Dag 20
När jag idag skulle skriva i min symbolkalender dök jag på en skrift som jag gjorde som gästskribent hos Elisabet Jönsson som driver sidan Punctum Saliens 2014.
Det är några år sedan men tankarna är lika aktuella idag. Framförallt då jag just nu är inne och snurrar runt bland traditioner.
Om julens sociala mönster
” Det talas ofta om hur viktigt det är att vi befattar oss med våra medmänniskor, accepterar det ansvar vi har för varandra och strävar efter att , trots meningsmotsättningar, komma till tals med varandra, uppriktigt och i respekt för varje individs särart och unika bestämmelse.
I ett samhälle, vilket i så hög grad präglas av fruktan, konkurrens och beräkning som vårt, blir allt tal om ”medmänsklighet”, i ”dialog” och ”personligt ansvar” sällan annat än vackra fraser. Omvårdnad, familjär samvaro, arbetsgemenskap och andra former av socialt samröre behöver inte innebära att vi människor kommer varandra närmare eller tar varandra på verkligt allvar. Allt som oftast står det sociala livets vanemönster och konventioner det sant mellanmänskliga i vägen, istället för att främja det. Även en aldrig så medmänsklig attityd blir lätt slentrian. Nej, det är på äktheten i förhållandet det kommer an. Hur når man den? Vad skiljer det sant mellanmänskliga från ”det sociala”? Vilka är förutsättningarna för en äkta dialog? Vad betyder det, att ta en medmänniska på allvar? ”
Från ”Det mellanmänskliga” (adlibris) skriven av Martin Buber.
När jag nu ska skriva ett inlägg i Elisabeths fina blogg Punctum saliens och detta ska presenteras under december månad går jag med vetskapen om uppdraget några veckor innan publicering. Jag funderar fram och tillbaka om vad som känns viktigt att förmedla under denna julmånad. Många gånger läser vi om den stress som många upplever, tiden räcker inte till och det ska presteras ända ut i fingerspetsarna så jag tänker att jag låter bli alla förslag och råd om hur mindfulness och förändrade tankar på tidsaspekter kan användas. En kväll står jag framför bokhyllan och blicken faller på Martin Buber och hans bok Det Mellanmänskliga. Här har vi det som jag vill förmedla!
Främjar vårt sätt att förhålla oss till julen våra mellanmänskliga relationer?
Hur ofta låter vi inte låter julens sociala mönster stå i vägen för det äkta förhållandet och den äkta relationen. Anser vi, om jag nu får lägga en djupare aspekt på detta, att vårt sätt att förhålla oss till julen och vad det innebär främjar vår mellanmänskliga relation? Underlättar hysteriskt letande efter julklappar och sena nätter med brödbak och skinkkokning den äkta dialogen? Och det absolut viktigaste enligt mig – visar dina handlingar, dina tankar att du tar dina medmänniskor på allvar?
Ett annat innehåll
Vad är det vi egentligen söker, och vad är det vi vill uppnå med alla våra bestyr inför julen? Är det inte så att det vi söker egentligen inte går att namnge? Något som har en egen vibration som inte går att verifiera på annat sätt än att själv erfara den? Kanske är det den ”särdimension” som Buber beskriver det, som fattas oss och som vi försöker få fatt i under jultid?
Det kan också vara så att du inte söker någonting, du följer bara traditionen. Utan traditionen är inte julen verklighet, julen uppstår inte och finns inte utan att förberedelser görs i en viss ordning, vissa saker ska vara framme och särskild mat ska fram på bordet.
Julen är för mig den tid då det som mest visar sig hur ”ägda” vi är av våra känslor. Oftast låter vi julen leka med oss som en vindflöjel. Vi kastas hit och dit mellan olika sysslor som alla främjar julen, väldigt sällan oss själva. Jag tror att om vi kan ta till oss Bubers tankar om det mellanmänskliga så hittar vi mer tillbaka till oss själva och det faktum att det är mer rätt om du styr julen och inte tvärtom.
Det är du som styr, du som väljer, du som tar ansvar, du som möter och bemöter.
Den mellanmänskliga dimensionen förhindrar inte pepparkaksbaket eller julklappsinköpet, det ger det en annat innehåll.
Kanske är det du som i år gör som Buber gör,pekar på en verklighet, eller på något i verkligheten som inte har uppmärksammats förut. Kanske är det du som tar den som lyssnar vid handen, öppnar fönstret och visar ut. Kanske är det du som för samtal.
Uppdrag för dagen:
Fundera lite runt tankarna om det är du som styr, väljer, tar ansvar? Är det du som möter och bemöter?
Önskar dig en underbar dag
/Malou
Copyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman