Fullmånen i Vattumannen

När jag idag skulle skriva om fullmånen började jag göra det den 13;e augusti. Jag kom att tänka på Störmånen vilket är ett av de namn som fullmånen i augusti har. Jag letade reda på vad jag själv har skrivit om fullmånen och landade då på exakt samma datum fast år 2014 och då har jag också skrivit om Stören. Jag kan inte låta bli att le lite och jag väljer att ta det som ett litet tecken att det kan vara bra att fundera på vad Stören har att säga mig augusti 2019.

Den simmar motströms för att komma till parningsområderna. Och visst kan det kännas som att vi själva simmar lite motströms, framförallt i tider där vi vill åstadkomma något. Kan det också vara en känsla som är lite familjär nu i augusti då det för många är dags att ta itu med arbetet igen efter semestern?

Skulle det nu kunna vara något som upplevs som kämpigt, något som känns som att man arbetar mot strömmen? Om vi nu upplever detta, hur skulle det vara att stanna upp lite och fundera på vilken inställning vi har? Är det inställningen som är kämpig? Kan vi underlätta lite för oss själva om vi tänker och ser vår väg på ett litet annat sätt? Tja, vem vet och det skulle ju kunna vara värt att fundera på iallafall.

Sabian Symbol säger så här 22 grader i Vattumannens tecken den 15 augusti;

“A RUG IS PLACED ON THE FLOOR OF A NURSERY TO ALLOW CHILDREN TO PLAY IN COMFORT AND WARMTH”

Jag satt igår och kikade lite på en matta som fanns på en auktion. När jag nu läser ovanstående börjar jag tänka på att det är mycket som beror på vilket underlag som man har att vara på. Mattan jag tittade på var helt underbar, det var en Kelimmatta vilket också betyder att den var intensiv med härliga mönster.

Ett sådant underlag kan ju ta en del av vårt fokus, kanske är det inte så enkelt att släppa taget om just det. Det är också en möjlighet för oss att bara vara i nuet, att låta vårt inre komma upp till ytan och aktivera oss med sådan som är kreativt utan förväntan på att det ska leda till något speciellt.
Det kan vara viktigt att ha utrymmen, att ha rätt underlag, där vi får en chans att tillåta oss att bara vara.

Så när nu fullmånen befinner sig i Vattumannen med ovanstående inslag tycker jag nog att det kan vara en idé att låta olika saker ta plats inom oss. Att riktigt känna det att oavsett vad som föds nu vid fullmånen så är det något individuellt som ska ta sin plats i sin omgivning. Att vi har en möjlighet att se på saker ur olika perspektiv men komma ihåg att det är vi själva som ser det ur olika sätt och att vi då också behåller oss själva.

/Malou

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2019 Malou Thorman

Att sprida frö fasen

Att sprida frö fasen.

Ja, så kan man kalla den månfas som vi nu är inne i. Vi har lämnat fullmånen och nu landar vi i den form som vi avslöjade under fullmånen. Avslöjade för andra eller för oss själva. Dane Rudhyar förklarar vad fasen kan betyda för oss. När vi har varit i de stunder när vi har presenterat något som har en djup mening för oss, avslöjat våra tankar om något viktigt, ja då handlar denna fas om att vi nu börjar bi medvetna om vad detta innebär. Denna “upptäckt” vill vi också sprida. Vi vill att dessa frö ska komma ut till andra och växa sig stora och givande. Sprida för att få en möjlighet att aktivera andra.

 

I går kväll satt jag och funderade på denna fas och vad det kan betyda att förmedla sina egna insikter. Jag kom att tänka på ett inlägg som handlar om jämförelse. För visst är det så att vi har en tendens att jämföra oss?

När nu månen rör sig över jungfruns tecken kanske det kan vara extra viktigt att ta sig en funderare över hur mycket vi landar i det med att jämföra oss..och vara kritiska..mot oss själva eller mot andra.

Jämförelse

Jämförelse, det är vad Elisabeth ställde sig frågor om i ett inlägg “ Med vems ögon mäter du ditt värde?” Och Sanna Nova Emilia som driver True Heart Education funderar över Elisabeths inlägg på Facebook; Vad kan konkurrens ge oss som samarbete inte kan?.

I ett tidigare inlägg har jag skrivit om jämförelse, och det måttband som vi har en tendens att använda. Att det måttband som vi har inom oss inte bara får oss tävlingsinriktade det kan även få oss att inte ens börja göra något. Många är de som ger upp redan innan de ens tagit första steget.

