Archives

Nymåne – vi behöver dö för att kunna återfödas

crescent-moon-goddessVi behöver dö för att kunna återfödas.

Vi behöver dö för att kunna återfödas helt enkelt och det gäller självklart inte bara vår fysiska kropp utan rent symboliskt gäller väl detta det mesta.

Och precis detta är det som mörkermånefasen förbereder oss för. En månfas där vi vandrar i mörkret, det mörker som är ett måste för att vi ska kunna se klart igen.
Under mörkermånen anar vi, “ser” vi skeenden för nästa måncykel. Kanske vet vi om det eller så är vi omedvetna om det, oavsett vilket verkar det som om att vi med automatik sållar bort och sparar allt utifrån det vi fått erfarenhet av men också utav det som vi långt djupt inom oss förstår att vi kan ha nytta av framåt.

Nu när nymånen sker är den fortfarande i mörker för oss. Och visst är det så också?! Något nytt händer och vi “vet”, anar, känner att det är på gång. Vad kan vi inte sätta fingret på men att något är på gång det vet vi.

Nyfiket trevar vi oss framåt, en del traskar modigt på i mörkret medan andra tassar fram försiktigt med händerna framför sig som känslospröt. Som barn, förväntansfulla, rädda och nyfikna.
När nu jungfrun är den som föser oss framåt går vi förmodligen ganska sturskt och självsäkert fram, åtminstone skulle det kanske se ut så om det var någon som kikade på oss. Jungfrun har många gånger en attityd som att ensam är stark. Inte behöver jag någon inte, man är ju inte jungfru för intet.

När jungfrun anländer skulle man kunna tänka sig att den här måncykeln skulle styras utav lite struktur, ordning och reda som sagt. Planering, organisering är något som tilltalar det här tecknet.
Kanske blir det så att vi dras mot detta och för min egen del så skulle det inte skada om jag fick hjälp av den här energin. När jag idag plockade ihop det som jag strött runt omkring mig på mitt skrivbord och hyllor på jobbet så tänkte jag trött att det vore väl den om jag inte kunde få någon struktur på alla mina papper. Med en duns la jag det på mitt nya skrivbord i mitt numera egna lilla “kontor”. Perfekt dag för att avsluta tiden på podiet och börja om i eget rum.

När jag promenerade hemåt tänkte jag på detta och började samtidigt att fundera på hur mycket den här solförmörkelsen skulle spela in och inte nog med det, planeten merkurius går också retrograd nu.

Solförmörkelse

En solförmörkelse, även om det inte är helt full och även om vi inte kan se den här så är den dock där. Månen mörk och solen mörk, kanske kan vi bli lite förvirrade nu, matta och trötta. Åtminstone är det detta som en del astrologer menar att en solförmörkelse bär med sig.
Jag tänker också att den har med vårt kontrollbehov att göra. Vad händer oss? Jag ser inget, mitt medvetna jag är i mörker, jag får nog blinka några gånger för att kunna vänja ögat att se saker på det här sättet. Även om det kan skapa rädsla så kan det också göra att vi kan se saker ur ett annat perspektiv. Kan vi bara hålla oss lugna, inte rusa fram så tror jag att vi kan ha stort utbyte utav att se världen ur det här perspektivet också.Sol förmörkelse

När nu merkurius också vänder på klacken så blir det också ett annat perspektiv, saker vänds inåt istället. Vi blir mer lyhörda för vad vårt inre kommunicerar, istället för att spetsa öronen på det som händer runt omkring oss. Hur reagerar jag på min omgivning etc?

Så ur mitt perspektiv verkar det som om allt samarbetar mot att ta till sig det som hänt, dra slutsatser, lyssna på det inre och skåda lite framåt för att se vilka steg som är bäst att ta. Steg som inte ska börjas tas omedelbart utan känns saker lite motigt och trögt, vänta ett tag.

Vet du vad du vill? Just detta är den stora frågan nu känns det som. Vet du vad du inte vill? I ett sådan här läge är detta också viktigt.
Jungfruns energi kan hjälpa dig på vägen, strukturera upp vad du egentligen vill, Vad är realistiskt, när och hur händer det, vad behöver du, ja det finns många frågor som behöver svar och det är du som nu kan lyssna inåt och plocka fram dem.

Jag tänker på Gudinnan Demeter som styr o ställer över jungfruns tecken. Denna Gudinna som stark och självsäker stod på sig i sitt sökande efter sin dotter ända tills dottern släpptes upp från underjorden. Demeter som var den som skapade de hemliga heliga ceremonier som gav människorna nytt seende och “nytt” liv. Även om det var skrämmande, för en del tungt och för andra kanske plågsamt verkar det som resultatet var värt det. Och kanske är det precis det som sker nu, om vi tillåter det. Om vi är öppna för skeendet.

Vi blir helt enkelt tillfrågade om vi kan se på vårt liv ur en annan vinkel.
En del av vårt liv blir i mörker så att vi får en möjlighet att se en annan. Solförmörkelser kan vara det vi behöver för att se vad som är viktigt eller inte.

Sabian Symbol

När jag tittar på Sabian Symbol för den här nymånen hamnar jag på:

Two heads looking out and beyond The shadows.

Ja, varför skulle jag bli förvånad. Visst pratar det samma språk? Att se bortom skuggorna, att se bakom. Varför inte se framåt och bakåt?

Finns det något som vi nu behöver se ur lite olika perspektiv, inte bara ur vårt eget som vi brukar? Det som händer kanske inte är fullständigt självklart och kanske inte heller synligt för blotta ögat? Kanske är det så att det är nu som vi har en större möjlighet att se saker ur fler än ett perspektiv, och kan vi inte det omedelbart, ta fram papper o penna och börja strukturera upp det framför dig.

Själv tänker jag luta mig tillbaka nu, följa det som pockar på mitt sinne och låta en röst komma fram som jag inte hört på väldigt länge. Min mormor pockar på min uppmärksamhet och jag är förvånad samtidigt som jag inte är det. Det är inte ofta som hon vill göra sig hörd men varför skulle hon inte passa på nu. Jag kan inte låta bli att le då jag nu avslutar med att säga att det kan vara ett bra tips att titta på var du har jungfrun 9 grader någonstans i ditt horoskop. Själv har jag detta i mitt 12:e hus. Det området som ditt hus representerar och där jungfrun befinner sig….kanske är det dags att ställa in detta så att det är i balans.

månkvinnaWondrous Lady of the moon
You who greets the dusk with silvered kisses
mistress of the night and all magics
who rides in the clouds in blackened skies
and spills light upon the cold earth

Oh Lunar Goddess
Crescented-One

shadow makes and shadow breaker
revealer of mysteries past and present
puller of seas and ruler of women
all wise lunar mother
I greet your celestial jewel
at the waxing of it’s power
with a rite in your honor.

I pray by the moon
I pray by the moon
I pray by the moon

– Scott Cunningham

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: josephine wall moon goddess, w more...

Fullmånen – Jungfrun

Demeter1 Gudinnan Demeter är den Gudinna som styr över Jungfruns tecken. Ett annat namn är Earth Mother, något som säger vilken betydelse hon hade. Hon var den som såg till att det fanns gröda och växtlighet på jorden, hon stod för överflödet och hon avbildades nästan jämt med en vetekärve eller med en krans av vete.

Och kanske säger hennes symbolik något om den betydelse som den här fullmånen har. Det finns många konstellationer som påverkar den här gången men jag väljer att koncentrera mig på några få. Just den här fullmånen blir också lite speciell för mig eftersom den sker på min födelsedag och när jag läst lite av vad olika astrologer har skrivit om den här konstellationen så känner jag igen.

Fullmåne betyder att just nu lyser solen upp hela månens yta. Solen befinner sig i fiskarnas tecken så kanske kan man säga att egenskaper vi brukar säga ingår i fiskarnas tecken är det som lyser upp månen. Det okända, det outtalade och det känslomässiga tillsammans med Jungfruns struktur, detaljrikedom och rationella sinne slås samman. Jungfruns förmåga till analys kan hjälpa oss att sortera alla de intryck vi får från vårt inre. För många intryck kan vi få just nu, intryck som kommer genom vår fantasi, vår förmåga att se bakom och under det synliga och självklart genom våra drömma. Både våra nattdrömmar som dagdrömmar.

Det som också kan dyka upp nu och som solen kan sätta fokus på är allt det som vi tycker vi gör fel. Jungfrun kan vara oerhört kritisk, inte bara mot andra utan också mot sig själv.

Allt är mitt fel och jag borde kunna göra bättre! Tankar som dessa är inte helt ovanliga när månen befinner sig i jungfrun och idag när det finns en tendens till att tycka att man har ett komplett ansvar för hur det egna livet ter sig vare sig det gäller sjukdomar eller var, när och hur man är född, kan denna självkritik bli något överväldigande. Jag har länge tänkt och också tyckt till om alla dessa personer som anser att man själv skapar sin egen lycka och olycka. Jag tycker som Jessica, som har sidan moonkissd.com, att om jag ska ta ansvar för att jag skapar hela min verklighet det kan knäcka den bästa. Skulle jag gå omkring och bära på skam för allt som vandrar tillsammans med mig så skulle inte mitt liv bli speciellt kul.

Jag tror på att det finns flera sidor av det mesta och jag tror också på att vi tillsammans kan göra underverk och att ta hjälp av andra och att även sätta gränser är det som kan lösa mycket av det som vi uppfattar som problem. Det krävs en annan person som agerar eller reagerar på dig för att det ska startas upp en kedjereaktion. Självklart tror jag inte heller på att man ska blunda för det egna ansvaret och kanske är denna fullmåne det ljus som krävs för att klart kunna se det som varit dolt. Men som sagt, ha med dig tanken på att du kanske gjorde så gott du kunde i den situationen så du inte dukar under av självkritik.

Gudinnan Demeter har både svarta och vita sidor. Å ena sidan är det hon som ser till att vi har en jord vi kan leva på, en jord som förser oss med all den näring vi behöver. Å andra sidan är det också hon som kan se till att vi inte får någon näring alls. Som hon gjorde när hennes dotter Persefone blev kidnappad. Gör vi henne orättvisa och förgrymmad kan det vara så att vi blir satta på svältdiet. Vi behöver alltså se till att vi får Jungfruns sidor tillfredsställda de också. Vi behöver både vår fantasi och vår logik för att något ska ske. Vi behöver plantera våra idéer där de kan växa, vi behöver realisera för att vi ska kunna se vad det i slutändan blir utav det. demeter

Gudinnan Demeter var också den gudinna som skapade The Eleusinian Mysteries. Mysterier som handlade om att återupprätta själen till sin ursprungliga renhet. Och kanske har vi denna fullmåne en möjlighet att få tag på det som kan återupprätta vår egen själ. Något som kräver både mod och disciplin.
Jag kan inte annat än att le när jag läser på wisdom of astrologys sida: We need to die to be reborn again.

Precis de här orden skrev jag om häromdagen och jag ser också fullmånen som en möjlighet för oss att se i mörkret. Ärlighet och sanning är det som ger ljus i mörkret, något uppenbarar sig för oss. Vi kanske inte alltid förstår det eller känner av det omedelbart men så småningom visar det sig.

Fiskarna och Jungfrun ger oss en möjlighet att använda och skapa utifrån vår inre värld. Två sidor som samverkar så härligt tillsammans precis som Sabian symbol den här fullmånen också talar om;

BLACK AND WHITE CHILDREN PLAYING HAPPILY TOGETHER

Den här fullmånen kan verkligen vara utmanande för oss på många olika sätt men allt beror egentligen på vad vi sätter vårt fokus.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild: Howard David Johnson

Ett möte

moonhalfPlötsligt fanns hon bara där. Precis framför mig när jag tittade upp från boken jag läste. Jag hade känt mig en aning iakttagen men känslan hade bara rört sig i kroppens periferi.
Men nu var hon där. Stabil, uppfordrande och definitivt obeveklig. Jag la ifrån mig boken, jag var lite rädd för att släppa henne med blicken men tog en snabb rundvandring med ögonen runt omkring. Jag var lite osäker på om hon var där i fysisk form eller inte.

Jag var helt tyst och jag undrar om det hade hjälpt om jag hade sagt något. Det såg inte ut som hon skulle säga ett enda ord.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, jag kunde ju känna att hon väntade på mig men fick ingen ledtråd överhuvudtaget. Hon bara fanns där framför mig och det är svårt att formulera och beskriva henne eller snarare min upplevelse av henne.

Hon har tyngd, du behöver inte undra, hon är förankrad i Moder Jord. Hon är kvinnan du vänder dig till i alla lägen och du har en tillförsikt att hon vet vad hon ska göra. Hon utstrålar visdom, jag skulle tro att om du går med henne i skogen kommer du hem med hela famnen full av örter och bark med olika egenskaper.
Jag känner ingen rädsla mer en hälsosam respekt. Lite sådär så att man undrar hur ren man är och om man tvättade sig om händerna. Det känns som om hon ser rakt igenom och vet allt. Det här är ingen kvinna man myser kroppsnära med men famnen är öppen om det händer något. Då finns de lugnande andetagen i och runt omkring dig.

Jag satt där med huvudet fullt av frågor och bara kikade på henne. Fortfarande hade hon den där stabila och uppfordrande blicken mot mig. Vem var hon och vad ville hon? Nog kunde hon göra mig riktigt illa om det skulle vara så men då fick jag mer känslan av att hon skulle ta mig i örat och låta mig få veta vad jag gjort snarare än att hon skulle visa vad hon kunde göra.

Jag kände att jag började slappna av lite och eftersom jag har lite ont i axlarna blev det ganska tydligt hur de sjönk ner lite för att hitta en plats där de mer hör hemma.
Hennes blick förändrades omedelbart och det såg ut som om de blänkte till och undrar om de inte var lite halvt ironiska.

Tillit var ordet som kom. Det vill till att veta när man ska springa eller stanna för att lära sig.

Jag blundade och försvann in i ett möte med mig själv och kvinnan som var där för att leda mig.

Idag börjar den månfas då vi mer vänder oss in i oss själva än ut till andra. Det är enbart du som själv kan välja hur mötet med dig själv kommer att se ut. I försvarsställning eller med öppna armar.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; okänt ursprung

Höstdagjämning – den äldre Visa

Autumn_sun

Idag är det höstdagjämning och dagen då vi lämnar taget om moder Gudinnan och tar steget och värnar om den äldre Visa.

Naturen tar nu stegen för att dra sig tillbaka i vila. Och det här är en bra tid för att minnas det som vi är tacksamma för, ära det och de som lämnat oss.

Nu då natt och dag är lika långa är en bra tid att fundera över vilken balans du har i ditt liv.

 

 

 

 

Equal night and day
we celebrate the balance of Mabon,
and ask the goddesses and gods to bless us.
For that which is bad, there is good.
For that which is hopelessness, there is hope.
For that which is pain, there is love.
For that which has fallen shall rise again.
May we find balance in our hearts and in our lives.

 

 

Jag är villig att bjuda in balans och den Visa i mitt liv.

 

Gudinnan Artemis – Björnen

brave

  Gudinnan Artemis och Björnen.

På bilden här kan du se en scen ur filmen “Modig” som gavs ut 2012. Filmen hade ett arbetsnamn som var “The Bear and the Bow” vilket verkligen är något som passar in på Gudinnan Artemis. Artemis som är vildmarkens och månens gudinna. Hon har flera attribut och djur som är under hennes beskydd och där hittar du bland annat bågen och björnen. “Arktoi”. kvinnliga björnar, kallades de unga flickor som stod under hennes beskydd under deras uppväxt. Du kan läsa mer om Artemis här på bloggen under Gudinnan Artemis.

Filmen Modig handlar om en ung skotsk prinsessa.
“Hon gillar att ge sig ut i skogen och träna på att skjuta med sin pilbåge, men hennes mamma drottning Elinor vill helst att Merida ska lära sig att bli mer stolt och hyfsad som en riktig prinsessa. En dag kommer lorderna från de andra tre klanerna och Merida tvingas välja en av deras söner som ska bli hennes make. I en bågskyttetävling mellan kungasönerna lyckas en av dem skjuta mitt i prick. Men när Merida väljer att skjuta själv och sen träffar mitt i prick på alla tre måltavlorna blir drottning Elinor rasande och Merida står inte ut med sin mamma längre och rymmer ut i skogen. Ute i skogen träffar Merida på en häxa som ger henne möjligheten att ändra sitt öde: en trollformel i en kaka som ska förändra drottning Elinor. När Elinor äter kakan förvandlas hon till en björn! Merida måste inom loppet av två dygn hitta ett sätt att förvandla tillbaka sin mamma annars kommer hon att förbli en björn i evig tid.”

Fascinerande hur vi gång på gång använder oss av den symboliska världen och dess arketyper för att berätta historier. I den här filmen kan man se hur den unga flickan på inget sätt har lust att följa de traditioner som finns inom hennes klan. Vi ser också hur en ung kvinna bär inom sig en egen kraft, inte i jämförelse, utan hon bär den själv och hur omgivning gör allt vad de kan för att underminera denna styrka och belägga den med skam. Meridas mamma var den person som blev förvandlad till en björn intressant nog. Samma person som var mest angelägen om att Merida skulle följa traditioner och vara “kvinna” så som normen sa att man skulle vara.

EPSON scanner imageOch är det inte detsamma just nu! Följ kulturen och följ normen. Det är inte förrän du går in i dig själv och fullt ut upplever ditt ursprung du i grunden kan förändra ditt sätt att vara och tänka.
Det var inte förrän modern fick en möjlighet att uppleva sin egen inre “björn” som hon kunde förstå både sig själv och sin dotter. Hon var tvungen att börja lyssna på sina inre instinkter. Hon var tvungen att släppa taget om de manér hon skaffat sig och lära sig följa naturen, både den yttre och den inre för att hitta det som var rätt. Genom detta kunde hon till slut låta sin dotter leva sitt eget liv. Rent symboliskt blev hennes egen inre “flicka” fri och tillåten att uttrycka sig även hon.

Gudinnan Artemis är denna fria jungfru. Jungfru som i begynnelsen bland annat betydde “andligt intakt” och det var först när patriarkatet fått ordentligt fästa som betydelsen byttes till “oskuld”. Artemis beskyddar sina skyddslingar tills den dag då de är mogna att lämna boet. Hon lär dem att leva utefter naturens rytm och att denna i sanning är dualistisk.

Björnen ger oss ett seende som både kan skrämma oss och samtidigt trösta oss. Hon är vild och ändå omhändertagande. Hon vandrar på marken under vår och sommar och är “under” jord under höst och vinter. Hon är aktiv, hungrig och samlar på sig för att sedan vara vilande i fasta. Hon är den instinktiva balansen.

Nu under våren har hon lämnat sitt näste och hon bär på en hungrig energi. Hon har i många fall fött sina ungar under vintern och dessa har ätit av hennes näring och hon gårPuh nu ut ifrån boet med siktet på att skaffa mat. Hon är bra på det björnen. Hon är också en hejare att att veta var det finns föda, att spåra upp det som inte är så uppenbart. Då och då unnar hon sig det goda, du känner säkert till Nalle Puhs förtjusning i honung. Hon är hejare på att klättra i träd och är oerhört snabb när hon fått vittring på något hon är nyfiken på. När det är dags för ungarna att lämna den trygga modersfamnen är hon mycket bestämd och sjasar bort dem. Hon har lärt dem allt hon kan och det är dags för dem att stå på egna ben, skaffa egen föda och hitta sina egna revir att röra sig i.

Och detta är en del av vad Artemis arketyp kan lära oss. Hon är gudinnan vi förknippar med systerskap, som värnar om den kvinnliga kraften. Hon ser till att du kan röra dig i naturen och lär dig vad du bör se upp med och vilka vägar du kan ta. Hon har bestämda mål och det hon siktar på kan lika gärna vara för beskydd som för att skaffa sig föda för egen del.

AxisMundiGudinnan Artemis förknippas även med Ursa Major, stjärnbilden på himlen. Denna stora björn som sägs vakta polstjärnan och Axis Mundi.
Axis Mundi som sätts samman med världens centrum. Som för samman himlen med jorden. Balans! Vi hittar myter om världsträdet och det kosmiska centrumet och alla handlar om Axis Mundi, punkten där allt möts, himmel med jord och alla de fyra väderstrecken.

För att lära känna dig själv och den inre styrka som bor inom dig är det en god idé att lära känna Gudinnan Artemis och de attribut som myterna säger hör ihop med henne. En av dessa är alltså björnen.

Vandra in i björnens energi nu under våren och se vart den leder dig. Följ dess rytm och låt den visa dig var du kan hitta den föda du behöver.

 

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild; Louis Perrey, från filmen "Mo more...

Skuggan – Gudinnan – Qvinnan

Steven DaLuz - Tutt'Art@ - (13)För länge sedan dök mitt intresse upp för Gudinnan. Vår patriarkaliska kyrka har inte fångat mitt intresse och jag har funderat över vilken betydelse det har för oss kvinnor att inte känna igen oss i den Gudsbild som ges.

Personligen kan jag fortfarande inte riktigt identifiera mina andliga upplevelser som vare sig feminina eller maskulina om man nu ska sätta ett genus på dem, men många gör detta. Benämningen Gud är alltför behäftad med innebörder som hänvisar till Fadern, den maskulina principen och därför väljer många kvinnor i dag Gudinnan då de ska beskriva sina inre andliga upplevelser.

Gudinnan är inte längre, som Petra Juno skriver i sin avhandling “ Den levande Gudinnan” något vi har med oss när vi föds, det är snarare en aktiv handling från kvinnan som söker något att identifiera sig med.

Jag känner en släktskap med Gudinnan, jag känner igen mig själv i de arketyper och i de myter som finns och jag hittar mycket matnyttigt i denna symboliska världen. Detta gör att jag hittar en botten i mig själv, plötsligt så hittar jag ett sammanhang där jag kan finnas. Många gör som jag, finner sig själv både på ett psykologiskt/känslomässigt plan och att detta ger en form av andlig upplevelse.
Och många ser Gudinnan som enbart en andlig upplevelse, något som är svårt att formulera med ord och något som kan jämföras med samma religiösa upplevelser som den kristna Guden har gett till många.

Och att söka något som är “högre”, en förklaring eller något som kan hjälpa till med att sätta ord på inre andliga upplevelser är det många som gör idag. Och lika många är det idag som hävdar att vi måste förändra vår syn på världen och hur vi förhåller oss till varandra och naturen. Ett mer feminint förhållningssätt är vanliga ord i det här sammanhanget.

Kanske det här feminina förhållningssättet först och främst behöver komma från kvinnan? Jaho, skriker mitt inre samtidigt som jag skriver det här. Är det inte det feminina som är förtryckt? Är det inte kvinnor som kommer i andra hand oavsett om det handlar om lön, religion eller när det kommer till att beskriva vad en människa är? Är det inte mannen som bör förändra sin syn och samtidigt behöver förändra fördelning och de normer som råder idag?

Min första respons på min egen tanke är att då överlåter jag ju faktiskt makten och en uppfattning att det är mannen som styr tillbaka mannen igen! Jag, som kvinna, är beroende av att någon annan förändrar för att mitt värde ska förändras.

Självklart känner jag att detta är något som behöver förändras från båda håll. Värderingar behöver förändras från grunden. Våra normer behöver ses över. Men…samtidigt ser jag det som att det blir ingen förändring om inte kvinnan förändrar sitt förhållningssätt till sig själv.

Och kan det vara så att kvinnans förhållningssätt som hon har till sig själv idag en gång startade med den solarisering som påbörjades någonstans runt 4000 år fKr?Qvinnan

Sakta men säkert har vi ärvt den syn som männen gav oss då det patriarkala väldet började. Ifrån att vi hade samhällen där vi var ett med de naturliga cyklerna, där Modern vördades (och där vi satte liv, död och återfödelse i samband med kvinnan ) så gick vi över till en världsbild där solen var mest framträdande som en manlig symbol.

Mörkret och månen förpassades till ondskans värld som till varje pris skulle underkuvas och vaktas på. Symboler som sattes samman med Gudinnans makt överfördes till Gudar och kvinnliga symboler såsom exempelvis ormen förvandlades till ondskans attribut.

Moder Jord skändades, kvinnor togs till slavar och kvinnan blev till något som mannen behärskade och rådde över.
I stället för att vörda livet och följa de naturliga cyklerna införde man hierarkiska samhällen där krigsgudar hade makten. Gudinnorna blev våldtagna och fick bli mindre viktiga gemåler till de styrande Gudarna. Kanske kan man även välja att se Zeus förlossning av sin dotter Athena som ett led att ta ifrån kvinnan symbolen som livgivare. Till och med det kunde mannen, föda fram liv.

Det vanligaste var dock att männen skapade liv med ord. Logos blev en del av det som vi idag kan se att vi avgudar. Det är inte bara i vår bibel vi kan hitta ordet som den skapande makten utan det startade långt innan vi fick texten;

Och Gud sade: Varde ljus” och det vart ljus.

Och Gud såg att ljuset var gott;

Och Gud skilde ljuset från mörkret.

Mörkret som från tidens begynnelse har setts som alltet, det skapande universumet, som Modern och kvinnan. Och kvinnan skapades med hjälp av ordet som ond, som något som ska förtryckas till varje pris, som inte har en plats i kyrkan och som underdånigt ska böja sig för logos, för den manliga makten.

Och vi har böjt oss. Vi har tappat vårt ursprungliga arv som den som ger liv. Vi har förtryckt vår inneboende tillhörighet med den cykliska naturen. Vi har blivit mörkret såsom det beskrivs i den patriarkaliska världen, vi är skuggan.

winter-goddess-alys-caviness-goberOch kanske är det så att det är först när vi kan börja acceptera våra skuggor som vi kan återfå den kraft som vi en gång föddes med?

När vi kvinnor inser att det är oss själva vi är rädda för kanske världen kan förändras igen. När vi återtar vår egen natur, det är då vi kanske ser vårt eget värde.
Någonstans är det väl kanske alltid så att vi bör börja med oss själva för att en större förändring ska ske. (Och idag är det ju väl dokumenterat den kraft som startar när vi integrerar en upplevelse djupt inom oss själva.
Är jag lycklig är sannolikheten stor att min granne är lycklig och så vidare i flera steg.)

Kanske behöver vi en plats där vår andlighet hör hemma, där vi inte är förpassade till utsidan eller välkomnas in i en samhörighet som är strikt styrd av manliga regler?

Kanske behöver vi också öppna upp för att välkomna mannen in i detta mysterium som har med Livskällan att göra men först behöver vi hitta vår egen tillhörighet till denna. Patriarkatet har trots allt berövat mannen denna upplevelse. Eller är det tvärtom? Att mannen bör stiga tillbaka från ordet och logos till mytos och upplevelsen först?

Jag blir lycklig när jag hittar en textrad som Eva Björkander Mannheimer har skrivit, vilket i sin tur är ett citat från Kerenyi;

 Allt liv har både maskulint och feminint ursprung. Men den västerländska, patriarkala civilisationen byggdes upp som en motpol till naturen, naturprocesserna, som därmed blev identifierade enbart med den feminina principen.

Hon fortsätter;

Det är de positiva, fruktbara, skapande aspekterna av den forna Gudinnan som är den skuggsida som idag tränger sig på och “inkarneras” i mångas psyke.

Eva citerar även Jung som i samband med sin diskussion om Gud menar;

Den oundgängliga mörka aspekten, skuggsidan, har utelämnats eller skalats bort och den feminina principen saknas.

Människan måste finna sätt och metoder att förena de gudomliga motpolerna inom sig själv.

Är det därför vi är så rädda för vår skuggsida idag? För att vi förknippar den med den feminina makten? För att den är ett måste att se idag då vi inte kan undgå att se hur vi ödelägger våra liv genom att utarma jorden?

Tja, det här var bara början på en del tankar och jag kommer att skriva vidare för att se vart min egen känsla leder till. Det är en spännande process och några bestämda slutsatser är inte tagna vilket gör att jag nyfiket ser fram emot min egna fortsättning.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bilder; Steven DaLuz, Fine art americ more...

Afrodite – Kvinnan, Gudinnan & Menopaus del 1

K10_2AphroditeAfrodite och kvinnan kan man tycka hör ihop, Afrodite och Gudinnan hör självklart ihop men kan man tycka att Afrodite har någonting att göra med menopausen tro? Absolut säger jag.

Afrodite (Venus är hennes romerska namn) är en av de gudinnor som vi nästan alla har hört talas om. Otaliga är de statyer och målningar som har hittats och som har gjorts med henne som förebild. Hennes ursprung brukar vi räkna som Grekisk men många anser att myten om henne  härstammar från Astarte,en fruktbarhets-gudinna hos fenicierna men du hittar henne också med olika namn runt om i olika länders myter och i det gamla antika Grekland ansåg man att hon var äldre än tiden. Då kallades hon också Moerae eller Ödet. Hon har fått många namn denna gudinna som vi idag vanligtvis förknippar med skönhet, sexualitet och sensualitet. Hon har även många myter där hon spelar huvudrollen, myter som pratar till oss och som kan hjälpa oss att förstå oss själva. Den Jungianska analytikern Jean Shinoda Bolen har bland annat skrivit boken “Gudinnorna inom oss” där hon analyserar olika grekiska gudinnor på ett sätt som gör att dagens kvinnor kan känna igen sig i dessa gamla arketyper.

Det finns två myter som berättar om Afrodites födsel och den vanligaste är att hon föddes utifrån sjöskum som bildades runt Uranus (guden över himlen) genitalier som Uranus son Kronos (guden över tiden) hade skurit av och kastat i havet. Hon föddes som en vuxen kvinna och det är många som vill göra anspråk på vilken ö hon steg i land på. Hon kallas ibland för den “havsskumsborna” eller den “den uppdykande”.

Den andra myten är att hon är dotter till guden Zeus och gudinnan Dione, en numera bortglömd gudinna. Gudinnan Dione var en Titan och hennes namn är helt enkelt den feminina formen av Zeus (Dios), Divine One (dios).
Bara detta att hon är en gudinna utan en mor i egentligen mening är värt att fundera över. En del menar också att det är av det skälet som det är många kvinnor som har svårt att ta till sig Afrodite. Det är Afrodite och Athena i den grekiska mytologin som inte har en mor utan som enbart är född av mannen. En viktig händelse i den patriarkala historien och något som vill visa att kvinnan inte är nödvändig för att skapa liv. Man undergräver kvinnans “makt” ytterligare och nervärderar hennes förmågor.

791px-Jealousy_and_FlirtationFör att hitta gudinnan Afrodites verkliga budskap och mening till oss behöver vi gå djupare än den ytliga och idag väldigt vanliga bild av denna skönhetsgudinna. Kanske är det också så att de normer som succesivt har byggts på av männen har gjort att vi kvinnor idag både är avundsjuka, missunsamma samt avskyr denna symboliska bild av Afrodite. En kvinna som knappast förknippas med moderskap eller den trogna hustrun utan snarare med förförelse av män och ett lösaktigt beteende.

Det är först när patriarkatet fått ett ordentligt fästa som historierna om Afrodite som hon börjar göra sig känd för att hugga kvinnor i ryggen samt vara illvillig och svartsjuk. I begynnelsen och hennes verkliga sanna arketyp verkar vara att bekräfta kvinnor.

I det forntida Grekland var Afrodite känd för att vara en trippelgudinna. Hon avgudades i tempel som var helgade åt sexuella och heliga gärningar. Hennes prästinnor, som var högt aktade, ägnade sig bland annat åt sexuella akter som hade likheter med det som kallas tantriskt sex. Dessa jungfruprästinnor kallades för glädje-jungfrur och de barn som föddes av dessa jungfruprästinnor kallades för “divine” alltså gudomliga. Jungfru får här en helt annan betydelse än vad vi är vana vid. Ursprungligen menar man att ordet Jungfru betydde “psykiskt, andligt intakt” och “inte tillhörande någon man”.  Att vara en jungfruprästinna betydde inte att man inte hade sexuellt umgänge med män utan att de inte blev tagna eller ägda av någon annan varelse. Deras rika fertila liv berodde inte på att en man befruktade dem sexuellt utan på att de var andligt befruktade utifrån dess egna inre liv. Med andra ord, Afrodite och hennes följeslagare var inte beroende av att en man skulle befrukta dem, inte sexuellt, inte för att vara fertila och inte heller för att de skulle få “vara”.

