Växande halvmåne – Acceptans

Under dagar som varit har vi pratat om acceptans och att hålla fast vid saker. Och visst är det då passande att månen liksom varit lite i fas med ämnen som avhandlats. 🙂

I kursen Personlig Utveckling och Intuition som jag tillsammans med Terry Evans har på Byskolan i Fanthyttan handlar det väldigt mycket om det där med att upptäcka sig själv och att man kan göra det på många olika sätt. Ett sätt att göra det handlar om att få syn på sina egna mönster och hur lätt vi hamnar tillbaka till ett sätt att tänka och agera som vi alltid haft.

Den månfas som vi är i nu är inte alltid så lätt att ha att göra med. Vi har tagit steget ut från det som har hållit oss vid “hemmet”. Alltså det som varit bekvämt för oss och med det menar jag tryggt. Det är inte alltid att just det som är tryggt är speciellt trevligt men vi vet vad vi har iallafall. Vi har  befunnit oss i en miljö där “familjemönster” styr o ställer och det många gånger utan att vi är medvetna om det. Det är inte alltid enkelt att lämna detta och här och nu får vi välja. Ska jag agera eller ska jag gå tillbaka till det som alltid varit?

Kanske bli valet en överraskning för många, men valet kommer förr eller senare till oss alla. Under veckan som gått var det flera som kom till just den där gränsen – ska jag ta ett steg över eller stanna kvar?
Jag kommer också att tänka på att just nu är det tvillingarnas tecken som kommer in i månens sfär. Att titta på detta symboliskt blir lite intressant för mig eftersom detta då påminner mig om att det är nästan alltid i en spegling av någon annan eller i en omgivning som vi kan få syn på oss själva. Vi behöver reaktioner, tankar och reflektioner från vår omgivning. Och att verkligen se vår tvilling, vår delpersonlighet kan vara en riktig väckarklocka. Hur reagerar jag i olika situationer, vem är jag?
Samtidigt är det i denna spegling som vi kan få en möjlighet att dra oss tillbaka och upptäcka vad vi verkligen känner.

I det här tecknet och när det händer saker runt oss, ja då är det väldigt enkelt att börja tänka. Tänka, tänka och så lite till av alla dessa tankar. Här och nu är det viktigt att förstå att huvud och hand behöver samarbeta. Det är inte mycket som förändrar sig när man sitter och funderar hela dagarna. Det behövs lite praktik till all teori så att säga.

I denna situationen kommer vi även till acceptans. För mig är det oerhört viktigt att verkligen förstå vad acceptans är i den här situationen. Att acceptera att jag känner, att jag tänker och att jag ser skeenden, mig själv och andra på ett speciellt sätt och att detta sätt har skapat den verklighet som jag har här och nu. Ska jag kunna förändra detta så behöver jag inse det. Att inte acceptera är som att hålla fast vid något med bägge händer och inte komma loss. Vår vilja, vår rädsla, avsky eller glädje också för den delen, att absolut inte vilja vara kvar, känna eller uppleva detta längre gör att vi binder oss vid det.

Acceptera kommer från det latinska ordet capere som betyder “att ta”. Att acceptera betyder inte att finna sig i något, det är något helt annat men så lätt vi använder oss av det.

Är du redo att ta emot mig såsom jag är? Det är frågan som dyker upp. Det handlar inte heller om att du som står där framför mig är beredd till det, det handlar även om mig själv. Är jag redo att ta emot mig såsom jag är?

Är jag beredd att ta emot, helt öppet ta emot de känslor som dyker upp? Att verkligen anamma dem, uppleva dem och låta dom få finnas där inom mig? Hm,,det är frågan det!
Men det är det som krävs för att kunna släppa taget. Det är inte säkert att du mår bättre av detta, inte omedelbart, men du lär definitivt känna dig själv och dina känslor bättre.

När jag satte mig för att skriva det här inlägget tittade jag runt på lite sidor för att få inspiration och komma i “skrivarkänsla” så att säga och vad dyker inte upp framför mina ögon nästan omedelbart?! Jo nedanstående citat:

Don’t cling to things, because everything is impermanent… But detachment doesn’t mean you don’t let the experience penetrate you. On the contrary, you let it penetrate you fully. That’s how you are able to leave it.
~ Mitch Albom, Tuesdays with Morrie

Malou

Copyright secured by Digiprove © 2017 Malou Thorman

Acknowledgements: Bild; okänd