Det finns ju även studier som visar att vi har oerhört svårt för att hålla isär olika personer när vi jämför oss med andra. Om vi exempelvis anser att vi är odugliga eller inte klarar av lika mycket som många andra gör har vi en tendens att lägga ihop våra intryck från flera andra personer samtidigt. Du har kanske en granne som alltid har kliniskt rent, en annan granne som alltid har sett det senaste på teatern, en annan som alltid har läst de senaste böckerna m.m. Alla dessa lägger vår hjärna ihop till en och vi separerar inte individerna utan jämförelsen blir så mycket tyngre då vi minsann är så värdelösa så vi inte har förmågan till något av detta.

Precis som många andra tycker jag att det är en komplex fråga. Den innehåller så många variabler så det blir svårt att trassla ut vad det är som är början.

Kanske ligger det kvar i vår reptilhjärna att vi behöver vara alerta, pigga, på vår vakt. Vi behöver vara starka och jägare i vår natur för annars överlever vi inte. Sjuka lämnas kvar för de sinkar gruppen. Det sägs ju också att vår reptilhjärnas tendens att vara på sin vakt och granska allt med misstänksamma ögon ligger till grund för den ström av negativa tankar som långt överskrider våra positiva tankar under en dag.

Om vi nu har kvar dessa instinkter, behöver vi kanske hitta sätt att hantera detta. Finna nya strategier som fungerar för vår nutid. Rätt sätt är kanske inte att fördöma något som är nedärvt och som triggas med automatik i vissa situationer. Då kanske vi skapar andra negativa mönster.

Någonstans tror jag att “tävlingskänslan” triggar igång vår förmåga att hitta nya lösningar, att det i likhet med konfliktsituationer, skapar kreativa tankebanor. Precis som jag tror gränser skapar kreativitet. Jag tror också att om vi inte kan hantera denna impuls på ett bra sätt då hamnar vi i den situation där vi försöker överträffa varandra överallt och ingenstans.

Jag tror att “tävlingskänslan” är en del av det som gör att ett samarbete fungerar bra. Att det är ett ypperligt verktyg om det från början hanteras rätt. Samarbete betyder för mig att det finns ett mål som man vill komma fram till. För jägarna betydde det kanske att fälla djuret som skulle ge mat till hela gruppen. Slutresultatet var det som gällde. Alla insatser hade sitt värde och betydelse för resultatet.

Individ plus samarbete. Idag har vi ett mer materiellt utvecklat samhälle men någonstans så tror jag att vi inte har utvecklat vårt inre i takt med detta. Kanske är det till och med så att om jägarsamhället fortfarande fanns och hade vår materiella status, vår kunskap om sjukvård, då hade de på ett naturligt sätt införlivat detta verktyg med sin målsättning?

Istället är vi så rädda att bli utan och utanför att många blir förlamade av rädslan eller så triggade att vi gör allt för att känna att vi är med i racet.

Jag tror att vi behöver ge våra barn den möjlighet från början att se att de inte blir utan för att delar, de får med automatik mer. Medmänsklighet gör livet rikare, inte fattigare. Jag skulle vilja se barn bli glada när de får extrahjälp när det behövs, inte skämmas och gå undan. Jag vill se barn som uppmuntrar varandra, som peppar och som stöder. Och det är vi föräldrar, vi vuxna och vi som formar samhället som behöver införa detta som norm.

Jag vill ha verktyg som gör att denna “konkurrens”, “tävlingskänsla” riktas på rätt sätt. Att den bygger på kreativa möjligheter för mig, så att jag hittar mer av det som jag kan göra, jag kan hitta mina talanger. Jag jämför mig med mig inte med dig.

Att vårt behov att spegla varandra, vilket vi behöver redan från det ögonblick vi är födda, är en hjälp och inte blir till negativa stämplingar.

Att du har “finare” möbler, “märkeskläder”, mer “gillare”, mer “pengar” säger faktiskt ingenting om mig. Om jag inte tillåter det att göra det.

Malou

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: alvaro tapia hidalgo

Fullmåne

Fullmåne

Denna måne som fascinerar och som betyder så mycket för många.

Ja denna måne betyder mycket för mig också och en av anledningarna till detta är att den får mig att tänka till. Den får mig att fundera över mig själv, över mina reaktioner, över andras reaktioner samtidigt som den ger mig inspiration till så mycket. Jag tycker om allt som kan väcka min lust att undersöka, min lust att titta bakom och att dyka djupt.

