döden Archives - Liv Lust Balans

Ja så förunderligt livet kan forma sig.
Samma kväll som jag postade mitt senaste inlägg om Scrooge så hamnade jag i situationen där jag gick i takt med döden. Kanske var min impuls om att skriva om honom en impuls inifrån mig själv? För jag fick verkligen ett djupt besök. Jag kommer fortfarande inte ihåg så mycket ifrån dessa två dygn som det var som värst men vissa situationer finns där och seglar runt inuti mig. Jag är också ganska tacksam över att min närvaro inte var så påfallande under dessa timmar eftersom själva upplevelsen av att vara bortanför medvetenhet borde vara ganska skrämmande.
Enligt vård och man som hela tiden befann sig vid min sida var jag vid medvetande men inte närvarande. En annan sak som också var väldigt förunderlig var att det jag pratade (vilket inte var mycket) var engelska och tyska. Engelska, okey kan jag tycka eftersom jag ganska ofta pratar engelska bland annat med Terry men tyska! Jag kan inte ens tyska! Vårt sinne är förunderligt.

Nu är jag i alla fall på väg tillbaka och läkarna tror inte att det ska bli några men efter detta. Vad som hände är också väldigt ovanligt, vilket i och för sig inte är så ovanligt när det gäller mig och sjukdomar, vilket betyder att de gärna vill fortsätta forska och ha med allt som var på kärlkonferenser. Det är ju bara bra eftersom jag då vet att de har mig under lupp!

Mina upplevelser nu efteråt har varit otroliga och min uppfattningsförmåga har verkligen skärpts. Jag har haft sådana “närkontakter” med mina bortgångna släktingar som jag aldrig haft förut. Jag har alltid pratat o haft de nära men nu kan jag nästan sträcka fram handen och ta på dem. En otrolig känsla och tårarna rinner.

Scrooge in A Christmas Carol

Återigen har jag blivit påmind om tid. Hur jag, vi, ser på tid, tillbringar vår tid, och uppfattar vår tid. Dickens julsaga och det som precis hänt mig har ju då gjort detta ännu mer aktuellt.

Tiden som ett stort och viktigt tema upprepar sig i julsagan. Klockan som ringer i Scrooges hus, kedjorna som rasslar, de olika åren i Scrooges upplevelse, och …att Scrooge vaknar upp vid midnatt fast han går och lägger sig senare än så. Det allra senaste säger ju tydligt till oss att vad han är med om sker i en dröm. Inte bara det, i sin upplevelse får ju Scrooge vara med om vad som kommer att hända efter hans död om han inte ändrar sig, alltså då när “tiden” inte existerar.

Och vad gör vi egentligen med vår tid?

Jag kanske kan tycka att det mer handlar om vad vi gör med vår uppmärksamhet? Vad är det som är viktigt för oss och varför är det detta? Är det viktigt av skäl som egentligen betyder något för mig? Som gör att mitt liv blir så som jag vill ha det?

När jag läser Dickens Julsaga upptäcker jag att den kära Scrooge kanske inte är så snål när det kommer till saker/pengar som till tid. Han bråkar mer över sen ankomst och om ledighet än om räkningar. För mig blir detta en liten påminnelse över att tänka över vad jag prioriterar att fokusera på i mitt liv och varför jag gör det.

Vad är viktigt för dig och varför?

död Jag hör hur det småpratas inne i rummet. Tre syskon som jag gissar är runt 50-60 år sitter vid sin mammas dödsbädd.

För mig är detta min första vaknatt vid denna kvinnas säng med själva berättar de att de varit där i tre dagar. De tror inte att det är så lång kvar.

– Det kan väl inte vara så långt kvar nu? Ögonen ser bedjande ut när de vänds till mig. De önskar ett svar så intensivt och de vill att jag ska säga att det är dags för henne att gå över. Men jag kan inte ge det svaret. Jag kan ana att det inte är så långt kvar men det är inget som jag kan säga till dem. För jag vet inte! Många äldre kan ligga alltför länge, vår fysiska kropp vill leva, det är inte så lätt för hjärtat att ge upp sitt arbete.

Nu satt jag där och väntade på att de skulle avsluta vad de nu tror är deras avsked till sin mamma.

Jag hör hur de mumla, hur de pratar minnen och hur de till slut tar farväl. När de kommer ut från sin mammas rum är det dags för mig att ta plats vid deras mammas säng. Hon kommer inte att vara ensam under natten.
Hennes barn har tagit fram kläder till henne, deras telefonnummer ligger bredvid mig och jag fick lova att jag ringer så fort deras mamma inte levde längre.

Det är långt ifrån första gången jag vakar. Mitt extra jobb på natten inom kommunen har jag gjort att jag suttit vid sidan av flera sängar. Jag har kommit in i rum och sett en del ta sitt sista andetag just då och jag har kommit fram till sängar där jag då har funnit att döden redan varit där. Jag har suttit vid flera av mina släktingars dödsbäddar och jag har varit med om fler dödsfall bland mina anhöriga än vad jag vill komma ihåg. Jag är van vid döden.

Det är alltid en speciell känsla som infinner sig i rummet där en döende person är. Och just nu, precis här är det också en speciell känsla. Tyvärr är det inte så vanligt att en äldre person har sina barn så närvarande som denna kvinna har. Kvinnan i sängen har tur. Hon har både barnen här och hon har vak. Det är inte alla som får. Många möter döden ensamma i sina rum.

Mina tankar avbryts där av pipröksdoft. Som om en strimma av pipröken stryker förbi mina näsborrar. Närvaron av en man med bullrande skratt är påtaglig. Han väntar, väntar på kvinnan.

Jag känner kärlek till havet och till de små små rosa blommorna man hittar där i smala skrevor. Jag vet inte vem det är som skickar känslan och det spelar kanske inte så stor roll.

Jag sitter och lyssnar på kvinnans rasslande andning, känner hur den förändras, tar hennes hand och nu hörs inte andningen mer. En stunds tystnad, sedan reser jag mig för att göra det jag behöver göra.

Liv Lust Balans

Personlig utveckling med kreativitet, intuition och motivation

Archives

Tid

Att vara vid dödens sida