Fladdermusen och Den Hängde Mannen.
I gruppen där vi lägger in lite tankar, bilder etc som har med den symboliska världen att göra kom det ett inlägg om Fladdermusen. För mig är det inte ett vanligt djur att drömma om precis men däremot har det då och då hänt att den funnits med i lite olika upplevelser.
Jag blev i alla fall inspirerad och letade reda på lite gamla anteckningar jag gjort om upplevelser med detta fascinerande djur och så grävde jag lite information om hur andra såg på fladdermusen.
För mig har fladdermusen alltid påmint mig om grottor. Grottor som kan vara lite skrämmande att närma sig eller som man åtminstone är lite försiktig när man går in i. I min värld blir just det där då en symbolik som hör samman på lite olika sätt.
I vissa av mina upplevelser finns alltid grottan med. Det blir som att vandra in i mörkret för att kunna se. Att använda sig av andra sinnen än de ögon som vi normalt brukar använda för att identifiera händelser runt omkring oss. Där i mörkret träder lukt, ljud och känsel fram mycket tydligare. Om…vi inte hamnar i panik. Vilket kan hända om vi förlitar oss mycket på vårt seende, om vi förlitar oss mycket på det som vi har kunskap om och som vi kan ta på.
En anledning till att fladdermusen betraktas med lite avsky och rädsla är förmodligen just det där att den är förknippad med natten, med grottor och dess primitiva utseende. Jag kan ju inte heller glömma just det där att vi här också påminns lite om det där med att suga blod, vampyren.
Natten och Mörkret
Jag välkomnar natten, jag har alltid varit en nattmänniska och jag tycker om mörkret. Det här är inte på något sätt samma sak som att jag är förtjust i fladdermöss förstås däremot visar fladdermusen för mig att vi ibland behöver utsättas för det som skrämmande för oss för att övervinna rädslan.
Vi behöver närma oss och vara i det som skrämmer oss för att upptäcka att vi överlever och inte bara det, vi kommer ut ur rädslan med en insikt och en känsla som gör att vi närmar oss världen på ett helt nytt sätt. Kanske skulle man också kunna säga att vi blir födda på nytt.
Att födas är bland annat det som både grottan och fladdermusen symboliserar. Livmodern, mörkret och att anlända till livet med huvudet först, upp och ner så att säga.
I många traditioner står fladdermusen för liv, död och återfödelse. I flera av de shamanska traditioner är just fladdermusen symbolen för den shamanska döden.
Den shamanska ritualen som bland annat innebär att man behöver tillbringa en tid nergrävd eller innesluten i mörker. Detta för att du ska utsättas för alla dina rädslor, inte bara fysiskt obehag utan även psykiskt. Allt för att släppa ut allt som är gammalt och komma ut fri från ditt gamla jag. Upplevelsen att hänga upp och ner blir en symbol för att lära sig förändra ditt gamla jag till ett nytt jag.
Kanske skulle man kunna säga att om fladdermusen dyker upp i ditt liv kan det betyda att det är dags för någon form av rituell död. Att lämna gamla vanor för att låta något nytt träda in, att låta återfödelse av något slag ta plats. Vi kan låta detta ske trots rädslan eller så kan vi göra motstånd och då kanske också födseln bli precis så smärtsam som vi är rädda för.
Den Hängde Mannen
Att hänga upp och ner som fladdermusen gör får mig också att börja fundera på den Hängde Mannen i Tarot lekarna. I flera tarot lekar symboliserar den hängde mannen ett högre vetande, ett högre vetande som är uppnådd genom shamanens självoffer.
Där har vi shamanen igen. Man är själv offret och man uppnår visdom och intuition genom att offra sig. Du lyssnar till ditt inre jag och följer det även om det blir lidande på vägen. Att lida martyr.
Detta kort kan många uppfatta som väldigt arbetsamt och det kan det också vara. Jag tänker på att på detta kort ser du mannen hänga upp och ner på ett kors eller en påle. Den ena benet är rakt upp och det andra i kors över det raka benet. Det här påminner mig om Jesus korsfästelse. Jesus offrade sig, han blev martyr och han dog och återuppstod. Kanske kan den hängde mannen då vara just det att han hänger upp och ner. Precis lika gärna som vi kan låta oss själva dö för att återuppstå kan vi hänga kvar där med huvudet i sanden så att säga. Vi vill inte se och vi vill inte ta itu med det som behöver tas itu med.