Just denna måne nu i januari är speciell. Fullmåne, månförmörkelse och samtidigt Blue moon och inte bara det…supermoon är ett annat fenomen som också inträffar just nu. Då ska vi se, Fullmåne som är den andra fullmånen i samma månad och detta tillsammans med en månförmörkelse och att detta just inträffar när månen är som närmast jordens orbit.

När jag nu börjar fundera över vad detta kan ge för signaler börjar jag med att fångas av fullmånen, allt händer ju också i Lejonets tecken, och jag tänker att symboliken för en fullmåne handlar väldigt mycket om att presentera något, att något föds, något ska fram. När detta nu händer i Lejonet som i sig handlar om att leda i mångt och mycket..eller att kanske presentera sig själv som en ledare. Auktoritet och samtidigt väldigt lekfull.
Nu hamnar denna i mörker, jorden placerar sig mellan solen och månen och vi upplever denna förmörkelse.

Det här leder in mig på funderingar som ” vad är det som jag behöver fundera över när det gäller att föda fram och att presentera något”. Den får mig att vända mig inåt och börja rota i mitt eget sinne istället för att vara i den här känslan “äntligen kan jag presentera det som jag burit och arbetat för under en period”.

Förmörkelser kan också innebära en signal till att titta på det som en gång har presenterats. En bra idé tycker jag och för mig gav just denna signal mig mycket att tänka till om. Personligen brottas jag med en del som påverkar mitt liv mycket, både känslomässigt och praktiskt och just det här att titta bakåt hur det har sett ut under andra förmörkelser i lejonets tecken kändes ganska okey.

När jag läste en artikel om just detta med månförmörkelser bakåt i tiden så blev det även presenterats år där detta hade inträffat i bland annat lejonets tecken under jan/feb månad.

1981,190/91, 1998/99, 2000 samt 2008/2009. Varför inte kika på detta och se om du kan hitta något som kan vara talande för just dig. Tänk på att det här inte handlar om att det nödvändigtvis ska vara hemska, pinfulla händelser. Förslag ges i samma artikel om att det kan vara viktigt att fundera över vad man gjorde, vad var viktigt för dig och var du var? Du kanske kommer ihåg kreativa genombrott och hur dessa genombrott togs emot av andra.

Månförmörkelser är vidare en signal till att komma ihåg hur vi har känt vid andra tillfällen då vi har presenterat, upplevt något som har betytt väldigt mycket för oss.

Det som skrivs om Sabian Symbol tycker jag också säger mycket.

Fullmånen Lejonet: AN EVENING LAWN PARTY OF ADULTS

När jag läser detta kommer jag att tänka på ett party där många samlas på gräsmattan och där de går omkring och “umgås” med varandra. Umgås på ett sätt som för mig blir lite krystat och kanske enbart för att vara social för att det är normen. Eller..det kanske är för att detta är sättet att få gemenskap? Att vara social överhuvudtaget?

Personligen är jag inte mycket för att vara social enbart för att vara just detta. Jag är mer en person som drar mig tillbaka och iakttar. Både sätt att vara har sina fördelar och nackdelar och det finns nog ingen som kan säga vad som är bäst av detta. Kanske är det så att det viktigaste är att vara medveten om detta.
Kanske är det just detta denna fullmåne, månförmörkelse, supermoon, bluemoon vill tala om för oss?

Det finns många vinklingar av det mesta här i livet och många gånger behöver vi ta ett steg tillbaka och fundera över hur vi står i detta? Vad har vi inom oss som leder oss till det agerande som varit och som är?

There is only one thing in the world worse than being talked about, and that is not being talked about. Oscar Wilde

Ovanstående är ett citat som jag fann på sidan som Lynda Hill har. Nog skulle detta kunna vara en uppgift att få. Vad betyder uttalandet för dig?

Malou

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018 Malou Thorman
Acknowledgements: Lynda Hill´s sabian symbol,bilder: okänt

Nymåne – passionerad och envis

Nymåne

Första nymånen 2018 och jag sätter mig och försöker reda ut vad jag känner inför detta nya år och vad denna första nymåne symboliskt kan säga till mig.

Denna första nymåne är i stenbockens tecken, mitt måntecken. Ett tecken som i mångt och mycket står för stabilitet. Tecknet som styr vårt skelett, benen i vår kropp.

