Bock Måne – fullmånen i juli

Skälvande sista graderna av Stenbocken ja då inträder fullmånen. Bock månen som är ett av namnen denna fullmåne fått.

Ett skäl till det namnet är för att det är nu som hornen börjar synas, de riktigt tvingar sig fram och vem skulle då inte behöva skrapa huvudet mot alla träd som fanns i närheten. Jag kan inte annat än att börja tänka på hur det ibland kliar i hårbotten vid extra känsliga “hårväxttider” eller när det var hysteriskt irriterande och ibland värk när kroppen ville sträcka upp sig i yngre tider.

Fullmåne dags alltså. Tiden då energier rusar på och det för många inte bara är psykiskt utan också fysiskt påfrestande. Många är de som har svårt för att sova, som rusar omkring som yra hönor och som är allmänt desorienterade och bara måste göra, göra, göra saker. Ibland göra enbart för görandet skull utan rim och reson.
Men så finns det också dem som inte på något sätt blir påverkade och inte har en aning om det är fullmåne eller ej. Vi är ju olika som tur är. Själv känner jag mer av mörkermånen än fullmåne, åtminstone nu för tiden, men det kan säkert ha sina randig och rutiga skäl och ett av dessa är att jag är född precis när mörkermånefasen börjar.

Men nu är det som sagt fullmåne och det som du nu startade upp eller i vissa fall fortsatte med vid nymåne kan nu börja visa sig eller aktiveras.
För att gå tillbaka till symboliken med Bock Månen kommer jag osökt att tänka på att det är nu dags att släppa taget om det som täcker oss för att se det som det har gömt. För bocken är det de vackra hornen som ett tecken på tillväxt o mognad och visst kan man säga att det är lite det som den växtvärk gör för oss också. Och så är det med fullmånen.
Den tid det tagit för oss att komma hit har säkert varit fylld med tillväxtproblem som förmodligen har gjort att det har kliat både här och där.

Det är nu det är dags att visa upp det som har blivit och jag tänker att denna fullmånens Sabian symbol kan vara så nyttig att lära sig något av.

The Mountain Pilgrimage

The Mountain Pilgrimage är en förkortad och kanske också något moderniserad form av Sabian symbol och vad jag förstår är orginaltexten för 27 grader i stenbocken följande;

“PILGRIMS CLIMBING THE STEEP STEPS LEADING TO A MOUNTAIN SHRINE.”

Jag tänker vad kan var bättre nu i stenbockens tecken än att ta in vad det egentligen handlar om att bestiga ett berg. Osökt kommer jag naturligtvis in på det verktyg som jag själv har använt mig av i så många år nu, Bergsmeditationen. En teknik som är utformad av Terry Evans och där jag själv nu är en av kurslärarna i den utbildning som finns för att möjliggöra att det skapas grupper som kan använda sig av tekniken.

När jag tänker på denna symbol med en Pilgrimsfärd på ett berg så tänker jag att här precis som på andra pilgrimsfärder är det oftast en upptrampad stig vi går på. En färd som leder mot ett speciellt mål. Även om det är en stig där många har trampat på, mot ett mål som på många sätt är detsamma, så är det i alla fall en individuell resa för var och en.
Vi kommer alla till ett gemensamt mål på vårt egna individuella sätt.

Pilgrimsresa för mig innebär en resa där jag är aktiv både på ett yttre plan som ett inre. En praktisk såväl som en andlig strävan. En resa där syftet är att nå fram, att hitta det jag söker oavsett vad det nu är jag söker. Och har vi nu nått fram där vi står på toppen av vårt berg den här fullmånen? Tog vi rätt väg den där nymånen då vi startade?

Att göra en pilgrimsresa får samma symbolik för mig här och nu som att påbörja en bergsmeditationsresa. Det blir helt enkelt ett verktyg som kan leda mig till upplysning. Upplysning om mig själv och allt det som jag är. En resa som underlättar det som kan vara så svårt, att släppa taget om det som skyler oss för att få en insikt om vad det är vi döljer. Att nå något högre och för många handlar det väldigt mycket om att hitta meningen med det egna livet.

Visserligen är en pilgrimsresa såväl som en bergsmeditation en resa som många andra har gått. En resa som är guidad. För att få ut det mesta av en sådan här resa behöver vi vara oerhört medvetna om att detta kräver en vakenhet. Visst kan vi vandra på eftersom stigen redan är upptrampad men vill vi verkligen gå alla dessa mil (praktiskt såväl som andligt) för att upptäcka när vi har målet framför att vi inte varit vakna överhuvudtaget? Vill vi inse att vi missat det vackra templet där vi kunnat stanna till och bara andas?

Kanske kan denna fullmånen få dig att tänka till när det gäller din egen pilgrimsresa? Är du medveten om dina steg? Var detta det mål du ville nå och gav det dig det du trodde? Hur känner du dig egentligen, kan du vara ärlig när det gäller det?

Tyckte att den här bilden med kvinnan som i sina horn bär olika symboler för de mål hon vill nå är så talande för den här fullmånen. Vill med detta inlägg lansera månmagigrupp jag skapat med syfte att väcka o dela tankar. I den gruppen lägger jag varje månad ut ett tema, som man kan följa likväl som att låta bli att följa, med syfte att hjälpa kreativiteten på traven. Tanken är att man varje dag, eller vilken dag man helst vill, kan lägga ut precis det som faller en in. Det kan vara en teckning, målning, skulptur, ett ord, dikt, ett foto, en dans, musik eller en fundering. Egentligen finns det ingen gräns.

På facebook kommer det att vara en sluten grupp där den enda regeln som finns egentligen är att det man lägger in där inte får spridas vidare om man inte har bett om lov för att göra det. Självklart ingår det att vi inte är otrevliga mot varandra. Du är välkommen in när och om du vill. Så småningom hoppas jag kunna starta upp detta på min sida här där du då får ett lösenord där du kan logga in.

Länk till Månmagi gruppen