Archives

Konflikt och relationer

Att vara helt inne i en känslomässig dynamik kan nog vara häftig och turbulent men bara för en stund. Även om vatten är vått så är vattnet uttorkande om vi är i det för länge.
Känslomässigt dränerad blir man mest när man tillbringar mycket tid i det området, inte när man inte är där.  – Malou

rädsla

Återigen hittade jag en gammal text som inspirerade mig nu när ämnet är Konflikt och Relationer i Känslouppropet.

Texten handlade om rädsla och rädsla är en sak som gör att vi inte tar hand om och faktiskt också tar tillvara på konflikter. Framförallt då konflikter som uppstår i familjen eller med de som vi på något sätt har en relation med.

En konflikt är så mycket mer än att stå på var sin sida, mittemot varandra, och skälla besinningslöst på varandra. Att fara ut mot varandra på det sättet är för mig enbart ett sätt som vi har för att få utlopp för vår rädsla, vår sorg, vår ilska etc.

En konflikt vill jag se som  resultatet av två olika åsikter som på något sätt behöver bli en. Eller så tror man att det behöver bli ett, att man behöver baka ihop det till en enda bulle.

Att vara mitt i ett gräl kan vara nog så befriande, precis som det är att befinna sig i en härlig sjö den varmaste dagen på året. Det är helt enkelt svalkande. Och att få ur sig det man tänker och känner är gott och det gör gott, men om man är i den där sjön allt för länge börjar huden skrumpna. Vi börjar bli uttorkade och det blir vi också om vi befinner oss i det som vi kanske betraktar som en konflikt allt för länge. Att gapa, skrika, argumentera för sin egen sak utan att stanna upp en sekund är det definitivt skrumpvarning på.

Precis som det är många som stannar i vattnet, alltså bara är kvar i reaktionen, så är det lika många som stannar kvar på stranden hur törstiga efter svalka de än är. Man tror att på något mystiskt sätt försvinner en konflikt om man bara låter bli att gå in i den. Rädslan för vad man tror ska hända gör att man stoppar huvudet i sanden istället.

Varför inte anamma tanken på att en konflikt är den bästa möjligheten som finns att upptäcka något nytt? Att det är uppstarten till kreativitet? Något man kan ha som ett gemensamt projekt?
Det är ett gemensamt problem som behöver lösas och det finns oändliga alternativ att göra just det. Om man är intresserad av att lösa det förstås. Om man vågar lösa det.

Så varför inte vända på klacken och jaga rädslan på flykten, låt rädslan för en konflikt falla i bitar och se vad det är som uppstår då?

” I boken Fruktan och bävan säger filosofen Kierkegaard att …

”rädslan alltid ska uppfattas som ett steg på vägen mot frihet. Frihet är målet för personlig utveckling och Kierkegaard definierar frihet som valmöjligheter.”

Så låt inte rädslan förhindrar oss att göra det som är bäst för oss, den låser in oss i en liten box och tillåter oss inte att välja själv. Vi låter rädslan välja för oss.

Och mitt val är att inte låta min rädsla för konflikter låsa in mig. Jag vill inte låta min känsla regera över mig. Jag vill välja att tolka ordet konflikt som en positiv tillväxtmöjlighet.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: bild:wall.alphacoders

Pilgrimsresan mot den kvinna som är jag

En dröm – så börjar pilgrimsresan mot den kvinnan som är jag.

Jag sätter mig rakt upp i sängen. Jag vet att jag drömt och jag vet att jag drömt något viktigt. Jag har haft ett möte, viktigt för mig och viktigt för andra.
Jag vänder mig om, tar upp papper och penna och börjar skriva.

Och jag sitter där och låter orden falla in i mig. Ord som har kristallklara toner och skiner starkt. Är det att bli fylld av den heliga anden? Jag vet inte, jag skulle vilja beskriva det som att bli fylld av mig, kanske är det min heliga ande.
Jag är för ett ögonblick kärlek och inget annat än kärlek.
Detta magiska ögonblick som inte låter sig berättas men som inte gör något annat än att ropa ut sin glittrande ton.
Och jag sitter där fylld men tom. Och jag sitter där med ögon som ser bakom och öron som lyssnar bortom.

