Mörkermånen

Mörkermåne

Mörkermåne

För varje dag kommer vi djupare in i den puls som vill att vi tittar på oss själva. När vi ser oss omkring idag då ser vi många som ryggar tillbaka när de upptäcker mörkret. Inom en del områden är det rätt och riktigt att bli rädd och rygga tillbaka och det är områden som signalerar en verklig fara.
Men de flesta ryggar tillbaka vid rädsla, en rädsla som vi inte vågar undersöka. Finns det något reellt hot där bakom eller är detta något vi har lärt oss att fly ifrån?
Mörkret och den tid vi nu vandrar i är ett av de exemplen där vi lärt oss att det är farligt. Vi ser inte mörkret som neutralt utan vi har värderat det. Vi reagerar numera med automatik när vi befinner oss i ett område som är mörkt. Vi backar bort och försöker hitta ett ljust område omedelbart. När det gäller i vår omgivning tänder vi en lampa, ett ljus eller en ficklampa och när det kommer till vårt inre, hittar vi något att göra vårt sinne upptaget med, allt från planering till filmer eller böcker.
Att bli vän med månen är ett sätt att bli vän med mörkret. För månen symboliserar i mångt och mycket just mörkret. För det svarta och oändliga tillhör kvinnans värld och kvinnans värld är månen. I det
svarta och oändliga behöver vi vara för att komma åt vårt ljus. Det där allra innersta ljuset som är vår kärna och vårt liv.
Under tiden solarisation skedde då blev också mörkret omvandlat från att vara liv till att vara en död som innebar inget liv. Eftersom mörkret var en symbol som hörde ihop med kvinnan blev också kvinnan
stämplad som farlig.
Mörkret hörde också ihop med vår jord och när vi började titta uppåt mot himlen och skicka iväg vår dyrkan till solen så tappade vi vår vördnad för jorden.
Mörkret – jord – kvinnan, detta hör ihop och dessa är också respektlöst behandlat idag. Respektlöst även av kvinnor. För att vi inte vet något annat, för att vi följer den norm vi lever i och för att vi vet vilka vi är. Månen hjälper oss steg för steg att möta det ljus vi har inom oss. Att plocka fram den gnista som kan få oss att se oss precis så som vi är, på ont och på gott. För på ont och på gott är det enda som få oss att bli hela.

Att lära känna i djupet är också skorpionens längtan och drift. Ett tecken som månen går över idag. Här har vi nu ett behov som kan väcka intensiva känslor och ett behov av att kunna gräva sig ner till källan. Här är det inga halvmesyrer som gäller.
Som alltid är det viktigt att inte låta sig bli förlorad i känslornas dynamik utan att ha lite koll på vad som händer. Eftersom vi har ögonen och öronen riktade inåt oss själva kan den där taggen minsann göra riktigt ont då och då. Jag vet att jag själv haft perioder då jag släppt mig lös i känslornas värld riktigt ordentligt då skorpionens behov haft en stor roll. Jag har satt på musik som tagit tag i min själ och svingat mig runt och runt. Det har ilat från tårna ända till huvudet och tillbaka igen. Jag har knappt fått luft och jag har rullat runt och kvidit. Under en kort stund har detta varit gott att bara få utlopp. Att låta känslor få storma igenom alla mina sinnen. Men om jag låter denna upplevelse få ta över äganderollen över mig då är jag hjälplöst förlorad. Då blir jag lätt ett offer men lika lätt en despot.
Att möta skorpionen är inte bara intensitet och dynamik. Det är inte bara att gräva djupt och akta sig för stinget. Det finns ett högre perspektiv och det är örnens. Att se mer och få överblick. Är man medveten om vilka energier och vilken dynamik det är som pockar på, ja då kan man ta det perspektivet. Att välja är vår rätt. Din och min. Vill du använda dig av tiden för att må bättre då är detta tiden då du kan göra dig av med inre spänningar som du haft svårt att släppa eller till och med svårt att erkänna att de
existerar. Det kan vara svartsjuka, avundsjuka eller sexuell frustration. Mycket av dessa
känslorna kan göra sig påminda genom att din mage krånglar. Tiden är ju den rätta, den
avtagande månen är absolut den fas då vi gör bäst i att rensa.
Visst kan du fasta och göra ändringar med din mat men det handlar också om att upptäcka vad jag håller fast rent mentalt.
Skriv ner vad du känner…en A4 varje morgon…och riv den eller bränn den sedan omedelbart. Du ska vara helt säker på att ingen läser vad du har skrivit och du behöver absolut inte läsa det igen. Det handlar om att bekräfta sig själv, att se och känna och lära sig släppa taget.

Skorpionens härskare enligt den Grekiska Hellenistiska zodiaken är Ares. Krigets Gud. En inte alls så välsedd och ”dyrkad” Gud som många andra.
Enligt Grekerna härskade Ares över den ”nobla” själsstriden. Och detta är skälet till att han kallades krigets Gud. Det sägs att Ares älskar krig och det är sant om man förstår vad det innebär.
Ares inbjuder oss så att vi kan engagera oss i de skamfulla, oundvikliga, svåra och ibland nästan monstruösa konflikter som uppstår i livet. Dessa som vi behöver för att komma vidare i livet
Ares skapar inte dessa konflikter, men han härskar över den naturliga process som dessa konflikter uppstår genom. En process som är naturlig och som är oundviklig.
Ares och Afrodite, Krigsguden och Kärleksgudinnan fick bland annat dottern Harmoni. Detta säger mycket om det astrologiska tecknet Skorpionen och det säger också mycket om det resultat som vi uppnår om vi tar tag i det som finns inom oss.
Dessa dagar då skorpionen skänker oss påverkan genom månen kan vi kanske fundera lite över vad vi har inom oss som behöver integreras och influeras av varandra så att resultatet kan bli något som för oss framåt i frid.

Malou

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman

Idag är jag doktor och du människa- Läkande ord

Busfrö-My-255x300 Idag är jag doktor och du människa

Min dotter för sisådär 25 år sedan. En liten plutta som tillbringade sin mesta tid med all möjlig behandling.

Ett led i behandling var samtidig rehabilitering. Och rehabilitering är det som hon på bilderna sysslar med.

På sjukhusets lekterapiavdelning fick hon leka av sig och gå i stickskola. En kommentar som vid det här laget är lite klassisk och som hon sa vid det tillfället när hon blev fotograferad till omslaget av Älvsborgs läns landstings bok över vården är hennes läkande ord:

Idag är jag doktor och du människa.

Att leka doktor och spela andras roller i det drama man själv är delaktig är en viktig del, att ständigt upprepa och hitta en förståelse i processen är viktigt för läkandet.

Samma sak händer när du läser en saga för ditt barn och barnet vill höra samma saga gång på gång. Barnet känner igen och processar omedvetet det som är aktuellt.

Samma underbara fenomen händer när du läser en myt eller folksagor idag som vuxen. Samma när du ser en film m.m. Vi blir berörda och bearbetar samma teman inom oss själva.

Våra drömmar, visualiserade meditationer, bilder och alla händelser som man kan förknippa med den symboliska världen gör likadant.

Gång på gång ger vi oss roller i dessa världar så vi kan bearbeta, förtydliga och medvetandegöra det som sker inom oss.

Visst är det dumt av oss att gå genom livet och tro att de läkande ”lekar” som används av barn och för barn plötsligt inte har någon som helst psykologisk verkan på oss som vuxna?

Fortsätt med sagoberättande hela livet, sluta inte upp med att ha sagostunder i skolan. Berätta dina drömmar och läs dina myter. Dansa ditt liv och måla din vardag. Bättre terapeut och kunskapskälla kan du inte få.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman

Prima Primadonnan

Prima donna1Att fundera över Primadonnan i oss själva eller andra nu när Månen går in i sin sista fas.

Månen går in i sin sista fas den här måncykeln. Fasen då vi många gånger får ett behov av att dra oss tillbaka eller kanske skulle jag säga att vi då och då skulle kunna lära oss något av måncykeln och faktiskt dra oss tillbaka.
I vår värld är det svårt att uppfatta de signalerna som månen talar om för oss, vila och att vara i mörkret. Det är inte konstigt att månfaserna har fått de betydelser de fått eftersom inget ljus nu fanns för att lysa upp omgivningarna för de som en gång levde här. Signalen var alltså…dags att dra sig tillbaka, vila, sitta vid brasan, prata om livet kanske eller sitta och filosofera alldeles själv tills det var dags att lägga ner kroppen för att falla i sömn.

Jag undrar om vi inte alla skulle må så mycket bättre om vi mer följde månen mer ordentligt. Nu under sisådär 3-4 dagar ägna oss åt lite introspektion, att helt enkelt ägna lite tid åt själviakttagelse.
Hur har jag själv reagerat, tänkt och känt på allt det som har hänt den här måncykeln? Hur har jag tagit emot andras reaktioner på mig och har jag varit med om något liknande någon annan gång?

Månen landar i kräftan just när den här sista månfasen inträder och Sabian Symbol för den här graden är passande nog:

A FAMOUS SINGER IS PROVING HER VIRTUOSITY DURING AN OPERATIC PERFORMANCE.

Eller som det numera är populärt att förkorta det till:

A PRIMA DONNA SINGING

 

Kan just den här symbolen säga mig något om tiden som har gått sedan nymånen?

Att skapa sig själv en bild.

Min första tanke blir att jag behöver ge mig själv en bild över symbolen. Jag behöver utveckla den, måla den, ge den ord för att se vad som dyker upp. Och det första som dyker upp är just en scen.
En operascen, där hela sceneriet är uppbyggt för att framhäva primadonnan. Allt från den minsta lilla kulissdetalj till kläderna är anpassade för att passa primadonnan.
Eller är den det?
Den Prima Primadonnan är ju rösten. Hon är den som ger ord, som förmedlar en känsla, hon är den som målar fram bilderna i vår själ. Varför? Jo, för en opera är en berättelse. Primadonnan ger oss på sätt och vis nyckeln till en dörr vi behöver öppna. Vi sätter oss där lugnt tillbaka lutade och låter scenen som är uppbyggd framför oss sakta vagga in oss på den stig som det är meningen att vi ska gå. Allt är uttänkt i minsta detalj och utan att vi tänker på det, utan att vi egentligen är medvetna om det befinner vi oss plötsligt i en annan värld. Rummet skapas för oss. Vi lockas och förförs för att sedan när Primadonnan kommer in och låter sin stämma ljuda, ja då öppnar vi vår inre dörr helt. Hon var nyckeln. Vi förförs och hämningslöst ger vi oss in i berättelsen.
Hon berättar om svek, kärlek, mord och födelse. Vi sveps in i mytens underbara värld och där stannar vi tills den sista tonen tas.

Är det kanske detta som denna symbol vill säga oss något om? Har vi den sista tiden låtit oss bli förförda av vår omgivning, har vi lyssnat så hänfört på någon att vi glömt av att delta själv i livet? Eller är det kanske så att vi har blivit så hänförda av rösten att vi glömt av berättelsen? Det som egentligen är syftet med hela föreställningen? Vi har skapat oss en idol och fastnat där på grund av den dragningskraften och släppt det som egentligen är syftet – att lyssna på det som berättas?

Jag kan också vända på steken och fråga mig om det är jag som är den stora Primadonnan? Ser jag mig själv som det viktigaste och det som jag uttrycker som underordnat? Primadonna
Vem har inte varit i den situationen att man känt sig en aning undanskuffad av sin omgivning och försökt att ta den plats på scen som man själv tycker att man förtjänar?

Jag kommer även att tänka på vad resultatet blir om man är en Primadonna? Vad innebär det och klarar man av att vara en Primadonna hela tiden? Behöver man en scen för att synas och innebär det att man är osynlig annars? Vad skulle det i så fall innebära?

Å andra sidan kan symbolen prata om att det finns något som behöver uttryckas, att man behöver ta plats? Att inse att man är den Prima Primadonnan i sitt eget liv. Det jag säger är viktigt, min historia, min berättelse är värd att lyssnas på. Det jag säger kan väcka, mina ord, känslor och uttryck kan vara nyckeln för andra.

Låter du din röst bli hörd? Använder du din talang på det sätt som det är tänkt? Tar du plats på scen vid rätta tidpunkten – alltså vilken timing har du i livet?

Visst är detta tankar vi kan ta med oss och fundera över när vi nu kan passa på att fundera på den tid av måncykeln som passerat.

Tycker också att det är intressant när jag läser i den här bloggen vad som sägs om Merkurius som går retrograd nu den 30 augusti. Det känns väldigt aktuellt den här gången och helt klart värt att ta med i funderingarna redan nu.

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder; hittar inte ursprungskälla

Skördefest

Vi går in i den sista månfasen och jag tycker att Sabian symbol för just denna tidpunkt passar bra. Månen befinner sig i tvillingarnas tecken och Sabian säger: Skördefest

Dancing couples in a harvest festival

Skördefest 1Min första känsla landar i upplevelsen av att låta känslan få uttryck i rörelser. Att fira att arbetet är gjort. Att vi har skördat det som är nödvändigt för oss. Vi har arbetat och nu är det dags för att låta en annan njutning komma till uttryck. För det är ju inget som säger att man inte kan njuta av att så, bearbeta och skörda. Men nu är det en annan form av samvaro med oss själva som vill ha uttryck.

Månfasen pratar om att vi får ett behov av att gå in i oss själva, att dra sig tillbaka för att låta måncykeln landa inom oss. När den landar inom oss kan vi samtidigt få uppleva en tacksamhetskänsla för det som varit och en sorg för det vi behöver lämna. Vi kan få en idé om vad vi nu behöver göra framåt men ännu är det inte dags att låta den komma till uttryck.

