Archives

Nymånen oktober i vågens tecken

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder; okända samt från fria bildsidor

Vi balanserar

strandVi balanserar.

Kan vi göra något annat nu när månen är halv och den landar i Vågens tecken? Det är klart vi kan och just när månen är halv kan vi absolut göra det. Att konstant väga något fram och tillbaka kan i längden orsaka en hel del obalans i livet, framförallt för den personen som har stort behov att se till andra…jämt.

Tittar vi på Sabian Symbol betyder det att vi får denna mening:

A CROWD UPON A BEACH

Detta är då återigen en förkortad version av Dane Rudhyar tolkning av dessa meningar fyllda av symboler. Orginalmeningen som jag har uppfattat det ser ut så här;

A SUNDAY CROWD ENJOYING THE BEACH.

Håll med om att det kan bli lite olika tolkningar utifrån dessa två meningar. Letar man efter Sabian symbols hittar man ganska snart att de som arbetar med Sabian mer frekvent i princip tolkar de ganska lika i alla fall.

Det handlar om att komma överens med andra personer, att samsas på en yta som oftast är ganska begränsad. Att inte döma andra och att njuta av en utomhusmiljö. Visst kan man säga att detta handlar om balansera. Balansera behovet av en egen sfär samtidigt som man är tillsammans med andra. Många gånger en svår konst.
Det är så lätt att man går över gränsen, både de egna och andras i dessa miljöer där det är viktigt att kunna både vara privat och öppen mot andra. Stranden kan nog lära oss både det ena o andra som vi kan använda oss av även i andra miljöer.

Om jag närmar mig den lite längre symboliken blir det också en söndagskänsla över det hela. Inte bara en vardag vilken som helst utan en söndag. En dag då vi är lediga och verkligen kan plocka in en mer lös och ledig känsla. När du ser dig omkring kan du se andra personer i en liknande situation som dig själv. Ett leende möter ett annat leende. Här finns en samhörighet, en gemenskap med främlingar utan att man behöver vara intim med dem.

Här finns även annan symbolik man kan börja fundera över och ta till sig för att hitta något inom sig själv. Jag tänker på att vi här tillbringar en söndag på en strand tillsammans med andra människor. När brukar man vara på en strand där det samtidigt finns en massa andra människor? Jo när det är varmt o soligt. Vi är här mer avklädda än vad vi brukar vara, vi visar mer av oss själva. Vi befinner oss även på en plats där land möter vatten. Vatten som i sin tur är en symbol för känslor, både medvetna som omedvetna sådana. Vi kommer nu allt mer närmare vårt ursprung. För visst låg vi i vattnet allt medan vi utvecklas till den människa som sedan mötte fast mark.

Jag tänker att här och nu i denna konstellation, som för oss kan betyda väldigt mycket eller absolut ingenting, har vi en möjlighet att verkligen fundera hur vi ställer oss till vår egen balans. Kan vi nu i denna stund verkligen se vad det är som är vårt känslomässiga ljus och vårt känslomässiga mörker?

Här och nu kan det hända de mest väntade eller oväntade saker. Vi kan befinns oss i en miljö som verkligen väcker våra sämsta sidor och vi kan där och då få reda på hur vi hanterar situationer som kan vara lite påfrestande. Å andra sidan kan just den miljön väcka våra bästa sidor, vi kan upptäcka vilken styrka och vilken potential vi går och bär på. Vi kan också befinna oss i en miljö som man kan tycka ska väcka glädjefyllda känslor och då kan det visa sig att vi inte alls var så bra på att hantera de i stället. Jag är övertygad om att du nu har förstått att det mesta handlar om vårt eget sätt att ta till sig det som händer och hur vi agerar utifrån en påverkan både utifrån och inifrån och att det just här och nu är en bra möjlighet att komma i fas med dessa känslor hos sig själv.

Jag kommer även att tänka på att i många fall har vi en större förmåga att både se och ignorera andra personer i den här något nakna miljön än vi har då vi är mer skylda. Spännande tanke att fundera vidare på. Jag funderar även vidare på att det är vågen som är i centrum i den Egyptiska mytologin då Gudinnan Maat placerade själen i den ena vågskålen och en fjäder i den andra. Vågen kommer även precis före Skorpionen där du i den symboliken kan hitta döden och underjorden. Vad passar inte bättre att vågen är där den är? Vad är det vi väger in då vi bedömer eller dömer, både oss själva, andra och olika situationer.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Vintage Busy Beach

Uttorkad…..

uttorkadVisst vet du hur det känns att vara uttorkad? Kanske till och med både fysiskt och psykiskt.

Att vara uttorkad psykiskt blir man lätt när man inte tillför näring till själen. Livet själv trivs när det är fuktigt och förtorkad varelser vill vi väl inte någon av oss vara.

Förtorkad riskerar man att bli när man försöker att passa in och vara perfekt på ett sätt som inte passar den egna personligheten. Förtorkad kan man bli när inte balansen är det rätta och vi är ju fortfarande i vågens tecken och ju närmare vi kommer fullmånen desto mer kan våra känslor, tyckande och tänkande hamna i svajning.

Följande berättelse av Clarissa Pinkola Estés tycker jag visar detta fenomen så bra:

En man kom en gång till en szabó, skräddare, för att prova en kostym. När han ställde sig framför spegeln såg han att västen var litet ojämn i nederkanten.

– Äh, sa skräddaren, det är ingen fara med det. Håll bara ner den kortare sidan med vänstra handen, så är det ingen som märker något.

Kunden gjorde det men då märkte han att slaget på kavajen rullade sig uppåt i stället för att ligga slätt.

– Jaså det? sa skräddaren. Det gör ingenting. Vrid bara litet på huvudet och tryck ner kragen med hakan.

Kunden gjorde det men då märkte han att byxorna var för snäva i grenen.

– Å, det gör ingenting alls, sa skräddaren. Håll bara ner innersömmen med högra handen så sitter de perfekt.

Kunden höll med om det och köpte kostymen.Dagen därpå tog han på sig sin nya kostym och var noga med att ändra den med händer och haka.

När han haltade genom parken med hakan tryckt mot kragen, ena handen i västfållen och den andra i skrevet, avbröt två gamlingar sitt damspel för att titta på honom.

– Å gode Gud utbrast den ene. Titta på den stackars krymplingen!

Den andre funderade en stund. -Ja han var verkligen illa vanskapt muttrade han, men vad jag undrar är…var kan ha fått tag i den där fina kostymen?

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; www.niclashjelm.se

Fullmånen i halvskugga i vågen

När jag nu satte mig för att skriva om fullmånen i vågen bär jag fortfarande med mig min föreläsning jag hade i Symbolföreningens regi i söndags. Där pratade jag om de olika månfaserna plus att jag beskrev de olika gudinnorna jag arbetar med lite lätt. Efteråt kände jag mig inte helt nöjd. Jag fick inte med allt jag ville och jag tyckte att jag var lite oklar i min presentation. Det finns ju så mycket intressant som handlar just om månen och den symbolik som den bär med sig.

Jag fick en fråga under tiden och det var vilken månfas vi befann oss i just under föreläsningen och det var i den fas som är precis innan fullmånen. En liten del av månen är i skugga, en liten del är fortfarande i det fördolda. Reaktioner man skulle kunna få just i den fasen är att man kan bli lite otålig över saker man inte får se eller höra, det som fortfarande är i det fördolda.
Och idag tänker jag att just den där känslan hade jag, något var fördolt för mig och jag fokuserade mer på det som jag inte fick förmedlat än det jag förmedlade. Min skada, den fistel i hjärnan, jag fick i slutet av december har gjort att jag nu behöver äta mediciner under en period som gör att jag blir påverkad. Mitt minne kan svika mig då och då och jag kan rent allmänt känna mig lite obalanserad och detta gör naturligtvis att jag blir frustrerad. Men denna fundering blev nyttig för mig. Här gjorde jag just det som månfasen visade och det som vi rent symboliskt kan få nytta av.

Så lätt är det att fokusera på det som upplevs som negativt eller misslyckande istället på det som faktiskt ger någonting.

Dessa tankar tar jag med mig när vi nu kommer in i en fullmåne som också är en penumbral måne.

lunar_eclipse_explainer3 Jag tycker att bilden här till vänster visar på ett bra sätt vad det är. Man kan säga att vi befinner oss i någon form av skugga. Vi ser men vi ser inte allt klart. Många gånger lägger man inte ens märke till denna händelse rent visuellt men den kan ha en stor påverkan på oss känslomässigt och mentalt.

En fullmåne aspekt kan visa oss mycket som finns under ytan. Solen, som kan symbolisera vårt medvetande, vårt dagsmedvetande låter nu all fokus hamna på månen som då symboliserar våra känslor såväl som vårt omedvetna. Här har vi då en möjlighet att se och uppleva sådant som i vanliga fall är en aning fördolda. Känslor kan bli mer intensiva och i många fall då också en aning okontrollerade.
Nu när den befinner sig i ett penumbral område när det är fullmåne läggs det alltså en liten skugga över denna fas.

Cathy Pagano, astrolog, säger att en månförmörkelse ger extra kraft åt en fullmåne, att den ger oss tillgång till känslomässiga mönster vi burit länge och då kan vi också förlösa dem. Hon menar att förmörkelser är öppningar till alternativa verkligheter och vi har en möjlighet att ta in på en annan väg, vända till en annan riktning.

Jag tänker att denna skugga vi nu har över månen kan möjliggöra för oss att se det som finns i vårt undermedvetna med lite perspektiv. Istället för att rusa iväg med fullmånekänslor kanske vi får en möjlighet att ta till oss budskapen och se på de utan att gå förlorade i en känslomässig upplevelse.

Jag tänker också att Hestia, den Gudinna som är symbolisk härskare över Vågen där fullmånen är exakt också bär på den energin. En energi som ger oss möjlighet att fokusera på det som är viktigt. Och vad är det då som är viktigt. Är det andra eller är det jag själv? Är det mörkret eller ljuset? Ont eller gott? Vad är det egentligen vi lägger vårt fokus på och gör vi det ur ett perspektiv som är bra för oss?

Hestia är den Gudinnan som styr över härden och härden var det som var i fokus förr i världen. Elden var det som befann sig i mitten och det var runt den som familjen samlades. Härd betyder också fokus på latin.

Den Sabianska symbolen för den här graden är:

A GROUP OF YOUNG PEOPLE SIT IN SPIRITUAL COMMUNION AROUND A CAMPFIRE

Jag kan inte låta bli att tänka på den hemska händelse som just nu i detta ögonblick sker. De hemska terrordåden i Bryssel.

” En grupp unga människor sitter runt en lägereld i en andlig samhörighet.”

Vad säger denna mening egentligen? För mig hör detta ihop med just det som sker just nu i världen. Att samlas runt härden, att samla familjen i det som är centrum för vår trygghet. Här bygger vi upp gruppvår kärna och det vi står för. Och de som utfört dessa dåd, den person som agerade som självmordsbombare och de personer som byggt, planerat och placerat ut dessa bomber som dödat massor av människor och skadat ännu mer, har förmodligen, jag säger förmodligen eftersom det är ingen som vet ännu, drivits av något som de ansett varit otroligt viktigt. De har använts sig av extrema åtgärder förmodligen uppeldade av en inre tro och en gemenskap med andra som tror och tycker likadant.

För mig visar det hur lätt vi tror att det är vi själva som har den rätta “balansen”. Och hur lätt det är att bli blind för andra saker, känslor och människor som inte delar samma upplevelse. Lynda Hill, som skriver om Sabian Symbol skriver om denna mångrads symbol följande;

” Denna symbol, eftersom den har en förmörkelse på den, kommer sannolikt att visa människor i sina egna speciella eller individuella läger. Detta sker redan kring frågor som har att göra med politik. Vi kan upptäcka att vi själva drar oss bort från människor som inte delar samma idéer, visioner, ambitioner, andliga, etiska eller moraliska idéer. Till viss del, naturligtvis, kan detta vara OK – vi kan fortfarande få bra överenskommelse och samtidigt ha olika idéer eller synpunkter. Men nu kan vi hitta frågor som har med att skuggan kommer upp. Argument kan ske från människor som inte accepterar varandras övertygelser.”

Och att inte acceptera varandra övertygelser kan man väl verkligen säga att denna händelse symboliserar! Men precis som detta visar på extremt negativa påföljder kan det också visa på positiva påföljder. Gång på gång går världens ledare just nu ut med tal som har innehåll som talar för att vi gemensamt behöver stå upp för att terrorism inte är accepterat. Och man menar också att vi inte skall falla i den fällan som man anser att terrorister nu vill ha oss i, den att vi reagerar fulla av ilska och kanske skulle vi kunna säga, fulla av fullmånens energi. Låt den skugga som faller över fullmånen nu tala till oss. Låt oss ta ett steg tillbaka och reagera utifrån de delar av oss som kan analysera och ta steg som leder till något vettigt.

Super GalaktisktLynda Hill fortsätter med att säga att just denna Sabian Symbol för månen också sker i den Super Galaktiska Centrumet. Jag måste erkänna att jag inte har så mycket kunskap om detta centrum så jag kopierar helt enkelt hennes text:

“However, the fact that it occurs on that part of the zodiac that points to the Super Galactic Center, means that this eclipse could be even stronger than a total. The orb of the SGC is from approx 28+ Virgo to 6+ Libra. The Super Galactic Center is said to be where the ‘Mind Of God’ resides. Whether we believe in God, or that idea, or not, this is where we are said to be able to connect in with the Law Of Attraction – to make affirmations and decisions about what we want in life and to see these things coming to pass. It is a very powerful part of the zodiac and the Sabian Symbols, too, reflect that fact.”

Och jag tänker, vart vill vi att vårt fokus går till? För dit vårt fokus riktas dit går vår energi. Är vi verkligen i den balans som vi kanske tror att vi är i eller är vi förblindande av oss själva? Eller förblindade av andra och glömmer bort oss själva? Balans är verkligen en konstart. Jag tänker också att precis som grupper kan påverka mot ett håll som blir negativt kan grupper vara det som ger hopp om liv och mening.

Jag hoppas att vi alla inser att vi behöver vara öppna och inte låsa in oss som en sådan här händelse kan skapa ett behov av. Vi är alla i detta tillsammans och i detta är vi ändå i oss själva. Min balans behöver skapas i mitt eget centrum och den behöver jag vara i för att inte bli helt översköljd av den rädsla och panik som kan bli resultatet om vi samlas runt “fel” härd.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Sabian symbol, bild: okänt

Nymåne – Vågen

Dags för nymånen som befinner sig i Vågens tecken.

Att vakna upp är temat för månaden. Ett tema som fortfarande är i mörker om du inte tagit tillvara på mörkermånens energi och forskat i det som finns bakom hörnet.

Mitt sinne drar sig till Gudinnan Hestia som är härskaren enligt den Grekiska Hellenistiska zodiaken. Hestia som är härdens Gudinna. Mittpunkten i hemmet. Hjärtat. En plats där man under tusentals år samlades för att finna sin balans. Hestia är Gudinnan som vänder sig inåt och som strävar efter balans. Hestia är här och nu, inte bakåt och inte framåt. Att vara i stunden oavsett vad du för tillfället är upptagen med är ett av Hestias strävanden. Att uppskatta varje liten del även i det som hela tiden behöver repeteras.
Det här gör att vi kan börja fundera över hur vi själva ser på det som vi kanske tycker är ett ständigt upprepande av samma saker? Kan vi hitta en balans, en jämvikt i den upplevelsen?

Även Hestia var en Jungfrugudinna, alltså andligt intakt och mina funderingar går nu till när, var och hur upplever vi denna andliga intakthet? Hur tar vi oss dit och är den känslan starkare i vissa situationer och inte i andra? Kan denna nymåne innebära att vi funderar på när, var och hur?

Vågens tecken precis som Gudinnan Hestia strävar efter harmoni. Vågen och Hestia pekar till relationer, både inre och yttre sådana. Detta kan vara sådant som dyker upp under den här måncykeln. Relationer och balans, eller varför inte obalans?