Detta envisa (på gott och ont), modiga, ansvarsfulla och stabila tecken (ibland lite dumdristig också). När jag funderar lite över mig själv och de egenskaper som det sägs att stenbocken har så..tja, nog kan jag säga att jag känner igen mig själv i detta.

Som allt annat kan man vända och vrida på detta. Egenskaper kan i mångt och mycket vara väldigt positiva precis lika mycket som de kan vara mindre positiva, för att uttrycka det lite fint. Många gånger fastnar jag i  detta att känna mig ansvarig. Något som jag generellt sätt tycker är en ganska bra egenskap. För mig är det viktigt att ta ansvar och stå för skeenden, obehagligt eller ej behöver vi med öppna ögon och sinne ta emot detta.

För inte så länge sedan blev jag fråntagen möjligheten att ta ansvar och mitt skelett, min grund krackelerade verkligen. När vi blir fråntagna det som är vår grund, det som gör att vi kan stå upp och ta oss fram i livet, ja då uppstår det sprickor i det som bär upp oss. Många gånger har det ingen betydelse vad det är eller vem som gör, utan hur det görs blir det viktigaste. När vi inte får en möjlighet att använda oss av det som är vår styrka, det som vårt skelett består av..tja då får vi svårt att stå upp. Men…stenbocken ger mig med sin symbolik förmågan att inse att det är jag som väljer min väg.

Kan det vara så att det är dags att börja detta nya år och denna måncykel med att fundera på vilket berg du vill klättra upp på? Är det dags för dig att inse vilken styrka du har inom dig och det är du och ingen annan som tar dig från det ena klippblocket till det andra? Att det är du som kan balansera på de mest omöjliga platser och samtidigt se ut som om det här är väl ingenting. Och faktum är att det faktiskt inte är det när du väl insett att du har förmågan att göra det.

När jag väl har rett ut lite vad jag känner och tänker om denna nymåne sätter jag mig för att läsa lite vad andra har uttryckt sig om just detta.
Jag kan inte annat än le när jag tar del av vad andra har att säga.
“Stenbocken styr över våra ben, vårt skelett, grunden för vår kropp, där vår stabilitet kommer ifrån och där vi lagrar våra mönster.”

För mig är det sanning som en annan skribent uttrycker det “vårt främsta syfte är nu att lära oss att låta vårt andliga arv landa i vår fysiska vardagliga liv.”
Det som vi ser som vårt andliga arv, det som vi upplever, känner och tror på, ja detta behöver vi lära oss är det som styr vårt vardagsliv. Det är detta som behöver styra de steg vi tar, de val vi tar.

April Elliot Kent skriver så här:
“Just because something happens that is unfair or isn’t our fault doesn’t absolve us from our responsibility to try to achieve the life that we want. Whenever someone tells me about their problems and rattle off a long list of reasons why overcoming them is impossible, I know I’m hearing the self-imposed limitations of their Saturn. And the Capricorn Three Kings rise up in me to tell them, “Start focusing on what will work instead of what won’t work. Take back your life.”

Jag personligen kommer att bära med mig symboliken för denna första nymåne 2018 och låta vetskapen om att jag har förmågan att ta mig fram och balansera på ytor som ser stört omöjliga ut att stå på.

Önskar dig en härlig fortsättning på 2018

Halvmåne i avtagande fas

Halvmånen är här och det i sin avtagande fas.

En månfas som på många sätt brukar förknippas med något som man kan kalla för “motstånd”. Man kanske kan säga att allt inte flödar så lätt. Vissa av oss känner inte av det alls medan andra tycker att livet är mest ett enda stort problem.

Jag tänker att det är ganska skönt att det finns dessa avbrott i en cykel. En del gånger flyter allt på, kanske till och med så att man börjar uppleva det som om det aldrig händer något, lite stiltje. Andra gånger är det den ena saken efter dan andra som ställer sig i vägen, inget fungerar som det ska.

Personligen tycker jag att dessa stunder av motstånd kan vara bra, jag tror att vi växer i dessa stunder. Motstånd gör att vi behöver tänka och förhålla oss på ett annat sätt. Motstånd innebär inte att vi behöver ge upp på något sätt. Motstånd kan innebära att vi inser att den väg vi går inte är den bästa och det kan också innebära att vi ser att den väg vi tänker gå är den bästa och det är de eller det som förhindrar är kvar i något som inte är bra för någon. Eller att de/det helt enkelt har ett behov av att vara kvar.
I vilket fall som helst så kan halvmånen och den typ av situationer som kan uppstå få oss att fundera på om det vi håller på med är det bästa för oss.

Symboliskt kan man se fullmånen som förlösningen av något, vi ger ut/avslöjar något som vi arbetat för. Efter fullmånen är vi lite i en eufori över detta som vi brinner så för. Nu kommer vi då in i en fas där vi mer vänder oss in mot oss själva istället för att övertyga vår omgivning att det vi upplever som rätt också är rätt. Denna fas gör då också att vi med automatik börjar fundera över vilket resultat det har gett.
Var detta verkligen rätt? Har det gett det som jag hade förväntat mig eller är det på rätt väg mot det som jag vill ska ske?
Vi kan alla behövs dessa stunder av reflektioner för att hamna rätt.

Den här gången kanske det då också handlar extra mycket om just detta. Halvmånen har vågen som tecken och visst är det att väga saker mot varandra. Väger det jämt eller är det den ena sidan som väger över?
Balans helt enkelt.
Balans kan man ju också kalla det som halvmånen står för på sätt och vis. Har vi balans om vi aldrig möter motstånd i livet?
Den Gudinna som styr och ställer över vågens tecken enligt Hellinistiska tron är Hestia. Du kan läsa lite mer om henne här på min sida om du vill veta mer om henne. Hestia, där handlar det en del om fokus, om härden. Den plats som fanns i mitten av våra hem förr i världen. Mittpunkt och balans.

Jag tänker på Justice, på bilden där Gudinnan står med en våg i ena handen och ett svärd i den andra. Svärdet står precis som vågen för balans. Ett perfekt svärd ska kunna balansera på sin spets.

Svärdet är även förknippat med elementet luft, vilket innebär den mentala världen. Tankar och kommunikation. Självklart finns här även associationer till kraft, makt , ära, krig och försvar.
I processen att skapa ett svärd är det nödvändig att använda sig av alla elementen, alltså eld, luft, vatten och jord. Det sista elementet som är viktigt att använda är – anden. Om du inte är balanserad och vet den rätta vägen kan ett svärd vara verktygen för mycket ondska.

Drömmer du om ett svärd kan det handla om att ta tag i den egna kraften, att skära av band, att söka den egna sanningen. men också om beslut, aggression och att agera.
Svärdet har i alla tider haft en stor betydelse, titta på Kung Artur och vilken betydelse svärdet hade för honom. Men även i den verkliga världen har den haft betydligt större betydelse än den har idag då den inte alls används på samma sätt. Ett svärd med dess inskription kunde vara en oerhört viktig symbol för en hel familj och dess ätt. Svärdet fanns i många ritualer och idag har den kanske bara en funktion i en ceremoni. Men den finns i vårt sinne och den kollektiva arketypiska världen påverkar oss hela tiden, så det är fullt möjligt att den kan uppstå i våra drömmar.

Vad du behöver vara uppmärksam på är i vilket sammanhang du använder ett svärd, varifrån fick du det och din känsla inför det. Kanske är det just detta som har en betydelse här och nu?

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2018 Malou Thorman

Årets första fullmåne

Årets första fullmåne

Januari, nytt år och det startar upp med en fullmåne! En fullmåne som befinner sig i kräftans tecken och jag kan inte låta bli att le när jag tänker på hur saker sammanfaller.

Häromdagen började min man att titta på sin släktkarta och blev fast där. Ofta blir det ju så, blir man involerad i något blir man det ordentligt.
Plötsligt kom DNA test upp i samtalet som vi hade om släkt och släkttavlor. Plötsligt hade vi båda två beställt ett sådant test. I samma veva blev jag också fast i den släktforskning som legat i dvala under en väldigt lång tid.
Att jag log när jag började skriva om fullmånen och kräftan är just för det faktum att kräftans tecken handlar mycket om familjen. Att värna om de som finns runt omkring dig och det som varit.
Och vad är släktforskning om inte just det, familj, släkt och det som varit?

När jag sitter där och för in namn efter namn i mitt eget släktträd funderar jag över deras liv och vad det är som försigått i det. Många har fått betydligt mer än ett eller två barn, vi pratar mer om fem, sex och till och med upp till 10 barn. Hur orkade dom, hur klarade dom av dagen och hur såg det ut där de bodde?
Jag kommer längre och längre bak i tiden och på något sätt försjunker jag in i funderingar i samma takt som släktträdet växer.
När dom tittade upp mot månen, vad tänkte dom på då? Vad drömde dom om och gjorde dom det överhuvudtaget? Hade de funderingar över hur det såg ut för deras släktingar en gång för längesedan precis som jag har idag?

Jag sätter mig och börjar skriva det här inlägget och tankarna fortsätter och det där med familj blir ett begrepp som landar framför mig. Vad är en familj egentligen? Jag tänker på vad vi själva sätter in i det begreppet. Är det vår släkt vi tänker på eller har vi även andra personer som vi räknar in i vår “familj”?
Olika bilder blixtrar förbi i mitt sinne och det är allt ifrån min egen barndom till den jul som precis är firad med nästan hela min familj. Dessa bilder får mig att bli en aning sentimental. Det är många som har försvunnit, familjen har krympt. Samtidig är det också så att det är många som inte har någon familj överhuvudtaget, många som inte har några vänner och kanske är det även så att det är en hel del som inte har de som de kan kalla för bekanta heller.
En del gör inget annat än längtar efter att ha få just den där gemenskapen och andra gör inget för att behålla den som de har.
För visst är det så att vi själva på många sätt och vis är de som skapar vår egen familj?
Jag har min familj, en familj som jag har släktskap med och som jag också känner är min familj. Jag har också en familj som inte på något sätt hör till mitt släktträd men en familj som jag har andra rötter ihop med. En familj som består av vänner. Vänner som jag kan dela mitt liv med. Vänner som ser mig, hör mig och känner mig.

Så jag tänker för mig själv när jag nu kikar upp på just denna fullmåne att varför inte låta detta år vara inriktad på sådant som värnar om min egna personliga trygghet, min inre bas och de värderinga som är viktiga för mig? Att titta på de saker som kräftans tecken symboliserar? Och framförallt, vad gör jag för att bibehålla, för att skapa och forma detta? På vilket sätt ser jag till att de finns där? Skapar jag familjebanden eller tar jag för givet att det är någon annan som gör det?

Dag 24 Symbolkalender

Dag 24

En härlig fullständigt fantastisk magisk jul önskar jag till dig.

Jag önskar innerligt att din jul blir precis så som du önskar dig.

 

Lyssna in de fina budskap som julen har med sig..de talar till din själ…

För att du ser så betyder det inte att du tror. Det är när du tror som du börjar se. Det är då du vet.

/Malou

 

.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman

Dag 23 Symbolkalender

Dag 23

Någonting som jag vill förmedla det är att det är du som bestämmer själv hur du gör, vad du gör och över dina reaktioner.

Ibland är man blind för hur man själv tänker och ser inte riktigt alla de val som man gör under en dag. Då kan det vara viktigt att då och då komma på att vi gör val mest hela tiden och bli medveten om dessa.

Det finns oändligt många sett att arbeta med detta och ett sätt som jag tycker om det är just att medvetandegöra beteenden, tankar och känslor för sig själv. För innan du själv vet att du har ett val är det svårt att göra något annat än det du gör just nu.

Även om det ibland kan vara jobbigt att använda sig av listor, begrepp, almanackor etc är detta bra hjälpmedel för att spalta upp livet och vardagen för sig själv.

Julen är ett utmärkt exempel på omständigheter då vi faller för frestelsen att vara det som andra vill att vi ska vara. Du gör dig en väldigt stor tjänst om du försöker undvika dessa tankar på hur du bör vara och i stället koncentrerar dig på att upptäcka hur du faktiskt är, just nu. Det är inte “fel” att ställa upp, hjälpa till, laga mat, köpa julklappar m.m. men det är viktigt att hitta vem du är bakom det du gör. Att se vad det är som driver dig till dina handlingar. Är det värderingar du bär med dig av gammal vana, är det för att du mår dåligt och inte klarar av om din omgivning skulle börja ge dig konstiga blickar eller tycka …va,,varför inte då? Du har ju alltid gjort!

Så länge du är klar över varför du gör olika saker…helt okey.

Det är först när du ser dig själv precis så som du är, i sanningens ljus, som kärlek kommer att vara närvarande i allt det du gör.

Uppdrag för dagen:

Ditt förhållningssätt till olika saker omkring är det som kommer att avgöra hur du mår. Så försök att välja det som gör att du mår bra….i längden.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman

Dag 22 Symbolkalender

Dag 22 Symbolkalender

Vintersolstånd igår och kanske var det så att du utförde någon form av ceremoni..eller så gjorde du inte det. Om du inte gjorde det..varför inte pröva följande?

Att bränna upp sådant som man vill bli av med och ge plats för sådan som man vill tillföra är ett jättebra sätt att förtydliga och bekräfta sina önskningar för sig själv.

Att använda sig av lust som drivkraft är positivt men kanske inte alltid så enkelt. Våra negativa tankar är starkare och har snabbare tillgång till vår uppmärksamhet, så det krävs alltså mer kraft, mer plus för att väga upp en negativ tanke. Att det är så här har forskarna ett svar på och det handlar om att säkra vår överlevnad. Vi är bättre på att undvika det som skadar oss än att söka upp det som är bra för oss. Så det är det negativa, rädslan, som håller tillbaka oss, effektivt som en bromskloss.

Trots att vi idag inte har samma behov av denna instinkt för vår överlevnad så har vi den i oss och vi behöver lära oss att ta till oss det positiva, lusten, för att vi inte ska stagnera eller till och med gå tillbaka i vår personliga utveckling.

Här nedan kommer en meditation som handlar om att du kan få upp sådant som du önskar i livet och som gör att du kanske kan ha det som “lustdrivkraft”.

Önskebrunnen.

Idag svingas ett magiskt trollspö över dig och du får tre guldmynt att använda för att slänga i en önskebrunn. Du ser framför dig hur du vandrar längs en vindlande skogsstig mot den där önskebrunnen som ligger djupt inne i skogen. Medan du går där funderar du på vad du ska önska dig. Det är viktigt att du inte lättvindigt slänger bort denna chans.

När du kommer fram till källan kastar du ett mynt i taget och säger..” Jag önskar att…”

När du sedan vandrar tillbaka på stigen funderar du på vad du kan göra för att hjälpa ödet på traven.

Uppdrag för dagen:

Gör denna önskebrunn som en meditation. Fundera inte över vad du önskar innan du har satt dig ner i meditationen. Låt ditt undermedvetna arbeta för dig…Tänk på att driva ditt undermedvetna att det är en drivande kraft,,inte att önska att bli av med något.

Dag 21 Symbolkalender

Dag 21 Vintersolstånd

Årets mörkaste natt, en natt som i gångna tider var full av magi. Och kanske är det så att den fortfarande bär med sig den magi som våra förfäder vårdade. Folktron säger oss att detta var natten då djuren kunde tala och de övernaturliga makterna härjade fritt. Förr var det vanligt med djuroffer, midvinterblot, eftersom man trodde att ljuset inte skulle återkomma om inte detta skedde.

Minsann att de lyckades varje gång, mörkret började minska och dagarna blev längre. Inte konstigt att de fortsatte under några år.

Man tände eldar och lät dessa brinna under hela natten och en tradition var att bränna en rikt dekorerad vedkubbe, en julkubb. Askan efter den här kunde man sedan sprida över åkrarna för att få en riklig växtlighet.

Kanske är detta rätt ögonblick att ta tillvara på den energi som samlat sig under århundrade? Varför inte tända din egen brasa och göra din egen ceremoni?

Ett ögonblick att hedra mörkret och den inre vila som detta innebär och välkomna ljuset som nu sakta tar över.

Du kan utforma din egen privata “bön” och tacka för det som varit, släppa taget och detta och välkomna de nya energier som det är dags att vårda så att de växer sig starka i takt med ljuset. Du kan skriva på papper det som är dags att släppa taget om och “offra” detta till elden. Rent symboliskt blir denna aska den näring som du behöver hädanefter.

En stilla stund bara för dig? eller tillsammans med vänner som har samma intention som du?

Död och pånyttfödelse. Den eviga cykeln av liv som vi hittar överallt i vår natur.

Mångudinnan lär oss att vara i harmoni med cyklerna inom och utom oss själva genom att hon visar när det är dags för våra energier att vara utåtriktade och när det är dags att vända oss inåt.

 

Oh Moon Mother light of the night

The stars who are your company dance with you

Teach us the mystery of your dance

That we may be in harmony with you

And learn to give away and renew.

– Liza Thiel från CD Journey to the Goddess.

Uppdrag för dagen:

Tillåt dig att ta en stilla stund, skapa din egen ceremoni, välkomna ljuset.

/ Malou