Ögonen sluts och jag låter mitt sinne fyllas av bilder, bilder av den unga flickan som älskar livet stötvis. Bilder av ängen med högt sommargräs, av det gamla knotiga men ack så stolta trädet, av vinden som modigt stryker mot flickans hår. Vinden som får henne att sträcka ut hennes armar och virvla runt. En plötslig glimt och hon stannar till. Vid ängens kant, precis där vid skogsbrynet står den still.

Vacker , stolt och vild. Vargen. Den gamla. Silverstråna som är upplandade i det svarta lyser som stjärnorna på himlen när solen träffar pälsen. Vargens mörka ögon tycks bli ännu mörkare när de möter flickans.
Ögonens möte skapar en väg, vägen som endast ses av de seende.

Det är kärlek och jag känner igen. Jag är hemma. Hemma i separation och i helhet. Samtidigt.

Jag, som är jag med min heliga ande liggande i sängen. Jag som sluter ögonen och som är flickan som hälsar naturen med sin glädje. Jag som är flickan som är vargen, som skapar vägen.
Och nu kan jag berätta det som behöver berättas för att lämna det tomt.
För vi behöver berätta oss fria, för att kunna skapa oss själva på nytt. Om och om igen.
Och jag är i kärlek tills jag älskar. Och där förändras det. Inte omärkligt men försiktigt. Den har samma grund men färgas av olika nyanser. Att jag älskar har helt enkelt en annan ton.
Jag älskar med alla mina minnen och erfarenheter inom mig, vilket gör mig skör. Skör för egot skulle man kunna säga. Egot som har vandrat med mig sedan jag var i den åldern då den fastnade på mig. Egot som på inget sätt enbart är förkastligt utan som till en stor del varit det som skyddat. Men idag gör mig egot skör den får mig att skydda och värna mina rädslor.

Rädslor som föddes för längesedan och som handlar om att förlora.
Förlora något som är viktigt trots att vetskapen finns om att det är viktigare med den äkta sanningen.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Vargen – Januari måne

vargJanuaris måne kallas bland annat varg måne.

Namnet kommer ifrån ursprungsbefolkningen runt om i världen och inte bara från USA även om det kanske är vanligast där.

Föreställ dig ett landskap täckt av snö i skog och på barmark, kallt och med ett sken som nästan blir isande blått när fullmånen skiner. Det är ont om föda och vargarna närmar sig bostäderna. Ylandet från deras strupar hörs vida omkring.

Inte konstigt att vargen för med sig rädsla. De letar mat, det hotar både dig själv och det som du lever av – din boskap.

Vargen är förknippad med hemskheter runt om i hela vår värld. Vargar är inte bara djur från vildmarken, de är vilda. De är en symbol för det vilda.

Det finns många myter om vargen och flera av dessa visar vår rädsla och vårt behov av att kontrollera dessa vilda krafter. Bland annat har vi här i Norden myten om Fenrisulven.

Han var son till Loke och en jätte som hette Angerboda. Hans syskon var Midgårdsormen, Hel, Sleipner och Narfe.fenrisvargen

När Fenrisulven växte upp i Asgård var han till en början en harmlös varelse, men han växte snart till ett jättelikt monster och skrämde till slut även asarna. Man enades om att Fenrisulven måste bindas och visade honom en stor och tung kedja och sade att han var den starkaste om han lyckades slita sönder den. Vargen slet lätt sönder kedjan. Man försökte med samma list med en ännu starkare kedja med samma resultat.

Slutligen tillverkade dvärgarna ett rep av bergens rötter, kattens buller, björnens senor, fiskarnas andedräkt, kvinnors skägg och fåglars spott. Det såg endast ut som ett silkessnöre, men ingen kraft i hela världen kunde slita sönder det och de kallade det för Gleipner. Ulven anade att det var något lurt på gång och trodde att det var magi i tråden. De fick inte lägga den runt hans huvud förrän någon av dem la sin hand i hans gap som pant. Tyr var den ende som vågade och vargen blev så bunden till asarnas glada skratt. När Fenrir upptäckt att han blivit lurad bet han av Tyrs hand.

Sedan den dagen står Fenrisulven bunden i Jotunheim med ett svärd i munnen med udden upp i överkäken. Ifrån bestens gap så rinner det fradga som bildar ån Ván, därav kenningen “monstret vid ån Ván”. I Völvans spådom berättas det att i Ragnarök skall den slita sig loss och kämpa i det sista slaget mot asagudarna tillsammans med bl a Loke och sitt syskon Midgårdsormen. Han ylade i sin fångenskap ända till dess. I hans gap som sträcker sig från jorden till himlen ska Oden förgås i gudaskymningen. I gengäld kommer Odens son Vidar att slita upp Fenrisulvens käftar.

 

Fear makes the wolf bigger than he is.

– Tyskt ordspråk

 

Och är det inte så? När vår rädsla väl har fått fäste i oss så växer det och växer och växer….

Många idag är överväldigade av sin egen rädsla. Vi vågar inte ta ett enda steg fram för känslan av att bli överbemannade, slitna i bitar och dödade. Ändå vet vi inte vad det är?

Min upplevelse är att det är vår eget “vilda” jag, vi är rädda för. För visst har vi primitiva känslor och primitiva reaktioner inom oss. Många är de som har sagt “ att de inte visste var de gjorde” – “något tog över”. Många är de som är rädda för sin egen inre styrka och förmåga att vandra ensamma om natten.

För vargen är även en symbol för natten och vi förknippar de också med månen. Natten som i mångt och mycket sätts ihop med ensamhet, natten som för många är skrämmande. Natten då drömmandet kommer där det är nödvändigt för oss att gå in själva.

Du har säkert hört talas om uttrycket “ensamvarg” och det är i ensamhet som vi kan förstå oss själva. Det är bara jag och ingen annan som kan veta, förstå och utveckla mig själv. Och denna insikt kan verka skrämmande. Men detta kan varg symboliken hjälpa oss med. Vi behöver komma över vår rädsla, vi behöver möta den ansikte mot ansikte för att se vad den består av.

En varg har inte bara styrkan att klara sig själv, den har en oerhörd stark känsla och lojalitet mot sin flock. Ett vargpar är lojala mot varandra hela livet. Alla inom en vargflock hjälper till att uppfostra de små och trots att det är ett flockdjur ser de till att alla får behålla sin individualitet.

Om vargen kommer in som en symbol i ditt liv kanske det är meningen att du ska titta på hur du fördelar din lojalitet? Och hur självständig du är? Klarar du av att vara i ditt själv både i en social situation och som ensam? Och kan det vara så att du är alltför beroende av andra?

Det är sällan de bråkar sinsemellan. De är så drivna i att läsa varandras kroppsspråk att de med automatik går undan när något är fel. De “vet” vad det är som är på gång.

Vet du det? Vi är trots allt djur vi med och frågan är hur mycket av dessa instinkter vi har behållit. Det är välkänt att vi läser av mimik och kroppsspråk mer än vi lyssnar på det som sägs men är du medveten om vad det är du läser av?

Kanske är det dags nu att lära dig mer om dina instinkter? Dina verkliga instinkter och inte bara de som säger att du ska fly? Många gånger är det våra rädslor som gör att vi inte lyssnar på den signal som kommer djupt inifrån oss själva utan vi lyssnar på de signaler som vår uppfostran, vår omgivning och de “stämplingar” vi har fått och skaffat oss.

Vargens symbolik kan hjälpa oss med detta. Lär dig av vargens sätt att förhålla sig till naturen, till sig själv och till sin flock.

Inom den jungianska psykologin  kan man hitta vargen som en symbol för skugg-jaget.

Och jag kan hitta många nyttigheter när jag ser vargen på det sättet.

Kan du?

Låt vargens ylande få dig att minnas den du är.

skuggjag-299x300

We humans fear the beast within the wolf because we don’t understand the beast within ourselves.

– Gerald Hausman