Archives

Fullmåne i Skyttens tecken

Juni fullmåne och den är i Skyttens tecken.

När jag började fundera på fullmånen nu i juni kom jag att tänka på den Gudinnan som härskar över Skyttens tecken, Artemis. Jag har skrivit förr om denna Månens Gudinna, för det är bland annat vad hon är, och en anledning är just för att jag tycker att det finns mycket som fascinerar mig med denna härliga symbolik.

Just idag hamnade tankarna på det faktum att det var svårt att placera in Artemis i ett fack. När just månen är inblandad som har mycket med vårt känsloliv att göra så blir det extra tydligt. Artemis är sin egen på alla sätt och vis. Läs gärna mer om Artemis här på min sida så förstår du säkert vad jag menar.

Varför jag kom att tänka på just den sidan av Skytten vet jag inte riktigt, kanske hade det att göra med att jag idag åt middag med en vän som kommit att stå mig mycket nära och hennes energi påminde mig om just detta. Att hennes energi inte fungerar att sättas in i ett fack. Här finns viljan och självständigheten och samtidigt en lust till samhörighet och gemenskap. Här finns driften att försvara och engagera sig för de som inte riktigt klarar det själv och kanske många gånger i stunder där man själv skulle behöva det engagemanget från andra.

Fullmånen och jag känner just den där viljan att sträcka ut armarna och bara skrika,, men låt det hända nu! Låt det fullbordas!

Men att just då Artemis är med så blir det också en tydlighet över att “tro inte att jag bara tackar och tar emot”. Att jag inte finner mig i det som presenteras utan att tänka och känna själv. Låt det hända och jag väljer själv om jag deltar, vill förändra eller helt enkelt avstår. Ibland är det också så att det händer mycket som man inte har föreställt sig och då vill det till att vara medveten om att man själv kan välja hur man tar emot detta. I detta finns också Artemis. Det är inte alltid som man har kontroll över vad som ska hända jag kan dock ha kontroll över hur jag väljer.

Sabian Symbol för fullmånen är:

Pelicans Menaced By The Behavior And Refuse Of Men Seek Safer Areas For Bringing Up Their Young

Hm, inte det enklaste tänkte jag till att börja med eftersom min första känsla blev lite negativ. Oj, finns det ett hot som gör att jag behöver förflytta mig? Sedan började jag titta på de berättelser som finns om Pelikaner. Det finns bland annat en myt som säger att Pelikanen pickar sönder sitt eget bröst för att suga ut blod och ge till sitt eget barn om detta krävs för att barnen ska överleva. Denna myt finns inom den kristna världen och visst kan man då direkt förknippa detta med Gud och Jesus.
I Egypten var pelikanen associerad med död och livet där efter. Där sågs pelikanen som gudinna, och vissa referenser pekar till att man trodde att pelikanen kunde säkerställa en säker passage för den som hade dött.

Då klockan börjar närma sig alltför mycket så tänker jag att jag denna gång lämnar vidare funderingar över denna symbol till dig. Det vore trevligt om du lämnade en kommentar om hur du tänker runt denna Sabian Symbol i samband med fullmånen.  🙂

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild, ej hittat ursprung

Nymåne och Artemis sätter sin prägel.

artemis11

Nymåne och Gudinnan Artemis.

Gudinnan Artemis härskar över skyttens tecken som månen just nu befinner sig i. En måne som för tillfället är helt i mörker. Och fast vi inte ser den så vet vi att den är där. Är det inte så med mycket runt omkring oss? Det syns inte men vi vet att det är där, för vårt inre seende är det väldigt tydligt precis lika tydligt som det är för vårt inre öra att höra det som är osagt.

Within The Depths Of The Earth New Elements Are Being Formed

Sabian Symbol för den här nymånen talar om detsamma, att det är mycket som pågår där under ytan. Visst är det också så att det är mycket som pågår som vi inte vet om. Vore ju alldeles oerhört tråkigt om vi alltid skulle ha kläm på¨vad som försiggår, inga överraskningar då minsann. Men mycket anar vi som sagt, kanske ibland också utan att vi är medvetna om det. För mig kan det vara så iallafall, att saker och ting dyker upp och när de gör det så blir jag inte speciellt överraskad för någonstans hade jag anat att det var på gång. under-ytan

Så vad är det då som denna nymånen vill ge oss en hint om tro? Kanske ska vi helt enkelt bli medvetna om att det krävs en hel del arbete för att något verkligt ska bli synligt? Eller är det så att det är något helt nytt som bildas inom oss? Något som vi inte upptäckt att vi har inom oss, eller något som bildats genom de erfarenheter vi fått?

Det är inte utan att jag blir nyfiken på den här nymånen, vad kan den föra med sig tro? Kan det vara så att symboliken vill tala om för oss att det är dags att hålla ögon och öron öppna för vad som kan dyka upp. Och var medveten om att det inte alltid är så att det dyker upp saker från omgivningen utan snarare är det förmodligen så att något dyker upp från det inre.

Satt och funderade lite på den här nymånen och Artemis och bilder dök upp på den unga Artemis. En kavat liten flicka som satte sig i sin pappa Zeus knä och frankt sa till honom att hon minsann inte ville inordna sig på något sätt utan att hon ville vandra i vildmarken, fri och självständig. En tjej som visste vad hon ville helt klart.

Nog kan det vara något att ta med sig den här måncykeln, vad är det du vill? Följer du ditt inre? Det som du verkligen på djupet verkligen vill? Å nästa fråga blir, vad är det du behöver ha med dig när du följer det som ditt hjärta vill?

Artemis valde sin båge bland annat, hon blev ju också en väldigt skicklig skytt. Vad väljer du, vad är det som du behöver ha med dig på din färd mot det du vill? Har du de verktyg du behöver?

Kanske är det också så att du har flera saker i din verktygslåda som du idag kan se att du har hjälp av, då kanske det också är dags att lägga en liten tacksam tanke till detta. Vilka gåvor har du inom dig som hela tiden hjälper dig framåt?

Själv tänker jag under december månad lägga en tacksamhetstanke åt de gåvor som jag bär på. De ska upp på dagliga lista för det är så lätt att glömma bort det man redan har när man längtar och strävar efter något man vill.

Fullmåne i Skytten

Fullmåne i Skytten och nu den 20 juni står solen och månen mittemot varandra.

artemis6Ditt medvetna lyser upp ditt omedvetna kan man säga. Betyder det att man blir mer medveten, nja kanske inte vill jag säga. Jag funderar mer att det skulle kunna fungera som en strålkastare som gör att du kan få fokus på vissa skeenden, att du helt enkelt ser på saker. Visst kan detta skapa turbulens,,det vet väl ganska många vid det här laget att vid fullmåne väcks både det ena och andra till liv..men det är inte riktigt samma sak som att bli medveten om det. Inte att det blir integrerat och att vi mer “är” i upplevelsen och förstår vad det är som sker.

Kanske skulle man här kunna förklara skillnaden mellan fullmånen och mörkermånen. I mörkermånens fas, då solen och månen är på varandra så att säga, ja då kan upplevelsen mer vara att du verkligen är där, inte bara att tittar på den, du upplever med ett annat medvetande. Förmodligen är det inte alla som upplever det på samma sätt men det är ett sätt att förklara det på som jag har i vilket fall som helst.

Båda faserna har enligt mig ändå två sidor. Det finns så mycket att förstå när vi verkligen kan se på det som händer, att upptäcka alla små nyanser och det kan finnas så mycket som förblindar i att vara i en upplevelse. Vi behöver båda sätten för att bli hela. Men nu är det alltså fullmåne.

Just nu handlar det väldigt mycket om att se två eller fler sidor av olika saker för mig och visst är det också typiskt eftersom solen befinner sig i tvillingarnas tecken och den lyser på skytten som i sin tur har Gudinnan Artemis som härskare. En härskare som i sin tur är en mångudinna och tvillingsyster med Apollon, som i sin tur står för solen. Jaja…vad ska man säga…

Gudinnan Artemis är en Gudinna som är ytterst självständig, hon är en av de Gudinnor som är en Jungfrugudinna. Inte på något sätt Jungfru i den betydelse som vi har en tendens att använda oss av idag utan snarare har det en betydelse av att vara självständig.

( Bara detta att vara jungfru eller ej kan man även lägga lite symbolik i ) Hon “gav” sig inte till någon man och trivdes bäst när hon kunde vandra ute i det vilda. Hon hade dock en förälskelse som är ganska känd och det var i Orion. Hennes bror, Apollon, Solens Gud, var väl inte helt förtjust i detta och vid ett tillfälle lyckades han att utmana Artemis. Han fick henne att avfyra en pil mot vad hon trodde var en guppande boj långt ute i vattnet. Så långt ut att hon inte kunde se att det var en mänsklig gestalt, något som naturligtvis Apollon visste att det var och att detta då också var Orion. När Artemis upptäckte att det var Orion som hon träffat med sin pil (som den skickliga skytt hon var) satte hon honom på himlen som en stjärnbild.

Jag har berättat denna historia förut i min blogg och syftet med att ta upp den igen är att på något sätt försöka belysa att mycket har två eller fler sidor. Artemis låter sig bli utmanad och tappar lite av sitt vanliga perspektiv. Hon går in i sin känsla utan att egentligen se efter vad det är hon gör eller vad hon siktar på. Och är det inte så i många fall? Vi låter oss bli lurade, även om vi kanske innerst inne vet vad det är som försiggår. Vi lurar oss själva och vi låter oss bli offer för våra känslor. Ibland går vi med hull och hår in i det och i andra fall bara blundar vi.

Och visst kan man tycka att det är mycket som sker runt omkring oss nu som gör att vi tycker att vi borde reagera och agera men…det kan lika gärna vara så att vi behöver ta ett steg tillbaka, dra oss tillbaka för att vi egentligen inte orkar med det. Det finns gränser som inte ska överträdas inom varje människa.

Fullmånen kan få oss att sikta på något som egentligen inte borde vara vårt mål och vi upptäcker det inte förrän fullmånens inverkan har lämnat oss. Det som sker runt omkring oss kan verkligen utmana oss och frågan är hur denna utmaning ska formas inom oss? Ska den få oss att agera utan att tänka efter eller ska vi fundera på hur detta påverkar mig och hur jag kan få det här att fungera och passa in i den verklighet jag lever i? Kan jag förändra mitt sätt, mitt agerande och mitt perspektiv…på mig och inte på någon annan? För visst är det så att det är oerhört svårt att försöka få någon annan att förändra sig om vi inte förändrar oss själva och lever den sanning som vi vill vara i.

15180414-Pope-s-blessing-old-illustration-Pious-IX-Created-by-Bayard-published-on-Le-Tour-du-Monde-Paris-1867-Stock-PhotoSabian symbol för denna fullmåne är;

The Pope Blessing the Faithful

Påven välsignar de trogna. Ja, hur kan man tolka detta tro. Ett sätt är faktiskt att bara sätta sig och ta in det som symbolen säger för att återkomma till symboliken i fullmånen i skytten…ett annat är att tolka och analysera. Båda kan ge rätt och fel.

Ett sätt att arbeta med Sabian symbol eller rättare sagt alla symboler, är att låta symbolen sjunka in, hamna på plats och sedan uttrycka vad man själv känner, tycker och tänker runt det. När man väl har gjort det kan det komma många insikter som vi inte själva hade förstått att vi hade. Det som varit djupt fördolt blir plötsligt tydligt och därmed synliggjort.

För många är Påven en symbol för Gud, en arketyp för Gud på jorden. Detta ska då vara en av orsakerna till att han faktiskt kan välsigna de trogna. För att kunna ta del av denna välsignelse och verkligen anamma den behöver vi ha en fullständig övertygelse om att denna man verkligen har denna förmåga att vara denna andliga kanal.

Precis som Lynda Hill gör ser jag denna symbol från alla håll och kanter, genom olika linser kalla hon det. Man kan se det utifrån det personliga perspektivet, ur ett politiskt perspektiv, ekonomiskt, ja alla typer av perspektiv. Påven som arketyp är också intressant att titta på. Vad står egentligen Påven för när du själv tänker på honom? Och är det en “honom” och vad står det för i så fall?

Vem väljer vi till att bli vår Påve? Hur väljer vi?
Väljer vi oss själva kanske eller finns inte det med som val överhuvudtaget? Och vilka är de trogna? Betraktar vi oss själva som trogna?

Vem eller vad välsignar vi, vilka sanningar är vi trogna, följer vi någon blint och låter orden bli till de två stentavlorna eller bär vi dessa inom oss själva?

När vi är i en process kan det ibland vara nödvändigt att låta oss bli ledda och vi kan även behöva förhålla oss till något utanför oss själva men vi behöver också förstå att det är först när det finns inom oss själva som det är en sanning. En ren sanning.

Dane Rudhyar menar också att i denna symbol ligger det: The need to pay homage to traditional values upon which the Invisible Community of the spirit is built “

Alltså ett behov av att hylla traditionella värderingar som den osynliga andens gemenskap är byggd av. Mycket fritt översatt.

Jag känner att visst har vi ett behov av att hylla traditionella värderingar. Åtminstone är det min övertygelse och själv är jag en anhängare av traditionella värderingar och ceremonier. Självklart med urskiljning. Och kanske är det detta som denna symbol vill visa och kanske är det just detta som den vill visa mig och något annat för dig. Jag tror på att traditioner bygger en sfär runt sig som vi med automatik kliver in i när vi påbörjar förberedelserna för att utföra dem. Oavsett om det handlar om att fira jul, påsk eller en mässa. För varje gång vi utför den bildas det en trygghet eller en otrygghet. Allt ifrån att läsa godnatt saga till att döpa sitt barn.

Jag tänker tillbaka på mitt liv och de traditioner som jag omgivits av och ser hur många av dessa som har försvunnit. Försvunnit på grund av det finns personer som inte längre finns vid liv. Dessa personer har varit som Påvar för de här ceremonierna och välsignelserna. Värderingen har befunnits utanför mig eller oss. Jag har inte sett den som en del av mig, om det beror på att jag inte ansett mig som värd det eller om det är så att jag egentligen inte sett värdet kan man fundera på och kanske är det en fundering för dig också om du kan känna igen dig i att saker försvunnit när människor försvunnit.

Jag kommer att tänka på Lisa Ekdahls text ur ” Bortom det blå “.

Det är många som talar om havet men få som har havet i sin blick. Det är många som talar om himlen men få kan förstå en evighet.

Denna fullmåne får mig verkligen att fundera över hur mycket av Gudinnan Artemis arketyp som vi verkligen lever ut. Har vi upptäckt att vi har den inom oss? Är vi JungfruGudinnor eller ej?

Önskar dig en fin fullmåne tid // Malou

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: http://img4.wikia.nocookie.net/__cb20 more...

Vinden från väst är på väg

bear moon

Bear moon av sharondewhirst

Jag vaknar med denna mening i mina öron. Fortfarande halvt kvar i drömmen upprepas denna mening som ett eko. Jag ser en björn lång bort och den ställer sig på sina bakben och liksom vädrar i luften och jag vet att den kikar efter mig. Vyn jag har framför mig är fantastisk, som ett alplandskap, jag ser snön högt uppe i bergen men där jag står är det barmark även om det inte är sommargrönt ännu.

Meningen ekar lite ödesmättat inom mig, det finns en liten darrande vibration av rädsla och det liksom luktar av ofrånkomlighet. Vinden från väst är på väg.

När jag sedan är helt vaken och börjar fundera över drömmen kommer jag att tänka på den korta filmsnutt som jag la in på min sida i facebook i går. En björn som i princip slog sig ner jämte två fotografer. Hur mycket har den bilden spelat roll för min dröm tro? och tar detta bort något av betydelsen?

Jag lämnar ganska snart den tanken för den får mig att någonstans plocka bort den inre betydelsen och jag låter den istället få finnas där men inte i centrum.

Jag kommer att tänka på månen och på den Gudinna som är förknippad med björnen; Artemis. Hon som är den växande månens Gudinna, precis som i den måncykel vi är i nu. Nästa tanke som slår mig är “shapeshifting”. Jag kommer ihåg drömmar och meditationer som jag hade under förra året som handlade just om shapeshifting. Nu har jag de inte så klart i minnet men det hade något att göra med att jag var i ett hus och fick veta att jag tillhörde en klan som var shapeshifters. Det handlade om något med läkande förmågor, medicinkvinnor och shamaner.
Kanske är det inte så underligt att sinnet kom in på shapeshifting. Artemis är beskyddare för de som kallades för Arktoi “kvinnliga björnar”, vilket var unga flickor i sin tonårsfas. Och visst är det en fas man kan kalla shapeshifting. Från den barn till ung vuxen. Så mycket som händer och så många upplevelser som gör att man knappt känner igen sig själv och hur många föräldrar har inte i sin frustration skrikit ut att de inte känner igen sitt barn längre. Något har hänt som har förändrat.

Jag läser ett gammalt inlägg jag har gjort här på bloggen om Artemis och björnen känner hur symboliken greppar mig och för mig vidare. Både symboliskt och känslomässigt. Och jag funderar över vad mitt inre förbereder mig på. Björnen som för mig personifierar moderskap. Den kraft som har kärlek nog att ta emot likväl som att släppa taget. Balans och som sannerligen skulle kunna vara en symbol för liv och död. Och väst?!

Öst är ju där solen går upp, ny dag föds vilket betyder att i väst går den ner och låter månen ta över. Liv och död. Och väst ses ju också som den lilla döden i flera traditioner. Gamla mönster som behöver dö för att ge plats åt nytt liv. I väst möter vi vår smärta och våra förluster men också våra visioner och vår väg framåt. Vi behöver ta emot döden för att kunna se livet. Vi går från barn till vuxen. Vi är i en fas av shapeshifting. Shape-Shifter

Jag tänker att egentligen borde detta ju vara en mer mörkermånefas än något annat men i samma stund kommer jag på att just nu är månen i kräftan och månfasen som är just nu pratar med oss om rädslor och ansvar för att gå vidare eller stanna kvar. Faktum är att det är en ganska bra synkronicitet i dessa symboler som dykt upp i min dröm.

Kräftan som är specialist på att hålla kvar och som har sin tillhörighet och känsla i hemmet. Trygghet och familj är oftast ett honnörsord. Så känslomässigt kan vi just nu uppleva ett behov av den trygghet som hemmet ger oss. Där vi är bekväma och där vi kan vara oss själva. Och kan vi inte vara oss själva i det rum som vi kallar hem, ja då behöver vi göra något för att förändra detta. Finns det något som är så smärtsamt och svårt som att stå öga mot öga med sig själv och se vilka behov som finns där och vilka som inte finns?

Nu kan det nog vara dags att fundera över vad det är vi behöver för att kunna gå vidare eller om det ser som att vi behöver stanna kvar i det som varit ett tag till? Björnen kanske kan hjälpa till där. För instinktivt vet björnen när det är dags att puffa ut ungarna ur boet. I många fall obönhörligt. Obönhörligt. Oavsett hur man ber o bönar så är det dags. Ett modershjärta smärtar men har man en frisk kärlek så säger det att släppa taget är det bästa sättet att se till att det blir ett nytt liv.

Och jag undrar igen vad det är som min själ vill säga mig och varför björnen spanar efter mig? Jag googlar och hittar “Ode to West Wind”. Där läser jag att vinden från väst symboliserar den som förstör men också den som bevarar. Återigen liv och död. Balans.

En enkel mening och en bild har djup och kunskap. Jag har fortfarande inga svar men jag är fullständigt övertygad om att jag kommer att uppleva min själs budskap till mig.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Okänt och sharondewhirst

Gudinnan Artemis – Björnen

brave

  Gudinnan Artemis och Björnen.

På bilden här kan du se en scen ur filmen “Modig” som gavs ut 2012. Filmen hade ett arbetsnamn som var “The Bear and the Bow” vilket verkligen är något som passar in på Gudinnan Artemis. Artemis som är vildmarkens och månens gudinna. Hon har flera attribut och djur som är under hennes beskydd och där hittar du bland annat bågen och björnen. “Arktoi”. kvinnliga björnar, kallades de unga flickor som stod under hennes beskydd under deras uppväxt. Du kan läsa mer om Artemis här på bloggen under Gudinnan Artemis.

