Fullmåne

Nu är fullmånen här igen och den här gången passar det så bra att det är just oxen som månen landar i.

Häromdagen landade jag återigen i ett samtal med min man som handlande om vikt, mat och motion. Det är sådana samtal som är oerhört frustrerande tycker jag. Många gånger för att det är en hel del som har en massa åsikter om just detta.

Frustrerande för att många utav de kommenterar och åsikter som kommer fram är ju inga nyheter precis, de flesta har man ju gått igenom själv ett antal gånger för att uttrycka det milt. Även frustrerande för ibland är det så att man bara vill uttrycka sin känsla, tanke och i vissa fall ångest utan att få en massa råd eller en massa sanningar om sådant man redan vet.
I ett sådan läge där man bara vill bli lyssnad på och kanske då och då få ett igenkännande eller lite medkänsla och man nu inte får det….ja då är det sannerligen lätt att bli envis.

Envis på ett sätt som kanske inte alltid är på den positiva sidan så att säga. Man låter helt enkelt bli att göra det där som man hade en plan på och som man till och med kanske hade uttryckt om man inte fått en dröse råd. Man stångar sig helt enkelt blodig med sin egen tjurskallighet.

Just det här med oxens envishet och faktiskt också tillsammans med temat vikt (vilket jag mig inspiration till att skriva om det samtal jag haft nyss och samtal som jag hört många andra ha) läste jag om häromdagen.

Nu när solen lyser upp hela månens underbara yta har vi möjligheten att sätta fokus på sådant som i vanliga fall ligger just i mörkret, omedvetna likväl som medvetna saker. Och när då oxen är där så varför inte då blicka in på det där med oxens envishet åt båda håll och hur vi alla använder oss av denna från och till. För jag kan ju knappast vara ensam om att bli oerhört envis både på ett sätt som är positivt för mig likväl som något annat kan vara negativt för mig.

Det där med att låta bli något likväl som att fortsätta med något är ett drag som jag har. Det är sällan som jag utför något sådär lagom. Åtminstone något som betraktas som lagom i andras ögon. Aktiverar jag mig med något så gör jag det ofta väldigt ihärdigt. Problemet är väl att det där inte alltid är av det positiva slaget, åtminstone inte för min kropp. En av oxens drag som man kan läsa om är bland annat det där med mat, jag har inte den förtjusningen men det innebär inte att det jag äter har en tendens att fastna där jag tycker att det inte ska fastna. Framförallt har jag en tendens att låta bli att göra något åt det. Som att motionera.
Och det är det där med att påbörja just detta som jag har svårt för. När jag väl startat upp och fått mig själv till att ge mig iväg till något kul pass, ja då tar andra sidan av envisheten över och jag fortsätter. Men innan…oj, vilka ursäkter jag har. Det är det ena eller andra som ska göras och så kommer ju det där med att jag kan bli mäkta sur över kommentarer vad som nu kan vara bra för mig också.

Men…tanken med inlägget är väl egentligen att det då och då kan vara bra att lägga en liten tanke på det där som vi medvetet lägger i skuggan för oss själva och just nu då solen lyser på månens yta och alla små och stora skiftningar syns så är det väl ett ypperligt tillfälle för detta.

Sabian Symbol

A YOUNG COUPLE WALK DOWN MAIN-STREET, WINDOW-SHOPPING

Bilden till vänster här är knappast ett ungt par men det blir ändå en bild av vad denna symbol kan prata om. Jag tänker på det där med att längta efter något, att drömma sig bort till den stund då man skulle kunna ha detta framför sig. En möjlighet att skapa ett mål för sig själv, något att planera för eller varför inte att spara till.

Just nu befinner jag mig i just den situationen som denna Sabian symbol pratar om för denna fullmåne. Inte att jag är speciellt ung till ålder men allt ungt behöver ju knappast definieras med just ålder för en människa. Ungt kan väl också betyda något som precis startat upp? Åtminstone blir det så för mig nu.

Just nu så fönstershoppar jag, jag tittar runt bland kataloger och butiker. Jag planerar, strukturerar och analyserar. Ska vi flytta eller ej? Och hur ska vi då renovera och möblera? Vad ska köpas nytt, vilka färger och vilka tapeter? Ja, det blir en hel del fönstershoppande minsann.
Och vad innebär detta då?

Tja, det blir en hel del funderande på saker som ligger utanför oss själva. Vi har en längtan, en dröm om något som finns där utanför oss själva. Vi vill införskaffa oss något. Visst kan man sortera in detta inom egoism.

Om detta går överstyr, denna egoism om att det är en absolut nödvändighet att införskaffa sig saker, ja då kan man förlora sig själv i detta. Det tar lätt över och vi börjar inbilla oss att det är just detta som vi behöver för att må bra.
Ibland är det också så att vi behöver det som är utanför oss själva och ibland är det så att den förändring som har skett inom oss gör att det som är utanför oss behöver förändras. En del saker behöver tillföras och andra saker behöver föras bort.

Viktigt i den här processen är väl att vi behöver veta vad vi gör och inte förlorar oss i det. Så just detta kan väl också vara viktigt att sätta ljuset på denna fullmåne. Vad är det vi egentligen har i vårt egna lilla skyltfönster?

Önskar dig en härlig fullmånetid.

Malou