Traditioner är vägstolpar som har drivits djupt ner i vårt undermedvetna.
– Ellen Goodman

Det finns många texter om jul nu som man kan läsa. En hel del om klappar, recept och mysighet och en hel del texter som handlar om att man bör tänka sig för eftersom det finns många som inte har en så lättsam jul. En hel del personer som inte har någon familj och ingen att fira med.
Så ser det ut. En hel del har ingen familj att fira med, en hel del går igenom en skilsmässa just nu, en hel del sörjer då den närmaste de hade precis har dött.
De finns de som inte klarar av de traditioner som varit till så stor glädje just nu på grund av att det hänt något. Det finns ingen mening och det blir inte detsamma, kan man höra i de djupa suckarna.
Det är inget annat att göra än att acceptera att det finns många som inte tycker om jul av olika anledningar, det finns också många som inte tycker om jul på grund av att deras livsvillkor har förändrats.
I bilden av den fulländade julen finns ofta den varma härliga kärnfamiljen och kan man inte få den uppfylld är det enkelt att fyllas av sorg och smärta.
Men för att det ser ut så här så betyder inte det att vi ska sluta prata om det som är viktigt, varmt och kärleksfullt för oss. Bara för att det ser ut så här betyder inte det att vi ska gå omkring och ha dåligt samvete för att vi vill fira jul.
Fira jul kan man göra på så många olika sätt, vår jul skiljer sig från individ till individ och vi formar den alltid själva. När mina barn var små hade jag en annan jul än vad jag har idag, jag gjorde lite annorlunda saker då som var väldigt förknippade just med barnen. När jag nu tänker tillbaka på dessa jular minns jag hur jag gick omkring och njöt av att både julpyssla och pynta tillsammans med dem. Hur vi bakade pepparkakshus och hur vi bakade godis. Skinkan skulle läggas i lake och syltan göras.
Varje liten del skapade en liten ceremoni, en stund där inte bara jag, barnen och deras pappa var närvarande utan också de som inte fanns med oss längre. Även om inte jag gjorde detsamma som min mormor fanns ceremonin där, här fanns ett arv skapat av kärlek, omtanke och innerlighet.
Samtidigt som mina barns ögon tindrade av allt det roliga så tindrade min själ. Det finns något lugnt, något metodiskt och läkande att ta ett steg in i de ceremonier som ligger utbredda framför en. Idag ser mina ceremonier annorlunda ut och de är skapade utifrån hur det ser ut idag. De är varken bättre eller sämre, de bara är där precis så som de är. De är alla närvarande utifrån den intention jag har.
Det är jag och ingen annan som ger min jul den intentionen som sedan ska finnas i den. Jag vet att det finns oerhört många som idag lider under storhelger av olika anledningar och för att man själv vill och behöver anamma julen som något läkande så betyder inte det att man slutar bry sig om vad som pågår i omvärlden. Kanske är det tvärtom. Ju mer innerlighet och kärlek du hittar inom dig själv desto mer kan du förmodligen förmedla till alla dessa som inte har en så stämningsfull jul.
Livet ser ut som det gör ända tills vi bestämmer oss för att ändra på det.
Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman 



du inte heller räkna med den där romantiska julen. Självklart finns här känslomässiga behov och ett stort hjärta som bryr sig om och älskar, men vattumansmånar kanske inte alltid visar det på sätt som vi är vana vid.

Tycker du att du själv befinner dig i en period där du inte hittar ett mål utan det är många saker som fångar ditt intresse? Eller påbörjar du saker hela tiden som inte får ett avslut?