Månen

Nymåne i Lejonet

Nymåne i Lejonets tecken

Nymånedags även om du inte ser den. Fortfarande är den dold för ögat men visst kan du ana den. Och ana är just vad vi ofta gör nu. Det föds något inom oss. Något som är resultat från det som varit. Kanske är det helt nytt eller så är det fortsättning med en annorlunda vinkling. Eller så är det nästa steg i det som är påbörjat. Varianterna är många.

Månen är i Lejonets tecken och det sägs att där Lejonet hamnar i ditt horoskop, alltså vilket hus det landar i, ja detta är det hus du bör lära dig att arbeta med. När du kan hantera det som huset står för, ja då hjälper det till så att du känner dig levande och lekfull. Själv har jag Lejonet i mitt elfte hus, vilket innebär vänner, grupper, hopp o drömmar bland annat. Vilket passar mig alldeles utmärkt eftersom jag älskar att arbeta med grupper och att vara i grupper. Jag har inte så ofta individuella sessioner utan mer grupper som jag absolut känner mig levande i.

Sabian symbol för den här nymånen är:

Children on a Swing in the Safety of a Huge Oak Tree

swing_tree

Denna gång händer det mycket inom mig när jag sätter mig o låter känslorna ta form inom mig. För månen handlar ju väldigt mycket om känslor och när vi nu är i den mörkaste fasen så är det djupt inom oss som också saker får en möjlighet att hamna i “ljuset” så att säga.

Barn, dessa barn som i sin omedelbarhet svingar sig orädda ut. Lekfullt kastar de sig högt upp i skyn och har en full tillit till att grenen håller och trädet skyddar dem. Många gånger som Lejon också gör. Självklart tar de plats och förväntar sig inget annat än att omgivningen håller dem och skyddar dem och beundrar dem. -Titta på mig, titta på mig! ropar barnet stolt och Lejonet gör detsamma och puffar medvetet på sin praktfulla hårman.

Jag tänker att en sak som den här nymånen kan visa oss, eller låta oss börja ana i alla fall, är att vi har behov av att släppa loss vårt behov av att både bli beskyddade och att i detta beskydd låta barnets mod och lekfullhet få blomma ut. Vi behöver vara i kontakt med detta och vi behöver låta det bli medvetet inom oss. Vi behöver även bli medvetna om att vi inte kan bli beroende av att andra beskyddar oss. Som alltid är det balans som gäller.

Vi behöver också bli medvetna om att barnets självklarhet har en plats inom oss även om vi nu är vuxna. Det är okey för oss att ta plats, att skratta, gunga och till och med sjunga medan vi gör det.

När jag tänker vidare hamnar jag även hos Lejonets rytande. Och när jag ser mig omkring är det nog inte utan att jag tycker att rytande behövs. Ilska behövs och kanske behöver vi även där låta barnets självklarhet ta plats. En ilska som får lov att visas och uttryckas. Jag tänker att när jag idag ser hur det ser ut runt om i världen och även här i Sverige så behövs det lite ilska. Det finns fler som behöver uppleva skyddet som den gamla eken kan ge åt gungande barn.

Lejonet kan prata till oss genom att motivera oss till att stå upp för vår rätt, för alla människors rätt. Lejonet må vara en aning narcissistisk och på så sätt gärna speglar sig själv men lejonet kan också lära oss att visa vad vi känner och stå upp för det.

Den här måncykeln kan prata till oss på ett sätt som gör att vi kan börja fundera över det där med mod. För det är dags att börja visa det. Det egna modet. Vad du och jag står för. Ryter du till där du ska ryta eller ligger du lojt still?

Andra tankar som är värda att ta till sig nu är om du känner dig trygg, vilka säkerhetsnät har du runt dig? Finns det en gren som du kan hänga din gunga i? Vem eller vad är ditt ek träd?

Skördefest

Vi går in i den sista månfasen och jag tycker att Sabian symbol för just denna tidpunkt passar bra. Månen befinner sig i tvillingarnas tecken och Sabian säger: Skördefest

Dancing couples in a harvest festival

Skördefest 1Min första känsla landar i upplevelsen av att låta känslan få uttryck i rörelser. Att fira att arbetet är gjort. Att vi har skördat det som är nödvändigt för oss. Vi har arbetat och nu är det dags för att låta en annan njutning komma till uttryck. För det är ju inget som säger att man inte kan njuta av att så, bearbeta och skörda. Men nu är det en annan form av samvaro med oss själva som vill ha uttryck.

Månfasen pratar om att vi får ett behov av att gå in i oss själva, att dra sig tillbaka för att låta måncykeln landa inom oss. När den landar inom oss kan vi samtidigt få uppleva en tacksamhetskänsla för det som varit och en sorg för det vi behöver lämna. Vi kan få en idé om vad vi nu behöver göra framåt men ännu är det inte dags att låta den komma till uttryck.

Många gånger låter vi denna fas prata till oss i ensamhet men det finns även stunder då den kan få uttryck i samvaro med andra. I andra kulturer och även hos oss förr kunde man samlas för att dela med sig av det man upplever under just den här fasen. Det var den vanligaste fasen då kvinnorna menstruerade och de drog sig tillbaka för att vara ensamma i grupp. De delade, blev undervisade, och fick förståelse, tröst, uppmuntran och kärlek av varandra.

Även i en skördefestival som denna grad i tvillingarna pratar om, så delar man med varandra. Man ser varandra och uppskattar sitt eget och andras arbete. Man firar att arbetet är gjort och man gör det tillsammans.

Detta ger även ett uttryck för något som upprepas, en tidpunkt som är viktig, en ceremoni. Förberedelsen för denna punkt är många gånger det som är mest givande. Vi lär oss under tiden. Själva uttrycket, dansen, födseln eller vad det nu kan vara, blir som en enda stor utandning. Vi släpper taget och kanske till och med rusar runt i glädjefull yra. Vi har även de två sidorna här, mentalt och känslomässigt. Så den här symbolen och den här fasen handlar om mycket om vi ger oss tid att gå in i den och att ge uttryck för den.

