“Jag har känslan i min kropp. Den där tyngden av moder jord finns där. Jag upplever den men jag kan inte ta tag i den. Den försvinner ur mina fingrar även om den vibrerar i mig. Jag känner ju att jag har tyngden, jag har kunskapen och förmågan. Vad är det som fattas för mig?
Skönhet kommer till mig. Jag ser en bild av mig själv, lite längre och definitivt mycket smärtare än vad jag är idag. Plufsig, och inte alltför nöjd med mitt utseende.
Ah, där har vi det. I samma ögonblick känner jag att hon är där. Jag vänder mig om och har henne precis framför mina ögon. Hennes ögon är varma men ändå obevekliga. Underligt. Jag är trygg men ändå rädd. Min blick bryts av att jag hör fnitter bakom henne, två kvinnor står där och fnittrar tillsammans. I samma dräkt, kåpliknande som hennes men ändå är det något som är lite annorlunda. Vad kan jag inte sätta fingret på ännu. De fnittrar och tisslar med varandra och även om jag inte borde kunna höra vad de viskar till varandra så gör jag det. Hm..inte vacker nog..inte lång nog..inte smal nog..Vilka krav minsann. Det är till att vara märkvärdig. Fnittrandet når fram och in i mig.”
Det som har varit det har också varit. Men frågan är om vi alltid tar val som är bra för oss i varje givet ögonblick. Min dåtid kan jag inte göra något åt. Jag kan inte styra de händelser som har skett men jag kan styra min upplevelse av dem. Jag kan här och nu förändra min känsla av min dåtid och på så sätt förändra mitt nuet. Och det är här, i mitt nuet som jag enbart har en möjlighet att förändra min framtid.
Mitt val där och då är oåterkalleligt och när jag inser det kan jag ta ansvar för det valet. Jag kan se att jag en gång valde att ge mig själv en upplevelse som jag trodde var ett måste för att kunna bli accepterad. Det var jag som där och då var mer på utsidan än på insidan, något som jag upplever är det mest vanliga att vi fortfarande är. Idag behöver jag leva med konsekvenserna av de val jag tog för fem år sedan, för tio år sedan, ja till och med de val jag tog som väldigt väldigt liten.
Även om det som hänt har hänt och är oåterkalleligt har jag alltid valet att låta händelsen förändra sin karaktär. För händelserna i sig är alltid bara händelser och det är jag som ger dessa både en betydelse och en känsla.
Min tanke för dagen landar i dessa val jag tog en gång för länge sedan och som jag tillåter prägla min vardag. Jag låter den avtagande månens kraft styra tanken och jag fastnar i vädurens signum “Jag Är” och låter detta leda mig vidare.
Hur många av dessa gamla “Jag Är” finns kvar inom mig och pekar ut riktningen för mig?
Copyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman