Gudinnan Hestia

Att så frö genom att vara den man är.

När Gudinnan Hestia vandrar in vårt liv under den här månfasen kan vi lära oss att vi kan så frö genom att vara den man är. Månfasen som är nu direkt efter fullmånen är fylld av energi och lust att visa upp det som fötts, hela världen ska få veta vad vi varit med om eller lärt oss. Detta är verkligen en så frö måne.

Hestia 1Månen har gått in i vågens tecken och dess härskare är Gudinnan Hestia. En arketyp som verkligen genom sitt sätt att vara kan visa oss hur vi kan så de viktiga frön som krävs för utveckling genom sitt sätt att vara. Hon visar oss att vårt inre centrum är vår bas och att det här är vår balans utgår ifrån. Härden är vårt fokus och vår mittpunkt.

Precis som man placerade eldstaden mitt i hemmet så behöver vi göra. Precis som man förr hälsades välkommen och inviterades in till sin härd så behöver vi göra nu. Precis som man förr utförde ceremonier runt härden så behöver vi göra nu.

Även om vi nu kan ha en iver inom oss säger att vi behöver gå ut i världen och tala om alla de upptäcker vi gjort så behöver vi försäkra oss om att vi har vår inre eld, vår härd med oss i detta. Gudinnan Hestia kunde inte på något sätt bli påskyndad i det hon utförde. Hon är arketypen för att göra saker i den takten det behövs göra och att det är väl förankrat inom henne själv. Gudinnan Hestia är lika viktig för henne själv som en annan person är för henne. Hon ställer inte sig själv bakom någon annan och ser sig som mindre värld, måltiderna hon tillreder till sig själv är lika välgjorda som om hon hade kungligheter till bords. Alltså den näring hon ger till sig själv är lika viktig som den näring hon ger till andra.

Så nu behöver vi se till att vi är fast förankrade i vår inre eld, att vi behåller vårt fokus på det som är kontentan och viktigt. Att vi tar med oss ut det som sprider värme och livsenergi och ser till att alltid går tillbaka till energi och tankar upp oss själva. Att vi visar att det vi vill sprida inte bara är ord utan våra handlingar och på det sätt vi hanterar oss själva är i balans.

Gudinnan Hestias namn betyder, hjärta, eldstad och altare. Det är inte så vanligt att du hittar henne som staty eller i skrifter på samma sätt som du hittar de övriga Grekiska Gudinnorna och Gudarna men ändå är hon en fullständig självständighet och ve den som på något sätt inte hedrade hennes närvaro. Bara genom detta, att hon inte är lika avbildad och uppvisad som de övriga kan ge dig en fingervisning om att ibland är det mest effektiva sättet att visa upp något är genom att vara den man är. Att stå fast vid sitt centrum, att värna om sitt hjärta och fokus är det viktigaste och ger oftast en större balans och mer högaktning än att visa upp och prata vitt och brett. Med detta sagt är det naturligtvis inte meningen att man inte ska uttrycka sig men när det görs så behöver det vara väl förankrat i sitt inre centrum.

Hedrar man inte Hestia, ger man henne inte den aktning som hon förtjänar, ja då kan man råka illa ut. Här och nu kan det exempelvis visa sig genom att man blir utbränd. Man ger andra och/eller annat sitt hjärta och ser inte till att värna om det själv. Hestia är en av de tre Gudinnor som inte ger sitt hjärta till någon annan, hon är en Jungfru Gudinna precis som Artemis och Athena. Det betyder inte att man inte är kapabel till att älska någon annan, det betyder helt enkelt att man inte ger upp sig själv för någon annan.

Så nu när månen ger oss energi och vi vill så våra frön och vi vill inspirera andra, se till att ha med dig ditt hjärta och att det är väl förankrat inom dig själv. Se till att det du sår härstammar från din inre eld, din härd och att du hela tiden går tillbaka dit för att hämta kraft.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Howard Johnson

Nymåne – Vågen

Dags för nymånen som befinner sig i Vågens tecken.

Att vakna upp är temat för månaden. Ett tema som fortfarande är i mörker om du inte tagit tillvara på mörkermånens energi och forskat i det som finns bakom hörnet.

Mitt sinne drar sig till Gudinnan Hestia som är härskaren enligt den Grekiska Hellenistiska zodiaken. Hestia som är härdens Gudinna. Mittpunkten i hemmet. Hjärtat. En plats där man under tusentals år samlades för att finna sin balans. Hestia är Gudinnan som vänder sig inåt och som strävar efter balans. Hestia är här och nu, inte bakåt och inte framåt. Att vara i stunden oavsett vad du för tillfället är upptagen med är ett av Hestias strävanden. Att uppskatta varje liten del även i det som hela tiden behöver repeteras.
Det här gör att vi kan börja fundera över hur vi själva ser på det som vi kanske tycker är ett ständigt upprepande av samma saker? Kan vi hitta en balans, en jämvikt i den upplevelsen?

Även Hestia var en Jungfrugudinna, alltså andligt intakt och mina funderingar går nu till när, var och hur upplever vi denna andliga intakthet? Hur tar vi oss dit och är den känslan starkare i vissa situationer och inte i andra? Kan denna nymåne innebära att vi funderar på när, var och hur?

Vågens tecken precis som Gudinnan Hestia strävar efter harmoni. Vågen och Hestia pekar till relationer, både inre och yttre sådana. Detta kan vara sådant som dyker upp under den här måncykeln. Relationer och balans, eller varför inte obalans?

Var har vi balans eller obalans? Kanske finns det områden som behöver rivas upp för att vi ska hitta den jämvikt som är nödvändig och kanske finns det områden där det plötsligt blir lite turbulent runt omkring under den här perioden. Uranus befinner sig mittemot denna nymånen vilket innebär att det något oväntade eller vårt behov av uppror inom specifika områden kan gör sig gällande.

Jag hittade också något spännande när det gäller Hestia och det var att symbolen “Chariot” i Tarot förknippas med henne. The Chariot i sin tur förknippas med den geometriska figur som talar om nollpunkten. Vector Equilibrium pratar de om i förhållande till detta. En nollpunkt som är symbolen för frånvaro av kvalité, kvantitet eller massa.

En absolut frihet från varje begränsning. Det är ett tecken på det oändliga och eviga medvetna energin, själv ingenting, men manifesteras i allt. Det är det som var, är och skall vara för evigt; men det är inget vi kan namnge. Gränslös oändligt potential, levande ljus, är det rotlösa roten till allt, av alla aktiviteter av alla former av medvetande. I det ingår alla tänkbara och otänkbara möjligheter, men det överskrider dem alla. Kabbalisternas kallar det: (a) ingenting; (b) Gränslös; (c) Gränslös Light.

För mig blir det spännande eftersom jag sätter detta i samband med att vara andligt intakt, alltså hel men också med att vara i jämvikt och i balans. Den ursprungliga energin skulle jag vilja säga, men detta är rent personligt.

Med detta blir mitt fokus den här måncykeln att vara medveten om var jag har min balans? Har jag en fokuspunkt i mitt inre som jag kan gå till och har jag en yttre fokuspunkt? Hjärtat är det mitt centrum och hur ser jag till att jag är medveten om detta? Tar jag tillvara på den lärdomen ett upprepande kan ge mig eller slarvar jag bort detta i en känsla av otålighet och irritation?

 

Gudinnan Hestia

Gudinnan HestiaGudinnan Hestia och trygghet

Funderar vidare på det där med bas och trygghet. Vårt hem är i många fall vår trygghet. Det är vår utgångspunkt och det som vi kommer hem till. Vi tar ett steg in och ser oss omkring och faller ner i vår trygghet.

I hemmet har vi kanske sedan ett eller flera ställen som är speciella för oss. Ställen som vi gjort som små altare. En hylla med fotografier på våra nära, ett bord som betyder det där extra för oss. Och har du inte ett sådant ställe är det ett tips att få till det. Oftast ger det en speciell ro att forma en punkt som du ger en unik energi. Kanske kan det vara punkten där du finner ro att meditera, att läsa en stund eller bara stilla sitta och reflektera.

I vissa kulturer där de inte har våra traditioner när det gäller att skapa hem, jag tänker då på våra fyrkantiga byggnader som står där de står, där formar de sin trygghet utefter en central punkt. Kanske är det en öppen plats där de slår ner någon påle, kanske är det en eldstad. Det här blir då deras centrala punkt, en punkt som de återkommer till och en punkt som de även tar med sig när det är dags att flytta på sig igen.

Jag har fått en känsla att vi lite har tappat vårt centrum, inte bara i oss själva utan även vår förmåga att se/förstå/känna att det finns en poäng, en trygghet att skapa ett centrum för oss.

Under Gudinnan Hestias tid var det vanligt att människan först hedrade och välsignade henne innan de gjorde något annat. Symbolen för Hestia, var härden. Elden som stod i mitten av hemmet. Elden som tjänade till nytta och till att hedras. Runt elden fanns centrum, det centrum som människan hela tiden återkom till. Varje gång de byggde en ny boplats var det härden som kom först och som skulle hedras.

När ett nytt liv kom till världen var det till Gudinnan Hestia de först begav sig. Genom att gå några varv runt elden, genom att utföra en ceremoni hedrade de Gudinnan, vördade de deras centrum och såg till att barnet blev ordentligt välkomnat och att barnet alltid skulle känna sig hemma vid sitt centrum.

Vi kan hjälpa oss själva genom att hedra vårt centrum, det som vi har inom oss. Vår kärna av trygghet och kärlek. Och vi kan hjälpa oss själva att hitta detta, påminna oss om detta genom att forma ett centrum i vårt hem. En punkt som ger den energi som är nödvändig för att vi ska kunna stilla oss och hitta vår inre röst.

Det inre ger det yttre och det yttre kan hjälpa till med att komma ihåg det inre.