökt förkasta och förvirra mina minnen så att det inte skulle göra så ont.

Det har funnits ögonblick då mitt ursprung gjort mig förtvivlad och då jag önskat mig ett helt annat liv, en helt annan start än den jag fick.

Idag kan jag se det som är jag i allt det där. Jag tar en god blick in i ögat på det som är mitt ursprungliga jag, jag ser det instinktiva och det vackra i det som kan verka otympligt och grått.

Ta tag i det lilla barnet inom dig, omfamna det och låt barnet sinne och dess naturliga öppenhet få dig att se ditt ursprungliga jag.