Vi har nu en mörkermåne i juli som ligger mittemellan två fullmånar. Två fullmånar i juli alltså. Och en mörkermåne som för mig känns riktigt ordentligt. Redan häromdagen tyckte jag att jag började märka av att den närmade sig.
Jag kan inte sätta fingret på vilket sätt jag uppmärksammar det den här gången utan det finns bara en känsla i kroppen. Det är som att jag bär på något som liknar en spänd nervös känsla. Som om något ska hända. Och det är klart drömmarna har redan börjat bli väldigt intensiva.
I går eftermiddag ville jag vila en liten stund så jag la mig tillrätta på soffan och ganska snart började sinnet smyga i väg från vardagen och plötsligt så sätter jag mig käpprakt upp. Jag hade inte hunnit somna utan hade bara hunnit vara i det första stadiet som man brukar kalla hypnogoga stadiet. En fas som man brukar vara i precis innan man somnar och som oftast brukar bestå av bilder etc. Många forskare etc sägs ha kommit på lösningar under just de här ögonblicken.
Jag “vaknar” upp med insikten om att jag är en liten tjej som är klädd i pälsklädda kläder. Ansiktet sticker ut från ett litet hål i en jacka som har päls runt omkring. Mitt ansikte är definitivt inte svenskt utan mer åt inuit eller kanske mer åt det mongoliska hållet. Brunt som av solen och väldigt mörka ögon. I bakgrunden ser jag berg och det är snö runt omkring men det finns även sten och klippor så allt är inte snöbetäckt. Jag är ledsen men säger inget. Någon pratar med mig på någon form av språk och jag vet att personen återigen förklarar. Personen har sorg i rösten. Jag vet att jag ska bli bortlämnad för det fanns inte tillräckligt med pengar eller mat för att försörja alla i familjen. Detta var min chans att överleva även om det inte kändes så.
Dessa bilder och känslor kom jättesnabbt och det var också här som jag satte mig rakt upp. Det var så verkligt och verkligen verkligen udda att få den här typen av bilder en dag då solen verkligen gassade utanför.
När jag funderade över detta ögonblick satte jag omedelbart det i samband med mörkermånen. Att titta in och undersöka det som finns inom mig på många olika sätt. Jag tror inte att det finns något som dyker upp som vi inte skulle ha nytta av. Visserligen kan man verkligen analysera sönder saker men allt har en betydelse för mig. Den här gången tycker jag bilden är så udda att jag behöver ta med mig den in i den här fasen och fundera på vad det handlar om.
Och jag kommer att tänka på att när nu mörkermånen vandrar in i kräftans tecken så befinner den sig i det tecknet där den hör hemma. Den befinner sig också det tecknet som är kännetecknande för familj, för minne och för gemenskap. Du kan läsa om förra årets mörkermåne i kräftan här och du kan läsa ännu mer om vad kräftan kan stå för här.
Frågor jag ställer mig är, vad är det för minnen som dyker upp som jag både behöver acceptera och släppa taget om? För mörkermånen handlar väldigt mycket om att vara så framsynt och så medveten om att en nymåne med en ny måncykel anländer att vi tar hand om det som kanske ligger i vägen för oss. Och många gånger handlar det då om att acceptera för att kunna släppa taget och förlösa.
Oavsett om mina bilder handlade om ett tidigare liv eller om det “enbart” var bilder från mitt drömjag så kan jag idag ha nytta av dem eftersom det är bilder från mig och mitt inre.
Den här mörkermånen känns det verkligen som om vi har sällskap med den gamla Visa. När jag läser runt vad några astrologer säger om den här fasen handlar det också om hur de övriga tecknen och planeterna är placerade. Kanske är det också så att det den här gången blir svårt att låta bli att nämna dem. Mars och Merkurius i konjunktion samsas även de i kräftans tecken och Saturnus är retrograd i Skorpionen. Att Saturnus är där och stampar blir också en fördjupning för oss när det kommer till hur vi tar oss an vårt inre. Som min man brukar säga då och då “det är mycket nu”. Det kan skaka riktigt ordentligt i våra känsloliv den här gången.
Och kräftan som har behov av säkerhet och kontroll kan känna sig en aning ur balans. Som jag ser det har vi här en möjlighet att växa och lära känna oss själva och kanske också våra partner eller nära och kära om vi klarar av att ha ögonen öppna hela vägen. Och vara sanningsenliga framförallt. Den vi behöver vara det för är för oss själva. Att ljuga för sig själv är inte det som är det optimala just nu. Klarar vi av att se det som försiggår inom oss så tror jag också att vi kan landa i den nya måncykeln med en starkare självkänsla.
Själv lutar jag mig lite tillbaka en aning lugnare när jag kommer på att den här mörkermånen inte bara har Gudinnan Hekate till hjälp som vägvisare och guide. Guden Hermes är också han en vägvisare och guide. Två som har möjlighet att vara till hjälp den här mörkermånen alltså. Om det är något som är en trygghet för mig så är det att jag vet att när jag sätter mig och tar en titt in i mitt inre så vet jag att jag möter delar av mig som kan hantera det som dyker upp. Det är mer mitt vardagsjag som ibland kan glömma detta och förvirrat ropar hjälp då och då. Jag tror vi alla söker någon form av trygghet och den här mörkermånen uppfattar jag det som att vi har en möjlighet att få fatt i den vi kan luta oss tillbaka i. Jag vet att jag har en trygghet i upplevelsen av närheten till Moder Jord och till de kvinnor som vandrat före mig och jag upplever också att de vandrar väldigt nära mig just nu. Kanske upptäcker du den här mörkermånen vad trygghet betyder för dig.
Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman