När jag idag satte mig för att skriva om denna halvmåne fas var det en sak som hela tiden kom upp i tankarna, fokus. Vad är det jag har fokus på?

Och just den här månfasen skulle man kunna säga visar detta. En månfas som många kan uppleva som problematisk, kanske inte så där stora överväldigande problem utan mer som skavsår, utspillda kaffekoppar, en printer som inte fungerar eller borttappade nycklar – besvärlig fas om du förstår hur jag menar. I slutet av dagen kan vi hamna utmattade i soffan och låta vår omgivning få ta del av alla de missöden som har förstört din dag och missa din frus/mans glittrande ögon, dina barns glada röster eller doften av tryggheten i ditt eget hem. Sakta försvinner glittret och de glada rösterna och doften drar sig mot missnöjets beska droppar.

Så skulle det kunna vara i just den här fasen. Och allt beror på fokus!
Fokuset ändrar inte alltid på vad som praktiskt sker men det kan sannerligen ändra på upplevelsen. Jag tänker att det hela tiden finns något att lära, något att se i livet. Något som kan leda till något annat. Skavsår kan leda till något så enkel men praktiskt som att jag nästa gång inte tar skor som är nya när jag ska gå långt eller lär mig att tänka efter före och tar på plåster. Att förebygga alltså, vilket är en bra egenskap att ha ibland.
Jag menar inte att det optimala är att se positivt och glömma det som är jobbigt och svårt utan snarare att försöka balansera upplevelsen så att en sida inte tar överhanden. Även om det låter lite klichéartat så undrar jag om det inte är så att om något är negativt för dig kan det vara positivt för någon annan. Det tar inte bort din upplevelse men kanske kan den balansera den lite.

Jag tänker att nu står vi mellan det yttre och det inre, vi är på gränsen mellan att vi fokuserar på yttre ting och inre ting. Månen på ena sidan och går vi runt hörnet har vi solen på den andra. Det är en kvadrat, så om ni tänker er att ni går längs kanten denna kvadrat så är det omöjligt för er att se vad som är bakom hörnet. Vi kan fastna i denna omöjlighet om ni förstår? Eller så kan detta väcka nyfikenhet. Vad finns det där och hur på verkar den sidan, det som sker där, mig just nu?

När månen är i Stenbockens tecken så är det Hephaistos som härskar. Denna Gud kan ni läsa om här i bloggen och personligen tycker jag att det är en fascinerande Gud. Här tycker jag att vi alla har något att lära oss om oss själva även om vi inte själva förknippar oss med tecknet. I den Grekiska zodiaken menar man att Gudarna alltid arbetar i par. Varje människa har en relation till ett sådan helig konstellation och gudaparet assisterar människan i hennes arbete att gudomliggöra sin själ. Hephaistos samarbetar med Hestia, härdens Gudinna.
Återigen två sidor. Eller är det två helt olika sidor egentligen?

Jag tror att det finns mer samband i skeenden än de vi kan se med blotta ögat. Kanske är jag naiv men jag tror på kreativiteten som finner kraft i problemlösningarna. Det finns något vackert också i motstånd vilket inte plockar bort kärleken i oändligheten. Jag kommer att tänka på den smärtan som finns i födelseögonblicket och det förlösande första andetaget. Jag kommer också att tänka på eller snarare så anar jag/känner jag mer något som påminner mig om min egen erfarenhet av att befinna mig där mellan det yttre och det inre. Mellan ljus och mörker eller varför inte mellan sol och måne.
Något som jag fortfarande inte kan sätta vare sig ord eller en bild till men som jag bär med mig i mitt inre, i min kropp.

När jag idag låter mig komma tillbaka till detta ögonblick då jag stod och såg på denna gränslinje mellan liv och död kan jag förnimma mitt eget val. Ett val som jag kan placera mellan det handfasta och det ….ja det obeskrivliga. Där och då kunde jag förnimma att livet är fokus. Och fokus är härden. ( Gudinnan Hestia, visst är det fantastiskt) Härden är både liv och död. Och döden i sin tur skapar liv. Kärleken på den handfasta sidan består av både outhärdlig smärta och lycka. Kärleken i det obeskrivliga, ja jag vet egentligen inte om jag kan säga att det är kärlek eftersom vi då genast skapar oss en bild och en upplevelse av det vilket för mig inte då blir sant. Men jag vet att just där och då valde jag att fokusera på det handfasta. Och jag tog med mig den upplevelsen att det är jag som väljer mitt fokus.

Jag valde livet där kärleken både består av smärta och lycka och jag valde livet där det finns ljus även i det mörkaste mörker. Och kanske kanske är det i detta mörker som ljuset finns? I den mörkaste myllan som fröet växer? Någon annan kanske öppnar dörren när vi tappat bort våra nycklar? Utan skavsår tar vi inte på andra skor?

Så kanske vill jag med detta inlägg fråga dig – Vad är det du fokuserar på idag? Låt din inre kapacitet arbeta för dig och inte mot dig. Låt din kreativitet flöda.

Copyright secured by Digiprove © 2016 Malou Thorman

Acknowledgements: Bild: viatraffic.org