Fullmåne i Skytten och nu den 20 juni står solen och månen mittemot varandra.
Ditt medvetna lyser upp ditt omedvetna kan man säga. Betyder det att man blir mer medveten, nja kanske inte vill jag säga. Jag funderar mer att det skulle kunna fungera som en strålkastare som gör att du kan få fokus på vissa skeenden, att du helt enkelt ser på saker. Visst kan detta skapa turbulens,,det vet väl ganska många vid det här laget att vid fullmåne väcks både det ena och andra till liv..men det är inte riktigt samma sak som att bli medveten om det. Inte att det blir integrerat och att vi mer “är” i upplevelsen och förstår vad det är som sker.
Kanske skulle man här kunna förklara skillnaden mellan fullmånen och mörkermånen. I mörkermånens fas, då solen och månen är på varandra så att säga, ja då kan upplevelsen mer vara att du verkligen är där, inte bara att tittar på den, du upplever med ett annat medvetande. Förmodligen är det inte alla som upplever det på samma sätt men det är ett sätt att förklara det på som jag har i vilket fall som helst.
Båda faserna har enligt mig ändå två sidor. Det finns så mycket att förstå när vi verkligen kan se på det som händer, att upptäcka alla små nyanser och det kan finnas så mycket som förblindar i att vara i en upplevelse. Vi behöver båda sätten för att bli hela. Men nu är det alltså fullmåne.
Just nu handlar det väldigt mycket om att se två eller fler sidor av olika saker för mig och visst är det också typiskt eftersom solen befinner sig i tvillingarnas tecken och den lyser på skytten som i sin tur har Gudinnan Artemis som härskare. En härskare som i sin tur är en mångudinna och tvillingsyster med Apollon, som i sin tur står för solen. Jaja…vad ska man säga…
Gudinnan Artemis är en Gudinna som är ytterst självständig, hon är en av de Gudinnor som är en Jungfrugudinna. Inte på något sätt Jungfru i den betydelse som vi har en tendens att använda oss av idag utan snarare har det en betydelse av att vara självständig.
( Bara detta att vara jungfru eller ej kan man även lägga lite symbolik i ) Hon “gav” sig inte till någon man och trivdes bäst när hon kunde vandra ute i det vilda. Hon hade dock en förälskelse som är ganska känd och det var i Orion. Hennes bror, Apollon, Solens Gud, var väl inte helt förtjust i detta och vid ett tillfälle lyckades han att utmana Artemis. Han fick henne att avfyra en pil mot vad hon trodde var en guppande boj långt ute i vattnet. Så långt ut att hon inte kunde se att det var en mänsklig gestalt, något som naturligtvis Apollon visste att det var och att detta då också var Orion. När Artemis upptäckte att det var Orion som hon träffat med sin pil (som den skickliga skytt hon var) satte hon honom på himlen som en stjärnbild.
Jag har berättat denna historia förut i min blogg och syftet med att ta upp den igen är att på något sätt försöka belysa att mycket har två eller fler sidor. Artemis låter sig bli utmanad och tappar lite av sitt vanliga perspektiv. Hon går in i sin känsla utan att egentligen se efter vad det är hon gör eller vad hon siktar på. Och är det inte så i många fall? Vi låter oss bli lurade, även om vi kanske innerst inne vet vad det är som försiggår. Vi lurar oss själva och vi låter oss bli offer för våra känslor. Ibland går vi med hull och hår in i det och i andra fall bara blundar vi.
Och visst kan man tycka att det är mycket som sker runt omkring oss nu som gör att vi tycker att vi borde reagera och agera men…det kan lika gärna vara så att vi behöver ta ett steg tillbaka, dra oss tillbaka för att vi egentligen inte orkar med det. Det finns gränser som inte ska överträdas inom varje människa.
Fullmånen kan få oss att sikta på något som egentligen inte borde vara vårt mål och vi upptäcker det inte förrän fullmånens inverkan har lämnat oss. Det som sker runt omkring oss kan verkligen utmana oss och frågan är hur denna utmaning ska formas inom oss? Ska den få oss att agera utan att tänka efter eller ska vi fundera på hur detta påverkar mig och hur jag kan få det här att fungera och passa in i den verklighet jag lever i? Kan jag förändra mitt sätt, mitt agerande och mitt perspektiv…på mig och inte på någon annan? För visst är det så att det är oerhört svårt att försöka få någon annan att förändra sig om vi inte förändrar oss själva och lever den sanning som vi vill vara i.
Sabian symbol för denna fullmåne är;
The Pope Blessing the Faithful
Påven välsignar de trogna. Ja, hur kan man tolka detta tro. Ett sätt är faktiskt att bara sätta sig och ta in det som symbolen säger för att återkomma till symboliken i fullmånen i skytten…ett annat är att tolka och analysera. Båda kan ge rätt och fel.
Ett sätt att arbeta med Sabian symbol eller rättare sagt alla symboler, är att låta symbolen sjunka in, hamna på plats och sedan uttrycka vad man själv känner, tycker och tänker runt det. När man väl har gjort det kan det komma många insikter som vi inte själva hade förstått att vi hade. Det som varit djupt fördolt blir plötsligt tydligt och därmed synliggjort.
För många är Påven en symbol för Gud, en arketyp för Gud på jorden. Detta ska då vara en av orsakerna till att han faktiskt kan välsigna de trogna. För att kunna ta del av denna välsignelse och verkligen anamma den behöver vi ha en fullständig övertygelse om att denna man verkligen har denna förmåga att vara denna andliga kanal.
Precis som Lynda Hill gör ser jag denna symbol från alla håll och kanter, genom olika linser kalla hon det. Man kan se det utifrån det personliga perspektivet, ur ett politiskt perspektiv, ekonomiskt, ja alla typer av perspektiv. Påven som arketyp är också intressant att titta på. Vad står egentligen Påven för när du själv tänker på honom? Och är det en “honom” och vad står det för i så fall?
Vem väljer vi till att bli vår Påve? Hur väljer vi?
Väljer vi oss själva kanske eller finns inte det med som val överhuvudtaget? Och vilka är de trogna? Betraktar vi oss själva som trogna?
Vem eller vad välsignar vi, vilka sanningar är vi trogna, följer vi någon blint och låter orden bli till de två stentavlorna eller bär vi dessa inom oss själva?
När vi är i en process kan det ibland vara nödvändigt att låta oss bli ledda och vi kan även behöva förhålla oss till något utanför oss själva men vi behöver också förstå att det är först när det finns inom oss själva som det är en sanning. En ren sanning.
Dane Rudhyar menar också att i denna symbol ligger det: “The need to pay homage to traditional values upon which the Invisible Community of the spirit is built “
Alltså ett behov av att hylla traditionella värderingar som den osynliga andens gemenskap är byggd av. Mycket fritt översatt.
Jag känner att visst har vi ett behov av att hylla traditionella värderingar. Åtminstone är det min övertygelse och själv är jag en anhängare av traditionella värderingar och ceremonier. Självklart med urskiljning. Och kanske är det detta som denna symbol vill visa och kanske är det just detta som den vill visa mig och något annat för dig. Jag tror på att traditioner bygger en sfär runt sig som vi med automatik kliver in i när vi påbörjar förberedelserna för att utföra dem. Oavsett om det handlar om att fira jul, påsk eller en mässa. För varje gång vi utför den bildas det en trygghet eller en otrygghet. Allt ifrån att läsa godnatt saga till att döpa sitt barn.
Jag tänker tillbaka på mitt liv och de traditioner som jag omgivits av och ser hur många av dessa som har försvunnit. Försvunnit på grund av det finns personer som inte längre finns vid liv. Dessa personer har varit som Påvar för de här ceremonierna och välsignelserna. Värderingen har befunnits utanför mig eller oss. Jag har inte sett den som en del av mig, om det beror på att jag inte ansett mig som värd det eller om det är så att jag egentligen inte sett värdet kan man fundera på och kanske är det en fundering för dig också om du kan känna igen dig i att saker försvunnit när människor försvunnit.
Jag kommer att tänka på Lisa Ekdahls text ur ” Bortom det blå “.
