När jag satte mig häromdagen för att skriva om denna månfas i mitt prenumerations-månbrev insåg jag att den här mörkermånen/nymånen är väldigt speciell för mig. Även nu när jag skriver känner jag att det blir en speciell spänning i kroppen. Inte en upplevelse som på något sätt kan förknippas med obehag utan det finns ett inslag av förberedelse och betydelse i känslan. Vad jag gör just nu är att förbereder mig för en ceremoni på onsdag kväll.

Men innan onsdagen så vill jag ha vissa andra saker utredda. Jag vill uppleva och gå igenom mig själv så att jag kan ta emot och skapa den nya måncykeln på ett så bra sätt som möjligt. Den här gången innebär det möten med mina förfäder. Jag fångades så starkt av Sabian symbol den här gången och jag känner att jag inte kan låta bli att ta hänsyn till den.

 Deeply Rooted In The Past Of A Very Ancient Culture, A Spiritual Brotherhood In Which Many Individual Minds Are Merged Into The Glowing Light Of A Unanimous Consciousness Is Revealed To One Who Has Emerged Successfully From His Metamorphosis

När en inre upplevelse redan är i rörelse är det lätt att bli ännu mer påverkad när något triggar samma punkter. Det är också väldigt lätt att vända och vrida på det som dyker upp så att det passar den mall man redan har bestämt sig för. Jag vet detta och har alltid med mig den kunskapen när jag rör mig i den symboliska världen och ändå måste jag erkänna att jag den här gången känner mig inne i en rörelse som lever sitt eget liv med mig.

Bitar som jag upptäckt efter att jag satt mig för att skriva om denna månfas har konfirmerat och fördjupat min upplevelse av denna månfas. Det är bara att konstatera att så ser det ut.

Nyckeln till denna “Sabian” är: Förmågan för en person med ett öppet sinne och en djup känsla av överskridandet av det egna jaget för att komma i kontakt med en högre form av existens.

 För mig blev denna Sabian symboliska mening både en förklaring, ett igenkännande och något att fundera över i samband med min egen upplevelse. Under mörkermånefasen brukar jag uppleva att det är viktigt att känna mina rötter. Både fysiskt, mentalt och känslomässigt. Jag brukar ta kontakt med den äldre visa och de som har gått före mig. Och med denna text ovanför blev det plötsligt väldigt påtagligt. Vi är ju frukten av det våra förfäder har sått. På ont och på gott. Och det är mycket som vi idag i vårt system förkastar som både ointressant och oväsentligt. Och i detta känner jag att vi missar något väsentligt.
En del av det som verkar vara ointressant och oväsentligt är bland annat våra äldre, våra traditioner och vår historia. Min upplevelse är att det är när vi förkastar våra rötter vi också förkastar den kunskap som ger oss den trygga bas och fötterna på jorden som vi behöver. Jag menar inte då att vi inte ska vara framstegsvänliga och tänka nytt och utanför boxen, tvärtom.

Jag tror vi behöver våra förfäders kunskap om liv och död i vår rygg när vi vandrar framåt. Jag tror att det finns något som vi ärver och som vi behöver ta hand om på ett helt annat sätt än vi gör idag. Jag tror också att vi behöver förstå att i det som varit finns upplevelsen av att tillhöra och det är i upplevelsen av att tillhöra som vår förmåga till empati och kärlek uppstår. I detta gör vi något tillsammans med andra och det är i grupper vi kan överskrida oss själva.

Hm..tankar och funderingar kan fortsätta hur långt som helst och det är nog bäst om jag vänder sinnet tillbaka till månen. Det är i alla fall till mina förfäder som jag kommer att vända mig under onsdag kväll. Och det är till mina kommande barnbarn, barnbarns barn och vidare i de kommande släktleden som jag kommer att ha i minnet då jag tar mina beslut över den nya måncykeln.

Ett indianskt ordspråk säger att “inför varje övervägande vi ställs inför måste vi överväga effekten av våra beslut på de kommande sju generationerna”.  

Och för mig är denna punkt då månen vänder från det mörkaste svarta till  födelsen av ljus, ifrån den äldsta visa till den återfödda. Den mörka och den visa är den energi som “vet”, som har den kunskap du behöver för att kunna överraska dig själv och för att kunna gå utanför dina egna gränser. Det är denna känsla av delaktighet som gör att det blir självklart för mig att ha ovanstående citat med mig när jag nu väljer mål i nymånefasen. Varje beslut som jag tar har en betydelse, inte bara för mig och inte bara för mina barn och barnbarn. Det sträcker sig långt in i framtiden och det betyder att det behöver vara beslut som jag verkligen vill ta och som jag kan stå för.

Det är inte bara Sabian symbol som gör att denna nymånen är speciell, det är också det faktum att nymånen sker 29 grader och 59 minuter i vattumannens tecken. I samma tecken som denna månfas började vid 0 grader. Knappa minuten efter går månen i fiskarnas tecken och drygt 2-3 minuter efter kommer solen in i fiskarna. Löjligt tajt kan man säga.

Självklart betyder det att här färgas månen även av fiskarna men …det är i vattumannen som nymånen sker. Prata om att stå och väga. Och att vara på gränsen. Klarar vi av att samarbeta tro? Och kan det  vara så att den här måncykeln kommer att handla om att vara på gränsen och att vi behöver bli medvetna om detta? När vattumannen färgar av sig är det ofta grupper som det är frågan om och min tanke är att det kan vara dags att hitta sin egna speciella plats i en grupp som har betydelse för den personliga utvecklingen. Att komma i kontakt med personer som bär på samma inre struktur och som hjälper dig på vägen. Fisken i nymånen säger till mig att tro och att ha tillit. Öppna upp för det som du inte för ett ögonblick sedan trodde kunde vara möjligt.

Personligen ser jag det som att verkligen bli medveten om var man befinner sig och att man därifrån kan gå ännu längre och nå andra höjder. Vi har verkligen valet här och nu, vi står på gränsen. Vi har möjligheter och möjligheter handlar om att se ljus även om vi ser vårt mörker. Att inte väja för att vi är en helhet.

Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

Acknowledgements: Bilder..just nu okända