Filmen Modig handlar om en ung skotsk prinsessa.
“Hon gillar att ge sig ut i skogen och träna på att skjuta med sin pilbåge, men hennes mamma drottning Elinor vill helst att Merida ska lära sig att bli mer stolt och hyfsad som en riktig prinsessa. En dag kommer lorderna från de andra tre klanerna och Merida tvingas välja en av deras söner som ska bli hennes make. I en bågskyttetävling mellan kungasönerna lyckas en av dem skjuta mitt i prick. Men när Merida väljer att skjuta själv och sen träffar mitt i prick på alla tre måltavlorna blir drottning Elinor rasande och Merida står inte ut med sin mamma längre och rymmer ut i skogen. Ute i skogen träffar Merida på en häxa som ger henne möjligheten att ändra sitt öde: en trollformel i en kaka som ska förändra drottning Elinor. När Elinor äter kakan förvandlas hon till en björn! Merida måste inom loppet av två dygn hitta ett sätt att förvandla tillbaka sin mamma annars kommer hon att förbli en björn i evig tid.”

Fascinerande hur vi gång på gång använder oss av den symboliska världen och dess arketyper för att berätta historier. I den här filmen kan man se hur den unga flickan på inget sätt har lust att följa de traditioner som finns inom hennes klan. Vi ser också hur en ung kvinna bär inom sig en egen kraft, inte i jämförelse, utan hon bär den själv och hur omgivning gör allt vad de kan för att underminera denna styrka och belägga den med skam. Meridas mamma var den person som blev förvandlad till en björn intressant nog. Samma person som var mest angelägen om att Merida skulle följa traditioner och vara “kvinna” så som normen sa att man skulle vara.

EPSON scanner imageOch är det inte detsamma just nu! Följ kulturen och följ normen. Det är inte förrän du går in i dig själv och fullt ut upplever ditt ursprung du i grunden kan förändra ditt sätt att vara och tänka.
Det var inte förrän modern fick en möjlighet att uppleva sin egen inre “björn” som hon kunde förstå både sig själv och sin dotter. Hon var tvungen att börja lyssna på sina inre instinkter. Hon var tvungen att släppa taget om de manér hon skaffat sig och lära sig följa naturen, både den yttre och den inre för att hitta det som var rätt. Genom detta kunde hon till slut låta sin dotter leva sitt eget liv. Rent symboliskt blev hennes egen inre “flicka” fri och tillåten att uttrycka sig även hon.

Gudinnan Artemis är denna fria jungfru. Jungfru som i begynnelsen bland annat betydde “andligt intakt” och det var först när patriarkatet fått ordentligt fästa som betydelsen byttes till “oskuld”. Artemis beskyddar sina skyddslingar tills den dag då de är mogna att lämna boet. Hon lär dem att leva utefter naturens rytm och att denna i sanning är dualistisk.

Björnen ger oss ett seende som både kan skrämma oss och samtidigt trösta oss. Hon är vild och ändå omhändertagande. Hon vandrar på marken under vår och sommar och är “under” jord under höst och vinter. Hon är aktiv, hungrig och samlar på sig för att sedan vara vilande i fasta. Hon är den instinktiva balansen.

Nu under våren har hon lämnat sitt näste och hon bär på en hungrig energi. Hon har i många fall fött sina ungar under vintern och dessa har ätit av hennes näring och hon gårPuh nu ut ifrån boet med siktet på att skaffa mat. Hon är bra på det björnen. Hon är också en hejare att att veta var det finns föda, att spåra upp det som inte är så uppenbart. Då och då unnar hon sig det goda, du känner säkert till Nalle Puhs förtjusning i honung. Hon är hejare på att klättra i träd och är oerhört snabb när hon fått vittring på något hon är nyfiken på. När det är dags för ungarna att lämna den trygga modersfamnen är hon mycket bestämd och sjasar bort dem. Hon har lärt dem allt hon kan och det är dags för dem att stå på egna ben, skaffa egen föda och hitta sina egna revir att röra sig i.

Och detta är en del av vad Artemis arketyp kan lära oss. Hon är gudinnan vi förknippar med systerskap, som värnar om den kvinnliga kraften. Hon ser till att du kan röra dig i naturen och lär dig vad du bör se upp med och vilka vägar du kan ta. Hon har bestämda mål och det hon siktar på kan lika gärna vara för beskydd som för att skaffa sig föda för egen del.

AxisMundiGudinnan Artemis förknippas även med Ursa Major, stjärnbilden på himlen. Denna stora björn som sägs vakta polstjärnan och Axis Mundi.
Axis Mundi som sätts samman med världens centrum. Som för samman himlen med jorden. Balans! Vi hittar myter om världsträdet och det kosmiska centrumet och alla handlar om Axis Mundi, punkten där allt möts, himmel med jord och alla de fyra väderstrecken.

För att lära känna dig själv och den inre styrka som bor inom dig är det en god idé att lära känna Gudinnan Artemis och de attribut som myterna säger hör ihop med henne. En av dessa är alltså björnen.

Vandra in i björnens energi nu under våren och se vart den leder dig. Följ dess rytm och låt den visa dig var du kan hitta den föda du behöver.

 

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Louis Perrey, från filmen "Mo more...

Artemis – vildsvinet- halvmånen

Mångudinna

Artemis och den växande månen är symboler som enligt myten hör ihop och du kan läsa mer om Artemis här på min blogg.

När halvmånen har börjat synas på vår himmel har vi börjat landa i den nya cykeln. Inte så att vi känner oss fullt säkra, inte så att vi går ut och lanserar men vår omgivning kan nu börja se att något har hänt och att något är på gång. Än vet vi inte vad det är, än är inte allt klart. Som den gravida kvinnan, vi och vår omgivning är fullt medvetna om graviditeten men vi vet inte ännu vilket kön och hur det kommer att upplevas att ha en liten nyfödd själ hos oss.

Vi har fullt med frågor vi vill ha svar på och vi vänder oss oftast till de som vet mer än vi själva. Vi lyssnar och tar in. Precis så här är det under halvmånen, vi funderar mycket och vi har många frågor. Frågor till oss själva men även till andra. Oavsett vilket projekt det är som du har startat upp vid nymånen så brukar det bli lite förvirring och kanske även konflikter när vi står i en mittemellan fas. Viktigt att ha med sig är att det är vi som bär på projektet. Att ställa frågor till andra som kanske har varit med om samma sak eller frågor till de som anses vara experter inom området är gott att göra och kan bära på många visdomar som vi kan bära med oss. Men – det är inte samma sak som att de alltid har rätt. Det är du som känner din kropp bäst, det är du som har påbörjat projektet och det är alltså du som bär på den viktigaste kunskapen. Samtidigt behöver vi ha med oss att vi inte är fullt “vuxna” i den här processen. Det innebär att vi kan bli förblindade av vår egen vår egen upplevelse och lätt hamna i affekt, på gott och på ont. Vi kan lika lätt rusa iväg in i något som kan visa sig vara skadligt för oss, som vi kan fly undan för att vi är rädda för vad som kan hända.

Artemis närhet och förknippelse med vildsvinet kan lära oss ett och annat om just detta.

450px-Giuseppe-Mazzuoli-The-Death-of-Adonis-hermitag

Vildsvin

Ett vildsvin kan ses ur många synvinklar, allt beroende på vilket perspektiv man har. Är jag jordbrukare ser jag det säkert som ett skadedjur eftersom den bökar upp åkrarna för mig medans de för vissa personer inom skogsbruket ses som nyttodjur då de bidrar till markberedning.

Många är rädda för vildsvin och deras stora betar och vill gärna se att de finns någon annanstans än där man själv bor. Och i mångt och mycket är det detta som vildsvinet symboliserar. En rädsla för något som vi uppfattar skrämmande, fult och vilt. Och det vi är rädda för motar vi bort från oss själva. Ofta, ofta projicerar vi ut vår rädsla för vår egen vilda kraft på vildjur i drömmar men också på andra personer runt omkring oss själva.

Ett vildsvin reagerar instinktivt, de följer helt enkelt de regler som finns i naturen. Blir de hotade attackerar de och är de osäkra så försvinner de snabbt in i skogen igen. Man kan enkelt säga att de attackerar och försvarar sig och däremellan bökar de runt för att få den näring de behöver. Precis som våra instinkter gör.

Vad vildsvinet kan lära oss är att möta våra egna rädslor och att vara medveten om att vi har instinkter inom oss som vill attackera eller försvara.

Artemis är ju vildmarkens gudinna och som sådan både värnade hon om vilddjuren och samtidigt jagade hon och använde sig av deras kraft och förmågor. Hennes “brist” sägs bland annat vara att hon kunde vara lika farlig och skrämmande som vildsvinet. Hon landade helt enkelt inte i sig själv och tänkte efter före på vilka konsekvenserna kunde bli.
I en myt skickade hon ut vildsvin för att döda Adonis efter att hon har känt sig förorättad och i en annan förvandlade hon Acteon till en bock då han sett Artemis naken i badet. Acteon var en berömd jägare som då fick rollen som den jagade istället och tillslut mötte döden då hans egna jakthundar fällde honom.

800px-Actaeon_Caserta

Det här visar på egenskaper som vi alla har men som vi mer och mer behärskar ju mer erfarenhet vi får av livet. Att bli fylld med hämndbehov, att rasande fara ut mot de som vi tycker har gjort oss illa är känslor som vi alla har men oftast kan vi ta ett steg tillbaka och hantera det på ett annat sätt. Att reagera som Artemis gjorde när Acteon såg henne naken i badet kan symboliskt visa oss våra egna känslor när någon ser oss “nakna”. När vi befinner oss i känslor (vattnet) och blottar oss (nakna) i en situation där vi anser att vi är säkra och plötsligt inser att någon annan har bevittnat detta då blir lätt reaktionen ursinne och ångest.

Under halvmånen är det viktigt att ha detta i minnet. Vi kan bli frustrerade och ilskna när vi vandrar mittemellan påbörjan och förlossning av det vi har inom oss. Vi kan lätt glömma av att tänka efter före och bara reagera instinktivt. Och det här är upplevelser som vi inte ska mota bort från oss själva och låtsas att de inte finns. Vildsvinet finns inom oss och vi behöver se detta för att inte bli rädda för det. Våra instinkter är ju inte bara negativa utan också väldigt positiva om vi låter de vara detta.

Artemis reagerade ju trots allt. Hon försvarade sig själv och det som hon värnade om och det är inte alltid vi gör det här. Vi kan alltför lätt lyssna på andra och tycka att andra har så mycket mer Artemiserfarenhet och kunskap att vi glömmer det som väckts inom oss själva. Vi trycker undan oss själva utan att fundera på om det är rätt eller ej. Många backar undan när det kommer till att försvara sig själva. Artemis och vildsvinet kan alltså lära oss att konfrontera. Inte aggressivt men effektivt. Vi behöver både konfrontera våra egna känslor men också vad vi upplever att vi tar till oss från andra. Instinkten att attackera och försvara lär oss också att tänka rakt. Inte att förvilla oss själva med en massa olika förklaringar som vi annars har lätt att ta till.

Vildsvinet har även en annan symbolik som kan vara nyttig att ta till sig under just den här perioden, och det är att se till att man får den näring man behöver. Att rota ända ner till rötterna för att hitta det som är mest näringsrikt. Att inte nöja sig med att försiktigt äta från ytan och det du uppenbart ser som mat framför dig utan också låta andra viktiga sinnen vara med dig. Lukten av något mer och något godare kan få dig att gräva djupare exempelvis. Detsamma gäller den egna rädslan. Den kan få oss att bara puffa lite på marken eller att försvinna in bland buskarna och vi blir då utan näring och vi riskerar då att bli små taniga skrämda personer som aldrig får den näring som vi egentligen behöver. Vi behöver buffa riktigt ordentligt så vi ser vad rädslan egentligen består av, hur den luktar och hur den låter och inte nöja oss med att vi diffust ser den i ögonvrån.

(Jag vill lägga till att för att vi ska klara av att göra detta är det viktigt att förstå att det är när vi själva är mogna för att buffa som vi ska göra det. Att någon annan presenterar en “sanning” som de tycker sig se eller att någon annan gräver upp marken för dig så att du kan se vad som finns där är inte alltid positivt. Vi själva behöver vara med om varje litet steg i processen annars kanske vi inte har den bärighet som vi behöver. Projektioner och skuggor inom oss är kraftfulla och starka känslor och vi behöver alla ta till oss detta i vår egen takt.)

 

 

A Boar depicted on a Greek vase after tearing a dog in two. (Click to Enlarge)A Depiction of the wild Boar, showing the strong build (Click to enlarge)

A depiction of a wild boar with some emphasis on the teeth.

A Depiction of the front half of a wild boar. (Click to Enlarge)

 

 

 

 

 

Inspiration har bland annat hämtats från;

Silentfeathers

 lib.uwaterloo.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder, en.wikipedia, wikipedia,

Gudinnan Artemis – den tilltagande månens gudinna

artemisGudinnan Artemis – den tilltagande månens Gudinnan

Gudinnan Artemis är en mångudinna som står för den tilltagande fasen av månens cykel. Den fas som går att jämföra med ungdom, tonåring eller ung vuxen. Eller varför inte planering, nya idéer och grodd och näringstillförsel.

Som du kan läsa i Gudinnan Artemis är hon en jungfru-gudinna. Vilket på inget sätt är synonymt med att hon är den evige oskulden utan mer betyder att hon är sig själv nog. Hon är inte i jämförelse med någon annan. Hon är inte våldtagen eller kidnappad som så många andra av gudinnorna utan hon är självständig och drivs av sina egna mål och drömmar. Om jag skulle översätta detta till någon som idag har mycket av Artemis arketyp inom sig så skulle detta vara en kvinna som inte är beroende av sin partner och inte heller bli distraherad av partners mål och visioner. Denna kvinnan skulle inte förlita sig på att någon annan skulle göra henne lycklig eller se till att hon kom fram till sitt mål, hon skapar sin framtid själv. Hennes identitet och självförtroende grundar sig på vad hon är och vad hon gör, inte på om, eller med vem, hon är gift. Med Artemis får kvinnan förmåga att koncentrera sig på det som är viktigt för dem och målinriktning och ihärdighet trots svårigheter på vägen är utmärkande.

Det här innebär inte att hon skulle vara känslokall och inte bry sig om andra även om det är lätt att tolka det på det sättet. Tvärtom är Artemis en gudinna som till skillnad av övriga gudinnor, kom till sin mors hjälp vid flera tillfällen. Artemis är tvilling med Apollo och den som föddes först. Direkt efter sin födsel hjälpte hon sedan sin mor att föda Apollo, en födsel som var både besvärlig och långdragen. Det är denna händelse som gjort att hon nu är känd för att vara den gudinna man vänder sig till för att be om en förlossning utan komplikationer.

artemis4

Susan Seddon Boulet

Gudinnan Artemis är även känd för att värna om de unga, framförallt de unga kvinnorna. De unga kvinnor som var under hennes beskydd kallades för arktoi, ” kvinnliga björnar” och björnen är en av många djur som Artemis förknippas med. Det är många kvinnorörelser som känner sig hemma med Gudinnan Artemis och en anledning till detta kan vara att hon betonar systerskapet starkt och är snar till att hjälpa kvinnor. Men tvärtom vad många tror tar hon inte helt avstånd från män, unga pojkar var välkomna att studera i hennes tempel i Brauron. Det finns statyer bevarade av både unga pojkar och flickor som nu finns på ett museum.

Gudinnan Artemis var alltså jaktens och månens gudinna. Bågskytten som aldrig missade sitt mål och som vandrade omkring i skogarna med sitt följe av nymfer och hundar. Som den vildmark hon vandrade i förknippas hon med de vilda djurens egenskaper. Hjort, hind, hare och vaktel alla lika gäckande till sin natur. Hennes drottningslikhet hittades hos lejonet och hennes destruktiva sida symboliserades av vildsvinet.

