Fullmåne och partiell förmörkelse
Nu den 7 augusti blir det en partiell månförmörkelse när det är dags för månen att visa sig i sin hela glans.
Det är alltså fullmåne men eftersom jorden nu förhindrar solen att skina på hela månen så är månen fast där i jordens skugga. Ordet eclipse härstammar från det Grekiska ordet ekleipsis som i sin tur har betydelsen att försaka, sluta och överge. Solen utesluter oss, ljuset överger oss. Eller?
Mina tankar går till att jorden skapar dessa förmörkelser, inte att ljuset överger oss. På något sätt tycker jag att det blir en annan betydelse, ett annat sätt att vända sig till tolkningen. Jorden skapar en möjlighet för oss att se, att agera och att fundera på vad just detta ögonblick skulle kunna ge mig för ledtrådar till mitt liv.
Där jag vandrar, lever, agerar….just nu får jag en möjlighet att se och känna det där som jag i vanliga fall inte lägger märke till. Kanske är det också så att det är konsekvenser av mitt agerande, mitt leverne som får chansen att visa sig. Mitt omedvetna ger mig en möjlighet helt enkelt att få uppleva det där som jag inte så ofta får uppleva. Vilken chans tänker jag!
Relationsorienterad.
Många menar att en månförmörkelse är relationsorienterad. Att denna kris, eftersom många ser det som en problematisk tid, är det ögonblick då vi får inblick i tidens gång, vi upptäcker vad vi har behov av, vad vi behöver få mer av eller få igen. Eller släppa taget om…vilket i sin tur betyder att vi har en möjlighet att få tillgång till det vi egentligen söker. Kanske är underligt men så brukar det fungera. Nu pratar vi inte bara om den relation som är mellan två älskande utan relationer i allmänhet.
Poeter så tidigt som 700talet före Kristus, menade att de totala ( i och för sig ) förmörkelserna hade ett samband med äktenskapliga arrangemang.
I ett poem av Archilochos kan man läsa att en fader klagar över sin dotters giftermåls planer. Förmörkelsen används som en förklaring till hennes tokiga beteende.
“Nothing in the world is astonishing, unbelievable or forsworn anymore / now that Zeus has made night out of noon / and hidden away the blazing light of the sun: / wet fear comes upon men.”
Det är ju som sagt även idag ganska relationsrelaterat, den kan trigga igång en medvetenhet om att något fattas i en relation som leder till en brytning, men det kan lika gärna leda fram till en medvetenhet om att det är nödvändigt att komma närmare varandra, att agera utifrån det perspektivet. Men…den kan även trigga igång en medvetenhet om din relation till ditt arbete, till din hälsa, till dina barn. Saker som har legat under ytan och pyrt blir väldigt synligt helt enkelt.
Nu är den partiella månförmörkelsen också i den något upproriska/rebelliska vattumannen. Det här i sin tur kan ge insikt i, helt enkelt ställa oss öga för öga med de områden där vi saknar frihet i våra liv. Områden där vi vandrat på grund att vi alltid gjort det. Tänk vilken känsla det är att plötsligt få en insikt! För visst har du upplevt detta någon gång?
Vi kan få en liten hjälp på vägen vart i livet som vi skulle få en möjlighet till mer “medvetenhet” om vi tittar på i vilket hus som vattumannen befinner sig i. Jag ser denna partiella förmörkelse som en liten hjälp på vägen, finns här något att fundera på, att agera på.
Många är lite rädda för månförmörkelserna då de just har en tendens att skapa lite turbulens. Jag ser det dock som att det ibland behövs ett motstånd eller ett problem för att vi ska börja använda den kreativa förmåga vi har för att kunna lösa detta.
Förändringar som kan ske kan också visa sig vara det bästa som kunde ske, även utan att det skapar ett känslomässigt kaos.
Jag skrev på min facebooks sida Månmagi att “Livet händer inte…det svarar” och det tycker jag är värt att plocka upp även i det här sammanhanget. När nu förmörkelser är kopplade till förändringar på lite olika sätt, behöver vi komma ihåg att det är vi som attraherar dessa. Något inom oss vet att det är dags, även om det kan göra ont här och nu så ofta, ofta vet vi att det är nödvändigt att förändras för att växa.
Denna förändring kanske också kan bestå av att du låter det som varit dolt inom dig bli synligt, bli synligt även för de runt omkring dig. Kanske är det dags att prata utifrån det som finns där inom dig och som du förmodligen dolt under lång tid (även för dig själv). Kanske är det så att det är nu som du inser hur du själv har låst in dig i den vardag du har för närvarande?
Vattumannens härliga energi kan kanske hjälpa dig att frigöra den frihet som det är att vara den du verkligen är! Kanske är det dags att sluta låta andra personers känslor bestämma vad du vill göra eller ej. Kanske är det just detta som denna förmörkelse vill säga dig? Vattumannen är i vanliga fall väldigt orienterad gentemot grupper, det är Lejonet som befinner sig mittemot Vattumannen i zodiaken som är det tecknet som är inriktat på det individuella. Men…den här gången i förmörkelsen tid kanske det kan vara dags att dra sig tillbaka en liten stund..fundera, känn efter och avslöja dina behov, dina sanningar.
Jag kommer att tänka på orden från Tomas Tranströmer.
“För att hitta den vackraste gläntan i skogen – måste man våga vara vilsen en liten stund.”
Blir påmind om den härliga symbolik som det innebär.
I sagorna kan man läsa om prinsessor och prinsar, om hjältar, om fattiga barn eller utstötta som ofta beger sig in i den “farliga” skogen. In i det okända för att hitta skatten som ska frigöra eller befria.
Många gånger förvirrar de sig in på okända marker och upptäcker snart att de är helt utan landmärken och de sätter sig i sin förtvivlan eller trötthet där de är. Efter timmar av vila eller vid gryningstimmarna ruskar de yrvaket på sig och upptäcker den underbaraste glänta.
En glänta där de ser solen strila genom lövverken och de underbaraste varelser som dansar. De kan upptäcka slottets tinnar som lyser i solen eller finna det mest välfyllda matbord de någonsin sett.
Och så är det ju, vi behöver bege oss in i vårt inre på jakt efter det som behövs frigöras. In i sinnets skog. Först brukar vi följa välkända stigar men snart nog blir vi ofta fascinerande av det som vi möter. Kreativitet som vill ha utlopp, sensationer som vill upplevas. Plötsligt upptäcker vi att vi är vilsna. Vad känner jag? Vad är det jag vill? Och varför vill jag eller vill jag inte?
I detta vandrar vi, en del förvirrade, en del skrämda eller arga. I främmande landskap där vi upplever att vi inte kommer någonstans. Till slut ger vi upp, vi sätter oss ner och inser att vi behöver vila. En stund där vi bara kan vara med det som är. Vi accepterar!
När vi accepterar kan det hända att vi plötsligt ser. Ser det som varit dolt för oss. Ögonen och sinnet öppnas för det som varit där hela tiden. Våra möjligheter, våra inre skatter.
Kanske kan just denna fullmåne med den partiella förmörkelsen vara din stund av vila, där plötsligt accepterar det som du har där inom dig själv, en acceptans av den som du verkligen är.
Malou
Copyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman
våra inre mål. I det läget kan det tyckas att den lydnad som vår egen inre tro kräver av oss kan verka sträng, obekväm och även orättvis ibland. Men min upplevelse är att den till syvende och sist är nödvändig.
gamla, minnen, vanor, beroenden etc alla ord som bär på en mening att göra det vi är bekväma med och som håller fast oss i det som varit. Och nu har vi denna symbol precis på samma grad som denna förmörkelse är. Att gå i cirklar. Att komma tillbaka till samma ställe. Att göra som vi alltid har gjort. Moment 22 alltså.