Dansande par handlar den om också. Något som pekar mot att följa en rytm och inte bara den enas rytm utan kunskapen om att följa någon annans också. Att glädjas tillsammans med någon annan. Att vara lyhörd för någon annan.

Vilka tankar får du den här månfasen?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Charlotte Joan Sternberg

Bock Måne – fullmåne i juli

buck-moon-blueBock Måne – fullmånen i juli

Skälvande sista graderna av Stenbocken ja då inträder fullmånen. Bock månen som är ett av namnen denna fullmåne fått.

Ett skäl till det namnet är för att det är nu som hornen börjar synas, de riktigt tvingar sig fram och vem skulle då inte behöva skrapa huvudet mot alla träd som fanns i närheten. Jag kan inte annat än att börja tänka på hur det ibland kliar i hårbotten vid extra känsliga “hårväxttider” eller när det var hysteriskt irriterande och ibland värk när kroppen ville sträcka upp sig i yngre tider.

Fullmåne dags alltså. Tiden då energier rusar på och det för många inte bara är psykiskt utan också fysiskt påfrestande. Många är de som har svårt för att sova, som rusar omkring som yra hönor och som är allmänt desorienterade och bara måste göra, göra, göra saker. Ibland göra enbart för görandet skull utan rim och reson.
Men så finns det också dem som inte på något sätt blir påverkade och inte har en aning om det är fullmåne eller ej. Vi är ju olika som tur är. Själv känner jag mer av mörkermånen än fullmåne, åtminstone nu för tiden, men det kan säkert ha sina randig och rutiga skäl och ett av dessa är att jag är född precis när mörkermånefasen börjar.

Men nu är det som sagt fullmåne och det som du nu startade upp eller i vissa fall fortsatte med vid nymåne kan nu börja visa sig eller aktiveras.
För att gå tillbaka till symboliken med Bock Månen kommer jag osökt att tänka på att det är nu dags att släppa taget om det som täcker oss för att se det som det har gömt. För bocken är det de vackra hornen som ett tecken på tillväxt o mognad och visst kan man säga att det är lite det som den växtvärk gör för oss också. Och så är det med fullmånen.
Den tid det tagit för oss att komma hit har säkert varit fylld med tillväxtproblem som förmodligen har gjort att det har kliat både här och där.

Det är nu det är dags att visa upp det som har blivit och jag tänker att denna fullmånens Sabian symbol kan vara så nyttig att lära sig något av.

The Mountain Pilgrimage

The Mountain Pilgrimage är en förkortad och kanske också något moderniserad form av Sabian symbol och vad jag förstår är orginaltexten för 27 grader i stenbocken följande;

“PILGRIMS CLIMBING THE STEEP STEPS LEADING TO A MOUNTAIN SHRINE.”

Jag tänker vad kan var bättre nu i stenbockens tecken än att ta in vad det egentligen handlar om att bestiga ett berg. Osökt kommer jag naturligtvis in på det verktyg som jag själv har använt mig av i så många år nu, Bergsmeditationen. En teknik som är utformad av Terry Evans och där jag själv nu är en av kurslärarna i den utbildning som finns för att möjliggöra att det skapas grupper som kan använda sig av tekniken.

När jag tänker på denna symbol med en Pilgrimsfärd på ett berg så tänker jag att här precis som på andra pilgrimsfärder är det oftast en upptrampad stig vi går på. En färd som leder mot ett speciellt mål. Även om det är en stig där många har trampat på, mot ett mål som på många sätt är detsamma, så är det i alla fall en individuell resa för var och en.
Vi kommer alla till ett gemensamt mål på vårt egna individuella sätt.

Pilgrimsresa för mig innebär en resa där jag är aktiv både på ett yttre plan som ett inre. En praktisk såväl som en andlig strävan. En resa där syftet är att nå fram, att hitta det jag söker oavsett vad det nu är jag söker. Och har vi nu nått fram där vi står på toppen av vårt berg den här fullmånen? Tog vi rätt väg den där nymånen då vi startade?

Att göra en pilgrimsresa får samma symbolik för mig här och nu som att påbörja en bergsmeditationsresa. Det blir helt enkelt ett verktyg som kan leda mig till upplysning. Upplysning om mig själv ochBergsmeditation föredrag allt det som jag är. En resa som underlättar det som kan vara så svårt, att släppa taget om det som skyler oss för att få en insikt om vad det är vi döljer. Att nå något högre och för många handlar det väldigt mycket om att hitta meningen med det egna livet.

Visserligen är en pilgrimsresa såväl som en bergsmeditation en resa som många andra har gått. En resa som är guidad. För att få ut det mesta av en sådan här resa behöver vi vara oerhört medvetna om att detta kräver en vakenhet. Visst kan vi vandra på eftersom stigen redan är upptrampad men vill vi verkligen gå alla dessa mil (praktiskt såväl som andligt) för att upptäcka när vi har målet framför att vi inte varit vakna överhuvudtaget? Vill vi inse att vi missat det vackra templet där vi kunnat stanna till och bara andas?

Kanske kan denna fullmånen få dig att tänka till när det gäller din egen pilgrimsresa? Är du medveten om dina steg? Var detta det mål du ville nå och gav det dig det du trodde? Hur känner du dig egentligen, kan du vara ärlig när det gäller det?

Tyckte att den här bilden med kvinnan som i sina horn bär olika symboler för de mål hon vill nå är så talande för den här fullmånen. Vill med detta inlägg lansera månmagigrupp jag skapat med syfte att väcka o dela tankar. I den gruppen lägger jag varje månad ut ett tema, som man kan följa likväl som att låta bli att följa, med syfte att hjälpa kreativiteten på traven. Tanken är att man varje dag, eller vilken dag man helst vill, kan lägga ut precis det som faller en in. Det kan vara en teckning, målning, skulptur, ett ord, dikt, ett foto, en dans, musik eller en fundering. Egentligen finns det ingen gräns.

På facebook kommer det att vara en sluten grupp där den enda regeln som finns egentligen är att det man lägger in där inte får spridas vidare om man inte har bett om lov för att göra det. Självklart ingår det att vi inte är otrevliga mot varandra. Du är välkommen in när och om du vill. Så småningom hoppas jag kunna starta upp detta på min sida här där du då får ett lösenord där du kan logga in.

Länk till Månmagi gruppen

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Leah Piken Kolidas

Kutig måne

Kutig måne, ja det är vad det blir om man översätter den fas månen är nu ifrån engelska till svenska. Kutig och puckelryggig är vad det står i lexikonet. Gibbous moon. Inom astronomiska kretsar betyder det nästan full.

moon-waxing-gbbous-614-2016-Ken-Chrstison-e1466070319743

Några dagar innan fullmånen. Vi är nästan vid den punkt där känslan får oss att bli otåliga och då och då även ostyriga. Nervöst irrar vi omkring, vi vill lansera, berätta och ge ut men på samma gång vill vi inte för vem vet vad som kan hända då. Det känns som om man inte riktigt kommer fram, vi anar, vi ser och vi nästan känner den där känslan av att bli uppfylld men den landar inte helt.

Precis så kan det kännas de där dagarna före fullmånen och det kan vara nog så påfrestande. Som alltid finns det något vi kan ta till oss och lära oss under en sådan här period. Den kan lära oss att inte pusha på, att inte tvinga fram något utan vi behöver helt enkelt avvakta och vänta ut.

Det är lätt att falla offer för känslorna nu. Falla offer för deppiga tankar som, “aldrig- är- det- min- tur” tankar. Falla offer skriver jag för att vi just nu har lätt för att känna oss som offer. Vi är utsatta för omständigheter “vi inte kan göra något åt” känslor.

Det finns astrologer som har mycket fokus just på månens faser och de pratar om att man även kan omvandla månfaserna till år och inte bara dagar. Det betyder att varje fas varar i tre till fyra år. Det skulle i sin tur betyda att man under en ganska lång tid skulle kunna befinna sig i den här fasen. Man räknar ut det genom att titta på vilken fas man är född i och kort sagt blir det så här, om du är född vid nymånen så kommer du att vara i den här fasen när du är runt 12 år. (+- något år)

Då vill det till att vara lite realistisk när man befinner sig här och själv känner jag att det underlättar om jag har något som skulle kunna fungera som verktyg, både för mina tankar och känslor, när jag befinner mig i olika situationer.

Att gå omkring och tycka att man är totalt misslyckad och att man aldrig är den som får det där som alla andra får är inte speciellt konstruktivt. Framförallt inte om man går omkring och känner så i tre-fyra år.
Känner man att man gör allt det där som man ska göra för att skaffa det man vill ha (vad det nu än kan vara) och att man ändå aldrig får det där, ja då kan det vara bra att ta ett steg tillbaka och inse att vi inte är i synk med tiden. För det kan ju faktiskt vara så att det just nu inte är rätt tid för att vare sig lansera eller dra tillbaka. Och det kan kanske vara ganska enkelt att göra detta under ett par dagar (även om det också kan verka som en evighet) men att göra det under ett par år kan vara nog så trixigt.

Att vara född här kan betyda att starten av livet kanske inte varit fullt så enkelt. Att som liten inte nå ända fram kan innebära en svårighet att lita på sitt eget värde eller att lita på att man får det man behöver. Det kan å andra sidan betyda att man utvecklar en otrolig förmåga till att lösa problematiska situationer. Med åren skaffar man sig helt enkelt en skicklighet att se lösningar och se vilka vägar man ska ta. Finns det inte ett “förgivettagande” om att saker kommer gå smidigt då får man med automatik ett öga för vilka olika situationer som möjligtvis skulle kunna uppstå.

Som jag sagt förut anser jag att det finns alltid mer än ett sätt att se på saker även om man tycker att det är omöjligt att göra det.

Varför inte ta till det klassiska exemplet det halvfulla glaset?
Rent symboliskt brukar man anse att om man anser att ett glas är halvfullt då har man en optimistisk syn på livet och tvärtom, ser man det med automatik som halvtomt är man lite mer åt det 510px-sisyphus_by_von_stuckpessimistiska hållet.

Själv menar jag att man även här kan vända och vrida på det. Jag tänker att om man är i färd att fylla på ett glas, ja då är det halvfullt och tvärtom, är man i färd att hälla ut, ja då är det halvtomt. Det beror alltså på vilket perspektiv man har när man tittar på något. Sedan kan det ju i och för sig också bero på vad det är man fyller på glaset med. Själva innehållet kan alltså ha betydelse för vilket perspektiv man väljer att ta.

Vad jag vill säga med detta är att det under dessa dagar och då också år (när man befinner sig där) då är det viktigt att vara medveten om perspektiv. Denna fas kan med andra ord lära oss något som vi kan ha nytta av hela livet.

Jag kommer att tänka på “Myten om Sisyfos” samtidigt som jag skriver om detta. Det handlade ju om Sisyfos som fick ett straff av Guden Zeus som innebar att han skulle rulla upp en stor sten uppför ett berg. När han väl kämpat sig upp rullade helt enkelt stenen ner på andra sidan och Sisyfos fick börja om från början igen. Till Zeus förtrytelse förändrade Sisyfos sin syn på det han gjorde, han gav  sitt kämpade ett värde och enligt Camus som skrivit boken om “Myten om Sisyfos”  gav han upp hoppet att kunna förändra sin situation. Genom att ta ett annat perspektiv förändrade han inte bara sitt eget liv utan han fråntog även Gudarna den glädje de skulle haft om de sett att Sisyfos hade lidit av sitt straff.