Artemis arketypen är en del av vårt psyke som är det ursprungliga. Vilt och obundet. Det som symboliserar jägaren i oss. Hon är inte den som slår sig ner på en plats och får ro där, hon söker sig vidare och hennes plats är den djupa skogen där hon kan vandra fritt. Då och då söker hon sig in i mer sociala sammanhang och för med sig glädje, sång och dans. Man kan läsa i de Homeriska hymnerna nr 27

“…Där  hänger hon upp sin böjda båge och hennes pilar, och leder danserna, graciöst klädd…”

så man förstår att hon inte enbart är ute och jagar.

Det är också denna vilda mer primitiva spänningssökande sida som kan leda oss lite vilse. Ungdomens vilja till att allt ska ske just nu och allra helst i går som gör att vi kan agera utan att huvudet riktigt är med oss. Det finns en myt om att Artemis dödade den enda man hon älskade, Orion, på grund av sin lust till att tävla. Om hon enbart hade avvaktat och verkligen sett efter vad det var hon siktade på hade hon kunnat undvika att döda Orion med en pil.
Och så behöver också vi göra i denna nystartstid, en tid då vi planerar och projekterar och en tid då vi behöver förstå att idéer ibland behöver mogna innan de lanseras. Det finns en rätt tid för allt och det är vi som behöver känna efter när denna tid är.

deer2Här kan hjorten som symbol hjälpa oss att förstå Artemis arketyp. Hjorten hölls som helig för Artemis och du ser ofta att hjorten är ett sällskap till henne i målningar och statyer. Hjorten representerar instinktiva energier, självständighet och förnyelse. De är graciösa och snabba djur och de lyssnar på sin omgivning med hela sin kropp. De vet när det är dags att kämpa eller när det är dags att fly.

Ted Andrews, författare till “Animals speak”, säger att ordet “deer” först användes rent allmänt för att beteckna vilda djur. Han spårade ordet till det Sanskritiska ordet “mrga” som betyder vilt djur. Han menar att hjorten kan ses som en kallelse till det vilda inom oss. Att vi behöver lita på våra egna instinkter och lita på oss själva. För att göra detta behöver vi som hjorten lyfta huvudet ifrån det vi gör och se oss omkring noga, vädra i luften och ta till oss omgivningarna. Ska vi stanna kvar eller är det dags att flytta på oss?

Precis det vi behöver göra i denna fas av månen för att inte lusten till rörelse, till spänning och att sätta pilen till bågen ska ta överhanden.

 

Inspiration hämtad från; Ted Andrews, “Animal speaks”,theoi.com, Jean Shinoda Bolen “Gudinnorna inom oss”, hellenicgods.com

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild, Susan Seddon Boulet,

Gudinnan Artemis

Artemis

Artemis är Gudinnan som hjälpte mig att sluta röka. Hon är den Gudinnan som hjälper mig att hålla kursen till mina mål. Någonstans i mig är det något som svarar upp när jag söker och ber om tålamod och målriktning. Kanske är det för att hon är så hemma i skogen, att hon har en förmåga att ta ut en riktning och pricka rätt som gör det här. Eller att hon är en av månens Gudinnor, hon behöver inte en lampa riktat mot det håll hon ska. Jag vet inte och för mig spelar det inte så stor roll, huvudsaken är att det fungerar.

Artemis är en grekisk Gudinna. Hon är jaktens och månens Gudinna. Hon tillhör det som *Bolen klassificerar som en jungfrugudinna. Dessa jungfrugudinnor personifierar den oberoende, aktiva och självständiga sidan hos kvinnan. Denna Gudinna symboliserar det som får en kvinna att söka sina mål inom områden som hon själv valt. Får henne att känna sig hel utan en man. Hennes identitet och det självförtroende som hon har grundar sig på vad hon är och vad hon gör, inte på om eller med vem, hon är gift. Hennes förmåga att kunna koncentrera sig på det som är viktigt för henne är medfödd.

Artemis, hon vandrar i skogarna och ängarna, hon är en skicklig bågskytt och missar sällan sitt mål. Hon vandrar runt med nymfer i sitt sällskap. Hon skyddar och värnar om de som ber om hennes hjälp men är även snar till att straffa de som förolämpar henne. Hon har en stor omsorg för de svaga och maktlösa kvinnorna och även ungdomar. Många kvinnorörelser identifierar sig med henne då systerskap är något som förknippas med henne. Hon har en mycket stark känsla för naturen och många kvinnor som tycker om vildmarksliv, som vandrar i fjällen och som gärna campar under bar himmel känner en stark närhet till henne.

En person som har mycket av Artemis i sig kan uppleva sig som ett med naturen och framförallt blir de mycket påverkade och kan bli ett med den under månskensnätter.
Hon är även en utpräglad tävlingsmänniska och kan hålla hårt på sina principer och regler. Hon är utåtriktad och resultatinriktad.

Kvinnor som följer Artemis upptäcker att de blir mer tänkande, deras drömmar blir tydligare och mer levande och de upptäcker sitt inre liv.

*Bolen; Jean Shinoda Bolen är författarinna till boken “Gudinnorna inom oss”. Det är ur denna bok som den mesta fakta är hämtad ifrån. Jean är jungiansk analytiker och psykiater och har skrivit den här boken som har Arketypiska mönster i det feminina psyket som undertitel.