Var har vi balans eller obalans? Kanske finns det områden som behöver rivas upp för att vi ska hitta den jämvikt som är nödvändig och kanske finns det områden där det plötsligt blir lite turbulent runt omkring under den här perioden. Uranus befinner sig mittemot denna nymånen vilket innebär att det något oväntade eller vårt behov av uppror inom specifika områden kan gör sig gällande.

Jag hittade också något spännande när det gäller Hestia och det var att symbolen “Chariot” i Tarot förknippas med henne. The Chariot i sin tur förknippas med den geometriska figur som talar om nollpunkten. Vector Equilibrium pratar de om i förhållande till detta. En nollpunkt som är symbolen för frånvaro av kvalité, kvantitet eller massa.

En absolut frihet från varje begränsning. Det är ett tecken på det oändliga och eviga medvetna energin, själv ingenting, men manifesteras i allt. Det är det som var, är och skall vara för evigt; men det är inget vi kan namnge. Gränslös oändligt potential, levande ljus, är det rotlösa roten till allt, av alla aktiviteter av alla former av medvetande. I det ingår alla tänkbara och otänkbara möjligheter, men det överskrider dem alla. Kabbalisternas kallar det: (a) ingenting; (b) Gränslös; (c) Gränslös Light.

För mig blir det spännande eftersom jag sätter detta i samband med att vara andligt intakt, alltså hel men också med att vara i jämvikt och i balans. Den ursprungliga energin skulle jag vilja säga, men detta är rent personligt.

Med detta blir mitt fokus den här måncykeln att vara medveten om var jag har min balans? Har jag en fokuspunkt i mitt inre som jag kan gå till och har jag en yttre fokuspunkt? Hjärtat är det mitt centrum och hur ser jag till att jag är medveten om detta? Tar jag tillvara på den lärdomen ett upprepande kan ge mig eller slarvar jag bort detta i en känsla av otålighet och irritation?

 

Mörkermåne – höstdagjämning

vågHöstdagjämning, 23 september med månen och solen i vågens tecken.

Mörkermånen inträder den 24 september, kan det bli mer symboliskt än så här.

Nu balanserar vi mellan ljus och mörker. Dag och natt är lika långa. Naturen visar vägen nu när mörkret sakta tar över, solen ljus minskar och naturen visar på sitt behov av att dra sig tillbaka och dra sig inåt.
Allt måste nu dö för att senare kunna födas igen och naturen visar vägen även för de som längtar efter ljuset både psykologiskt och andligt. För att hitta ditt inre ljus behöver du uppleva, upptäcka och integrera ditt mörker. En inre förberedelse behövs för att kunna födas igen.

Om man börjar leta efter myter och historier om höstdagjämningens betydelser hittar man ganska snart att det finns de som anser att vi har tappat mycket av dess ursprung.

Vissa anser exempelvis att det var detta kors som uppstår mellan vår- och höstdagjämningen + sommar- och vintersolståndet. Solen som är i mitten anses vara en symbol för “sonen”. ( Generellt så har solen fått symbolen för herren, jesus, gud, härskare och fadern men vi ska inte begränsa oss här utan vi kan även se, Horus, Dionysus, Odin med mera). Man menar att det först långt senare blev att man delade upp året i 8 delar. Delar som idag är välbekanta för många av de som följer wicca traditionerna. Nämner Mabon, Samhain och Beltane exempelvis.

De olika punkterna symboliserar en personlig och andlig utveckling. Allt handlar om en resa i livshjulet. En resa i livshjulet på många sätt är det verkligen när man börjar titta på hur höst- och vårdagjämningen hör ihop med den Stora Pyramiden i Egypten och dess ingång till vad man kan kalla den nedgående vägen till en underjordisk grotta. Vinkeln på denna nedgående tunnel kallas för “Kristus vinkel”, ja inte bara på denna tunnel som går nedåt utan även de som enbart leder uppåt har denna vinkel.
Vinkeln kallas så för att man sätter den i samband med Betlehem där Jesus skulle ha fötts.

