Archives

Relationen med mig själv

Känslouppropet startar upp idag och idag är temat känslor & relationer.

Spännande tänkte jag och omedelbart kom jag att tänka på relationen med mina känslor till mig själv. Vilken relation har jag egentligen till mig själv och mina känslor? Hur mycket styrs min relation utifrån mina känslor, både medvetna och omedvetna, till mig själv?

Relation med mig själv

Jättemycket naturligtvis.
Min relation till mig själv blir en aning ansträngd om jag själv tycker att inte jag duger, att jag gjort bort mig, att jag skäms, att jag är rädd och så vidare i all oändlighet. Egentligen beror alla mina relationer till andra och även till mig själv hur jag förhåller mig till mina känslor gentemot mig själv.

Ibland låtsas jag inte om att jag har känslor överhuvudtaget och vid andra tillfällen tar de helt över mitt jag. Som om de har ett alldeles eget liv helt oberoende av vad jag vill.

Och ibland tar mina sparade känslor över relationen som jag har både till mig själv och andra. Även om jag inte är speciellt medveten om det kan min lilla fyraåring helt plötsligt styra och ställa på de mest lustiga sätt, ja ibland också olustigt sätt. Samma sak är det med min 15-åring som rebelliskt gick ut i världen med övertygelsen om hon kunde förändra och så fortsätter det upp i åldrarna.

Alla dessa åldrar gör sig också påmint i relationer som jag har till andra och även relationen till objekt jag har runt omkring mig. Relationen jag har till favoritfåtöljen, till det ärvda armbandet, till dockan från förr med mera. Mina känslor styr dessa relationer, mina känslor skapar situationer och det är inte alltid som jag är medveten om varifrån de kommer. Plötsligt kan jag stå där i en situation som jag inte alls hade räknat med och kanske inte heller är kapabel att handskas med på ett bra sätt.

Vad jag brukar göra då och då är att gå tillbaka till mig själv. Jag låter helt enkelt min lilla femåring få prata med mig under en vecka. Jag frågar henne i lite olika situationer vad hon tycker, tänker och känner. Efter det går jag vidare, steg för steg tills jag hamnar där jag är idag.

Med  tiden har det blivit att färre och färre överraskningar kommer fram. Jag är idag vän med väldigt många känslor som jag förr inte ville kännas vid eller som jag mådde dåligt av. Det underlättar även min relation till andra eftersom jag känner igen.

Varför inte pröva själv? Om inte annat är det ganska roligt att möta sig själv då man var mer våghalsig och karskt tog för sig av livet på ett helt annat sätt.

Kika gärna in på Känslouppropets sida och läs härliga inlägg som har med relationer att göra.

#känslouppropet #känslor

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Att vara sur

Funderade länge på det där med att vara sur. Försökte komma på när jag var sur och varför jag var det.
Till slut blev detta en fråga för mig. Kan det vara så att det är i omgivningens ögon man är sur? Att sur är något helt annan för den personen som då bär på det vi kallar sur?

Jag hamnade också i funderingar om det var så att vara sur kräver att vi är det på någon annan eller av någon anledning, precis som det är för svartsjuka? Att omgivningen alltså är inblandad i denna känslan på något sätt?
Kan det till och med vara så att vara sur är en fysisk beskrivning av en reaktion som har sin grund i hur jag uppfattar min omgivning?

Jag satt och tänkte tillbaka på situationer där känslan sur var inblandad och i mitt huvud hör jag uttryck som; – Var inte så sur!, – Se inte så sur ut!, – Det är inget att sura över!
Uttryck som säger att omgivningen inte riktigt klarar av det agerandet och kroppsspråket som vi tolkar till att vara sur. Oftast ett uttryck som vi säger till ett barn men, då och då även något som gäller vuxna. Fast då kanske mer om en vuxen och inte till.

Ju mer jag funderar på det desto mer klarare blir det för mig att de stunder då jag själv varit sur eller de stunder då jag ansett att mina barn eller någon annan varit sur då har detta berått på att något gått fel, man har känt sig åsidosatt, blivit utan med mera. Situationer som alltså beror på tolkningar av omgivningen eller omgivningens tolkning av personen.

När barnen inte fick sin vilja igenom, inte fick godis, inte fick gå ut, fick stanna hemma i stället för att följa med och när jag kom för sent för att hämta dem, är alla situationer då jag kunde tycka att de blev sura. Och förmodligen är det så att uttrycket var att vara sur men känslan grundade sig i att vara ledsen eller arg etc. Många gånger upplever jag också att begreppet sur används när någon inte riktigt klarar av att vänta, inte har tålamod nog och när de inte får sitt behov av att omedelbar tillfredsställelse uppfyllt. Men måste vänta med godiset, med kompisar etc tills något annat är gjort.

Att vara sur är också ypperligt att vara då man vill få reaktioner från omgivningen. Få saker får föräldrar att tappa tålamodet som ett barn som går omkring och surar.

Jag har kanske inte riktigt landat i mina funderingar ännu men, jag tror helt enkelt att jag tycker att man som förälder behöver vara lite detektiv när man ser sina eller andras barn gå omkring och vara “sura”.
Är det ett uttryck som enbart är en signal för någon helt annan känsla?
Är det en signal till den vuxna att barnet ännu inte har lärt sig att man inte alltid kan få allt omedelbart? (vilket i mitt personliga tycke är jätteviktigt för hur vi kommer att må och vara i vuxen ålder.)
Är det ett försök till att “använda” sig av kroppsspråk för att straffa omgivningen?
Visar det att det finns en missuppfattning av omgivningen eller visar det att jag eller annan person utsätter barnet för något som den inte kan visa, inte har ett annat språk för, som den inte kan hantera?

Kan det vara så att det aldrig är okey att låta någon vara “sur” ifred om det är ett barn?

#sur, #känslouppropet, #känslor
friendy

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Att vara en glad skit.

Att vara glad är känslotemat för dagen.

Visst är det en känsla som borde vara ganska okomplicerad! Att tillåta kroppen uppleva den sprudlande känslan av glädje, att låta ett fnitter bubbla upp som såpbubblor eller kraften i ett riktigt råflabb, som vi sa när jag växte upp, växa fram och uttryckas.

Men ack vad vi bedrog oss om vi trodde detta. För oj, vad vi kan komplicera saker och glädje kan faktiskt visa sig vara en av det mest komplicerade som finns.
Som det är med alla känslor har vi en tendens att bli påverkade av vår omgivning om det är tillåtet att visa dem eller ej. Påverkad blir exempelvis barnet som får en åthutning för att det skrattar på fel ställe och för högt så blir det ju inte skrattet som sådant som blir åthutat, det landar ju också i ursprunget glädje. Resultatet kan bli att det är känslan glädje man inte får lov att känna. Påverkad blir också barnet som inte blir åthutat för att det skrattar på fel ställe och för högt. Resultatet av det kan så småningom bli en känsla av utanförskap och mobbing för att man inte lärt sig det sociala spelet och inte upptäcker de normer som omgivningen använder sig av.

Kanske är detta ovan att hårdra det men jag har erfarenhet av båda exemplen.

Att känna det man känner är aldrig fel för det är ju faktiskt det du gör. Däremot kan det bli väldigt konstiga situationer som inte alltid är till det bästa för oss om vi inte lär oss att hantera våra känslor och att låta bli att identifiera oss med dem. Och det är detta som är så viktigt tycker jag att föräldrar, vuxna, visar yngre. Att visa att alla känslor är okey att känna men att alla känslor kan uttryckas på olika sätt och även uttryckas lite olika beroende på var vi befinner oss. Det här gäller ju inte bara känslan glädje utan alla känslor.

Glädje upplever jag också är en känsla som kan få oss att må riktigt dåligt. Glädje kan få oss att känna riktigt dåligt samvete. Glädje kan få oss att känna oss som riktigt dåliga människor. Glädje kan skapa mycket mer än bara den lyckliga känslan i kroppen.

För mig är det idag viktigt att vi lär våra barn att glädje är glädje, ingenting annat. Detta som ett led för att vi inte ska känna att glädje bär med sig negativa konsekvenser. För mig gör vi det genom att vi tänker på hur vi uttrycker oss och hur vi agerar bland annat. Glädje leder ju till så mycket positiva upplevelser och till så mycket tillfredsställelse i livet och inte vill vi väl missunna våra barn detta!

“Att vara en glad skit” och få höra det över huvudet på sig själv gör inget barn glad. Att leva upp till detta i alla situationer skapar förmodligen ingen lycklig människa precis.
“Att man är ett snällt barn som alltid ler”, är inte heller detta något som är optimalt att höra precis. För vilket barn vill vara elakt?
“Det är så gott att komma till dig för du är alltid på så gott humör”, tja skapar inte det ett tvång att bete sig på ett visst sätt?

Dessa och många andra uttrycker skapar vår vardag och våra upplevelser av hur vi kan ta till oss känslan glädje.

Att försäkra våra barn att vi får lov att känna oss glada fast någon har dött, fast det är krig, fast det är svält, fast någon är arg/sur hemma etc tycker jag är viktigt samtidigt som jag tycker att vi vuxna behöver bli mer medvetna om hur vi uttrycker oss och agerar. Vi behöver visa att glädje kan uttryckas på olika sätt så att vi kan vara empatiska medmänniskor.

#känslouppropet, #glad, #känslor

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Att prata och att reagera på känslor

För några år sedan sa min son till mig, ” Vi pratar inte så mycket om känslor i vår familj, det tycker jag är synd.”
– Va! Häpet vände jag mig om till honom. – Gör vi inte det? Jag tycker jag ofta uttrycker mig i känsloform.

När jag funderar på vad han sa kanske han hade rätt. Kanske är det så att vi inte pratade mycket känslor i vår familj. Förmodligen finns det en radda av förklaringar till detta vilket det vanligtvis finns för allt sker och jag ska inte nämna allt för många men däremot finns det en förklaring som jag vill gå in på eftersom jag tror att den är oerhört vanlig.

Jag tror inte att man behöver tillhöra de högkänsliga personerna (som det pratas mycket om) och inte heller behöver man vara en av alla de som går alla möjliga utvecklingskurser för att man som förälder “känner in” vad barnen upplever. Man behöver ju inte heller vara förälder utan helt enkelt någon som lever i en familjesituation.

Detta tror jag är en av de vanligaste anledningarna till att man egentligen inte ställer frågor om känslor eller att man pratar om känslor. Man agerar helt enkelt utefter de signaler man får. Inte bara det att man reagerar och agerar utefter detta i många fall tror jag också att man sätter ord på känslor istället för att barnet själv gör det.
– Åh, är du ledsen? Kom här får du en kram!
– Men oj, vad arg du ser ut? vad har hänt? eller – Måste du se så sur ut?
Jag tror också att man som förälder inte alltid säger något, utan det sker enbart ett agerande. Utifrån det som man plockar upp från barnen, så svarar vi upp.

I och med att vi reagerar och agerar i många situationer med automatik så får det naturligtvis också konsekvenser av olika slag. Något som jag tror kommer utifrån detta är att våra barn inte lär sig att själv uttrycka vad de känner eftersom de inte behöver det. De får också lära sig bedöma sina egna känslor utefter omgivningens, i första hand familjens, reaktioner.

Vissa känslor är acceptabla och andra är det inte. Något som våra barn lär sig utan att vi behöver säga ett enda ord.

När jag som känslig mamma tänker tillbaka på tiden då mina barn var små, ja då ser jag mig själv reagera på mina barns signaler utan att de behövde uttrycka sig verbalt. Inte alltid, men ofta! Vilket naturligtvis är bra och förmodligen något som är oerhört naturligt och viktigt. Men lika viktigt är det att inte ta för givet att du som förälder kan bedöma dina barns signaler korrekt.

Vi behöver ställa frågor, för att de ska förstå att det är viktigt att uttrycka sig och för att de ska förstå att de och deras känslor är viktiga. Framförallt så tycker jag att det är viktigt att vi föräldrar och vuxna runt barn behöver medvetandegöra våra egna reaktioner och ställa de där frågorna till oss själva. Ska vi vara fina förebilder när det kommer till känslor behöver vi vara medveten om hur och vad vi svarar upp på.

Under den här veckan kommer en del av mina inlägg handla om #Känslouppropet och du kan gå till hemsidan Friendy för att läsa mer om känslouppropet som kommer att hålla på mellan den 24 – 30 augusti.

friendy

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Känslouppropet

På måndag den 24 augusti startar Känslouppropet. För min del kommer det att betyda att jag här på min blogg kommer att skriva om mina tankar och upplevelser om känslor.
Här nedan har du pressmeddelandet från de två personer som är initiativtagare. Kanske är detta något för dig också?

Åkersberga 20150824

Känslouppropet – för barns rätt till alla sina känslor

Under dagarna 24 till 30 augusti genomförs den virtuella kampanjen ”Känslouppropet”. Trettio psykologer, pedagoger, beteendevetare, föreläsare, författare och föräldrar skriver om känslor och delar i sociala kanaler under #känslouppropet. Målet är att öka den allmänna medvetenheten om vikten av känslor och hur en väl utvecklad emotionell kompetens hos barn bidrar till god psykisk hälsa i livet.

Känslouppropet är ett initiativ där människor som alla brinner för barns psykiska hälsa gör gemensam sak för att sätta barns viktiga känsloliv på agendan.

  • Enkelt uttryckt handlar det om att alla barn ska ha rätt till alla sina känslor. Det uppnår vi genom att alla barn i förskoleåldern får stöd att hantera och uttrycka vad de känner. Det tror vi motverkar och förebygger psykisk ohälsa, stress och utanförskap, säger initiativtagare Maria-Pia Gottberg som skapat känslodockan Friendy.

Barns fysiska hälsa och utveckling följs upp på ett strukturerat sätt redan från födseln. Samma stöd erbjuds inte för att säkerställa barnets emotionella utveckling.

  • Barn har behov av och tycker dessutom att det är roligt och intressant att prata om sina inre upplevelser om vi ger dem chansen. Idag råder det brist på både kunskap om och kompetens kring hur vi kan stötta barns emotionella utveckling. Att vi vuxna säkerställer att våra barn får lära sig hur man sätter ord på sina känslor borde vara en lika självklar grundläggande säkerhetsåtgärd som bilbälte, cykelhjälm och flytväst, säger Maria-Pia Gottberg.

För mer information kontakta:

Maria-Pia Gottberg: maria-pia@friendy.se: 070-517 37 62

Anna Eriksson Skarin: anna.skarin@spokesplace.se 0707-88 13 15

Om Känslouppropet

Maria-Pia Gottberg och Anna Eriksson Skarin är initiativtagare till Känslouppropet. Båda två arbetar på olika sätt för att främja barns emotionella utveckling. Maria-Pia Gottberg har skapat Friendy-konceptet som används på 700 förskolor runt om i norden. Anna Eriksson Skarin har skrivit text och musik till barnskivan ”Friendy- en musikalisk känslorresa” och är tillsammans med Maria-Pia medförfattare till boken ”Sjung och lär med Friendy” som lanseras den 24 september.

friendy

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman