Once in a Blue Moon.
Nu händer det som nästan aldrig händer alltså.
För just detta är vad “once in a blue moon” uttrycker. Något som sällan händer. Här i Sverige har vi kanske inget vanligt uttryck för detta om jag personligen inte skall räkna in ” det kan du se dig i månen efter” som jag fick höra under min uppväxt när det var något som jag önskade.
Men nu kanske det är tiden då det där händer som nästan aldrig händer.
Det som startade upp med nymånen i Kräftans tecken får nu en verklighetsuppdatering skulle man kunna säga. Alla fullmånens kvalitéer finns naturligtvis med som vanligt men denna gång med extra touch av lite allt möjligt.
Blue Moon säger man om den andra fullmånen i samma månad. Egentligen är Blue Moon den 13;e månen under ett år. En måne som uppstår ungefär var 3;dje år på grund av vår tideräkning. Det är alltså något som sällan händer.
Vad vi har denna fullmånen som gör att många astrologer säger att det kommer att bli en intensiv fullmåneperiod är att Venus nu är retrograd och hamnar i Lejonets tecken fullmånedagen + att vi har en hel radda planeter som även dessa är i Lejonets tecken.
Då kanske det är tur att just denna fullmånen, Blue Moon, befinner sig i Vattumannens tecken för att kanske balansera upp dessa eldiga element. Vattumannen som inte är känt för sin emotionella natur utan snarare för sin förmåga att vara rationell och att se saker ur ett större helhetsperspektiv. Ett perspektiv som främst är för kollektivet snarare än det individuella.
Min blogg brukar ju vanligtvis inte handla om andra planeter än månen, jag jobbar ju inte som astrolog, men om jag ser att det är mycket som påverkar runt omkring (och där astrologer menar att det är stor påverkan) blir ju naturligtvis symboliken för månen något annorlunda också. Den här gången när jag har sett mig omkring bland de astrologer som har skrivit om denna fullmåne har jag noterat att det egentligen är väldigt lite sagt om just symboliken för fullmånen i Vattumannen och väldigt mycket om de övriga planeterna och konstellationerna som påverkar runt omkring.
En anledning till detta skulle kunna vara att månen inte har några aspekter till sig som i sig skulle vara dynamiska.
Min egen inställning till detta blir naturligtvis symboliskt. Dels ser jag det ur något som är en av Vattumannens egenskaper, vilket är att ta några steg tillbaka och betrakta det som finns runt omkring för att kunna få ett bättre helhetsperspektiv och dels ser jag det som att det också skulle kunna vara lite typiskt för oss att ge fokus till det som är mer “upphetsande” än den rationella Vattumannens energi. Vi har ju trots allt väldigt lätt att vända blicken åt det håll där det händer spännande känslomässiga saker än mot något som verkar stå still och betrakta.
Det är här jag tror att vi kan hitta det som är viktigt den här fullmånen. Månen som symboliserar något som sällan händer. Är det nu som det där verkligen ska hända? Det där som alla de där dropparna har samlat ihop sig till och som gör att det till slut rinner över kanten? Kan vi ta tillvara på just den här månens energi och ta det där steget tillbaka och verkligen se vart våra visioner har lett oss hittills? Är vi i de rätta sociala sammanhangen och följer de sanna inre värderingar som fungerar för oss eller följer vi något annat som triggar våra känslor? Låter vi oss bli lurade av något som låter grandiost, spännande och som tilltalar vårt sinne för äventyr? Kan det här vara vändpunkten?
Vattumannen är trots allt väldigt bra på att tona in i framtiden, att se den stora bilden och se det som är bra för oss som grupp, som samhälle. Och jag funderar på om det är så att nu när fullmånen påverkar oss mot att fullfölja, att lansera och att föda att vi ska ta ett steg tillbaka först innan vi gör det. Att stanna till, se oss omkring och fundera på om det är nu som vi kan göra det där, möta det där som vi egentligen aldrig tillåter oss att göra. Är det nu som månen ber oss, eller rättare sagt kräver av oss, att vi ser sanningen om det liv vi lever?
Har vi kommit till once-in-a-lifetime ögonblicket?
När jag tittar tillbaka på hur det såg ut när vi började den här måncykeln med månen i Kräftan så vet jag att jag kände av just det där med behov av att vara sanningsenlig och för mig handlar denna cykel väldigt mycket om det. Och eftersom det var i Kräftan nymånen startade upp handlade det väldigt mycket om trygghet, familj, relationer med mera. Och för att nu nämna något som då ligger och påverkar den här månen är det ju just Venus och hur den är retrograd och hur den placerar sig i Lejonets tecken på fredag. Återigen en liten påminnelse om det som handlar om relationer.
Är det dags för oss att verkligen se om vi har vårt hjärta med oss i våra relationer och om vi har det, agerar vi på ett sätt som är ärligt utefter detta? Om vi inte känner att vi har vårt hjärta med oss, tänker vi göra något åt det eller ska vi fortsätta som vi alltid har gjort?
Vattumannens rationella sinne kan hjälpa dig att ta de steg du behöver ta, oavsett om det är steg för att komma närmare de relationer du redan har eller om det är för att gå vidare till något helt annat.
Eftersom det är fullmåne betyder det också att månen och solen står mittemot varandra. Månen i Vattumannen och Solen i Lejonet. Inom Hellenismen styr Gudinnan Hera och Guden Zeus dessa
tecken. Syster och bror, maka och make. Två starka personligheter vars kärlek till varandra men också bråk med varandra gjorde att det alltid gick historier om dem i Olympen. Vattumannen och Lejonet. Den som står för det kollektiva, de stora visionerna och den som står för individualismen, lek och hjärta. Två motsatser som behöver samarbeta med varandra för att de ska komma i balans.
Kanske är inte Gudinnan Hera den som man kommer att tänka på när man tänker rationell och objektiv. Hennes svartsjukedramer är något som gav eko såväl i Olympen som på Jorden. Du kan läsa mer om Gudinnan Hera här och där har jag skrivit mer om just detta. Bland annat tänker jag på det Heliga Äktenskapet i samband med Hera. Hon bär bland annat på starka inre värderingar ur ett symboliskt perspektiv. Man menar bland annat att hennes ilska bland annat berodde på att Zeus inte helgade äktenskapet och dess djupa symboliska innehåll. Vill man kan man välja att se detta ur ett mer kollektivt perspektiv än det individuella. Zeus helgade inte sina löften och formen på det sättet ställde hon, Hera, sig själv utanför som individ.
Zeus som härskare behövde en ständig uppvaktning och behovet av ses och att vara i centrum är uppenbar. Hans behov av att leka var tydligt även om det inte innebar att han inte kunde ryta till. När jag läser April Elliot Kents text om denna fullmånen så håller jag med om när hon skriver att ett Lejon aldrig (med modifikation) skulle tala om och förmodligen aldrig heller skulle erkänna att de är ett väldigt osäkert tecken som alltid söker sitt jag i andras erkännande av dem. Hon säger också ” denna osäkerhet kommer antagligen från eller möjligtvis motiverar deras kreativa sida, förmodligen är det en bit av det både.” April själv är ett Lejon som har skrivandet som yrke.
Kanske finns det också något här att ta hänsyn till. Att titta på det tecknet som är motsatsen och dessa egenskaperna. Har du nu en möjlighet att se dig själv ur Vattumannens perspektiv? När, var och hur sätter du dig själv i centrum? För mycket eller för lite? När, var och hur kommer dina nära och kära i centrum, visar du dem ditt hjärta – ärligt och uppriktigt? Vattumannens energi kan hjälpa dig att se dig själv ur ett perspektiv som gör att du inte behöver falla ihop av dåligt samvete eller hybris. Vi är trots allt människor, ständigt i en lärande process. Detta påminner mig också om att Lejonet som nu har så många planeter placerade i sitt tecken pratar om glädje, lek, kärlek kreativitet och generositet. Ger du dig själv detta, placerar du dig själv i ditt eget centrum?
Oavsett vad det var som startade upp för dig den här måncykeln så verkar det som att planeter och energier arbetar tillsammans för att du ska kunna ta ett avstamp av något slag. Tänk på att det är lika starkt avstamp att växla kurs som att bestämma sig för att gå vidare precis så som det varit. Du väljer oavsett om du tycker det eller ej. Utifrån detta val är det ditt ansvar att skapa det som du vill ha.
Det här är en period som kan komma att kräva en hel del av oss. Oavsett om det handlar om att ge upp något/någon som egentligen inte är bra för dig kan det vara väldigt smärtsamt, i stort handlar det om relationer men relationer kan också vara något du har till ett mål, en plan.
Sabian symbol för den här fullmånen är:
VACKERT UPPKLÄDDA VAX FIGURER UPPVISAS
Jag kommer att tänka på kreativitet, vilja att visa upp något vackert man har skapat. Skönhet naturligtvis och självklart kommer tanken till vaxfigurer av kända personer. Att bli inspirerad och att inspirera andra. Jag kommer också att tänka på att det som är vackert är väldigt subjektivt och för den som har skapat dessa har de förmodligen ett större värde än för de som tittar på de vackra figurerna. Den som har skapat kan gå tillbaka till känslan av skapandet, till varje ögonblick som gett glädje men för den som tittar på dem har inte dessa moment inbakat i upplevelsen. Det finns en känsla av stagnation. Men skönhet är skönhet och kan väcka mycket under lång tid.
Men är det inte så att den verkliga skönheten kommer inifrån och för att det ska kunna göra det behöver vi ett liv. Ett hjärta som slår.
När jag läser meningen upplever jag ytterligare en uppmaning till att vara uppmärksam på att inte fastna i något beteende som gör att det existerar enbart för att bli beundrad. Och att vara medveten om att ha med hjärtat i det man gör, att ha med en sanning och äkthet. För även om skönheten i den yttre betraktelsen kan vara äkta så är den inte gjord här för rörelse, för liv.
Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thormanmustafa-soydan, Seddib