Årets första fullmåne
Januari, nytt år och det startar upp med en fullmåne! En fullmåne som befinner sig i kräftans tecken och jag kan inte låta bli att le när jag tänker på hur saker sammanfaller.
Häromdagen började min man att titta på sin släktkarta och blev fast där. Ofta blir det ju så, blir man involerad i något blir man det ordentligt.
Plötsligt kom DNA test upp i samtalet som vi hade om släkt och släkttavlor. Plötsligt hade vi båda två beställt ett sådant test. I samma veva blev jag också fast i den släktforskning som legat i dvala under en väldigt lång tid.
Att jag log när jag började skriva om fullmånen och kräftan är just för det faktum att kräftans tecken handlar mycket om familjen. Att värna om de som finns runt omkring dig och det som varit.
Och vad är släktforskning om inte just det, familj, släkt och det som varit?
När jag sitter där och för in namn efter namn i mitt eget släktträd funderar jag över deras liv och vad det är som försigått i det. Många har fått betydligt mer än ett eller två barn, vi pratar mer om fem, sex och till och med upp till 10 barn. Hur orkade dom, hur klarade dom av dagen och hur såg det ut där de bodde?
Jag kommer längre och längre bak i tiden och på något sätt försjunker jag in i funderingar i samma takt som släktträdet växer.
När dom tittade upp mot månen, vad tänkte dom på då? Vad drömde dom om och gjorde dom det överhuvudtaget? Hade de funderingar över hur det såg ut för deras släktingar en gång för längesedan precis som jag har idag?
Jag sätter mig och börjar skriva det här inlägget och tankarna fortsätter och det där med familj blir ett begrepp som landar framför mig. Vad är en familj egentligen? Jag tänker på vad vi själva sätter in i det begreppet. Är det vår släkt vi tänker på eller har vi även andra personer som vi räknar in i vår “familj”?
Olika bilder blixtrar förbi i mitt sinne och det är allt ifrån min egen barndom till den jul som precis är firad med nästan hela min familj. Dessa bilder får mig att bli en aning sentimental. Det är många som har försvunnit, familjen har krympt. Samtidig är det också så att det är många som inte har någon familj överhuvudtaget, många som inte har några vänner och kanske är det även så att det är en hel del som inte har de som de kan kalla för bekanta heller.
En del gör inget annat än längtar efter att ha få just den där gemenskapen och andra gör inget för att behålla den som de har.
För visst är det så att vi själva på många sätt och vis är de som skapar vår egen familj?
Jag har min familj, en familj som jag har släktskap med och som jag också känner är min familj. Jag har också en familj som inte på något sätt hör till mitt släktträd men en familj som jag har andra rötter ihop med. En familj som består av vänner. Vänner som jag kan dela mitt liv med. Vänner som ser mig, hör mig och känner mig.
Så jag tänker för mig själv när jag nu kikar upp på just denna fullmåne att varför inte låta detta år vara inriktad på sådant som värnar om min egna personliga trygghet, min inre bas och de värderinga som är viktiga för mig? Att titta på de saker som kräftans tecken symboliserar? Och framförallt, vad gör jag för att bibehålla, för att skapa och forma detta? På vilket sätt ser jag till att de finns där? Skapar jag familjebanden eller tar jag för givet att det är någon annan som gör det?
