Tomboys – Pojkflicka
Om vi sätter oss in i vad Gudinnan Artemis symboliserar för oss och vilken bild som målas upp i vårt inre när vi hör om Artemis som arketyp så tror jag att många skulle säga att hon är en riktig Tomboy hon. Idag kanske inte lika många skulle säga det högt åtminstone inte lika högt som våra mödrar skulle gjort och idag kanske inte lika många heller skulle hålla med i den beskrivningen åtminstone så vill man inte förknippas med någon som skulle säga något sådant. Trots att vi kommit en bit på väg när det gäller att se en person utifrån just den personen utan att jämföra så finns våra ärvda arketyper inom oss och styr oss långt mer än vad vi tror. Och det gäller självklart också Tomboys eller att vara en pojkflicka som vi kanske säger här.
Det finns ytterligare en myt som bär på samma kvalitéer som Artemis har. Det är den om Atalanta som inte var en Gudinna utan hon var mänsklig. Man menar att hennes historia börjar med att hon blev utsatt i skogen av hennes far som var ytterst besviken på att hon inte var en son. Till hennes lycka blev hon omhändertagen av en björn som tog henne till sig och lät henne växa upp under hennes beskydd. Man menar att det var Artemis inom henne som gjorde att hon överlevde. Atalanta blev en ypperlig jägare och naturen var hennes domän. Hon var verkligen vad vi idag (eller igår) skulle kalla för en pojkflicka. Hennes namn kom också ifrån det Grekiska ordet atalantos, som betyder lika i vikt.
Atalantas far fick så småningom höras om henne och hennes “stordåd” och tog tillbaka henne till sitt rike. Atalanta gick med på detta så länge som hennes far lovade att hon skulle få förbli en jungfru. Så småningom ändrade sig fadern och ville att hans dotter skulle gifta sig. Atalanta gick med på det under förutsättning att hennes blivande man kunde slå henne i en sprintertävling. De som förlorade skulle offras. En man kom på en smart lösning och vände sig till Gudinnan Afrodite om hjälp. Afrodite, som tyckte att det där med att vara jungfru inte var så lyckat hjälpte mannen genom att ge honom tre förgyllda äpplen.
Loppet började och det dröjde inte länge förrän Atalanta var en bit före mannen, i det här läget slängde han i väg det första äpplet. Atalanta blev nyfiken och kunde inte motstå detta gyllene äpple utan stannade till och tog upp det. Under tiden kunde mannen springa ifatt och kom förbi. Snart nog var Atalanta ikapp och förbi honom igen. Den här gången kastade han det andra äpplet förbi och åt sidan in i buskagen så Atalanta, som stannade till igen, nu fick uppehålla sig lite längre för att få tag på äpplet. För den andra gången kom Atalanta ikapp och sprang förbi mannen. Nu kunde mannen ana att målen var inom räckhåll och han slängde iväg det sista gyllene äpplet in i buskarna så att Atalanta skulle få leta en extra lång tid. Atalanta såg äpplet och tänkte först springa i mål eftersom hon såg det framför sig men hon kunde inte motstå utan vände om och letade reda på äpplet i buskarna. Detta var det som avgjorde att mannen nu vann och Atalanta förlorade vadet och fick ta steget att gifta sig med mannen.
Atalanta bar Artemis egenskaper inom sig. Och som kvinna med dessa egenskaper blev hon utmanad på många olika sätt. Att vara jungfru som innebar att vara sig själv nog och psykologiskt hel var inte uppskattat, något som fortfarande inte är uppskattat och absolut inte accepterat. Som jungfru, om vi använder oss av den ursprungliga betydelsen, kan man vara oskuld eller inte oskuld, man kan vara ung och man kan vara gammal, inte något av detta har någon betydelse. Att vara jungfru har med ett inre förhållningssätt att göra. Det handlar om att vara hel.
Att bli kallad för tomboy eller pojkflicka innebär att vi fortsätter bedöma oss själva utefter egenskaper som vi ger till olika kön. Som pojke är man intresserad av vissa saker och som flicka är man intresserad av andra saker. Som pojke beter man sig på ett sätt och som flicka på ett annat. Underligt nog har vi inte, vad jag vet, något välkänt namn för flickpojke. För att bli kallad pojkflicka innebär inte med automatik att man är lesbisk även om många gärna vill ha det till det också, inte som man menar att en pojke som beter som en flicka är bög i alla fall.
Gudinnan Artemis och Atalanta kan idag hjälpa oss att komma tillbaka till de egenskaper som vi har inom oss som kvinnor. Inte till de egenskaper som vi gärna vill ha till manliga utan till de egenskaper som vi har inom oss som vi förtryckt under flera tusen år. Den växande månen och dess energi hjälper oss att ta fram något som redan finns inom oss. Inte något som vi behöver plocka in från yttre påverkan.
