Mer och mer har det kommit till mig i drömmar och i mitt vakna medvetande att jag skulle vilja ha en stav. Först brukar jag låta sådana saker smita förbi men när det fortsätter att pocka på brukar jag ta till mig det för att få ett hum om hur det skulle kunna leda mig vidare i livet.
Så småningom inser jag att jag inte har haft min kära bok nära mig. Jag har ju känt den senaste tiden att jag blivit såpass frisk att det varit dags att färdigställa den och jag har börjat läsa det jag skrivit för att få ett grepp om var jag befinner mig. Mitt senaste möte jag hade när jag skrev handlade just om att använda sig av en stav.
När jag nu förstod att min tanke hade skapat den öppning jag behöver för att skriva vidare så förstod jag också varför staven kommit till mig så starkt.
Jag sätter mig och skriver in lite sökord och upp kommer en artikel skriven 2011. Ögnar igenom den och fastnar ganska snart i det som står där. Om denna stav som hette Völr och de kvinnor som bar denna stav kallades då Völvor, låter det bekant? Alltså stavbärerskor. Med hjälp av staven får hon kontakt med andevärlden. Dessa stavar har hittats i ett antal kvinnogravar i norden och de som har hittats har varit av järn. Förmodligen har de funnits i mer kvinnogravar och då av trä, men de har som sagt ruttnat bort med tiden.
En del stavar har en korgliknande avslutning högst upp på skaftet och detta lyckades till slut några norska forskare få en möjlig förklaring på. En forskare såg att det föremål som man använde som redskap när man skulle spinna såg nästan likadan ut som de stavar de hittade i völvornas gravar. Och det där med att spinna trådar är ju också ganska bekant?!
För vad gjorde Nornorna Urd, Skuld och Verdandi, jo de spann livstrådar. Varje gång ett barn föddes spann man barnets döde med hjälp av sländtrissor.
Förmodligen hade dess nornor sina motsvarigheter på jorden, dessa kvinnor, völvor, som inte bara kunde förutspå och avgöra hur krig skulle sluta, hon hade även människornas öde
n i sin hand.
Utdrag från SvD
“Märkligt nog finns ytterligare ett textilredskap som kopplas till magi: vävstolen. I Njals saga (som skrevs ned under 1200-talet) berättades hur en man, vid namn Darrad, tittade in i en vävstuga i vikingarnas Katanäs i Skottland. Där fick han syn på något ohyggligt, som satts i samband med det ryktbara slaget vid Clontarf på Irland, som ägde rum på långfredagen år 1014. Det var då som irländare under ledning av kungen Brian S Boru, gjorde ett försök att ta kål på upprorsmakare, där bland annat vikingar ingick.
Genom en glugg i väggen såg Darrad hur tolv valkyrior satte upp en fasansfull väv. Varpen var gjord av människotarmar, och som vävtyngder användes dödskallar. När de så började väva användes svärd och pilar i stället för vävsked och skyttel. Samtidigt som de arbetade sjöng de fram förbannelser. Det är tydligt att de var blodtörstiga och hade ett finger med i spelet hur slaget utföll. När väven var klar, slet valkyriorna sönder den och delade bitarna mellan sig, innan de red iväg.
Det är inte osannolikt att vävtyngder som hittats vid utgrävningar av vikingatida boplatser kan ha använts i magiska riter som denna.”
Har detta egentligen något med månen och tecknet som månen befinner sig i nu? Tja, magi har väl alltid förknippats med månen i och för sig men staven har ju en sammankoppling med Apollo som då är härskare över tvillingarnas tecken. Asclepius heter denna stav som bars av Guden Asclepius som kopplas ihop med healing och medicin i Grekisk mytologi. Och denna kraft fanns ju då också inbyggd i symboliken runt Völr.
Så på sätt och vis kan man väl säga att det har med måntecknet att göra. Jag tar iallafall med mig detta i mina tankar runt vad det vill säga mig. För visst väcker symboliken mycket tankar som har en större betydelse än vad man först inser?
Copyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman