Ibland behöver man bara helt enkelt en kram från rätt person.
Kanske är det läge just nu för en kram? Visst känner vi av fullmånen fortfarande, men för många blir det lite som att tappa luften så här precis efter höjdpunkten. Det är så mycket som byggs upp och sedan går luften ur liksom.
I sådana lägen är det bra med kramar. Allra helst från de man har nära. Och nära, att verkligen känna sig nära är väl en egenskap som vi kan förknippa med kräftan. Kräftan som är mycket för familjen och en familj kan se ut på alla möjliga olika sätt.
Men jag tänker att det nu skulle kunna vara den där tryggheten vi behöver. Att landa i en famn där man känner sig hemma. Inga ord behövs, bara närvaron.
Att känna sig hemma kan man också göra på olika sätt. För mig väcker släktforskning och historia just den där känslan av att vara hemma. Kanske för att det har med grund att göra.
En grund får mina tankar att vandra vidare till en övning som jag och min vän Irene brukar ha på de kurser som vi har tillsammans uppe hos Terry på Fanthyttan. En övning där man går omkring och blundar och till slut får man stanna upp och upptäcka i sitt inre vad man har under sina fötter.
Det kan bli de mest spännande resultat och alla säger de något om hur vi upplever vår vardag.
Så från det ena till det andra, just idag kanske vi lite till mans man bara behöver en kram från rätt person.
