Inom flera olika traditioner har det blivit mer och mer vanligt att man firar Imbolc. En tradition som ursprungligen kommer från Irland men att fira att ljuset och därmed också att våren återkommer är vanligt inom många olika traditioner.
För många kan det kännas lite underligt med ett firande just nu. Ute är det fortfarande snöigt och mörkt och det finns inte mycket som visar på att våren snart är här. Man behöver helt enkelt kika lite närmare för att se de små tecknen på att det vänt.
Jag tänker också att det oftast är omärkligt just i det ögonblick det vänder. Själva månfaserna har ju också den tendensen att vara omärkliga, se på fasen mellan mörkermåne till nymåne. Själva ögonblicket det vänder är inte synligt för oss, vi bara vet att nu vänder det. Jag kommer också att tänka på de stunder där vi går omkring med en känsla av att ingenting händer i livet och där vi efteråt vet att det var just i dessa perioder det hände som mest.
Som en graviditet, där i mörkret inbäddat i en varm trygg miljö växer den lilla. Sekund för sekund händer det något stort inom oss, något som vi inte kan se men likväl händer det. Samma sak är det med denna tidpunkt, nu och här sker det första tecknet på att våren närmar sig. Även om vi alla inte märker av det kan det vara gott att notera ögonblicket. Att göra något av det. Händelser som Imbolc eller mytiska berättelser får oss i kontakt med naturen. Vi får en påminnelse om varför dessa tusenåriga berättelser uppstod från början.
Myter är en av de broar som hjälper oss att förstå oss själva och vår omvärld. Den använder sig av sådant som vi alla har tillgång till och som vi också har gemensamt, bilder, känslor, mönster, symboler och möjligheter.
Det finns mycket med Imbolc som tillhör mytens värld men det finns också mycket som är verifierat, så som att Saint Brigid verkligen har existerat. Brigid är den Gudinnan som för många nu hör ihop med Imbolc. Hon var en flicka som föddes av en kvinna som tjänade en nobel herre. Nästan direkt efter hennes födsel såldes hennes mamma och hon själv växte upp med sin far. Ganska snart gjorde hon sig känd för sitt vänliga, glada och framförallt generösa sinnelag. Hon blev kallad till att tjäna Gud och när hon började att skänka sin fars tillgångar inklusive ett juvelbelagt svärd hennes far fått från Kungen blev hon sänd till sin mor av sin far. Hon fortsatte att skänka till de behövande och så småningom blev det att hon startade upp ett flertal församlingar. Det är flera mirakel som är förknippade med henne och hon är också en av de få kvinnor som verkade ha samma makt och påverkan som männen på den tiden ( runt 400-500 f Kr ).
Gudinnan Brigid är en av de största inom den Celtiska världen och har haft och har en stor påverkan även nu. Många grupper tar till sig henne igen och återupptar de ceremonier och myter som finns runt henne och Imbolc. Hon ses som en fruktbarhetsgudinna, vilket kanske inte är så konstigt när man tänker på hennes generösa personlighet. Fruktbarhet har med kreativitet och skapande att göra vilket också betyder att hon förknippas med poeter, artister och andra som skapar. För dessa är hon deras beskyddare.
Det sägs att när hon föddes så steg det upp en flamma från hennes huvud upp till himlen och med detta blev hon också förknippad med elden och hon var smedernas Gudinna. Hon är också väktare för naturen och därmed också för jordbruket.
När man tittar närmare på en myt som denna kan man inte annat än att bli förundrad över den rikedom av symboler som den erbjuder. Och hur mycket andlig kunskap den förmedlar. Hennes kontakt och beskydd av naturen och poeter med mera blir till ett tydligt budskap att vi behöver skydda vår inre kreativitet, vår inre fruktbarhet. Vi får också en påminnelse om att vi behöver vara generösa och ge av hjärtat för att kunna få. Hennes association med elden talar om detsamma för oss, den talar också om att det är viktigt att värna om vår eld, yttre såväl som den inre. Om vår flamma och glöd. Och var det något som hon visade med sina handlingar så var det att hon verkligen brann för något. Hennes fokus var riktad och den syntes och värmde många.
Imbolc var förr inte bestämt till en bestämd dag utan den följde naturen men idag är det ganska vanligt att den firas den 1 och/eller 2 februari. Förr brukade man baka och sätta ut detta utanför sin dörr under denna dag. Ett sätt att vara givmild och föda de som inte hade tillräckligt själva. Ett sätt att hedra Gudinnan Brigid. Idag när vi har så många som sitter och ber om en slant för att kunna få en matbit så kanske vi kan göra något gott för dem. Kanske inte baka och sätta ut men väl skänka en slant om vi har råd.
Den här dagen tänker jag fokusera på fruktbarhet. En promenad ute för att se vad naturen generöst delar med sig av. Jag tänker följa vad Joseph Campbell en gång sa om metaforer och myter; Förmågan att kunna se metaforer i de gamla myterna och sagorna öppnar oss för den rikedom som finns runt omkring oss. Hela världen blir till en helig bild.
Symboler för Imbolc och för Gudinnan Brigid är:
Snödroppen.
Svanen, för dess lojalitet (en partner livet igenom) och trohet. En svanfjäder sägs vara en stark amulett.
Flamman. Imbolc är en Eld festival. Elden står för kreativitet, värme, liv och beskydd.
Ormen. Den uppvaknande ormen som tar sig upp till ytan under den här årstiden. Även denna hör ihop med kreativitet.
Lamm. Imbolc är i början av perioden då lamningen är.
Brigids Kors. En traditionell eldshjuls symbol. En symbol som är vanlig på Irland. Man satte upp den ovanför dörren bland som beskydd. Historien bakom detta kors är att Brigid vandrade runt bland stugorna för att prata om Gud och Jesus. Hon kom till en sängliggande man som inte alls trodde på någon Gud och som var väldigt vresig och tvär. Hon satt där bredvid sängkanten och började lugnt prata med mannen och då det stack ut lite halm från madrassen drog hon ut dessa och började väva ihop något som så småningom blev till ett kors. Under tiden hon vävde ihop detta och berättade blev mannen lugn och tog emot budskapet som Brigid förmedlade. Sedan dess står korset för beskydd och för helande.
