Nästan där! Nästan där är vad energin säger till dig, både för att julafton står på tröskeln men också för att fullmånen snart är helt ljusfylld.
Har du barn hemma som står och hoppar bredvid i iver och ständiga frågor om jultomten så ökar det säkert också upp nivåerna av stress och “svårt att sova” symtom. Det är många saker som pekar åt samma håll alltså, nästan-där-fasen är här.
En månfas där vi ofta står inför uppgivenhet eller fullt stresspåslag. I mitt inre ser jag bilder av en utschasad kvinna som halvligger på en köksstol med svett som blänker i pannan och kastruller och bakformar i en hög på golvet. Barnen står tyst runt omkring och bara tittar. Jag kan också föreställa mig hur man tittar ner på en lång lista med att-göra-saker och jag hör en djup suck och någon som går och sätter sig i en stol igen. Uppgivet inser man att man inte hinner eller orkar.
Och så där kan det lite vara nu. Många som är födda i den här månfasen strax innan fullmåne bär på en känsla av att nästan nå fram. Aldrig riktigt framme vid de där de vill, aldrig riktigt nöjda. Många bär på prestationskrav från familjen. ” Du kan bättre än det där”. För mycket upplevelser av att man både ska visa och bevisa för andra vad man kan.
Då kan det vara bra mitt i all den energin och stanna till och fundera på varför man gör som man gör och om det leder dig till det du vill? Är detta bara ett sidospår i din labyrint, har du fastnat i en nisch?
När jag lutar mig tillbaka och låter mitt sinne arbeta sig inåt i den här energin hamnar jag hos Guden Apollo. Apollo som är härskare över tecknet Tvillingarna som nu månen dansar över. Apollo som var den som skapade och härskade över templet där Oraklet fanns. Där du kunde läsa vid ingången “Känn dig själv”.
Och jag tänker att om det är någon gång vi verkligen behöver länka till oss själva så är det kanske nu, just nu i den här månfasen strax innan fullmåne.
För just nu är det så mycket från utsidan som vill dra oss till olika behov och bekräftelser. Egot kämpar konstant för att försvara oss så att vi inte ska må dåligt. Det är smärtsamt att kämpa så mycket och oftast blir vi helt slut.
Kanske månen i tvillingarna säger till oss den här gången – Känn dig själv. Gå in till din kärna, lyssna på dig själv. Vem är du? Vad vill du?
Vad är det för budskap som du får om du går in till det innersta rummet i templet? Vad säger Pythia, prästinnan, till dig? Och vågar vi lyssna på hennes något mystiska budskap?
Det hon säger behöver vi fundera på. Vi behöver gå in i orden, in i meningarna och bilderna för att förstå. Vi behöver alltså stilla oss för att höra budskapet.
Känn dig själv är att lyda. Lyda den röst som bär på dina toner och ingen annans. Det finns ingen som säger att det är fritt från smärta och att livet därefter går på räls men du kommer rätt. Rätt in i ditt eget centrum och där du ska vara. Men personligen tror jag att det handlar om att böja sig, att lyda ditt hjärta.
I det allra innersta i detta tempel fanns det som man kallar navelstenen. Inne templets livmoder bevarade man den sten som bar på hela Grekland och dess kultur och lagar kan man säga. En Omphalos, en sten som var helig för Moder Jord. Omphalos, navelstenen kallades så för att den representerade den kosmiska livmodern. Här fanns hjärtat för rymden, för tomheten, för tankarna och för generationerna. Omphalos var som navet i livshjulet/världshjulet.
Jag läser om Omphalos och jag erkänner att jag blir lite överväldigad och lite tårögd. Den symboliska världen och dess synkronicitet är förunderlig. Häromnatten hade jag återigen en dröm om mina sköldar. En lite för lång historia att berätta igen här och nu, men i vilket fall som helst så drömde jag att på en av sköldarna fanns svanen. Jag har inte drömt om mina sköldar på många månader så jag var verkligen glad och jag har ägnat lite tid nu åt att meditera över svanen för att känna in dess energi. Nu när jag läser om Omphalos läser jag att i myten att två örnar eller svanar som flugit från den allra mest avlägsna punkten på jorden möttes just där vid Delphi och där skulle då navelstenen befinna sig i templet som byggdes. Vad det ska betyda för min symboliska svan det vet jag inte ännu, men säkerligen kommer det att hamna på plats så småningom.
Jag känner att det inte är riktigt färdigt ännu som så många andra känner just nu, jag känner också den otålighet som många kan uppleva. Jag lutar mig tillbaka och vet att när fullmånen är här den 25:e så händer det något. Något som jag inte kanske kan se med en gång men något föds som så småningom visar upp sig. Jag har förtröstan över att jag då, när det väl visar sig, vet hur jag ska anamma det.
Men en sak i taget, Julafton är i morgon och jag firar den tillsammans med alla mina barn, barnbarn och alla andra som tillhöra min familj. Så tacksam, så fantastiskt tacksam över att jag kan se mig omkring och ha de som betyder allra mest för mig.
Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Korp
som bryr sig”. Korparna är då associerade till förnuft och intuition och därför skapar de då ordningen eller sanningen som personifieras av den allvetande guden Oden.


som en stor hjälpare för de shamaner som kallar på korpmedicinen. Man anser där att den bär på magi och man kallar på den när visioner behöver klargöras på ett tydligare sätt. Men förstod att det som det fysiska ögat såg inte alltid var sanningen och att korpen kunde hjälpa till med en mer sannare bild.