Många gånger rör jag mig i omgivningar där de pratar om, arbetar med eller tror på vad man kan kalla ett evigt liv. En tro på att när vi dör så är det vår fysiska kropp som dör men inte vår själ. En tro som säger att själen är evig och oförstörbar.

Mina funderingar idag handlar om detta är en tro av sorten “en aning”? En tro som är lite mer befäst än en gissning. Eller är det en tro som man mer kan kalla en inre vetskap och som kanske ligger mer i linje med den faktiska tro som man kan tolka berättelserna i bibeln som?

Och är det så att den första tron handlar mer om en vilja att tro och den andra tron handlar om en egen upplevelse av något slag? Min nästa fråga blir då om det blir någon skillnad på liv mellan dessa olika grupper (om det nu finns uppdelat på ett sådan här sätt)?

Får detta sätt att närma sig livet någon konsekvens?

Hur lever jag livet om jag inte tror på själen och ett evigt liv? Hur lever jag livet om jag tror på själen och ett evigt liv? Hur lever jag livet om jag upplever själen och har erfarenhet av ett evigt liv?

Vilka praktiska konsekvenser för det med sig för mitt liv här och nu? Får det några konsekvenser överhuvudtaget? Vilka konsekvenser för det med sig för samhället i stort?

Nyfiken på hur det ser på det och om du känner igen dig själv som tillhörande i någon av dessa grupper och vad detta i så fall innebär för ditt liv?

Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman