Alphonse Mucha

 Vårdagjämning

Igår, den 20 mars var det vårdagjämning. Tiden då dag och natt är lika långa. Nu är det dags för ljuset att ta över från mörkret.

Under  tusentals år har man firat och värnat om naturens cykler så även om vårdagjämningen. Vi hittar dess betydelse i myter och i olika texter och den som mest är känd för oss är förmodligen den om Jesus korsfästelse och uppståndelse. Men de andliga figurerna är många som är förknippade med vårdagjämningen, Osiris är en och för att nämna några mer har vi Dionysus, Adonis och så klart Ostara som sägs vara den som kom med haren och ägget. Myten om Demeter och Persefone är ytterligare en berättelse som visar på vårdagjämningens betydelse.

Vi vet att i naturens cykler så hittar vi skapandets principer och att de här är andliga i sina natur. Det är också ett skäl till att vi hittar så många av de religiösa symbolerna i naturen, ta korset exempelvis eller spiralen.

Idag har vi kommit en bra bit ifrån den tid då vi vördade och levde efter naturens principer på ett medvetet sätt men det innebär inte att de inte längre finns. De finns där, de är eviga och många av dessa tillhör det som Jung bland annat kallar det kollektivt omedvetna. Naturens principer finns inom oss och runt omkring oss och blir medvetna för de som är villiga att öppna ögonen.

Som jag ser det har vårdagjämningen en kollektiv betydelse men dess verkan har också en personlig betydelse. Berättelsen om Gudinnan Demeter och hennes dotter Gudinnan Persefone kanske kan visa en del av detta.

Demeters dotter blev en dag “kidnappad” av Hades, underjordens Gud. Demeter hörde Persefones skrik men kunde inte finna henne någonstans. Hon fick hjälp så småningom och fick reda på var hon befann sig men Zeus vägrade att låta Persefone återvända upp till jorden. I sin ilska och förtvivlan vägrade Demeter i sin tur återvända till Olympen och hon såg också till att ingen näring kunde gro på jorden. (Demeter var trots allt en modergudinna och växtlighetens gudinna)
Tillslut blev Zeus oro över att människorna inte skulle få något att äta att han gick med på att Persefone skulle få återkomma till sin mor. Innan Persefone steg upp till jorden åt hon några av de granatäpplekärnor som Hades erbjöd henne trots att hon förmodligen visste att om man åt något i underjorden så var man tvingad att vara kvar där för evigt. Trots detta kom Demeter, Zeus och Hades tillslut överens om att Persefone skulle tillbringa en viss tid i underjorden som Hades drottning och övrig tid på året skulle hon få vara i sin mors närhet.

Dagen då Persefone steg upp till jorden är signalen för att våren nu är här. Demeter lät återigen växtligheten ta plats.

Denna kollektiva naturliga cykel är något vi alla upplever, det blir vår efter vintern. Nattens mörker bli kortare och dagens ljus längre.

Men det är inte bara en princip som visar på en kosmisk händelse utan det är också en personlig. Den kommunicerar även till vårt inre. Den inre världen och den yttre är sammanlänkande. Hur vi personligen upplever detta och tar hand om det är däremot väldigt olika.

FredericLeighton-TheReturnofPerspephone1891-217x300

FredericLeighton

Från mörker till ljus, från det omedvetna till det medvetna och från död till liv.

Vintern står i mångt och mycket rent symboliskt, psykiskt och andligt för en period då vi befinner oss i mörkret. I det som vi inte ser så uppenbart som vi ser att ett bord är ett bord. Rent fysiskt är det vanligt att vi inte är så aktiva och inte så alerta under den här perioden av livet och många kräver mer vila och stillhet.
Nu när ljuset återvänder så återvänder också de flesta av oss. Men vad tar vi med oss från den mörkare cykeln?

När det var dags för Persefone att återvända till jorden tackade hon ja till att äta trots att hon vägrat detta under hela tiden hon varit där. Berodde det på ungdomligt oförstånd eller för att hon hade upptäckt att det fanns något här som hon behövde?

Personligen så tror jag på det sistnämnda och jag undrar vad det var för insikter hon bar med sig upp till jorden igen? Något stort måste det ha varit tänker jag eftersom hennes återvändande fick Demeter och Persefone att instifta de hemliga mysterier som för de invigda gav kunskapen om liv, död och återfödelse.

Samma tema liv, död och uppståndelse finns i berättelsen om Jesus och även för den Egyptiska guden Osiris.

Något nytt spirar nu när våren är här. Och det som spirar beror på vad som har skett under den mörka tiden. Vad är det som vi nu vårdar och vattnar så att det kan växa sig starkt? Vad är det vi tar med oss ut till vårt medvetande?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Alphonse Mucha, FredericLeighton

Leave a reply

required