Artemis och den växande månen är symboler som enligt myten hör ihop och du kan läsa mer om Artemis här på min blogg.

När halvmånen har börjat synas på vår himmel har vi börjat landa i den nya cykeln. Inte så att vi känner oss fullt säkra, inte så att vi går ut och lanserar men vår omgivning kan nu börja se att något har hänt och att något är på gång. Än vet vi inte vad det är, än är inte allt klart. Som den gravida kvinnan, vi och vår omgivning är fullt medvetna om graviditeten men vi vet inte ännu vilket kön och hur det kommer att upplevas att ha en liten nyfödd själ hos oss.

Vi har fullt med frågor vi vill ha svar på och vi vänder oss oftast till de som vet mer än vi själva. Vi lyssnar och tar in. Precis så här är det under halvmånen, vi funderar mycket och vi har många frågor. Frågor till oss själva men även till andra. Oavsett vilket projekt det är som du har startat upp vid nymånen så brukar det bli lite förvirring och kanske även konflikter när vi står i en mittemellan fas. Viktigt att ha med sig är att det är vi som bär på projektet. Att ställa frågor till andra som kanske har varit med om samma sak eller frågor till de som anses vara experter inom området är gott att göra och kan bära på många visdomar som vi kan bära med oss. Men – det är inte samma sak som att de alltid har rätt. Det är du som känner din kropp bäst, det är du som har påbörjat projektet och det är alltså du som bär på den viktigaste kunskapen. Samtidigt behöver vi ha med oss att vi inte är fullt “vuxna” i den här processen. Det innebär att vi kan bli förblindade av vår egen vår egen upplevelse och lätt hamna i affekt, på gott och på ont. Vi kan lika lätt rusa iväg in i något som kan visa sig vara skadligt för oss, som vi kan fly undan för att vi är rädda för vad som kan hända.

Artemis närhet och förknippelse med vildsvinet kan lära oss ett och annat om just detta.

Vildsvin

Ett vildsvin kan ses ur många synvinklar, allt beroende på vilket perspektiv man har. Är jag jordbrukare ser jag det säkert som ett skadedjur eftersom den bökar upp åkrarna för mig medans de för vissa personer inom skogsbruket ses som nyttodjur då de bidrar till markberedning.

Många är rädda för vildsvin och deras stora betar och vill gärna se att de finns någon annanstans än där man själv bor. Och i mångt och mycket är det detta som vildsvinet symboliserar. En rädsla för något som vi uppfattar skrämmande, fult och vilt. Och det vi är rädda för motar vi bort från oss själva. Ofta, ofta projicerar vi ut vår rädsla för vår egen vilda kraft på vildjur i drömmar men också på andra personer runt omkring oss själva.

Ett vildsvin reagerar instinktivt, de följer helt enkelt de regler som finns i naturen. Blir de hotade attackerar de och är de osäkra så försvinner de snabbt in i skogen igen. Man kan enkelt säga att de attackerar och försvarar sig och däremellan bökar de runt för att få den näring de behöver. Precis som våra instinkter gör.

Vad vildsvinet kan lära oss är att möta våra egna rädslor och att vara medveten om att vi har instinkter inom oss som vill attackera eller försvara.

Artemis är ju vildmarkens gudinna och som sådan både värnade hon om vilddjuren och samtidigt jagade hon och använde sig av deras kraft och förmågor. Hennes “brist” sägs bland annat vara att hon kunde vara lika farlig och skrämmande som vildsvinet. Hon landade helt enkelt inte i sig själv och tänkte efter före på vilka konsekvenserna kunde bli.
I en myt skickade hon ut vildsvin för att döda Adonis efter att hon har känt sig förorättad och i en annan förvandlade hon Acteon till en bock då han sett Artemis naken i badet. Acteon var en berömd jägare som då fick rollen som den jagade istället och tillslut mötte döden då hans egna jakthundar fällde honom.

Det här visar på egenskaper som vi alla har men som vi mer och mer behärskar ju mer erfarenhet vi får av livet. Att bli fylld med hämndbehov, att rasande fara ut mot de som vi tycker har gjort oss illa är känslor som vi alla har men oftast kan vi ta ett steg tillbaka och hantera det på ett annat sätt. Att reagera som Artemis gjorde när Acteon såg henne naken i badet kan symboliskt visa oss våra egna känslor när någon ser oss “nakna”. När vi befinner oss i känslor (vattnet) och blottar oss (nakna) i en situation där vi anser att vi är säkra och plötsligt inser att någon annan har bevittnat detta då blir lätt reaktionen ursinne och ångest.

Under halvmånen är det viktigt att ha detta i minnet. Vi kan bli frustrerade och ilskna när vi vandrar mittemellan påbörjan och förlossning av det vi har inom oss. Vi kan lätt glömma av att tänka efter före och bara reagera instinktivt. Och det här är upplevelser som vi inte ska mota bort från oss själva och låtsas att de inte finns. Vildsvinet finns inom oss och vi behöver se detta för att inte bli rädda för det. Våra instinkter är ju inte bara negativa utan också väldigt positiva om vi låter de vara detta.

Artemis reagerade ju trots allt. Hon försvarade sig själv och det som hon värnade om och det är inte alltid vi gör det här. Vi kan alltför lätt lyssna på andra och tycka att andra har så mycket mer erfarenhet och kunskap att vi glömmer det som väckts inom oss själva. Vi trycker undan oss själva utan att fundera på om det är rätt eller ej. Många backar undan när det kommer till att försvara sig själva. Artemis och vildsvinet kan alltså lära oss att konfrontera. Inte aggressivt men effektivt. Vi behöver både konfrontera våra egna känslor men också vad vi upplever att vi tar till oss från andra. Instinkten att attackera och försvara lär oss också att tänka rakt. Inte att förvilla oss själva med en massa olika förklaringar som vi annars har lätt att ta till.

Vildsvinet har även en annan symbolik som kan vara nyttig att ta till sig under just den här perioden, och det är att se till att man får den näring man behöver. Att rota ända ner till rötterna för att hitta det som är mest näringsrikt. Att inte nöja sig med att försiktigt äta från ytan och det du uppenbart ser som mat framför dig utan också låta andra viktiga sinnen vara med dig. Lukten av något mer och något godare kan få dig att gräva djupare exempelvis. Detsamma gäller den egna rädslan. Den kan få oss att bara puffa lite på marken eller att försvinna in bland buskarna och vi blir då utan näring och vi riskerar då att bli små taniga skrämda personer som aldrig får den näring som vi egentligen behöver. Vi behöver buffa riktigt ordentligt så vi ser vad rädslan egentligen består av, hur den luktar och hur den låter och inte nöja oss med att vi diffust ser den i ögonvrån.

(Jag vill lägga till att för att vi ska klara av att göra detta är det viktigt att förstå att det är när vi själva är mogna för att buffa som vi ska göra det. Att någon annan presenterar en “sanning” som de tycker sig se eller att någon annan gräver upp marken för dig så att du kan se vad som finns där är inte alltid positivt. Vi själva behöver vara med om varje litet steg i processen annars kanske vi inte har den bärighet som vi behöver. Projektioner och skuggor inom oss är kraftfulla och starka känslor och vi behöver alla ta till oss detta i vår egen takt.)

 

 

 

 

 

 

 

Inspiration har bland annat hämtats från;

Silentfeathers

 lib.uwaterloo.