Kanske är det så att vi kommer till den situationen att vi behöver “betala” för våra agerande helt enkelt och då kan den hängde mannen dyka upp, detta på gott eller ont.
Prometheus
Intressad av symbolik som jag är letade jag även efter en myt som kunde hjälpa mig till insikt och jag kom då till myten om Prometheus.
Prometheus som betyder “förutspå” och där en av hans bröder Epimetheus har ett namn som betyder “eftertanke”. Guden Zeus hade givit Prometheus uppdraget att skapa varelser av lera och Prometheus skapade då även människan. Hans bror, Epimetheus, fick uppdraget av Prometheus att ge varje varelse olika kvalitéer såsom styrka , fjädrar, vingar etc.
När det var dags att ge människan sina kvalitéer fanns det tyvärr inga goda egenskaper kvar att de henne. Prometheus bestämde då att människan skulle kunna stå upprätt precis som Gudarna gjorde och att ge människan elden.
För att göra en lång berättelse kort lurade Prometheus Guden Zeus eftersom Prometheus ville skydda människan. Detta gjorde Zeus mycket arg så han lät kedja Prometeus vid en klippa där han lät en örn varje dag hacka ut hans lever. Varje natt läkte han för att genast nästa dag bli av med den. Plågsam historia minst sagt.
Eftersom Prometheus hade egenskapen att kunna förutspå hade han förmodligen även förutspått sin egen dom, något man nog kan uppfatta blir likvärdigt med martyrskap. Man vet vad som kan hända men man gör det ialla fall eftersom det ligger i linje med de egna värderingarna.
Det var inte bara Prometheus som Zeus straffade, han straffade även människan. Något han gjorde genom att skapa en kvinna med en ofattbar skönhet. Gudarna gav sedan människan många gåvor och till sist fick Zeus Guden Hermes att ge kvinnan ett svekfullt hjärta och en lögnaktig tunga. En sista gåva gavs till kvinnan och det var en kista som hon var förbjuden att öppna. Kvinnan var Pandora.
Prometheus hade en gång varnat sin bror Epimetheus att någon gång ta emot en gåva från Zeus, men när Zeus gav honom Pandora kunde han inte motstå denna undersköna kvinna. Så småningom kunde naturligtvis inte Pandora avhålla sig från att öppna kistan och ut kom alla de sorger, ondska, plågor och olyckor som Prometheus en gång hade gömt i den. Men…i botten hade han även gömt hoppet som också smet ut.
Ni förstår säkert nu varför Epimetheus fick Pandora som fru, för visst borde han vid det här laget när alla plågor var utsläppte ge honom insikt om vad han hade gjort. Nu får han helt enkelt stå för vad hans agerande har lätt till. “I eftertankens kranka blekhet…” liksom. Att tänka efter före skulle vara att föredra enligt detta citat då.
Ett citat som finns i Hamlet men som i och för sig kanske är inte är med sanningen överenstämmande med det som vi idag använder det till. Om man ger sig in i den betydelsen kan man få något annat av den. För mycket eftertanke Kan nog göra att man står där och ser livet segla förbi utan att man egentligen deltar i det och för mycket agerande utan tanke kan göra en hel del skada det med.
“Först när helvetet gör stjärten stekhet kommer eftertankens kranka blekhet. Säll är den som har till rättesnöre att man bör nog tänka efter före.” säger Tage Danielsson
För att föra ihop mina funderingar får jag nog det till att när fladdermusen ( som jag faktiskt har som tema ) kommer in i våra liv på ett något speciellt sätt så finns det en hel del i detta att ta till sig. För att födas på nytt behöver vi ta itu med det som hindrar oss att göra det. Något som i de allra flesta fall är vår rädsla. En rädsla som kan bestå av ingenting alls men som vi inte kan erfara förrän vi är där. Vi behöver mörkret för att kunna nå ljuset, vi behöver grottan och vi behöver hänga upp och ner för att tränga oss igenom. Vi behöver att ta oss igenom och vi gör det eftersom vi kan se vilka konskvenserna är. Vi kan även blunda och göra val som vi vet att vi inte ska göra, något vi också få ta konsekvenserna av. Vad vi kan hålla fast vid då är det hopp som också släpps ut. Först när vi släppt ut det förstår vi vad våra val har lätt oss till.
Ibland blir det mycket men jag hoppas att du har kunnat hänga med i mina ibland lite snurriga tankar. Om inte…hör av dig och du får också väldigt gärna skriva en eller annan liten kommentar.
