För några år sedan sa min son till mig, ” Vi pratar inte så mycket om känslor i vår familj, det tycker jag är synd.”
– Va! Häpet vände jag mig om till honom. – Gör vi inte det? Jag tycker jag ofta uttrycker mig i känsloform.

När jag funderar på vad han sa kanske han hade rätt. Kanske är det så att vi inte pratade mycket känslor i vår familj. Förmodligen finns det en radda av förklaringar till detta vilket det vanligtvis finns för allt sker och jag ska inte nämna allt för många men däremot finns det en förklaring som jag vill gå in på eftersom jag tror att den är oerhört vanlig.

Jag tror inte att man behöver tillhöra de högkänsliga personerna (som det pratas mycket om) och inte heller behöver man vara en av alla de som går alla möjliga utvecklingskurser för att man som förälder “känner in” vad barnen upplever. Man behöver ju inte heller vara förälder utan helt enkelt någon som lever i en familjesituation.

Detta tror jag är en av de vanligaste anledningarna till att man egentligen inte ställer frågor om känslor eller att man pratar om känslor. Man agerar helt enkelt utefter de signaler man får. Inte bara det att man reagerar och agerar utefter detta i många fall tror jag också att man sätter ord på känslor istället för att barnet själv gör det.
– Åh, är du ledsen? Kom här får du en kram!
– Men oj, vad arg du ser ut? vad har hänt? eller – Måste du se så sur ut?
Jag tror också att man som förälder inte alltid säger något, utan det sker enbart ett agerande. Utifrån det som man plockar upp från barnen, så svarar vi upp.

I och med att vi reagerar och agerar i många situationer med automatik så får det naturligtvis också konsekvenser av olika slag. Något som jag tror kommer utifrån detta är att våra barn inte lär sig att själv uttrycka vad de känner eftersom de inte behöver det. De får också lära sig bedöma sina egna känslor utefter omgivningens, i första hand familjens, reaktioner.

Vissa känslor är acceptabla och andra är det inte. Något som våra barn lär sig utan att vi behöver säga ett enda ord.

När jag som känslig mamma tänker tillbaka på tiden då mina barn var små, ja då ser jag mig själv reagera på mina barns signaler utan att de behövde uttrycka sig verbalt. Inte alltid, men ofta! Vilket naturligtvis är bra och förmodligen något som är oerhört naturligt och viktigt. Men lika viktigt är det att inte ta för givet att du som förälder kan bedöma dina barns signaler korrekt.

Vi behöver ställa frågor, för att de ska förstå att det är viktigt att uttrycka sig och för att de ska förstå att de och deras känslor är viktiga. Framförallt så tycker jag att det är viktigt att vi föräldrar och vuxna runt barn behöver medvetandegöra våra egna reaktioner och ställa de där frågorna till oss själva. Ska vi vara fina förebilder när det kommer till känslor behöver vi vara medveten om hur och vad vi svarar upp på.

Under den här veckan kommer en del av mina inlägg handla om #Känslouppropet och du kan gå till hemsidan Friendy för att läsa mer om känslouppropet som kommer att hålla på mellan den 24 – 30 augusti.

Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman