Att sprida frö fasen.

Ja, så kan man kalla den månfas som vi nu är inne i. Vi har lämnat fullmånen och nu landar vi i den form som vi avslöjade under fullmånen. Avslöjade för andra eller för oss själva. Dane Rudhyar förklarar vad fasen kan betyda för oss. När vi har varit i de stunder när vi har presenterat något som har en djup mening för oss, avslöjat våra tankar om något viktigt, ja då handlar denna fas om att vi nu börjar bi medvetna om vad detta innebär. Denna “upptäckt” vill vi också sprida. Vi vill att dessa frö ska komma ut till andra och växa sig stora och givande. Sprida för att få en möjlighet att aktivera andra.

I går kväll satt jag och funderade på denna fas och vad det kan betyda att förmedla sina egna insikter. Jag kom att tänka på ett inlägg som handlar om jämförelse. För visst är det så att vi har en tendens att jämföra oss?

När nu månen rör sig över jungfruns tecken kanske det kan vara extra viktigt att ta sig en funderare över hur mycket vi landar i det med att jämföra oss..och vara kritiska..mot oss själva eller mot andra.

Jämförelse

Jämförelse, det är vad Elisabeth ställde sig frågor om i ett inlägg “ Med vems ögon mäter du ditt värde?” Och Sanna Nova Emilia som driver True Heart Education funderar över Elisabeths inlägg på Facebook; Vad kan konkurrens ge oss som samarbete inte kan?.

I ett tidigare inlägg har jag skrivit om jämförelse, och det måttband som vi har en tendens att använda. Att det måttband som vi har inom oss inte bara får oss tävlingsinriktade det kan även få oss att inte ens börja göra något. Många är de som ger upp redan innan de ens tagit första steget.

Det finns ju även studier som visar att vi har oerhört svårt för att hålla isär olika personer när vi jämför oss med andra. Om vi exempelvis anser att vi är odugliga eller inte klarar av lika mycket som många andra gör har vi en tendens att lägga ihop våra intryck från flera andra personer samtidigt. Du har kanske en granne som alltid har kliniskt rent, en annan granne som alltid har sett det senaste på teatern, en annan som alltid har läst de senaste böckerna m.m. Alla dessa lägger vår hjärna ihop till en och vi separerar inte individerna utan jämförelsen blir så mycket tyngre då vi minsann är så värdelösa så vi inte har förmågan till något av detta.

Precis som många andra tycker jag att det är en komplex fråga. Den innehåller så många variabler så det blir svårt att trassla ut vad det är som är början.

Kanske ligger det kvar i vår reptilhjärna att vi behöver vara alerta, pigga, på vår vakt. Vi behöver vara starka och jägare i vår natur för annars överlever vi inte. Sjuka lämnas kvar för de sinkar gruppen. Det sägs ju också att vår reptilhjärnas tendens att vara på sin vakt och granska allt med misstänksamma ögon ligger till grund för den ström av negativa tankar som långt överskrider våra positiva tankar under en dag.

Om vi nu har kvar dessa instinkter, behöver vi kanske hitta sätt att hantera detta. Finna nya strategier som fungerar för vår nutid. Rätt sätt är kanske inte att fördöma något som är nedärvt och som triggas med automatik i vissa situationer. Då kanske vi skapar andra negativa mönster.

Någonstans tror jag att “tävlingskänslan” triggar igång vår förmåga att hitta nya lösningar, att det i likhet med konfliktsituationer, skapar kreativa tankebanor. Precis som jag tror gränser skapar kreativitet. Jag tror också att om vi inte kan hantera denna impuls på ett bra sätt då hamnar vi i den situation där vi försöker överträffa varandra överallt och ingenstans.

Jag tror att “tävlingskänslan” är en del av det som gör att ett samarbete fungerar bra. Att det är ett ypperligt verktyg om det från början hanteras rätt. Samarbete betyder för mig att det finns ett mål som man vill komma fram till. För jägarna betydde det kanske att fälla djuret som skulle ge mat till hela gruppen. Slutresultatet var det som gällde. Alla insatser hade sitt värde och betydelse för resultatet.

Individ plus samarbete. Idag har vi ett mer materiellt utvecklat samhälle men någonstans så tror jag att vi inte har utvecklat vårt inre i takt med detta. Kanske är det till och med så att om jägarsamhället fortfarande fanns och hade vår materiella status, vår kunskap om sjukvård, då hade de på ett naturligt sätt införlivat detta verktyg med sin målsättning?

Istället är vi så rädda att bli utan och utanför att många blir förlamade av rädslan eller så triggade att vi gör allt för att känna att vi är med i racet.

Jag tror att vi behöver ge våra barn den möjlighet från början att se att de inte blir utan för att delar, de får med automatik mer. Medmänsklighet gör livet rikare, inte fattigare. Jag skulle vilja se barn bli glada när de får extrahjälp när det behövs, inte skämmas och gå undan. Jag vill se barn som uppmuntrar varandra, som peppar och som stöder. Och det är vi föräldrar, vi vuxna och vi som formar samhället som behöver införa detta som norm.

Jag vill ha verktyg som gör att denna “konkurrens”, “tävlingskänsla” riktas på rätt sätt. Att den bygger på kreativa möjligheter för mig, så att jag hittar mer av det som jag kan göra, jag kan hitta mina talanger. Jag jämför mig med mig inte med dig.

Att vårt behov att spegla varandra, vilket vi behöver redan från det ögonblick vi är födda, är en hjälp och inte blir till negativa stämplingar.

Att du har “finare” möbler, “märkeskläder”, mer “gillare”, mer “pengar” säger faktiskt ingenting om mig. Om jag inte tillåter det att göra det.

Malou

Copyright secured by Digiprove © 2018 Malou Thorman

Acknowledgements: Bild: alvaro tapia hidalgo