Denna betydelse som Afrodite plötsligt får är oerhört betydelsefull menar jag för kvinnor. Och för kvinnor som är mitt uppe i sitt klimakterium och som nu börjar bli rädda för att förlora sin attraktionskraft (eftersom vi lyder under normen, ung=attraktiv) är detta en signal för att börja upptäcka sin inre fertila förmåga.

Det var när själ och kropp samt helighet och sexualitet splittrades som vi började fördöma Afrodites arketyp. När kvinnan blev “farlig” och lust blev demonisk som vi började belägga kvinnans sexualitet med skam.

Med den ursprungliga Afrodite arketypens hjälp kan vi börja njuta av vår kropp igen. Njuta utan att vara beroende av vad spegeln säger eller speglingar utifrån andra och inte då heller av män. Och detta är vad många kvinnor behöver kunna göra för att förstå att vi alla kan bli jungfrur igen. Afrodite tog ett bad i sjön varje morgon för att bli jungfru igen, något som även vi kan göra. Vi behöver varje dag möta och vara i våra känslor så vi vet vilka vi är.

Med inspiration från Jean Shinoda Bolen samt
Katharina Woodworth

 

 

Gudinnan Artemis – den tilltagande månens gudinna

artemisGudinnan Artemis – den tilltagande månens Gudinnan

Gudinnan Artemis är en mångudinna som står för den tilltagande fasen av månens cykel. Den fas som går att jämföra med ungdom, tonåring eller ung vuxen. Eller varför inte planering, nya idéer och grodd och näringstillförsel.

Som du kan läsa i Gudinnan Artemis är hon en jungfru-gudinna. Vilket på inget sätt är synonymt med att hon är den evige oskulden utan mer betyder att hon är sig själv nog. Hon är inte i jämförelse med någon annan. Hon är inte våldtagen eller kidnappad som så många andra av gudinnorna utan hon är självständig och drivs av sina egna mål och drömmar. Om jag skulle översätta detta till någon som idag har mycket av Artemis arketyp inom sig så skulle detta vara en kvinna som inte är beroende av sin partner och inte heller bli distraherad av partners mål och visioner. Denna kvinnan skulle inte förlita sig på att någon annan skulle göra henne lycklig eller se till att hon kom fram till sitt mål, hon skapar sin framtid själv. Hennes identitet och självförtroende grundar sig på vad hon är och vad hon gör, inte på om, eller med vem, hon är gift. Med Artemis får kvinnan förmåga att koncentrera sig på det som är viktigt för dem och målinriktning och ihärdighet trots svårigheter på vägen är utmärkande.

Det här innebär inte att hon skulle vara känslokall och inte bry sig om andra även om det är lätt att tolka det på det sättet. Tvärtom är Artemis en gudinna som till skillnad av övriga gudinnor, kom till sin mors hjälp vid flera tillfällen. Artemis är tvilling med Apollo och den som föddes först. Direkt efter sin födsel hjälpte hon sedan sin mor att föda Apollo, en födsel som var både besvärlig och långdragen. Det är denna händelse som gjort att hon nu är känd för att vara den gudinna man vänder sig till för att be om en förlossning utan komplikationer.

artemis4

Susan Seddon Boulet

Gudinnan Artemis är även känd för att värna om de unga, framförallt de unga kvinnorna. De unga kvinnor som var under hennes beskydd kallades för arktoi, ” kvinnliga björnar” och björnen är en av många djur som Artemis förknippas med. Det är många kvinnorörelser som känner sig hemma med Gudinnan Artemis och en anledning till detta kan vara att hon betonar systerskapet starkt och är snar till att hjälpa kvinnor. Men tvärtom vad många tror tar hon inte helt avstånd från män, unga pojkar var välkomna att studera i hennes tempel i Brauron. Det finns statyer bevarade av både unga pojkar och flickor som nu finns på ett museum.

Gudinnan Artemis var alltså jaktens och månens gudinna. Bågskytten som aldrig missade sitt mål och som vandrade omkring i skogarna med sitt följe av nymfer och hundar. Som den vildmark hon vandrade i förknippas hon med de vilda djurens egenskaper. Hjort, hind, hare och vaktel alla lika gäckande till sin natur. Hennes drottningslikhet hittades hos lejonet och hennes destruktiva sida symboliserades av vildsvinet.

Artemis arketypen är en del av vårt psyke som är det ursprungliga. Vilt och obundet. Det som symboliserar jägaren i oss. Hon är inte den som slår sig ner på en plats och får ro där, hon söker sig vidare och hennes plats är den djupa skogen där hon kan vandra fritt. Då och då söker hon sig in i mer sociala sammanhang och för med sig glädje, sång och dans. Man kan läsa i de Homeriska hymnerna nr 27

“…Där  hänger hon upp sin böjda båge och hennes pilar, och leder danserna, graciöst klädd…”

så man förstår att hon inte enbart är ute och jagar.

Det är också denna vilda mer primitiva spänningssökande sida som kan leda oss lite vilse. Ungdomens vilja till att allt ska ske just nu och allra helst i går som gör att vi kan agera utan att huvudet riktigt är med oss. Det finns en myt om att Artemis dödade den enda man hon älskade, Orion, på grund av sin lust till att tävla. Om hon enbart hade avvaktat och verkligen sett efter vad det var hon siktade på hade hon kunnat undvika att döda Orion med en pil.
Och så behöver också vi göra i denna nystartstid, en tid då vi planerar och projekterar och en tid då vi behöver förstå att idéer ibland behöver mogna innan de lanseras. Det finns en rätt tid för allt och det är vi som behöver känna efter när denna tid är.

deer2Här kan hjorten som symbol hjälpa oss att förstå Artemis arketyp. Hjorten hölls som helig för Artemis och du ser ofta att hjorten är ett sällskap till henne i målningar och statyer. Hjorten representerar instinktiva energier, självständighet och förnyelse. De är graciösa och snabba djur och de lyssnar på sin omgivning med hela sin kropp. De vet när det är dags att kämpa eller när det är dags att fly.

Ted Andrews, författare till “Animals speak”, säger att ordet “deer” först användes rent allmänt för att beteckna vilda djur. Han spårade ordet till det Sanskritiska ordet “mrga” som betyder vilt djur. Han menar att hjorten kan ses som en kallelse till det vilda inom oss. Att vi behöver lita på våra egna instinkter och lita på oss själva. För att göra detta behöver vi som hjorten lyfta huvudet ifrån det vi gör och se oss omkring noga, vädra i luften och ta till oss omgivningarna. Ska vi stanna kvar eller är det dags att flytta på oss?

Precis det vi behöver göra i denna fas av månen för att inte lusten till rörelse, till spänning och att sätta pilen till bågen ska ta överhanden.

 

Inspiration hämtad från; Ted Andrews, “Animal speaks”,theoi.com, Jean Shinoda Bolen “Gudinnorna inom oss”, hellenicgods.com

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild, Susan Seddon Boulet,

Gudinnan Hestia

Gudinnan HestiaGudinnan Hestia och trygghet

Funderar vidare på det där med bas och trygghet. Vårt hem är i många fall vår trygghet. Det är vår utgångspunkt och det som vi kommer hem till. Vi tar ett steg in och ser oss omkring och faller ner i vår trygghet.

I hemmet har vi kanske sedan ett eller flera ställen som är speciella för oss. Ställen som vi gjort som små altare. En hylla med fotografier på våra nära, ett bord som betyder det där extra för oss. Och har du inte ett sådant ställe är det ett tips att få till det. Oftast ger det en speciell ro att forma en punkt som du ger en unik energi. Kanske kan det vara punkten där du finner ro att meditera, att läsa en stund eller bara stilla sitta och reflektera.

I vissa kulturer där de inte har våra traditioner när det gäller att skapa hem, jag tänker då på våra fyrkantiga byggnader som står där de står, där formar de sin trygghet utefter en central punkt. Kanske är det en öppen plats där de slår ner någon påle, kanske är det en eldstad. Det här blir då deras centrala punkt, en punkt som de återkommer till och en punkt som de även tar med sig när det är dags att flytta på sig igen.

Jag har fått en känsla att vi lite har tappat vårt centrum, inte bara i oss själva utan även vår förmåga att se/förstå/känna att det finns en poäng, en trygghet att skapa ett centrum för oss.

Under Gudinnan Hestias tid var det vanligt att människan först hedrade och välsignade henne innan de gjorde något annat. Symbolen för Hestia, var härden. Elden som stod i mitten av hemmet. Elden som tjänade till nytta och till att hedras. Runt elden fanns centrum, det centrum som människan hela tiden återkom till. Varje gång de byggde en ny boplats var det härden som kom först och som skulle hedras.

När ett nytt liv kom till världen var det till Gudinnan Hestia de först begav sig. Genom att gå några varv runt elden, genom att utföra en ceremoni hedrade de Gudinnan, vördade de deras centrum och såg till att barnet blev ordentligt välkomnat och att barnet alltid skulle känna sig hemma vid sitt centrum.

Vi kan hjälpa oss själva genom att hedra vårt centrum, det som vi har inom oss. Vår kärna av trygghet och kärlek. Och vi kan hjälpa oss själva att hitta detta, påminna oss om detta genom att forma ett centrum i vårt hem. En punkt som ger den energi som är nödvändig för att vi ska kunna stilla oss och hitta vår inre röst.

Det inre ger det yttre och det yttre kan hjälpa till med att komma ihåg det inre.

Gudinnan Afrodite

Afrodite, förmodligen inte en Gudinna som man först förknippar med kommunikation. Men för mig hör hon i allra högsta grad ihop med kommunikation. Kommunikation och kreativitet.

 Gudinnan AfroditeJag har alltid varit djupt fascinerad av historia, arkeologi och myter. I min utbildning till symbolterapeut kom jag ännu djupare i min kontakt med myterna och framförallt med de Grekiska Gudinnorna. Varje Gudinna har sin arketyp, egenskaper som vi lätt kan applicera på oss själva. Afrodite är den Gudinnan som kan ge en djupare insikt, inte bara om kvinnans sensibilitet och sexualitet, utan även om hur vi kan kommunicera.

Gudinnan Afrodites medvetande är fokuserat men ändå mottagande. Kanske kan man säga att det är en aning likt en förälskelse. Jean Shinoda Bolen jämför Afrodites speciella medvetande med teaterljuset. Det ljus som lyser upp en hel scen.

“Detta speciella ljus hjälper oss att bli känslomässigt hänförda av en symfoni, att påverkas av en pjäs eller av en talares ord. Känslor, sinnesintryck och minnen aktiveras inom oss som ett svar på det vi ser och hör.”

Afrodites förmåga att både vara sårbar och osårbar hjälper till i en kommunikationssituation. Att vara fokuserad, vara engagerad och samtidigt bibehålla en viss distans så att man inte förlorar sig i sin egen känsla. När distansen går förlorad är vi inte längre den empatiske lyssnaren längre.

Att lära känna Gudinnan Afrodite, att ta till sig hennes energi är att omfamna sig själv.