Det är många som talar om havet men få som har havet i sin blick. Det är många som talar om himlen men få kan förstå en evighet.
Denna fullmåne får mig verkligen att fundera över hur mycket av Gudinnan Artemis arketyp som vi verkligen lever ut. Har vi upptäckt att vi har den inom oss? Är vi JungfruGudinnor eller ej?
Önskar dig en fin fullmåne tid // Malou
Copyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Gudinnan Demeter är den Gudinna som styr över Jungfruns tecken. Ett annat namn är Earth Mother, något som säger vilken betydelse hon hade. Hon var den som såg till att det fanns gröda och växtlighet på jorden, hon stod för överflödet och hon avbildades nästan jämt med en vetekärve eller med en krans av vete.
Fullmåne i skorpionens tecken.
till sitt namn. (Vilket inte har något som helst att göra med filmen ” Scorpion King” som är helt uppdiktat.)
Nu när fullmånen befinner sig i skorpionen så befinner sig solen i oxens tecken. Ett tecken och samtidigt en tid som pratar om grönska och uppvaknande. Liv och död mittemot varandra. Grönskan är beroende av den djupa myllan. Vi behöver gå ner i underjorden och undersöka våra rötter och vad som finns för att kunna blomstra och ta emot ljuset på det sättet som gör oss rättvisa. Vi behöver båda sidorna och vi behöver ha tillgång till våra inre alkemiska kunskaper för att kunna leva fullt ut. 
Länkningen dessa emellan syns ganska tydligt när man tittar på hur tecknen ser ut. Båda tecknen reagerar utifrån “magkänsla”/ instinkter där jungfruns tecken drar “in” till sig själv medan skorpionens tecken är utåt mer penetrerande och mycket fokuserad.
Intressant nog så ansåg egyptierna att skorpionen var en representant för en initiation till de heliga inre ceremonierna och många forntida astrologer ansåg att örnen var det högre uttrycket för skorpionens kraft. Och kanske är det så att detta nu är tiden för många att slänga bort den mask de bär och fullständigt acceptera och förstå den person som de verkligen är. Även om vi alltid kommer att bära på minnen behöver vi inte låta minnen styra våra upplevelser. Genom fullmånen i skorpionen kan vi bli tvingade att konfronteras med våra egna inre demoner och acceptera det vi går och bär på och som formar det liv vi lever.
du kan se här till höger ser du hur Johfra Bosschart har avbildat Jungfrun. På kortets högra sida kan du se en babian med en våg. En symbolisk bild av Thoth, Egyptisk gud, med en våg. Thoth var den som gjorde en kvalitetskontroll av en persons hjärta innan själen släpptes in i dödsriket. I den ena vågskålen las hjärtat och i den andra fanns en fjäder från Maat, som stod för att mäta, sanning, balans, moral och rättvisa. Båda vågskålarna skulle väga jämt. Detta är egenskaper som jungfrun bär med sig.
Fullmåne i Lejonet februari
fullmåne (vilket det är en stor chans för) så kan du finna dig dragen till de färgstarka och vibrerande utstyrslarna. Tänk på att din energi inte alltid är under lejonets inflytande och du kan plötsligt finna kläder som inte alls passar in i din övriga garderob.
Och detta att titta på båda sidorna är väldigt viktigt för mig när det handlar om balans. Det som är starka och positiva sidor kan vara det som leder till svaga och negativa sidor. Och vise versa. Och det här tror jag är viktigt att ha med sig oavsett vilket tecken vår måne kommer in i. Fullmånen kan synliggöra det som vi upplever som styrkor och samtidigt kan det visa på det som vi ser som svagheter. Vi kan bli euforiska men vi kan lika gärna bli djupt deprimerade.
och möt din omgivning med barnets lekfulla ögon. Uppmuntra någon, le mot de som finns runt dig. Viska något vackert i din älskades öra. En fullmåne lejon vill bli sedd, uppmärksammad och få komplimanger. Ger du…får du tillbaka. Vilken vinst! Använd dig av lejonets generositet och applådera andras prestationer.
Fullmåne – och en massa känslor