(Är man intresserad kan man sätta sig in i hur höstdagjämningen, kristusvinkeln, öppningen för den nedåtgående tunnel på den Stora Pyramiden fungerar ihop och de teorier och diskussioner angående “messias” födelse eller uppstart för det som kallas “Feast of Trumpets” vilket i så fall skulle ske 2017.)

Denna resa i livshjulet som nu visar höstdagjämningen handlar om just balans. Och då en balans om det vi ser som det ljusa inom oss med det som vi mer ser som det mörka. För detta är viktigt! Vi kan inte uppnå medvetenhet, nå upplysning “solen” om vi inte erkänner att vi har ett mörker inom oss.
Många som ger sig in i ett “andligt” sökande har en tendens att stöta bort eller förtrycka alla känslor som inte har med det goda att göra. Då pratar jag om känslor som avundsjuka, svartsjuka, ilska…ja allt som man inte vill se hos sig själv.
Många vill se sig som en icke egoistisk person vilket gör att man förnekar dessa delar hos sig själv. Detta förnekande och fokus på allt som man uppfattar som gott gör att man också har en tendens att undvika nedgången till underjorden. Det är här vi får nytta av våra myter. De enda som enligt mig är utan mörker och skugga skulle då vara änglar. Och änglar anser jag inte oss människor vara. Även inom myterna har vi den goda och den onda, vi har dualiteten.

Månen hör ihop med och styr våra instinkter och vår intuition. Vår kropp och sinne reagerar om vi inte har tränat bort dessa signaler. Och nu under mörkermånen, under höstdagjämningen, talar månen om för oss att det är dags att lägga det vi har skördat i lager. Vi behöver titta igenom och se till att det är fräscht och friskt. Att sortera bort det vi inte längre behöver ingår och det ingår också att bege sig ner till den underjordiska grottan.

Själva höstdagjämningen innebär att vi ser och förstår att det nu är dags att börja vår nerfärd, själva mörkermånen innebär att vi sluter oss mer inom oss själva och tittar på det som är skuggor för oss. Vi rör oss i vår omedvetna sfär. Vi är mellan avslut och ny början. Vi behöver integrera, vila och reflektera.
Jorden drar sig nu tillbaka, den har varit i full blom, gett oss den näring vi behöver och nu behöver jorden själv ta tillvara på näringen. Naturen visar oss hur vi själva bör göra, vi bör nu börja dra oss tillbaka från den mer utåtriktade energin och välkomna den mer stillsamma höst/vinterenergin.

Och vi börjar nu vår nedstigning när månen finns i vågen. En månvåg som hela tiden har ett behov av att vara i balans och i harmoni. Som inte är så förtjust i konflikter och möjligtvis kan bli lite väl sockersöt för att undvika detta. För mycket sött kan dock leda till diabetes vilket i sin tur innebär ett liv som genast blir begränsat och som kräver struktur.
Bättre då att lära sig se det som konflikten bottnar i, att undersöka sina rädslor, sina vanor och idéer.

Kanske kan det vara detta som höstdagjämningen nu vill tala om för dig? Att det är början på din nedstigning och att det handlar om att se sin egen skugga. våg
Inom vilka områden blir vi själva lite sockersöta?
 När, var och hur söker vi själva harmoni till varje pris?
 När blundar vi över att vi är så diplomatiska så att vi inte hittar vad vi själva tycker?

Och …glöm inte tvärt om effekten! Vår skugga kan vara att vi inte klarar av att se vårt ljus, att vi är varma, harmoniska och diplomatiska.

Och så lägligt denna fas nu kommer när vi precis har ett val bakom oss. Ett val som dragit fram många känslor. Vad är vår balans i detta? Vad står vi, ser vi vår skugga i detta? Tar vi konsekvenserna över vårt agerande men också hur vi blundar?

Det som för många betraktas som det onda, det mörka visade sitt ansikte och sin popularitet på valdagen här i Sverige.

Kan valet vara den symbol som vi behöver för att inse att det vi inte ser, det vi trycker undan, det vi springer ifrån en vacker dag står framför oss, så mycket större än det var ifrån början?

Arbeta med höstdagjämningen, omfamna din mörkermåne och du kommer att märka att du har lagt grunden för de mest näringsrika omgivningar för dig själv.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman