Archives

Möte vid källan

källanLät görandet stanna till en stund under kvällen. Vissa saker fanns att fundera över. Vissa saker behövde landa inom mig för att jag skulle kunna se dem riktigt klart. Säkert är det någon mer än jag som då och då behöver lite avstånd till skeenden för att se vad de egentligen innehåller och ibland behöver jag mer vara i dem för att känna efter vad det är som rör sig.

Idag behövde jag stanna till för att låta saker komma nära mig så jag kunde ta ett beslut. Åtminstone var det syftet när jag satte mig för att resa in i mig själv.

Det gick snabbt att komma till min äng. En äng som jag har för vana att vara på när jag startar mina meditationer. Idag upplevde jag att jag stod precis vid en stenmur som markerade ängens gräns. Jag tittade mig omkring och njöt, det var verkligen vackert och den skönheten gick direkt in i hjärtat. Känslor av tacksamhet strömmade genom mig. Jag bara stod där ett tag njöt.

När jag sedan såg mig omkring så förstod jag att ängen var lite lätt sluttande uppåt ifrån den plats där jag stod. Jag kunde inte riktigt se hur hela ängen såg ut. Jag blev nyfiken och vandrade iväg för att se vad som fanns bakom höjden.

Och det var magiskt, absolut magiskt. Ängen sluttade neråt och jag hade träd, tjocka och knotiga av ålder framför mig. Det var en öppen plats men ändå var där både träd och annan växtlighet och mitt upp i allt detta så fanns det en källa. När jag började gå fram till källan verkade det som att den växte. Från att ha sett ut som en ganska liten källa blev den allt större och när jag väl var framme vid kanten kunde jag inte länge gå runt eller bredvid den. Den hade i princip förvandlat sig till en ganska bred å. Underligt nog var känslan fortfarande att det var en källa och inget annat än det.

Jag hittade en sten precis vid vattenbrynet som jag kunde sitta ganska bekvämt på och det var alldeles lagom avstånd till vattnet så jag kunde se hur både jag och träden speglades på vattenytan.
Jag satt och följde krusningarna på vattnet och såg hur de formade grenarna på ett lustigt sätt och hur mitt eget ansikte trädde fram och försvann med jämna mellanrum. Plötsligt förändrades upplevelsen och det var som om känslan blev “tätare”. Inte skrämmande men det gjorde mig uppmärksam. Jag fortsatte att titta på vattenytan och såg att den nu var helt stilla och tänkte att det var kanske orsaken till att det blev en annan känsla. Vinden hade mojnat.
Och även om jag nu satt och tittade på ansiktet som fanns på ytan så såg jag liksom det inte. Det tog en stund innan jag förstod att det där var ju faktiskt inte mitt. Det liknade mitt på sätt och vis men det var verkligen inte mitt. Jag tittade hastigt upp och mot andra sidan av “källan” och såg en äldre kvinna befinna sig där. Precis som jag satt hon vid vattenbrynet men istället för att bara sitta rakt upp o ner verkade det som om hon slevade upp vatten till någon slags behållare. Hon hade en underlig huvudbonad och en lång klänning eller så var det en rock på sig.

Medan hon fyllde på sin behållare pratade hon, jag kunde inte höra orden men ljudet av dem gick fram till mig. Hon reser sig upp och fortfarande verkar hon inte ha sett mig vilket jag tycker är underligt. Hon sätter på en kork på behållaren och tar den sedan och håller upp den mot himlen. Jag får en känsla av att jag inte borde vara här, det här är något som är privat, en bön, ett tack och hälsningar till något privat och heligt.
Jag hör kvinnans röst inom mig som högt och tydligt säger till mig att det är klart jag ska vara där. Jag kan inte vara någon annanstans för att det är jag.

Jag står fortfarande och tittar på henne medan hon snurrar runt med bägaren upplyft över huvudet och inte med en min visar hon att hon på något sätt skulle prata med mig. Och jag förstår ingenting.

Kvinnan säger återigen – du har rätt att vara här för jag är du och du är jag. Du ser just nu precis det som är meningen att du ska se. Du ser källan. Källan som är grunden för vår själ. Här i det renaste och klaraste av alla vatten kan du hämta det som är nödvändigt för dig att bära med dig. Där du står har jag stått och varit lika förundrad jag. När det är din tur att vara där jag är kommer du också att vara upptagen med att visa och förmedla. Du får inte visa att du ser eftersom fokus då dras ifrån det som är det viktigaste och ser du blir du rädd för vad du ser. Meningen är att vara lagom iakttagande på den sidan där du är.

Jag tänker att det här är ju jättekonstigt och vad ska jag få ut av detta. Jag får bilden av ett kort som jag brukar dela på facebook i mitt sinne. En tecknad kvinna som kikar in i en spegel och spegelbilden sträcker ut och kramar om henne.

Kvinnan på andra sidan ler och sätter sig sedan ner, lägger bägaren framför sig och blundar. – Precis hör jag rösten igen. Precis så är det. Du ser nu dig själv, det är ingen spegelbild men det är en del av det som är du och en del av det som bär dig.

Vad som är viktigt är att du bär din kunskap inom dig, all din kunskap och detta är källan som gör att du kommer att komma ihåg det. Du ska nu börja komma hit och dela den med mig och därefter med andra. Jag vet när du är på väg, oroa dig inte för det. När du lämnar källan bär med dig att lika mycket som du är du, lika mycket är du jag. Det kan inte vara på något annat sätt eftersom det är utvecklingens trappa. Blunda nu, hamna i stillhet och i din vagga. Tacka för källan och ditt liv och vänd åter. Jag kommer att finnas här.

Jag var på något sätt väldigt upptagen av henne, att lyssna så jag kände inte hur spänd jag var. Inte innan jag blundade i mitt inre och upptäckte hur pulsen slog. Efter ett tag hittade jag stillhet och därefter gjorde jag som hon sa, jag tackade och började gå tillbaka uppför kullen.

När jag var uppe vände jag mig om och återigen såg källan ut som en liten källa och inte en stor å. Jag gick ner för slänten och förberedde mig på att komma tillbaka till här o nu.

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman

En bild väcker det som precis finns under ytan

okänt ursprung

bland dyker det bara upp. De där bilderna som får en omedelbar förankring i sinnet. Minnesspåren startar omedelbart. och så var det när jag alldeles precis fick syn på den här bilden i en status på facebook.

Den vita ormen. Vilken ömsint men ändå så avståndstagande känsla. För visst är ormen ett stort aber för många av oss? Inte speciellt något som de flesta av oss skulle vilja vara nära och absolut inte känna att vi blir transformerade till.

Men det hände för mig. Jag blev en vit orm.

Under min utbildning till symbolterapeut fick vi vara med om alla möjliga övningar för att lära känna alla de sätt som det omedvetna kan kommunicera med oss på. En av övningarna var bland annat trance-dans. Och det blev verkligen en upplevelse.

Trance-dans är att väldigt monotont röra sig till monoton musik kan man säga ( förmodligen finns det i olika varianter men just där och då var det detta som gällde ). Under dansen arbetade vi två och två. En gick in i den meditativa fasen och den andre passade så att man inte skulle stöta in i något eftersom den som gick in i trance blundade.

Jag blundade, tog ett djupt andetag och hörde trummornas rytm. Sakta försvann min välkända omgivning och de dagliga tankarna drog sig mer och mer tillbaka. Plötsligt var det väldigt mörkt och det kändes trångt runt omkring mig. Inget utrymme att göra några rörelser utan jag fick på något sätt lirka mig fram. Jag behövde komma till ytan.

Efter ett litet tag såg jag äntligen ljus och det som höll mig fast luckrades upp. Med ett djupt andetag så såg jag himlen komma fram. Och ljuset stack mig nästan i ögonen. Jag ville sträcka ut mina armar mot skyn och upptäckte snabbt att det kunde jag inte. En snabb, väldigt flyktig känsla av panik växte. Jag kunde inte röra mina armar.

Jag såg mig omkring och jag såg sand. Överallt rödaktig sand och några klippformation lite längre bort. Huvudet svängde runt och det var då jag plötsligt insåg att det var något udda med mitt sätt att röra mig. Jag såg ner mot vad jag ville ha till mina fötter och jag upptäckte en vit stor ormkropp.

Nej, nej, nej tänkte jag. Inte en orm. Av alla kraftdjur, av alla symboler, inte en orm!

Rent symboliskt tycker jag om ormar, men att upptäcka att man själv är en är inte riktigt detsamma.

Jag försökte ta det lugnt och i bakgrunden hörde jag fortfarande det rytmiska trummandet. Hjärtat kopplade snabbt upp sig i rytmen och jag blev lugn. Lite lätt irriterad men lugn.

Jag såg mig omkring lite mer fokuserat och upptäckte ett antal personer som stod och såg på mig en bit ifrån. Deras uppsyn gav mig intrycket att de var lite frågande men samtidigt inte alls överraskade.

Plötsligt insåg jag att jag pratade med dem. Det var inga problem alls med att höra vad de tänkte och känna vad de upplevde, förmodligen var det likadant för dem eftersom de faktiskt svarade på det jag sa.

De välkomnade mig och sa att de väntat på att jag skulle ta plats i deras tid. Jisses,,jag hade hamnat i Australiens öken och de pratade om Drömtiden. Med ett aha inom mig själv så tänkte jag att det här var ju lite typiskt. Självklart skulle jag hamna i drömtiden.

Jag hade inte släppt min irritation över att vara en orm men fick strax förklaringen av “något” som förmedlade kunskap både till de personer som nu var runt omkring mig och till mig.

Jag var en orm för att det var ormens egenskaper och dess symbolik jag behövde acceptera att jag bar på. Jag var den som transformerades och ständigt föddes på nytt. Jag var den som var kraften och den helande förmågan. Jag var den som ständigt dog för att visa att det krävs död för att liv ska uppstå. Jag hade, vad jag vet i alla fall, maskens egenskaper, att kunna befrukta mig själv. Att kunna delas för att bli två.

En mycket underlig upplevelse, underlig och inte allt igenom bekväm.

Du får ta det goda med det som du upplever som det onda, var det någon som sa. Du har förmågan att kunna kommunicera med många samtidigt utan att vara närvarande. Du har förmågan att kunna visa att döden är nödvändig och att den inte alltid är fysisk. Du går drömmarens väg och på den vägen kommer du att skifta ditt yttre många gånger. Du är en del av allt och du är allt. Du är Gudinnan som skapar och som raserar. Du är en del av oss och vi av dig.

Rösterna började bli svaga och jag ansträngde mig för att höra men något annat började bli starkare och pockade på uppmärksamhet. Jag kände hur det ryckte och plötslig blev jag varse att rytmerna hade förändrats. Det var snabba trumslag och jag visste att det var dags att ge mig iväg.

Innan jag plötsligt kom tillbaka till rummet så kommer jag ihåg att jag tänkte på hur förvånade mina kurskamrater skulle bli av att jag nu var en orm.

Jag öppnade ögonen och det tog lite tid att kunna fokusera på rummet och på min omgivning igen. Under tiden som det nu var min tur att hjälpa min partner fortsatte jag att fundera och försöka ta in min upplevelse.

Bild: okänt ursprung

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman

Meditation – äpplet, mörkermånen och pentagrammet

61f86e42533101aff338738b3172ae3dMeditaton.

Kanske verkar det underligt att ta med ett äpple som symbol när man mediterar. Och just under mörkermånen också. Men för mig blev det naturligt då äpplet var symbolen som stod för både mörker och ljus i min värld.

Personligen hade jag en mycket udda idé om att det var väldigt “jobbigt” att äta ett äpple. Och bara detta funderade jag ganska mycket på och kunde egentligen inte komma på något skäl till att jag tyckte det. Inte förrän jag började att fundera mera över vad jag associerade med äpplet.

