Archives

Halvmåne – avtagande fas i Stenbocken

the-square-eclipse_04

När jag idag satte mig för att skriva om denna halvmåne fas var det en sak som hela tiden kom upp i tankarna, fokus. Vad är det jag har fokus på?

Och just den här månfasen skulle man kunna säga visar detta. En månfas som många kan uppleva som problematisk, kanske inte så där stora överväldigande problem utan mer som skavsår, utspillda kaffekoppar, en printer som inte fungerar eller borttappade nycklar – besvärlig fas om du förstår hur jag menar. I slutet av dagen kan vi hamna utmattade i soffan och låta vår omgivning få ta del av alla de missöden som har förstört din dag och missa din frus/mans glittrande ögon, dina barns glada röster eller doften av tryggheten i ditt eget hem. Sakta försvinner glittret och de glada rösterna och doften drar sig mot missnöjets beska droppar.

Så skulle det kunna vara i just den här fasen. Och allt beror på fokus!
Fokuset ändrar inte alltid på vad som praktiskt sker men det kan sannerligen ändra på upplevelsen. Jag tänker att det hela tiden finns något att lära, något att se i livet. Något som kan leda till något annat. Skavsår kan leda till något så enkel men praktiskt som att jag nästa gång inte tar skor som är nya när jag ska gå långt eller lär mig att tänka efter före och tar på plåster. Att förebygga alltså, vilket är en bra egenskap att ha ibland.
Jag menar inte att det optimala är att se positivt och glömma det som är jobbigt och svårt utan snarare att försöka balansera upplevelsen så att en sida inte tar överhanden. Även om det låter lite klichéartat så undrar jag om det inte är så att om något är negativt för dig kan det vara positivt för någon annan. Det tar inte bort din upplevelse men kanske kan den balansera den lite.

Jag tänker att nu står vi mellan det yttre och det inre, vi är på gränsen mellan att vi fokuserar på yttre ting och inre ting. Månen på ena sidan och går vi runt hörnet har vi solen på den andra. Det är en kvadrat, så om ni tänker er att ni går längs kanten denna kvadrat så är det omöjligt för er att se vad som är bakom hörnet. Vi kan fastna i denna omöjlighet om ni förstår? Eller så kan detta väcka nyfikenhet. Vad finns det där och hur på verkar den sidan, det som sker där, mig just nu?

När månen är i Stenbockens tecken så är det Hephaistos som härskar. Denna Gud kan ni läsa om här i bloggen och personligen tycker jag att det är en fascinerande Gud. Här tycker jag att vi alla har något att lära oss om oss själva även om vi inte själva förknippar oss med tecknet. I den Grekiska zodiaken menar man att Gudarna alltid arbetar i par. Varje människa har en relation till ett sådan helig konstellation och gudaparet assisterar människan i hennes arbete att gudomliggöra sin själ. Hephaistos samarbetar med Hestia, härdens Gudinna.
Återigen två sidor. Eller är det två helt olika sidor egentligen?

Jag tror att det finns mer samband i skeenden än de vi kan se med blotta ögat. Kanske är jag naiv men jag tror på kreativiteten som finner kraft i problemlösningarna. Det finns något vackert också i motstånd vilket inte plockar bort kärleken i oändligheten. Jag kommer att tänka på den smärtan som finns i födelseögonblicket och det förlösande första andetaget. Jag kommer också att tänka på eller snarare så anar jag/känner jag mer något som påminner mig om min egen erfarenhet av att befinna mig där mellan det yttre och det inre. Mellan ljus och mörker eller varför inte mellan sol och måne.
Något som jag fortfarande inte kan sätta vare sig ord eller en bild till men som jag bär med mig i mitt inre, i min kropp.

När jag idag låter mig komma tillbaka till detta ögonblick då jag stod och såg på denna gränslinje mellan liv och död kan jag förnimma mitt eget val. Ett val som jag kan placera mellan det handfasta och det ….ja det obeskrivliga. Där och då kunde jag förnimma att livet är fokus. Och fokus är härden. ( Gudinnan Hestia, visst är det fantastiskt) Härden är både liv och död. Och döden i sin tur skapar liv. Kärleken på den handfasta sidan består av både outhärdlig smärta och lycka. Kärleken i det obeskrivliga, ja jag vet egentligen inte om jag kan säga att det är kärlek eftersom vi då genast skapar oss en bild och en upplevelse av det vilket för mig inte då blir sant. Men jag vet att just där och då valde jag att fokusera på det handfasta. Och jag tog med mig den upplevelsen att det är jag som väljer mitt fokus.

Jag valde livet där kärleken både består av smärta och lycka och jag valde livet där det finns ljus även i det mörkaste mörker. Och kanske kanske är det i detta mörker som ljuset finns? I den mörkaste myllan som fröet växer? Någon annan kanske öppnar dörren när vi tappat bort våra nycklar? Utan skavsår tar vi inte på andra skor?

Så kanske vill jag med detta inlägg fråga dig – Vad är det du fokuserar på idag? Låt din inre kapacitet arbeta för dig och inte mot dig. Låt din kreativitet flöda.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: viatraffic.org

Halvmåne – Skytten

eagle_moonA Flag Turns Into An Eagle; The Eagle Into A Chanticleer Saluting The Dawn.

Det är för många som tolkar Sabian symbol, som ovanstående mening är utifrån, för just den här dagen som en typisk Amerikansk symbol. Flaggan som förvandlas till en örn = typiskt Amerikanska symboler. Men jag tänker att den går att tolka på många olika sätt och en del av dessa kan bli lite nyttiga att fundera på tycker jag.

En flagga som på många sätt är en symbol för något som vi står för och för många av oss tror jag också att vi inte ens tänker på hur förbundna vi är till det som vi tycker att de står för. Många organisationer har flaggor som symboler och de visar stolt upp dem för alla. Det betyder något, vi står för detta och vi är stolta över det. Har man valt en organisation så har man också valt detta medvetet och är då också medveten om vad den symbolen innehåller, men i alla fall kanske det inte är så.

Jag funderar på om vi är speciellt medvetna om eller om vi har det med oss på ett medvetet plan vad exempelvis vår nationalsymbol står för och hur förankrat det är inom oss? Är vi medvetna om med vilka ögon vi ser oss omkring?

Oftast talar vi om att vi är en aning blinda när vi tittar på saker på nära håll eftersom vi enbart då tittar på det från ett perspektiv och att vi därför behöver se till att vi har ett annat, ett högre perspektiv att se på saker. Som från ett örn perspektiv, vi kan då se längre men ändå behålla de skarpa ögonen. Men som symbolen här ovan talar om, så är även detta utifrån värderingar. Vi bär med oss våra grundläggande, kanske ärvda och omedvetna åsikter upp till det högre perspektivet. Det är detta som färgar det vi ser och det är också detta perspektiv som förvandlas till denna tupp som tror att det är tupphans galande som gör att vi har en gryning.

Hur många gånger har det hänt att vi predikar ut det som vi anser är sanningen eftersom vi tror att vi är de som har det högre perspektivet? Vi tror att sanning och lögn är utifrån vårt perspektiv. Vi tror att vi är det som behövs för att det ska bli en ny morgondag!

Just nu finns det många som antar tuppens roll runt omkring oss. Och gal att det är de som har sanningen, de är gryningen. Och kanske är det så? Jag tänker dock att det kan vara nyttigt att fundera på denna symbol som talar till oss när månen är halv och på väg mot mörkermåne, Vilken flagga är det vi bär på som förvandlas till örn? Vilka grundperspektiv, behov med mera är det som har skapat örnens ögon?

Månen är i Skyttens tecken, ett tecken som styrs av Artemis. En Gudinna som kan agera utan att tänka efter då hon blir provocerad. Låt inte en icke genomtänkt handling eller tanke skapa känslor och ett agerande som du tar med dig in i dig själv nu när månen skapar ett behov av att mer dra dig tillbaka in i dig själv.

Var medveten om vilken flagga du tar med dig in i dig själv och vad du bär med dig för symbol runt den! Vad är det för “sanningar” du gal ut som du tror skapar ljuset?

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; örnen kommer från filmen "O more...

Att växa

okänd bild
Månen är halv och tecknet Väduren.

Mittemellan ny och fullmåne och 1/4 av en hel cirkel. Vi växer och nu kan det göra ont både lite här och där. En del känner inte av den här fasen alls och andra känner mycket. Förmodligen beror detta på hur det ser ut i det privata livet och vilka egna planeter vi har som är inblandade i denna cykel.

Nu börjar saker att synas och det är också nu som många hamnar i den smärtsamma situationen att välja. Ska jag fortsätta eller gå tillbaka? För många handlar det om mod och för andra att de inte kan välja. Som en graviditet till exempel. Oavsett hur rädd man än är för förlossningen så finns det en tjusning och en fascination i att det inom en själv växer något som så småningom ska stå på egna ben. Och precis är det ju med en idé eller uppstart av ett annat projekt, någon gång ska det lanseras och stå på egna ben.

Med vädurens energi är det ju också ny början. Det är väl väldigt passande nu när vi precis har lämnat ett år bakom oss och välkomnat ett nytt. Väduren kan också ha en tendens till att rusa på lite, sänka huvudet och börja stångas så att säga. Vädurens energi och egenskaper kan vara bra att ha i minnet nu. Ett steg tillbaka är inte alltid helt fel, vi behöver ha hela oss med i leken.

Själva månfasen hjälper vädurens energi att rikta sig utåt så det är inte helt fel att stanna till och ställa frågor till dig själv.

Är jag på rätt väg? Ska jag hålla fast vid det jag har påbörjat eller ska jag släppa taget?

Månfasen i sig har en tendens till att trycka på knappar som säger irritationsmoment, var medveten om att väduren har horn som både tar emot men också stångas. Ibland gör den båda utan att tänka efter.

Sabian Symbol, Väduren 

A Man Possessed Of More Gifts Than He Can Hold.

Det här talar om att ha mer gåvor än man kan hålla i handen. Överflöd och det som inte får plats. Också detta talar om irritationsmoment. Det talar också för att det nu är dags att se över om det nya verkligen fungerar och fungerar allt i det nya? Här finns ju verkligen talanger men också kanske svårigheter att veta vad man ska satsa på. Det kanske till och med är så mycket att det inte blir något alls, man blir så frustrerad så man lägger det bakom sig helt enkelt. Gåvor kan ju också betyda många saker, att ha vänner – det kan vara en gåva, talanger – det är gåvor, möjligheter – det är gåvor.

Låt inte tanken fastna vid just en sak, vandra vidare och var inte alltför säker på att de där hornen alltid skyddar om du inte ser till att vara i en position där du verkligen kan använda dem på bästa sätt.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; okänt ursprung

Halvmåne – Vattumannen

Halvmåne är tidpunkten då solen och månen står i kvadratur till varandra. En tidpunkt under måncykeln som en del personer inte känner av alls medan andra upplever den starkt. I många fall reagerar man säkert också olika vid olika tillfällen. Som jag själv gör. Personligen tycker jag min reaktion beror på hur jag mår och vad jag har runt mig just då.
Om jag har en period då jag är stark i mig själv och det mesta är i en positiv andra, ja då kan jag ta de små stötarna som denna kvadratur för med sig på ett ganska oberört sätt. Befinner jag mig däremot på andra sidan skalan, är lite nere och tycker att ingenting fungerar, ja då kommer dessa små stötestenar blir till jättelika stenblock som förhindrar min väg.
Som så många gånger annars är det upp till oss själva hur vi hanterar vår vardag och vilka konsekvenser detta får.

Just nu är jag fascinerad över de symboler som jag upptäcker i min vardag. Små små texter, bilder och tankar som dyker upp framför mig. Som nu när jag tänkte att jag skulle skriva lite i symbolbloggen. Min impuls var att jag behövde vila lite från den bok som jag försöker sätta samman och jag upptäcker då att månen befinner sig i Vattumannens tecken. Månens fas i sig finns mer eller mindre i min kropp mest hela tiden.

Jag skriver just nu om tidigare liv och om att bli påverkad av gamla erfarenheter. Det kan vara allt från mina egna erfarenheter som barn till de erfarenheter man brukar säga att man ärver. Gamla mönster som följer oss. Just nu fokuserar jag på det som kan vara “hinder” eller åtminstone det som vi lätt tar som hinder men även trauman och sår som finns, framförallt för kvinnor. Jag tänker att vi inom oss bär på omedvetna minnen, inte bara personliga sådana utan också kollektiva. Sår från våra förmödrar.

Vad som då kom som en idé det första det gjorde när jag såg att det var Vattumannen som månen landade i den här halvmånen, var den energi som strömmar ut från symbolen. Det är ju inte vatten som finns i bägaren, det ska ju föreställa en form av livsenergi. En energi som strömmar ut till oss alla, en kollektiv såväl som individuell sådan. I Vattumannens energi finns det något som för mig påminner om att omfamna Universums/kosmos hjärta. En energi som vi alla delar.

När jag läser om Uranus som är en härskare tillsammans med Saturnus för Vattumannen enligt den vanligaste zodiaktypen känner jag att jag behöver ta med lite av den symboliken. I vanliga fall brukar jag ta med mer om den Grekiska Hellenismen, vilket då betyder att det är Gudinnan Hera som styr. Djupdyker man i symboliken hittar man också väldigt många beröringspunkter men eftersom jag känner att jag inte har möjlighet att ägna mig åt detta väljer jag att titta lite på Uranus.

Uranus är alltså en av härskarna för Vattumannens tecken. Uranus som också ses som vår mystiska anfader till all vår existens. En evolutionär impuls. Och berättelsen om Uranus rötter hittar vi i den Grekiska skapelse myten. En berättelse som pratar till oss från djupet av det okända, långt före människans medvetande. En erfarenhet av att bli skapad, en andlig impuls, till livmodern. Ren kreativt medvetpranaande.

Jag får här bilder av geometriska figurer, något ursprunglig, osynliga mönster som när de blir manifesterade förändras till något helt annat än det ursprungliga när det blir till form. Det ursprungliga är inte heligt. Det ursprungliga har förändrats genom historien, materian har fått större plats än den energi som skapar den.

Jag ser mig omkring och lägger fokus på det som jag har runt omkring mig. Månen är i en växande fas och kanske hittar du de störande momenten någonstans runt omkring dig. Detta är inget som plockar bort din egen individuella del i det som händer men omgivningen kan visa dig var någonstans det manifesteras eller projiceras. Vattumannen är som sagt mer kollektiv än personlig, och månen här mixas med dessa energier.
Kan du se mönster runt omkring dig som visar var det eventuellt krockar någonstans? Den ursprungliga livsenergin som inte kommer till det uttryck den borde ha? Kan du se mönster från det kollektiva eller varför inte mönster från det som en gång varit? Mönster som du behöver ta itu med för att lösa upp de eventuella stötestenar som du får bråka med?

Oavsett om du tycker att du har problem eller om du har överseende med de händelser som kan visa sig under den här perioden, är de värda att lägga lite fokus på. Det kan vara det som gör att du stannar kvar där du alltid varit eller går vidare.

Du kan läsa andra inlägg om halvmånen här:

Halvmåne
Halvmåne i samband med den växande månens Gudinna

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: utsida av tidning "comic", tu more...

Halvmåne och i utkanten av solförmörkelsen

Dags för ännu ett steg in i oss själva

moon_day_lastSå är vi då här igen…halvmånedags och fredagen den 13:e är den precis. Visserligen är vi i den avtagande månen men fram tills nu har energin varit “utåtriktad” på så sätt att vi har velat predika, visa och få gensvar från vår omgivning. Måhända att det som vi har predikat om är något viktigt från vår insida men ut har det velat komma i alla fall.
Nu är det i alla fall fasen som gör att vi vänder oss ännu mer in till oss själva.
Det är också nu som det börjar bli dags att rensa. Börja släppa taget om sådant vi inte längre vill och inte heller har möjlighet att behålla. Det är också tiden då vi behöver använda oss av förlåtelsen.

Förlåtelse till oss själva men även till andra. Så länge vi håller fast vid skam, vid skuld och ilska, oberoende om det gäller oss eller andra, så sitter vi fast på samma ställe i livet.
Nu efter den 13 mars då månen börjar täckas av mer än hälften av skugga, då är det dags att börja luckra upp tankar och känslor som blivit som hårda klumpar.
Det är för din egen skull du behöver förlåta. Det är för din egen skull du behöver släppa taget om det som håller dig fast.
Och nu den 13:e mars kommer vi in i vad man brukar kalla en eclipse period. En period då vi kommer att 2 – 3 förmörkelser av solen eller månen.

Den 20:e mars är det solförmörkelse i fiskarnas tecken. Här i Göteborg är den inte en hel full solförmörkelse men mer än hälften av solen kommer att döljas av månen.solförmörkelse

Du kan se hur det kommer se ut genom att titta in på den här sidan.

Under gångna tider var man oerhört rädd för förmörkelserna. Åtminstone har man dragit de slutsatserna. Min tanke är att man har trott eller tror detta på grund av alla undergångsmyter och alla ceremonier som har sitt ursprung just under dessa förmörkelser. Och då hade de ju inte de verktyg vi har idag. Helt utan förklaring doldes solen, det som var livgivande, fåglar tystnade och det blev mörkt. Vem skulle inte bli rädd?
Likadana känslor uppstod när månen förmörkades. Månen som trots allt var stabilitet även om den ständigt förändrades. Månen var ju deras almanacka.

Men även om vi idag inte bär på den rädslan, vi har förklaringarna, så finns det någon rest av något “känsla” som vaknar hos många då det är förmörkelse.

Och kanske kan de som är känsliga börja ana en skiftning i energierna redan innan förmörkelsen. Det här är en period då vi kan förvänta oss det oväntade. Men ha med dig att förr trodde man att förändringarna utifrån, (sol/månlförmörkelse) var det som skapade rädsla och turbulens. Idag vet vi att det som skapar turbulens kommer inifrån.
Mer om solförmörkelsen kommer i övriga månbrev.

dali-zodiac_sagittarius

Dali

Den 13:e är vi fortfarande kvar i skyttens tecken och det är den energin som skapar vågor. Halvmånen är ju som sagt en liten trixi grad mellan solen och månen och den här gången kommer den också att befinna sig i den yttersta graden av den energin som kommer vid förmörkelsen. Det är ju nu som vi tycker att saker händer, det blir svårare och besvärligare än vad de brukar vara.
Eller rättare sagt en del av oss upplever det så, inte alla. Om jag inte tänker på i vilken fas vi befinner oss utan kollar upp detta efteråt brukar jag få svar på varför skåpen är i vägen för mina tår. Ibland kan det kännas som att någon ställer till livet enbart för att jävlas. Små små grejer blir till stora tunga stenblock.

Denna känslan kan hänga med oss även när vi nästa dag går över till stenbocken. Men stenbockens styrka är att den kan ta sig fram på de mest omöjliga ställen på ett sätt som ser oerhört lätt ut.
Och detta vill jag fokusera på nu. Det som penslar månens behov och energi just nu kan handla om det som ser till synes lätt ut. Som alltid finns det oerhört många sidor av detta. Ser det lätt ut så finns det också något som är lätt i den här energin. Allting är som det är fast kanske på ett annat sätt än vad vi själva tänker oss. Det som är svårt är oftast lätt och vise verca.

dali-zodiac_capricorn

Dali

Det är oftast vi som skapar upplevelsen av tyngd och svårigheter.
Jag tänker på alla de gånger som en diskussion har uppstått med någon där förslag på lösningar har funnits med. I många av dessa diskussioner finns ordet…men. Men du förstår inte, men det är omöjligt med mera. Och det är möjligt att flera av dessa men faktiskt är praktiska hinder men det är också så att flera av dessa “hinder” för lösningar är vår egen rädsla och våra känslor som vi snurrar in oss i.

Jag tänker också i samband med något som ser lätt ut på något som jag ofta har hört om mig själv. Många brukar vända sig till mig med automatik när det är traumatiskt, rörigt eller turbulent runt omkring. Eller så kommer många när det är något som ska utföras som de själva är nervösa för. Varför? Jo, jag ser lugn ut. Jag har en utstrålning som är lugn och kontrollerad.
Oj, vad jag har jobbat med att försöka få ihop just detta inom mig. Jag som inte alls är lugn, jag som inte är kontrollerad utan ivrig, hetsig och känslofull.
Men eftersom lugn, trygg och kontrollerad är upplevelser som andra uppfattar mig med…..ja, då är jag också lugn, trygg och kontrollerad. Hade det bara varit en person som ansett detta hade jag förmodligen inte tagit till mig detta men det är det inte.
Finns det något som andra ser hos dig, ja då kan det vara värt att fundera över om det inte är så att det faktiskt finns.
Och nu i den här perioden kan det vara värt att fundera på om det du anser är så svårt inte har inslag av en lätthet?!
Kanske är det frågan i vilket perspektiv och vilken energi som man omger frågan med?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder: Dali, wikipedia

Halvmåne

halvmåneDu kan läsa om halvmånen och den växande fasen här men det finns också “samma” halvmåne i den avtagande fasen. “Same, same but different” så att säga.

När solen och månen står i kvadratur till varandra (vilket de gör under en halvmåne) i den växande fasen så är vi mer anpassade till att fokusera på den yttre världen, alltså något som gör att det krävs nya åtgärder. I den avtagande månen blir fokuset mer inriktat på vad som händer i den inre världen. Något är “fel”, en förändring kan behövas av den mentala inställningen, i vårt tänkande och i våra avsikter.

Rent generellt så är inte detta en period där vi direkt kan vila, en kvadratur är oftast utmanande och kan ses som två krafter i konflikt. Krafter som inte alltid samarbetar på ett smidigt sätt. Här kan vi alltså plötsligt utan att vi egentligen förstår det känna oss olyckliga och tycka att livet plötsligt är helt upp och ner.

När jag sitter och skriver detta så hör jag samtidigt en mening som sägs på det tv-program som är på i bakgrunden “ibland får man dansa till den musik som erbjuds”. Och kanske är det detta som är den stora utmaningen under en sådan här period. Att inte slåss och fäkta för att du vill att saker ska se ut på ett annat sätt, utan följa det som sker och se hur du kan röra dig på det smidigaste sättet. Vi kan behöva städa ur vårt sinne, putsa våra glasögon så att vi verkligen upptäcker om det vi följer fortfarande är i kontakt med vårt sanna jag eller om vi är kvar i tillväxtfasen då det yttre och “passa in” är det som fortfarande styr.

Om du är född under halvmånefasen avtagande måne.

Kanske är det här under denna tidpunkt du är född om du tillhör den personlighet som hela tiden hjälper andra att se det som behöver rivas ner och förändras. De som raserar normer som inte gäller längre, de som står i spetsen med att föra in det nya i samhället eller i den lilla gruppen. Revolutionärer och kanske också de som hela tiden har lust att opponera sig och gå emot det som råder. Ibland bara för att ruska om omgivningen.

Rudhyar menar att dessa barn födda under avtagande halvmåne känns igen genom deras sätt att peka på den nakna nödvändigheten och på en kompromisslös styrka. I mångt och mycket visar fasen på  stelbenthet och detta kan också vara utmärkande för det sinnet som dessa personer bär på. En stelbenthet som Rudhyar menar är nödvändigt då man ser framtiden som grön medan världen fortfarande håller på att måla den brun.

Precis som fasen är också dessa personligheter sällan det som du tror att de ska vara. Dana Gerhadt skriver att det är väldigt sällan som denna fas trumpeter ut sin ankomst. Det är en fas som smyger sig på och plötsligt kan du upptäcka en rytm som hackar, kritiska personer börjar omge dig. Saker går inte din väg och plötsligt kan du börja känna dig ensam, arg eller ledsen.

“Fasen ger dig två val; agera eller avstå. Du behöver antingen göra något du aldrig gjort förut eller sluta göra något som du alltid har gjort.” – Dana Gerhardt


Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; http://www.csmonitor.com/Photo- more...

Artemis – vildsvinet- halvmånen

Mångudinna

Artemis och den växande månen är symboler som enligt myten hör ihop och du kan läsa mer om Artemis här på min blogg.

När halvmånen har börjat synas på vår himmel har vi börjat landa i den nya cykeln. Inte så att vi känner oss fullt säkra, inte så att vi går ut och lanserar men vår omgivning kan nu börja se att något har hänt och att något är på gång. Än vet vi inte vad det är, än är inte allt klart. Som den gravida kvinnan, vi och vår omgivning är fullt medvetna om graviditeten men vi vet inte ännu vilket kön och hur det kommer att upplevas att ha en liten nyfödd själ hos oss.

Vi har fullt med frågor vi vill ha svar på och vi vänder oss oftast till de som vet mer än vi själva. Vi lyssnar och tar in. Precis så här är det under halvmånen, vi funderar mycket och vi har många frågor. Frågor till oss själva men även till andra. Oavsett vilket projekt det är som du har startat upp vid nymånen så brukar det bli lite förvirring och kanske även konflikter när vi står i en mittemellan fas. Viktigt att ha med sig är att det är vi som bär på projektet. Att ställa frågor till andra som kanske har varit med om samma sak eller frågor till de som anses vara experter inom området är gott att göra och kan bära på många visdomar som vi kan bära med oss. Men – det är inte samma sak som att de alltid har rätt. Det är du som känner din kropp bäst, det är du som har påbörjat projektet och det är alltså du som bär på den viktigaste kunskapen. Samtidigt behöver vi ha med oss att vi inte är fullt “vuxna” i den här processen. Det innebär att vi kan bli förblindade av vår egen vår egen upplevelse och lätt hamna i affekt, på gott och på ont. Vi kan lika lätt rusa iväg in i något som kan visa sig vara skadligt för oss, som vi kan fly undan för att vi är rädda för vad som kan hända.

Artemis närhet och förknippelse med vildsvinet kan lära oss ett och annat om just detta.

450px-Giuseppe-Mazzuoli-The-Death-of-Adonis-hermitag

Vildsvin

Ett vildsvin kan ses ur många synvinklar, allt beroende på vilket perspektiv man har. Är jag jordbrukare ser jag det säkert som ett skadedjur eftersom den bökar upp åkrarna för mig medans de för vissa personer inom skogsbruket ses som nyttodjur då de bidrar till markberedning.

Många är rädda för vildsvin och deras stora betar och vill gärna se att de finns någon annanstans än där man själv bor. Och i mångt och mycket är det detta som vildsvinet symboliserar. En rädsla för något som vi uppfattar skrämmande, fult och vilt. Och det vi är rädda för motar vi bort från oss själva. Ofta, ofta projicerar vi ut vår rädsla för vår egen vilda kraft på vildjur i drömmar men också på andra personer runt omkring oss själva.

Ett vildsvin reagerar instinktivt, de följer helt enkelt de regler som finns i naturen. Blir de hotade attackerar de och är de osäkra så försvinner de snabbt in i skogen igen. Man kan enkelt säga att de attackerar och försvarar sig och däremellan bökar de runt för att få den näring de behöver. Precis som våra instinkter gör.

Vad vildsvinet kan lära oss är att möta våra egna rädslor och att vara medveten om att vi har instinkter inom oss som vill attackera eller försvara.

Artemis är ju vildmarkens gudinna och som sådan både värnade hon om vilddjuren och samtidigt jagade hon och använde sig av deras kraft och förmågor. Hennes “brist” sägs bland annat vara att hon kunde vara lika farlig och skrämmande som vildsvinet. Hon landade helt enkelt inte i sig själv och tänkte efter före på vilka konsekvenserna kunde bli.
I en myt skickade hon ut vildsvin för att döda Adonis efter att hon har känt sig förorättad och i en annan förvandlade hon Acteon till en bock då han sett Artemis naken i badet. Acteon var en berömd jägare som då fick rollen som den jagade istället och tillslut mötte döden då hans egna jakthundar fällde honom.

800px-Actaeon_Caserta

Det här visar på egenskaper som vi alla har men som vi mer och mer behärskar ju mer erfarenhet vi får av livet. Att bli fylld med hämndbehov, att rasande fara ut mot de som vi tycker har gjort oss illa är känslor som vi alla har men oftast kan vi ta ett steg tillbaka och hantera det på ett annat sätt. Att reagera som Artemis gjorde när Acteon såg henne naken i badet kan symboliskt visa oss våra egna känslor när någon ser oss “nakna”. När vi befinner oss i känslor (vattnet) och blottar oss (nakna) i en situation där vi anser att vi är säkra och plötsligt inser att någon annan har bevittnat detta då blir lätt reaktionen ursinne och ångest.

Under halvmånen är det viktigt att ha detta i minnet. Vi kan bli frustrerade och ilskna när vi vandrar mittemellan påbörjan och förlossning av det vi har inom oss. Vi kan lätt glömma av att tänka efter före och bara reagera instinktivt. Och det här är upplevelser som vi inte ska mota bort från oss själva och låtsas att de inte finns. Vildsvinet finns inom oss och vi behöver se detta för att inte bli rädda för det. Våra instinkter är ju inte bara negativa utan också väldigt positiva om vi låter de vara detta.

Artemis reagerade ju trots allt. Hon försvarade sig själv och det som hon värnade om och det är inte alltid vi gör det här. Vi kan alltför lätt lyssna på andra och tycka att andra har så mycket mer Artemiserfarenhet och kunskap att vi glömmer det som väckts inom oss själva. Vi trycker undan oss själva utan att fundera på om det är rätt eller ej. Många backar undan när det kommer till att försvara sig själva. Artemis och vildsvinet kan alltså lära oss att konfrontera. Inte aggressivt men effektivt. Vi behöver både konfrontera våra egna känslor men också vad vi upplever att vi tar till oss från andra. Instinkten att attackera och försvara lär oss också att tänka rakt. Inte att förvilla oss själva med en massa olika förklaringar som vi annars har lätt att ta till.

Vildsvinet har även en annan symbolik som kan vara nyttig att ta till sig under just den här perioden, och det är att se till att man får den näring man behöver. Att rota ända ner till rötterna för att hitta det som är mest näringsrikt. Att inte nöja sig med att försiktigt äta från ytan och det du uppenbart ser som mat framför dig utan också låta andra viktiga sinnen vara med dig. Lukten av något mer och något godare kan få dig att gräva djupare exempelvis. Detsamma gäller den egna rädslan. Den kan få oss att bara puffa lite på marken eller att försvinna in bland buskarna och vi blir då utan näring och vi riskerar då att bli små taniga skrämda personer som aldrig får den näring som vi egentligen behöver. Vi behöver buffa riktigt ordentligt så vi ser vad rädslan egentligen består av, hur den luktar och hur den låter och inte nöja oss med att vi diffust ser den i ögonvrån.

(Jag vill lägga till att för att vi ska klara av att göra detta är det viktigt att förstå att det är när vi själva är mogna för att buffa som vi ska göra det. Att någon annan presenterar en “sanning” som de tycker sig se eller att någon annan gräver upp marken för dig så att du kan se vad som finns där är inte alltid positivt. Vi själva behöver vara med om varje litet steg i processen annars kanske vi inte har den bärighet som vi behöver. Projektioner och skuggor inom oss är kraftfulla och starka känslor och vi behöver alla ta till oss detta i vår egen takt.)

 

 

A Boar depicted on a Greek vase after tearing a dog in two. (Click to Enlarge)A Depiction of the wild Boar, showing the strong build (Click to enlarge)

A depiction of a wild boar with some emphasis on the teeth.

A Depiction of the front half of a wild boar. (Click to Enlarge)

 

 

 

 

 

Inspiration har bland annat hämtats från;

Silentfeathers

 lib.uwaterloo.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder, en.wikipedia, wikipedia,