Att vara helt inne i en känslomässig dynamik kan nog vara häftig och turbulent men bara för en stund. Även om vatten är vått så är vattnet uttorkande om vi är i det för länge.
Känslomässigt dränerad blir man mest när man tillbringar mycket tid i det området, inte när man inte är där.  – Malou

Återigen hittade jag en gammal text som inspirerade mig nu när ämnet är Konflikt och Relationer i Känslouppropet.

Texten handlade om rädsla och rädsla är en sak som gör att vi inte tar hand om och faktiskt också tar tillvara på konflikter. Framförallt då konflikter som uppstår i familjen eller med de som vi på något sätt har en relation med.

En konflikt är så mycket mer än att stå på var sin sida, mittemot varandra, och skälla besinningslöst på varandra. Att fara ut mot varandra på det sättet är för mig enbart ett sätt som vi har för att få utlopp för vår rädsla, vår sorg, vår ilska etc.

En konflikt vill jag se som  resultatet av två olika åsikter som på något sätt behöver bli en. Eller så tror man att det behöver bli ett, att man behöver baka ihop det till en enda bulle.

Att vara mitt i ett gräl kan vara nog så befriande, precis som det är att befinna sig i en härlig sjö den varmaste dagen på året. Det är helt enkelt svalkande. Och att få ur sig det man tänker och känner är gott och det gör gott, men om man är i den där sjön allt för länge börjar huden skrumpna. Vi börjar bli uttorkade och det blir vi också om vi befinner oss i det som vi kanske betraktar som en konflikt allt för länge. Att gapa, skrika, argumentera för sin egen sak utan att stanna upp en sekund är det definitivt skrumpvarning på.

Precis som det är många som stannar i vattnet, alltså bara är kvar i reaktionen, så är det lika många som stannar kvar på stranden hur törstiga efter svalka de än är. Man tror att på något mystiskt sätt försvinner en konflikt om man bara låter bli att gå in i den. Rädslan för vad man tror ska hända gör att man stoppar huvudet i sanden istället.

Varför inte anamma tanken på att en konflikt är den bästa möjligheten som finns att upptäcka något nytt? Att det är uppstarten till kreativitet? Något man kan ha som ett gemensamt projekt?
Det är ett gemensamt problem som behöver lösas och det finns oändliga alternativ att göra just det. Om man är intresserad av att lösa det förstås. Om man vågar lösa det.

Så varför inte vända på klacken och jaga rädslan på flykten, låt rädslan för en konflikt falla i bitar och se vad det är som uppstår då?

” I boken Fruktan och bävan säger filosofen Kierkegaard att …

”rädslan alltid ska uppfattas som ett steg på vägen mot frihet. Frihet är målet för personlig utveckling och Kierkegaard definierar frihet som valmöjligheter.”

Så låt inte rädslan förhindrar oss att göra det som är bäst för oss, den låser in oss i en liten box och tillåter oss inte att välja själv. Vi låter rädslan välja för oss.

Och mitt val är att inte låta min rädsla för konflikter låsa in mig. Jag vill inte låta min känsla regera över mig. Jag vill välja att tolka ordet konflikt som en positiv tillväxtmöjlighet.