När vi befinner oss i situationer där vi inte har en möjlighet att förändra det som sker, ja då kan ett sätt att hantera detta vara att förändra vårt eget perspektiv. Ibland kan detta då vara det som faktiskt förändrar det som sker också. Visst kan vi alla dra oss till minnes situationer där det omöjliga har blivit möjligt? Visst har vi läst historier om ofattbara mirakel?

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Att få balans i Skorpionens tecken

Hitting-A-Wall-480x480Om du står med ryggen mot en vägg vid den växande halvmånen, tacka väggen och vad det än är som har ställt dig där, menar Dana Gerhardt.

Nog kan jag hålla med om det uttalandet. Oftast är det vid väggen som vi startar vår kreativa process. Åtminstone så känner jag igen en del av det. När vi står vid ett problem då startar våra känslor och vår hjärna att arbeta för fullt. Vi blir lösningsfokuserade.

Ofta hittar jag mig själv vid väggen och kan inte annat än att ta itu med det som behöver tas itu med. Många gånger vet jag inte ens hur jag kom dit och när jag började backa. Kanske var det vid den första glimten av något som jag förstod att jag behövde göra men inte ville. Skjut upp, skjut upp sa mitt sinne förmodligen till mig. När jag väl står där blir det minsann gjort och det snabbt också.

Jag håller även med om det som Dana säger att “..motstånd hjälper oss att forma vår önskan, det där som vi har samlat på oss sedan nymånen till fasen som är nu.” I motståndet kan vi hitta det vi verkligen vill. Är det värt det helt enkelt?

Vårt fokus vänder nu från att vara mest inuti oss till att vändas utåt. Allt det som vi kämpade med i de första två faserna är vi nu utmanade att lösa, att gå förbi, negligera, ta oss igenom eller backa. Gå vidare genom att stå på våra egna två ben eller ska vi stå på gamla vanor och mönster som alltid annars har hållit oss tillbaka?

Skorpionens energi är intensiv, stark och skrämmande. Ibland. Glöm inte det ordet. Ibland. Glöm inte heller att fråga dig själv, vem är den skrämmande för? Den du var, den du är eller den du ska bli?

Skorpionens sting kan döda men den energi som finns här i detta tecknet finns inte bara på marken, den finns också i skyn. Där har den Örnens perspektiv. Där reser sig den över och tar det högre perspektivet. Just nu i den här månfasen kan vi bli överväldigade av känslor och få behov av att attackera med allt det gift vi har i gadden eller så kan få en överväldigande lust att skapa luft mellan oss så att det skapar perspektiv på det som gäller. Men det är inte allt som denna månfas kan ge. Den kan även ge..absolut ingenting. Den kan gå oss förbi, vi noterar absolut ingenting.

Alla perspektiv är bra beroende på hur vi väljer att se på dem och för mig just nu är väggen ett bra perspektiv. Jag behöver ha den där för att kunna ta itu med det jag har framför mig just nu.

Men…som allt annat finns det olika versioner av samma sak. En vägg kan också bli det som är mellan oss och friheten. En vägg kan vara den mur som skiljer dig från resten av världen. En vägg kan vara fullständigt omöjligt att komma förbi eller komma igenom, en vägg kan vara det som stänger inne. Vi behöver också komma ihåg att ett motstånd inte alltid är en vägg som är ogenomtränglig. En vägg kan vara ett fängelse, en sjukdom, en familj, en vägg kan vara precis vad som helst som vi ser, upplever och som faktiskt också är omöjlig att ta sig bort ifrån.

Är din vägg solid eller ej? Är ditt motstånd ett yttre eller ett inre? Är det skapat av andra eller av dig själv? Kan det för dig då och då vara det bästa som hänt dig att du står där med ryggen mot väggen och är tvingad att välja och hitta det vi verkligen vill?

Vi balanserar

strandVi balanserar.

Kan vi göra något annat nu när månen är halv och den landar i Vågens tecken? Det är klart vi kan och just när månen är halv kan vi absolut göra det. Att konstant väga något fram och tillbaka kan i längden orsaka en hel del obalans i livet, framförallt för den personen som har stort behov att se till andra…jämt.

Tittar vi på Sabian Symbol betyder det att vi får denna mening:

A CROWD UPON A BEACH

Detta är då återigen en förkortad version av Dane Rudhyar tolkning av dessa meningar fyllda av symboler. Orginalmeningen som jag har uppfattat det ser ut så här;

A SUNDAY CROWD ENJOYING THE BEACH.

Håll med om att det kan bli lite olika tolkningar utifrån dessa två meningar. Letar man efter Sabian symbols hittar man ganska snart att de som arbetar med Sabian mer frekvent i princip tolkar de ganska lika i alla fall.

Det handlar om att komma överens med andra personer, att samsas på en yta som oftast är ganska begränsad. Att inte döma andra och att njuta av en utomhusmiljö. Visst kan man säga att detta handlar om balansera. Balansera behovet av en egen sfär samtidigt som man är tillsammans med andra. Många gånger en svår konst.
Det är så lätt att man går över gränsen, både de egna och andras i dessa miljöer där det är viktigt att kunna både vara privat och öppen mot andra. Stranden kan nog lära oss både det ena o andra som vi kan använda oss av även i andra miljöer.

Om jag närmar mig den lite längre symboliken blir det också en söndagskänsla över det hela. Inte bara en vardag vilken som helst utan en söndag. En dag då vi är lediga och verkligen kan plocka in en mer lös och ledig känsla. När du ser dig omkring kan du se andra personer i en liknande situation som dig själv. Ett leende möter ett annat leende. Här finns en samhörighet, en gemenskap med främlingar utan att man behöver vara intim med dem.

Här finns även annan symbolik man kan börja fundera över och ta till sig för att hitta något inom sig själv. Jag tänker på att vi här tillbringar en söndag på en strand tillsammans med andra människor. När brukar man vara på en strand där det samtidigt finns en massa andra människor? Jo när det är varmt o soligt. Vi är här mer avklädda än vad vi brukar vara, vi visar mer av oss själva. Vi befinner oss även på en plats där land möter vatten. Vatten som i sin tur är en symbol för känslor, både medvetna som omedvetna sådana. Vi kommer nu allt mer närmare vårt ursprung. För visst låg vi i vattnet allt medan vi utvecklas till den människa som sedan mötte fast mark.

Jag tänker att här och nu i denna konstellation, som för oss kan betyda väldigt mycket eller absolut ingenting, har vi en möjlighet att verkligen fundera hur vi ställer oss till vår egen balans. Kan vi nu i denna stund verkligen se vad det är som är vårt känslomässiga ljus och vårt känslomässiga mörker?

Här och nu kan det hända de mest väntade eller oväntade saker. Vi kan befinns oss i en miljö som verkligen väcker våra sämsta sidor och vi kan där och då få reda på hur vi hanterar situationer som kan vara lite påfrestande. Å andra sidan kan just den miljön väcka våra bästa sidor, vi kan upptäcka vilken styrka och vilken potential vi går och bär på. Vi kan också befinna oss i en miljö som man kan tycka ska väcka glädjefyllda känslor och då kan det visa sig att vi inte alls var så bra på att hantera de i stället. Jag är övertygad om att du nu har förstått att det mesta handlar om vårt eget sätt att ta till sig det som händer och hur vi agerar utifrån en påverkan både utifrån och inifrån och att det just här och nu är en bra möjlighet att komma i fas med dessa känslor hos sig själv.

Jag kommer även att tänka på att i många fall har vi en större förmåga att både se och ignorera andra personer i den här något nakna miljön än vi har då vi är mer skylda. Spännande tanke att fundera vidare på. Jag funderar även vidare på att det är vågen som är i centrum i den Egyptiska mytologin då Gudinnan Maat placerade själen i den ena vågskålen och en fjäder i den andra. Vågen kommer även precis före Skorpionen där du i den symboliken kan hitta döden och underjorden. Vad passar inte bättre att vågen är där den är? Vad är det vi väger in då vi bedömer eller dömer, både oss själva, andra och olika situationer.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Vintage Busy Beach

Nymåne i Kräftans tecken

water-baby-e1373145772508 Nymåne i kräftans tecken.

Jag önskar verkligen att jag kunde hitta en bild, en symbol för allt det som rör sig inom mig och som på något sätt kunde visa upp allt det som händer nu när månen påbörjar en ny cykel. Ett avslut och en uppstart i kräftans tecken.

En tid som handlar om att dra sig tillbaka och samtidigt ta ett steg ut. Mörkermånen..denna härliga underbara mörkermåne. En tid för en inre ceremoni som gör sig ypperligt som en yttre ceremoni på samma gång. För att manifestera, för att visa för sig själv att vi släpper taget och att vi tar nya steg framåt. Allt är inte nödvändigt att visa utåt men att använda sig av sitt fysiska liv såsom att faktiskt praktisera något blir en bra påminnelse om att vi ibland behöver både det inre och yttre för att kunna bli hela.

Ibland behöver vi visa vad vi står för, både för andra och för oss själva och en ceremoni kan vara ett sätt att ge kraft för det vi bestämt oss för. Under måncykelns gång har vi påbörjat något, vi har låtit det ta form för att därefter födas på ett sätt eller annat. Kanske har det blivit till en idé, ett frö som vi sedan lanserat för vår omgivning. Vi har tagit emot omgivningens reaktioner, vi har tagit emot våra egna reaktioner och därefter har vi dragit oss tillbaka för att bearbeta det som hänt och nu står vi här. Här i mörkermånen för att låta det rota sig eller för att vi ska släppa taget om det så något helt nytt kan födas.

Den här perioden har jag personligen verkligen fått dra mig tillbaka för att fundera på vad det är som jag behöver i mitt liv. Vad är sant för mig, vad är viktigt? Nu då kräftans energi tar plats, platsen där månens energi hör hemma, ja då är det verkligen uppenbart att vad som betyder något är modersenergin.

En modersenergi som för mig blir väldigt symboliskt. En kärlek som innebär ett omhändertagande, en omsorg om det som är viktigt oavsett vad det kan skapa för konsekvenser. Vad behöver jag och vad behöver min omgivning i samband med detta? En modersenergi som i sig innebär att ge liv för att sedan låta det dö eller släppa taget om det. En energi som i sin kärlek också innebär mycket smärta.

Kräftan och månen får oss i kontakt med vattnet, denna element som har roten i våra känslor. Ebb eller flod, stillsamt eller intensivt forsande, uppdämda eller uttorkade, ja det är sannerligen ett element som har en stor betydelse för oss. Utan vatten och utan känslor kan vi väl knappast säga att vi är vid liv. Vi behöver de båda. Vi är inte alltid balanserade det måste vi väl erkänna men vi gör vad vi kan utifrån där vi är i stunden. För vår omgivning kan det verka helt tokigt men för oss kan det vara naturligt. Då och då har omgivningen rätt och vi behöver landa i det också, ta till oss det, även kanske gräva fram en ny kanal så att känslan kan ta en ny väg för att vattna det som vattnas ska.

Vi behöver då och då se att vår omgivnings ögon kan vara det vi behöver. Snäckan behöver öppnas, vi behöver något annat än att låta oss bli formade av det som gnager och skaver inombords. Vi behöver bli omhuldade och omkramade av det som finns på utsidan. Vi behöver helt enkelt bli omhändertagna av andra.

Något som vi behöver se att andra också behöver. nymåne2

Vad vill jag då säga den här nymånen?

Jag tittar på nyheterna och får just idag reda på att en liten treåring har dött på grund av en lek med en handgranat. Mamman hade tagit med sig barnen ner till krig, till en sak som hon trodde på. Till något som hon tyckte var värt att kämpa för.

Just idag kommer denna nyhet på Tv:n. Jag är övertygad om att det finns många som nu förbannar, skakar på huvudet och blir fyllda av hat. Och kanske är det just detta, hat och rädsla som denna mamman var fylld av. Det som gjorde att hon tog de val hon gjorde. Frivilligt eller ej, det har vi ingen aning om.
Men jag vet att sårade, rädda och hatfyllda människor föder människor som i sin tur är fyllda med dessa skadliga känslor. Känslor som i sin tur skadar andra.

Jag vet att jag inte vill leva i en värld där vi för vidare våra egna sår, våra skador till de som är beroende av oss. Lever vi i hat är det detta som våra nära tror är det rätta och riktiga eftersom de med automatik ser upp till oss. Vi är våra barns trygghet, vi är deras kärlek. Jag vill att vår trygghet ska vara byggd av omsorg och omtanke till alla. Inte en trygghet som är byggd av att jag behöver skydda och fösa bort andra.

Kräftan är omsorg och ibland behöver vi släppa taget, öppna skalet för att se vad vår omsorg skapar, är det kärlek eller hat?

I dag kommer jag att vara i min ceremoni. En ceremoni som jag skapat förr och som finns i min kropp. En ceremoni fylld av steg som i sin tur låter mig släppa taget om det jag inte längre mår bra av. Jag går in i min labyrint och låter varje steg leda mig längre och längre in i mitt innersta. Jag låter mig omfamnas av mörkermånen för att sakta sakta låta nymånen födas av det som mörkermånen skapat.

För det är ju så att det vi släpper taget om är grunden för det som ska födas.

new_moon_background

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: water baby by Herbert James Dr more...

Halvmåne – Väduren

Halvmåne i avtagande fas.

Nu har vi tagit steget från att vara mer i färd med att uttrycka oss till vår omvärld till att börja uttrycka oss till vår inre värld. Utvärdering av det som hänt sedan nymånen börjar ske och en hel del värderingar kommer upp till ytan. Vi har väl fortfarande inte kanske full förståelse för allt men vi börjar ana att det finns mer under ytan än vad vi först trodde.

Det här kan vara en tid i månaden som kan bli något besvärligt för en del medan andra går förbi och noterar den inte alls. Allt beroende på vad det är vi påbörjat eller inte i måncykelns början. Nu kan man säga att solen och månen står i en kvadratisk position till varandra. En fyrkant helt enkelt. Om vi tittar på en fyrkant sådär lite lagom uppifrån, ja då kan vi se hela kuben och alla kanter. Om vi står vid en sida har vi ingen aning om vad som finns på den andra. Och just det där kan bli problemet vid den här tiden.

Nu när månen befinner sig i Vädurens tecken kan lusten att storma runt hörnet utan att ha en översikt över vad som finns där vara väldigt stor. Och just det där ska vi vara lite försiktiga med för tillfället. Även om hela vårt inre säger att nu är det lägInre och yttree att agera, nu är det läge att välja så är inte detta den bästa tiden att göra det. Det finns en möjlighet att det är våra känslor som rusar iväg med oss utan att de egentligen har en grund i något som är verkligt och balanserat.

Väduren är den som har viljan att börja..Jag är ropar tecknet i högan sky och böjer huvudet och sträcker fram hornen och kör på. Konsekvens vad är det för något, nu är det tid att agera säger den impulsiva och stångar sig vidare. Hur andra människor reagerar ser man inte klart eftersom huvudet är böjt och man kör på. Väduren styr över huvudet säger man och nog kan man säga att det finns en viss risk för tjurskallighet om man närmar sig på ett litet “fel” sätt. Eftersom det nu är månen som befinner sig i tecknet kan det ju betyda att man känslomässigt har lite svårt för att släppa taget eller att se på en situation från mer än en sida.

Så för närvarande är det då två olika typer av energier som inte är så lätta att tas med, halvmånen i avtagande fas som säger till oss att ta en funderingsvända till och väduren i månen som känslomässigt vill agera nu, allra helst i förrgår och absolut inte senare än om en minut.

Sabian Symbol för den här halvmånen är;

Man expressing himself in two realms

Nog kan man säga att denna symbol passar bra in just nu. Att kunna uttrycka sig själv i två olika verkligheter. Fungerar det och vad kan det egentligen betyda? Min första tanke är att kombinera både känsla och tanke. Också att kunna veta var, när och hur det är rätt att uttrycka ditten och datten, om du förstår vad jag menar? Om jag exempelvis uttrycker mig på ett sätt på arbetet så betyder ju inte det att jag uttrycker mig på samma sätt hemma. Dessa två verkligheter är ju inte riktigt detsamma och det vill till att kunna hantera detta och den skiftning i identitet som det innebär.

Det kan också betyda att det kan uppstå en konflikt, precis som en halvmåne kan symbolisera. En konflikt avseende värdering och sin syn på sig själv. Syns mitt inre utåt och är det yttre detsamma som mitt inre? Vi behöver helt enkelt lära oss att kontrollera och lära oss att hantera de olika sidorna av oss själva och de olika sidorna av vår omgivning. Ibland är det helt okey och även helt rätt att bara ta de steg som vår inre känsla säger till oss att ta. Men om vi inte är helt och uppriktigt övertygande om att vår känsla inte är styrd av normer, gamla mönster eller värderingar, ja då behöver vi nog ta ett litet steg tillbaka och fundera en stund innan vi agerar.

Vår verklighet ser ut på det sättet som vi väljer att se den och vilken är jag just nu?

Själv befinner jag mig i en situation där jag inte kan bestämma mig för om det jag har framför mig är ett halvtomt glas eller ett halvfullt glas. Det är dags att bestämma sig för vilket perspektiv jag ska se saker ur helt enkelt och precis sådär kan det vara för en hel del. Kanske hittar jag lösningen när jag tar ett steg tillbaka och ser att situationen är bägge och.

Each of us lives in two realms, the “within” and the “without”.

Martin Luther King Jr

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Fullmåne i Skytten

Fullmåne i Skytten och nu den 20 juni står solen och månen mittemot varandra.

artemis6Ditt medvetna lyser upp ditt omedvetna kan man säga. Betyder det att man blir mer medveten, nja kanske inte vill jag säga. Jag funderar mer att det skulle kunna fungera som en strålkastare som gör att du kan få fokus på vissa skeenden, att du helt enkelt ser på saker. Visst kan detta skapa turbulens,,det vet väl ganska många vid det här laget att vid fullmåne väcks både det ena och andra till liv..men det är inte riktigt samma sak som att bli medveten om det. Inte att det blir integrerat och att vi mer “är” i upplevelsen och förstår vad det är som sker.

Kanske skulle man här kunna förklara skillnaden mellan fullmånen och mörkermånen. I mörkermånens fas, då solen och månen är på varandra så att säga, ja då kan upplevelsen mer vara att du verkligen är där, inte bara att tittar på den, du upplever med ett annat medvetande. Förmodligen är det inte alla som upplever det på samma sätt men det är ett sätt att förklara det på som jag har i vilket fall som helst.

Båda faserna har enligt mig ändå två sidor. Det finns så mycket att förstå när vi verkligen kan se på det som händer, att upptäcka alla små nyanser och det kan finnas så mycket som förblindar i att vara i en upplevelse. Vi behöver båda sätten för att bli hela. Men nu är det alltså fullmåne.

Just nu handlar det väldigt mycket om att se två eller fler sidor av olika saker för mig och visst är det också typiskt eftersom solen befinner sig i tvillingarnas tecken och den lyser på skytten som i sin tur har Gudinnan Artemis som härskare. En härskare som i sin tur är en mångudinna och tvillingsyster med Apollon, som i sin tur står för solen. Jaja…vad ska man säga…

Gudinnan Artemis är en Gudinna som är ytterst självständig, hon är en av de Gudinnor som är en Jungfrugudinna. Inte på något sätt Jungfru i den betydelse som vi har en tendens att använda oss av idag utan snarare har det en betydelse av att vara självständig.

( Bara detta att vara jungfru eller ej kan man även lägga lite symbolik i ) Hon “gav” sig inte till någon man och trivdes bäst när hon kunde vandra ute i det vilda. Hon hade dock en förälskelse som är ganska känd och det var i Orion. Hennes bror, Apollon, Solens Gud, var väl inte helt förtjust i detta och vid ett tillfälle lyckades han att utmana Artemis. Han fick henne att avfyra en pil mot vad hon trodde var en guppande boj långt ute i vattnet. Så långt ut att hon inte kunde se att det var en mänsklig gestalt, något som naturligtvis Apollon visste att det var och att detta då också var Orion. När Artemis upptäckte att det var Orion som hon träffat med sin pil (som den skickliga skytt hon var) satte hon honom på himlen som en stjärnbild.

Jag har berättat denna historia förut i min blogg och syftet med att ta upp den igen är att på något sätt försöka belysa att mycket har två eller fler sidor. Artemis låter sig bli utmanad och tappar lite av sitt vanliga perspektiv. Hon går in i sin känsla utan att egentligen se efter vad det är hon gör eller vad hon siktar på. Och är det inte så i många fall? Vi låter oss bli lurade, även om vi kanske innerst inne vet vad det är som försiggår. Vi lurar oss själva och vi låter oss bli offer för våra känslor. Ibland går vi med hull och hår in i det och i andra fall bara blundar vi.

Och visst kan man tycka att det är mycket som sker runt omkring oss nu som gör att vi tycker att vi borde reagera och agera men…det kan lika gärna vara så att vi behöver ta ett steg tillbaka, dra oss tillbaka för att vi egentligen inte orkar med det. Det finns gränser som inte ska överträdas inom varje människa.

Fullmånen kan få oss att sikta på något som egentligen inte borde vara vårt mål och vi upptäcker det inte förrän fullmånens inverkan har lämnat oss. Det som sker runt omkring oss kan verkligen utmana oss och frågan är hur denna utmaning ska formas inom oss? Ska den få oss att agera utan att tänka efter eller ska vi fundera på hur detta påverkar mig och hur jag kan få det här att fungera och passa in i den verklighet jag lever i? Kan jag förändra mitt sätt, mitt agerande och mitt perspektiv…på mig och inte på någon annan? För visst är det så att det är oerhört svårt att försöka få någon annan att förändra sig om vi inte förändrar oss själva och lever den sanning som vi vill vara i.

15180414-Pope-s-blessing-old-illustration-Pious-IX-Created-by-Bayard-published-on-Le-Tour-du-Monde-Paris-1867-Stock-PhotoSabian symbol för denna fullmåne är;

The Pope Blessing the Faithful

Påven välsignar de trogna. Ja, hur kan man tolka detta tro. Ett sätt är faktiskt att bara sätta sig och ta in det som symbolen säger för att återkomma till symboliken i fullmånen i skytten…ett annat är att tolka och analysera. Båda kan ge rätt och fel.

Ett sätt att arbeta med Sabian symbol eller rättare sagt alla symboler, är att låta symbolen sjunka in, hamna på plats och sedan uttrycka vad man själv känner, tycker och tänker runt det. När man väl har gjort det kan det komma många insikter som vi inte själva hade förstått att vi hade. Det som varit djupt fördolt blir plötsligt tydligt och därmed synliggjort.

För många är Påven en symbol för Gud, en arketyp för Gud på jorden. Detta ska då vara en av orsakerna till att han faktiskt kan välsigna de trogna. För att kunna ta del av denna välsignelse och verkligen anamma den behöver vi ha en fullständig övertygelse om att denna man verkligen har denna förmåga att vara denna andliga kanal.

Precis som Lynda Hill gör ser jag denna symbol från alla håll och kanter, genom olika linser kalla hon det. Man kan se det utifrån det personliga perspektivet, ur ett politiskt perspektiv, ekonomiskt, ja alla typer av perspektiv. Påven som arketyp är också intressant att titta på. Vad står egentligen Påven för när du själv tänker på honom? Och är det en “honom” och vad står det för i så fall?

Vem väljer vi till att bli vår Påve? Hur väljer vi?
Väljer vi oss själva kanske eller finns inte det med som val överhuvudtaget? Och vilka är de trogna? Betraktar vi oss själva som trogna?

Vem eller vad välsignar vi, vilka sanningar är vi trogna, följer vi någon blint och låter orden bli till de två stentavlorna eller bär vi dessa inom oss själva?

När vi är i en process kan det ibland vara nödvändigt att låta oss bli ledda och vi kan även behöva förhålla oss till något utanför oss själva men vi behöver också förstå att det är först när det finns inom oss själva som det är en sanning. En ren sanning.

Dane Rudhyar menar också att i denna symbol ligger det: The need to pay homage to traditional values upon which the Invisible Community of the spirit is built “

Alltså ett behov av att hylla traditionella värderingar som den osynliga andens gemenskap är byggd av. Mycket fritt översatt.

Jag känner att visst har vi ett behov av att hylla traditionella värderingar. Åtminstone är det min övertygelse och själv är jag en anhängare av traditionella värderingar och ceremonier. Självklart med urskiljning. Och kanske är det detta som denna symbol vill visa och kanske är det just detta som den vill visa mig och något annat för dig. Jag tror på att traditioner bygger en sfär runt sig som vi med automatik kliver in i när vi påbörjar förberedelserna för att utföra dem. Oavsett om det handlar om att fira jul, påsk eller en mässa. För varje gång vi utför den bildas det en trygghet eller en otrygghet. Allt ifrån att läsa godnatt saga till att döpa sitt barn.

Jag tänker tillbaka på mitt liv och de traditioner som jag omgivits av och ser hur många av dessa som har försvunnit. Försvunnit på grund av det finns personer som inte längre finns vid liv. Dessa personer har varit som Påvar för de här ceremonierna och välsignelserna. Värderingen har befunnits utanför mig eller oss. Jag har inte sett den som en del av mig, om det beror på att jag inte ansett mig som värd det eller om det är så att jag egentligen inte sett värdet kan man fundera på och kanske är det en fundering för dig också om du kan känna igen dig i att saker försvunnit när människor försvunnit.

Jag kommer att tänka på Lisa Ekdahls text ur ” Bortom det blå “.

Det är många som talar om havet men få som har havet i sin blick. Det är många som talar om himlen men få kan förstå en evighet.

Denna fullmåne får mig verkligen att fundera över hur mycket av Gudinnan Artemis arketyp som vi verkligen lever ut. Har vi upptäckt att vi har den inom oss? Är vi JungfruGudinnor eller ej?

Önskar dig en fin fullmåne tid // Malou

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: http://img4.wikia.nocookie.net/__cb20 more...

Gör något du aldrig gjort – sluta göra det du alltid gjort

I morgon kommer vi in i halvmånen i vvirgoäxande fas och det handlar om att stå inför val. Här pratar vi inte om något som plötsligt hoppar fram och visar sig, inga häftiga chocker alltså. Nej vi pratar om något som stillsamt kan visa sig på just den väg som du går på.

Jungfrun är här och tecknet färgar av sig, kanske är det så att du plötsligt upptäcker de små detaljerna i något som du har framför dig och just detta får dig att förstå att något behöver ändras för att du ska nå dit du siktar. Något kanske du helt behöver plocka bort eller något behöver du göra som du aldrig någon gång ens funderat på att göra. Halvmånen handlar väldigt ofta om förändringar och nu när månen växer fokuserar vi på agerande. Att göra något alltså. Även om vi slutar göra något så är det ju också ett agerande.

Jungfrun ser detaljer. Detaljer och småsaker som kan göra det där lilla eller stora som du aldrig har tänkt på. Själv har jag jungfrun som ascendent och det visar sig väldigt ofta. Jag har en tendens till att se de där små sakerna i det stora. Djupdyker gärna, analyserar det stora och det lilla och allra främst när det kommer till arbetet.

Och med månen i jungfrun kan det nu handla om att känslomässigt djupdyka i det lilla  som gör skillnaden och att göra något åt det. Ibland gör det ont att agera men oftast oftast blir resultatet bra. Det finns alltid en risk i det här, som alltid är det två eller fler sidor av det mesta, med jungfrun här kan det bli en aning för petigt. Det kan ju faktiskt vara dags att bara låta saker försvinna och inte försöka rätta till allt.

Det kanske inte kan bli som du vill ha det, det kanske inte finns rätt förutsättningar helt enkelt och då kan det vara dags att sluta göra det du alltid gjort…försöka förbättra, att se på det ur ett annat perspektiv eller att analysera mera…det kan vara dags att lägga det bakom dig.

Det är nu tvillingarna och jungfrun som är i denna kvadratiska position till varandra. Tvillingarna som gärna vandrar omkring i frihet och vill ändra, förändra och stanna kvar i den takt som den själv bestämmer tillsammans med jungfrun som kräver disciplin, ansvar och struktur. Båda är i detaljriket och kan lätt fastna där om inte något annat knackar på dörren och visar dem vägen ut. Jungfruns praktiska sinne kan visa vägen ur den labyrinten. Faktum är att jungfrun kan om och om igen hamna i sin egen privata lilla mentala labyrint som kan göra livet både smärtsamt och glädjefyllt. Framförallt med månen där, men denna praktiska sida som hela tiden finns där gör att benen trots allt står stadig på jorden. Så just här och nu är det dags för ett agerande. Irra inte omkring i din labyrint eller gå in i den första gången. Låt dessa båda krafter samarbeta.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: www.etsy.com/se-en/shop/PingoWorld