Många gånger låter vi denna fas prata till oss i ensamhet men det finns även stunder då den kan få uttryck i samvaro med andra. I andra kulturer och även hos oss förr kunde man samlas för att dela med sig av det man upplever under just den här fasen. Det var den vanligaste fasen då kvinnorna menstruerade och de drog sig tillbaka för att vara ensamma i grupp. De delade, blev undervisade, och fick förståelse, tröst, uppmuntran och kärlek av varandra.

Även i en skördefestival som denna grad i tvillingarna pratar om, så delar man med varandra. Man ser varandra och uppskattar sitt eget och andras arbete. Man firar att arbetet är gjort och man gör det tillsammans.

Detta ger även ett uttryck för något som upprepas, en tidpunkt som är viktig, en ceremoni. Förberedelsen för denna punkt är många gånger det som är mest givande. Vi lär oss under tiden. Själva uttrycket, dansen, födseln eller vad det nu kan vara, blir som en enda stor utandning. Vi släpper taget och kanske till och med rusar runt i glädjefull yra. Vi har även de två sidorna här, mentalt och känslomässigt. Så den här symbolen och den här fasen handlar om mycket om vi ger oss tid att gå in i den och att ge uttryck för den.

Dansande par handlar den om också. Något som pekar mot att följa en rytm och inte bara den enas rytm utan kunskapen om att följa någon annans också. Att glädjas tillsammans med någon annan. Att vara lyhörd för någon annan.

Vilka tankar får du den här månfasen?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Charlotte Joan Sternberg

Nymåne i Kräftans tecken

water-baby-e1373145772508 Nymåne i kräftans tecken.

Jag önskar verkligen att jag kunde hitta en bild, en symbol för allt det som rör sig inom mig och som på något sätt kunde visa upp allt det som händer nu när månen påbörjar en ny cykel. Ett avslut och en uppstart i kräftans tecken.

En tid som handlar om att dra sig tillbaka och samtidigt ta ett steg ut. Mörkermånen..denna härliga underbara mörkermåne. En tid för en inre ceremoni som gör sig ypperligt som en yttre ceremoni på samma gång. För att manifestera, för att visa för sig själv att vi släpper taget och att vi tar nya steg framåt. Allt är inte nödvändigt att visa utåt men att använda sig av sitt fysiska liv såsom att faktiskt praktisera något blir en bra påminnelse om att vi ibland behöver både det inre och yttre för att kunna bli hela.

Ibland behöver vi visa vad vi står för, både för andra och för oss själva och en ceremoni kan vara ett sätt att ge kraft för det vi bestämt oss för. Under måncykelns gång har vi påbörjat något, vi har låtit det ta form för att därefter födas på ett sätt eller annat. Kanske har det blivit till en idé, ett frö som vi sedan lanserat för vår omgivning. Vi har tagit emot omgivningens reaktioner, vi har tagit emot våra egna reaktioner och därefter har vi dragit oss tillbaka för att bearbeta det som hänt och nu står vi här. Här i mörkermånen för att låta det rota sig eller för att vi ska släppa taget om det så något helt nytt kan födas.

Den här perioden har jag personligen verkligen fått dra mig tillbaka för att fundera på vad det är som jag behöver i mitt liv. Vad är sant för mig, vad är viktigt? Nu då kräftans energi tar plats, platsen där månens energi hör hemma, ja då är det verkligen uppenbart att vad som betyder något är modersenergin.

En modersenergi som för mig blir väldigt symboliskt. En kärlek som innebär ett omhändertagande, en omsorg om det som är viktigt oavsett vad det kan skapa för konsekvenser. Vad behöver jag och vad behöver min omgivning i samband med detta? En modersenergi som i sig innebär att ge liv för att sedan låta det dö eller släppa taget om det. En energi som i sin kärlek också innebär mycket smärta.

Kräftan och månen får oss i kontakt med vattnet, denna element som har roten i våra känslor. Ebb eller flod, stillsamt eller intensivt forsande, uppdämda eller uttorkade, ja det är sannerligen ett element som har en stor betydelse för oss. Utan vatten och utan känslor kan vi väl knappast säga att vi är vid liv. Vi behöver de båda. Vi är inte alltid balanserade det måste vi väl erkänna men vi gör vad vi kan utifrån där vi är i stunden. För vår omgivning kan det verka helt tokigt men för oss kan det vara naturligt. Då och då har omgivningen rätt och vi behöver landa i det också, ta till oss det, även kanske gräva fram en ny kanal så att känslan kan ta en ny väg för att vattna det som vattnas ska.

Vi behöver då och då se att vår omgivnings ögon kan vara det vi behöver. Snäckan behöver öppnas, vi behöver något annat än att låta oss bli formade av det som gnager och skaver inombords. Vi behöver bli omhuldade och omkramade av det som finns på utsidan. Vi behöver helt enkelt bli omhändertagna av andra.

Något som vi behöver se att andra också behöver. nymåne2

Vad vill jag då säga den här nymånen?

Jag tittar på nyheterna och får just idag reda på att en liten treåring har dött på grund av en lek med en handgranat. Mamman hade tagit med sig barnen ner till krig, till en sak som hon trodde på. Till något som hon tyckte var värt att kämpa för.

Just idag kommer denna nyhet på Tv:n. Jag är övertygad om att det finns många som nu förbannar, skakar på huvudet och blir fyllda av hat. Och kanske är det just detta, hat och rädsla som denna mamman var fylld av. Det som gjorde att hon tog de val hon gjorde. Frivilligt eller ej, det har vi ingen aning om.
Men jag vet att sårade, rädda och hatfyllda människor föder människor som i sin tur är fyllda med dessa skadliga känslor. Känslor som i sin tur skadar andra.

Jag vet att jag inte vill leva i en värld där vi för vidare våra egna sår, våra skador till de som är beroende av oss. Lever vi i hat är det detta som våra nära tror är det rätta och riktiga eftersom de med automatik ser upp till oss. Vi är våra barns trygghet, vi är deras kärlek. Jag vill att vår trygghet ska vara byggd av omsorg och omtanke till alla. Inte en trygghet som är byggd av att jag behöver skydda och fösa bort andra.

Kräftan är omsorg och ibland behöver vi släppa taget, öppna skalet för att se vad vår omsorg skapar, är det kärlek eller hat?

I dag kommer jag att vara i min ceremoni. En ceremoni som jag skapat förr och som finns i min kropp. En ceremoni fylld av steg som i sin tur låter mig släppa taget om det jag inte längre mår bra av. Jag går in i min labyrint och låter varje steg leda mig längre och längre in i mitt innersta. Jag låter mig omfamnas av mörkermånen för att sakta sakta låta nymånen födas av det som mörkermånen skapat.

För det är ju så att det vi släpper taget om är grunden för det som ska födas.

new_moon_background

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: water baby by Herbert James Dr more...

Avslut – sista fasen innan nymånen

taurus___llewellyn_worldwide_by_juliedillon-d5rzfz5Sista fasen i måncykeln och det är avslut jag fokuserar på. Avslut eller fullbordan. Same, same but different brukar jag säga då och då.
För det kan vara väldigt olika men det kan också peka mot samma sak.
Under den här månfasen kan det vara lagom att dra sig lite tillbaka och låta självreflektion får ta lite mer plats.
Vi kan kanske på ett ganska klart sätt se om det som vi lanserade vid fullmånen gav de resultat vi önskade.

Nådde vi de mål vi siktade på? Behöver vi avsluta och ta en annan väg istället? Eller fullbordade vi och behöver fundera på något helt nytt?

Själv är jag född under den fasen och många som arbetar med månens olika faser menar att då handlar det här livet om avslut eller fullbordan. Bland annat menar man att en födelse under den här månfasen skulle kunna innebära ett “karmiskt” liv. Att man just under det här livet avslutar eller fullbordar föregående “livsuppgifter”.
Fasen handlar mycket om reflektion och fokus på att upptäcka “meningen” med livet. Det betyder också att om du då skulle vara född under den här månfasen är du mer beroende av att ditt eget agerande är i fas med det du tror på och anser är viktigt i livet. Men även om du inte är född här så betyder det att dessa saker kan komma upp starkare under den här perioden.
För visst är det så att när du inte är i fas med dig själv, ja då går inte saker så smidigt och enkelt som de kan göra.
En annan intressant sant sak med att vara född under den här fasen är att du kommer in i nymånefasen när du är väldigt ung. Nya vyer, ny början och omstart. Något kanske avslutas väldigt tidigt för dig  vilket också kan göra att du ser framåt på ett helt annat sätt än vad din omgivning gör.
Att se på sin omgivning med dessa nyfikna ögon och ha med sig en erfarenhet som den månfasen ger dig som du är född i kan innebära att du har ett sinne som kan både förespå vad som ska hända och även dra slutsatser mycket snabbare än vad som är vanligt. Profetiskt sinne kallar en del det.
Just nu när vi kommer in i den här fasen så har vi oxens tecken som pratar med oss. Och det som först kommer upp för mig i stunden blir envishet.
Att låta saker vara som det alltid varit. Vare sig avslut eller fullbordan alltså. Stick i stäv med det som jag precis skrivit.
Och kanske kan detta påverka hur vi tar oss an den här månfasen. Värt att veta om vi plötsligt känner oss lite istadiga och tycker att saker inte hamnar på plats där vi vill ha det.
Kan det möjligtvis bero på att vi inte släpper taget om saker som behöver vandra vidare? Det kan också vara så att vi är trygga precis där vi är för närvarande, bägge fötterna på jorden så ser vi praktiskt på hur saker och ting har utvecklats sig och vi vet att det vi en gång har sått ser vi konsekvenserna av.
Vad jag personligen tar med mig är att lita på den känslan som jag med tiden har lärt mig visar mig vad som är sant och riktigt. Jag vet att jag själv kan ha en tendens till att både hålla fast vid saker längre än vad jag borde och samtidigt har jag en tendens till att påbörja nytt mest hela tiden.
Jag låter mig själv bli guidad in i mitt inre och låter månens mörker visa mig det jag behöver. Jag låter oxens härskare Afrodite träda fram och låter hennes frågor om livsnjutning och meningsuppfyllelse sjunka in i mig så att mitt inre jag ärligt kan svara om det är så. Har jag skött om det jag sått på ett bra sätt så att jag nu kan få tillgång till den näringen eller blev det inte alls den växtlighet som jag tänkt mig?

Nymånen i Väduren

flygande matta

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När jag började fundera över denna månfas kom jag att tänka på Gudinnan Athena. Enligt Hellenismen så är det hon som är härskare över Vädurens stjärntecken.
Denna Gudinna som föddes från sin fars huvud, vuxen och i full krigsutrustning. Nu är det hon som för över sin energi över nymånen i april. Energifylld och något stridsberedd.
Men väduren hovrar inte bara över nymånen utan även under mörkermånen, det där som inte synligt och som gör att vi får lust att dra oss tillbaka och tillbringa lite mer tid för oss själva. En tid som passar för reflektion och ett mer känslosamt perspektiv. Inte egentligen något som Athena har gjort sig känd för att vara i första hand.

Men…dyker man ner i myten om Athena så hittar man ganska mycket som kan vara matnyttigt. Framförallt tänker jag på det sambandet som hon har med Medusa. Så även om Athena ger sken av att vara väldigt rak och enkel i sin personlighet finns här djup och spännande vinklingar att dyka in ner i.

Eftersom det denna nymåne finns många olika konstellationer och aspekter som påverkar så tror jag att vi kan få nytta av Sabian symbol den här gången.

 A MAGIC CARPET HOVERS OVER THE DEPRESSING REALITY OF EVERYDAY LIFE IN AN INDUSTRIAL AREA

När vi vandrar under mörkermånen och nymånen så har vi inte något sken som vägleder oss. Vi behöver på ett helt annat sätt förlita oss på det som vi anar, känner eller redan förut har kunskap om. Det är lätt hänt att vi agerar lite för fort, framförallt när då Väduren är med i spelet. Snabbt, burdust och gärna i syfte med att ta sig fram eller försvara.

Jag tror att Sabian symbol den här gången vill ge oss rådet att få överblick över situationen. Att inte rusa fram och starta upp något som vi inte vet något om. Om vi får överblick kanske vi kan se situationen ur en annan synvinkel även om vi upplever den som deprimerande.
Jag får också en stark känsla av att det är nu som vi också har en möjlighet att använda vår förmåga till att ge oss hän till magin. Här och nu kan vi tro att vi har en magisk matta som kan få oss att lyfta oss från den situation vi befinner oss i. Det är inte fel att använda oss av de möjlighet som månens fas ger oss. Vi kan ge oss hän till det liv vi har inom oss. Vi behöver inte alltid se och ta på allt med vår fysiska kropp. Det som finns inom oss kan ge oss lösningar.

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: från popupcity

Årets första mörker/nymåne

stenbockStenbocken vandrar in i våra liv. Ett djur vars instinkter talar om för dem att vandra uppåt. Med säkra fötter och ett otroligt balanssinne tar de steg för steg upp för de höga, vassa klipporna. Ett tecken vi sätter ihop med ansvar, skydd och envishet.

Precis som ett nytt år får oss att närma oss funderingar och planeringar över mål får stenbocken oss att tänka på samma saker. Strävan…kanske inte alltid ett ord som blir förknippat med något roligt men om vi sätter ihop det med andra ord i en mening kan resultatet bli väldigt bra och till och med väldigt roligt. Ett av dessa ord vi kan sätta ihop med stenbocken är bland annat “Varför”.

Varför- frågor är nyttiga för oss för de får oss att gå djupare och har vi riktigt tur får svaren oss närmare oss själva och vårt eget inre. Och finns det något som bådar gott för året som ligger framför oss så är det väl att vi kommer närmare oss själva. Rumpnisse frågor, som detta handlar om, skrev jag i coachingguiden om för några år sedan om.
Varför gör jag och varför vill jag göra? Varför vill jag nå och varför är det viktigt? Varför frågor kan vara många och svaren, för att vi ska komma någonstans, behöver vara ärliga. Men just nu och här är det ju en väldigt bra idé att vara just ärlig. Stenbocken ger inte sken av att vilja väja undan från vare sig frågor eller svar. Stenbocken är väldigt mycket ett vad och hur tecken men vet du också varför blir vägen fram betydligt smidigare till och med lite självklar.

Stenbocken är inte bara det som vi förknippar med strukturer, ansvar och uppsatta regler och mål, det är också intuition och instinkter. Finns det något djur som så snabbt och säkert hoppar från klippa till klippa? Från liten utkant till nästa? Till ställen som vi knappt tror är möjliga att beträda?

Stenbocken är lika mycket att påbörja resan som att nå toppen, precis lika mycket som att månens mörka fas är avslut och ny början. Under mörkermånen hittar vi det som är ny början. Oftast så ser vi inte och märker inte av den nya början förrän det har ljusnat, men starten är likväl där i mörkret. Det är nu här i mörkret som vi hälsar det nya välkommet lika mycket som vi tar adjö av det som redan varit. Vi kan inte ha det ena utan det andra.

Själv avslutar jag denna månperiod i tacksamhet och med en vördnad över hur fantastiskt livet är. Och jag börjar samtidigt nästa med glädje över liv, nya insikter och tar till mig stenbockens instinkter då jag nu går steg för steg framåt och uppåt. Man kan nog säga att jag följer månens faser riktigt ordentligt!

Sabian Symbol för Stenbocken är:

En gömd kör sjunger under en religiös andakt (service).

Jag kan inte annat än att le lite när jag läser denna symbol. Att uppfatta det som inte syns. Dessa upplevelser jag har haft under de två senaste veckorna har verkligen gjort mina sinnen känsligare och denna nymåne pratar ju just om detta. Och kanske är det även detta som du ska undersöka. Kan du läsa av det som sker under ytan? Höra det som inte sägs?
För vi alla har våra blockeringar runt saker och ting. Tillfällen då vi inte uppfattar det subtila och tillfällen då vi inte använder det som man brukar säga är de kvinnligt mottagliga sidorna.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Sista veckan innan nymånen

Det är nu i den sista veckan innan nymånen som månen är som tydligast för oss kvinnor. Om vi lyssnar på vår inre röst, den röst som tillhör Moder Jord, vår natur.

MenstruationFöljer vi vår mest naturliga cykel så menar man att det är nu kvinnan går in i sin premenstruella fas. Förr när kvinnorna levde närmare varandra och mer stod under månens inflytande förberedde kvinnans kropp sig för att släppa taget om sitt blod och låta det flöda tillbaka till naturen. En fas som talade om för kvinnan att hon behövde dra sig tillbaka ifrån det mer aktiva sociala livet för att hon behövde mer vila och mer balans.

Detta är fasen då kvinnan kan känna av sina hormoner, en del känner av de väldigt mycket- andra mindre. Oavsett hur mycket du är påverkad säger denna fas till dig att du mår bättre av att dra dig undan lite. Vi kanske blir känsligare för ljud, för andras påverkan, för hur andra mår och vi kan uppleva att vi inte alls har den balans som vi skulle behöva.

Den kultur som vi lever inom idag tar ingen hänsyn till något av detta. Och kvinnan är inte den som säger något annorlunda. Snarare tvärtom i många fall. Att erkänna vad kroppen och själen vill skulle vara detsamma som att ta flera steg tillbaka från jämställdhet. För det är så att många ser det som ett handikapp att vi kvinnor blöder varje månad, något som vi behöver gömma undan. Vi ska inte vara påverkade av att vi släpper taget av våra ägg och låter dessa landa obefruktade, vi ska inte visa att vi känner av vår naturliga cykel, den som är en del av kvinnan, den som handlar om liv, död och återfödelse.
För innan vi släppt taget har vi skådat framåt för att få en aning om hur vi ska förvalta det som kommer. Vi har redan bäddat för framtiden även om vi inte kan se den, vi kanske bara kan ana att den rör sig inom oss.

Detta är även den fas i vår livscykel då vi möter den visa inom oss. Vi blir äldre. Lika lite som vi bemöter vår månatliga blödning, lika lite bemöter den tid då vi behåller vårt blod inom oss. Och oavsett vilken ålder du är idag bär du denna visa kvinnan inom dig. Du bär på arvet från dina förmödrar, du bär på din moders blod lika mycket som hon bar på sin. Vi bär alla på vår urmoders visdom. Ibland blir den tydlig för oss men oftast är den dold långt inne bland skuggorna.
Bland skuggorna vill vår kultur att den äldre visa kvinnan ska vara, vi har med oss den norm som talar om för oss att gammalt är fult och skrämmande.
Det är nu som du kan själv kan plocka fram din rädsla för ålderdomen, för kvinnan inom dig och för den naturliga cykel som kvinnan bär på. Det är nu du kan använda din inre spegel och frammana den kvinnan du en gång kommer att vara.
Låt henne få guida dig under denna sista måncykelfas innan nymånen. Fråga henne vilka vägar hon tog, vilka val hon gjorde och vad som är viktigt för henne idag. Kanske hittar du något som du kan använda dig av nu när du snart ska gå in i en ny måncykel.

Mörkermåne/Nymåne i Skorpionens tecken

Kroppskarta

Just nu är jag djupt inne i en fas då jag funderar på hur jag ska gå vidare i livet. Gå vidare ur många perspektiv.
Ett funderande som leder mig till den månfas som vi snart är i, mörkermåne och nymåne.

Och du är ju i dessa faser vi kanske behöver vara i för att kunna ta ut riktning. Utan att veta var vi står blir det svårt att veta vart vi vill eller hur vi ska ta oss dit.

Jag kom att tänka på en dröm jag hade för länge sedan. I sammandrag handlade drömmen om att jag gick fram en ung kvinna och frågade efter vägen till ett hus som jag skulle till. Hon tog en penna och medan hon markerade vägen på en karta fick min kropp med automatik kännedom om hur jag skulle komma dit. När jag undrade hur jag skulle komma in i huset gjorde hon en speciell linje på kartan och därmed skulle också huset vara öppet. I huset skulle även en sådan penna finnas för mig.

Något tog upp min tid så jag kom inte iväg som jag skulle och när jag väl började gå blev det ganska snart mörkt. Jag stannade till där jag skulle svänga av och kikade in på den smala stig/väg jag skulle ta och fick en otäck känsla. Jag valde att inte ta den vägen och i samma ögonblick som jag gjorde det försvann kunskapen om vägen ifrån min kropp.

Jag gick en annan väg som var betydligt ljusare och så småningom kom jag också fram till en plats där jag visste att bakom en kulle där skulle huset finnas. Orsaken till att jag visste det var för att sett platsen förut fast ovanifrån.

Nu är ju inte detta hela drömmen men oavsett detta tycker jag att man kan se vad den skulle kunna tala om. Något som jag tycker passar ihop med just den här fasen.

En fas som handlar om att ta tillvara på det som ditt inre talar om för dig, både med hjälp av drömmar/meditationer men också med hjälp av vad din kropp talar om för dig. Kanske får du också hjälp av inre symboler som du kan ta med dig och fundera på. Att fundera på om det är din rädsla som förhindrar dig att ta dig fram eller är det kanske ditt förnuft som säger att det där är inte den rätta vägen?
Ibland får drömmarna olika betydelser och till och med helt motsatta betydelser när vi börjar titta på dem och som alltid är det upp till oss att välja vilket som är rätt eller fel för oss.

Om jag tagit den lite mörkare vägen som såg otäckt ut hade jag kanske kommit fram till huset under en och samma dröm? Kanske symboliserade denna lite skrämmande väg delar av mig som jag behövde titta på för att nå fram snabbare till det som är jag? Feminina sidor som på många sätt symboliseras av det mörka och skrämmande i vår kultur?

Att återvinna sina instinkter och att återvända till det vilda, det är en stor del av vad jag tror att vi behöver göra idag. Åtminstone vi kvinnor. Att återerövra mörkret och visa det som gott. För mörkret är jorden och myllan. Det som bär på den näring vi behöver. Och vi kan hitta grunden för denna näring här och nu i den här månfasen. Inom oss själva.

Med Skorpionens hjälp kan vi gå på djupet, för här kan vi bli inspirerade av behov detta tecken bär med sig. Även om vi kanske blir lite skrämda, även om vi tycker att det är lite otäckt. Och det kan vara bra att tycka det. För vi behöver både vara oförskräckta och försiktiga när vi närmar oss vår vilda del. Vi behöver vara vaksamma och veta när vi ska stå still, gå vidare eller ta en annan väg.

Just nu för mig är det viktigt att synliggöra de fällor som min kultur lägger ut för den vilda delen av mig. Att bli uppmärksam och framförallt att lyssna. För här och nu är det viktigt att lyssna på sig själv, att lyssna på de egna reaktionerna, att lyssna på känslor, på förnuft, på mod och på rädslor.

Mer inlägg om skorpionen:
http://livlustbalans.se/index.php/2014/05/15/ares-skorpionen-livets-puls/http://livlustbalans.se/index.php/2014/10/21/morkermane-skorpionens-tecken-solformorkelse/
http://livlustbalans.se/index.php/2014/05/11/fullmane-skorpionen/