Självklart blev Adam och Eva det som först dök upp. Något som jag tror vi alla blir matade med som barn. Egentligen spelar det inte så stor roll att det inte någonstans i bibeln står att det var just ett äpple som plockades från ett träd (i alla fall vad jag vet) utan att det står en frukt, vi har fått med oss detta under många år och på så sätt är det också äpplet som vi sätter isamband med det som var så oemotståndligt så att Eva var tvungen att äta det.

Oavsett bakgrunden till meditationen finner jag den symbol som finns i äpplet oerhört intressant den med. Pentagrammet.
Pentagrammet som så tidigt som 3500 fKr har hittats som symboler på krukor i forntida Mesopotamien. Under den senare perioden kunde du hitta pentagrammet i de kungliga inskriptionerna och var där en symbol för kunglig makt som sträckte sig ut i världens fyra hörn. Jag kommer att skriva om Pentagrammets symbolik i ett senare inlägg och från detta ska jag bara koncentrera mig på själva meditationen.

Jag använde mig av den senare tidens symbolik, en symbolik som är vanlig inom wicca traditionen bland annat och det var att varje spets/gren symboliserar ett element. Anden, pentagramvatten, eld, jord och luft.

Intentionen med min meditation var att integrera kunskap och få fatt i bitar som följde mig som skuggor och som gjorde att jag inte kunde släppa taget och ta beslut utifrån mitt innersta jag.

Meditation.

Sätt dig på en plats som är bekväm för dig. Se till att du inte blir avbruten genom att stänga av telefonen.
Börja med att slappna av och hitta ditt centrum, låt tankarna komma och gå under en liten stund, håll inte fast och tvinga dig inte heller att släppa taget. När du känner dig färdig för det, ta några djupa andetag och föreställ dig att Moder Jord visar dig hur du är förankrad i hennes omhändertagande famn. Se hur ni är förbundna med varandra. Rikta sedan energin uppåt och föreställ dig hur mörkermånen omsluter dig i sin trygga atmosfär. Hur du välkomnas och kan se hur du är förbunden med henne.
När du känner dig trygg, ta ytterligare några djupa andetag och föreställ dig att du är på en vacker plats i naturen. Det är solnedgång och du tittar på den vackra vyn. Sakta försvinner solens strålar och mörkret börjar ta plats. Tillslut är du omringad av den sammetsmjuka natten och du välkomnar alla dina sinnen att vara uppmärksamma.

Du sitter och upplever mörkret under en stund och tillslut börjar du ana en närvaro. Hecate, mörkermånens gudinna, vägkorsens och nyckelbäraren har kommit på besök. Tillsammans sitter ni tysta en stund tills du märker att hon har ett äpple i sin hand. Med en liten kniv börjar hon med att dela äpplet och du lyssnar på de ord som hon säger. Hon börjar med att förklara vad essensen med äpplet kan tala om för dig. Du lyssnar tyst och tar in.

Tillslut skär hon utifrån pentagrammet som har visat sig i äpplet, hon ger dig en bit som du stoppar i munnen. Medan du njuter av smaken berättar hon att detta är vad din ande upplever och bär med sig från elementet jord. Vilka rädslor och vilket mod du kan hitta genom att ta till dig det som jord för med sig. Du får ytterligare en bit av äpplet och nu får du kunskapen av hur jord och vatten hör ihop. Vilka rädslor och vilket mod som dina känslor bär med sig. Ännu en bit av äpplet och nu reser du från vattnet till elementet luft. Mentala stormar och stiljte mixas tillsammans. Du tar steget från luft till eld och du får insikter om hur din energi och livskraft fungerar. Vilja till liv och rädsla för död går ihop till bilder inom dig. Du får den sista biten och du vandrar mellan eld tillbaks till anden och du ser att du är allt. Du är en helhet på gott och på ont.

Du vilar tillsammans med Hecate ytterligare en stund tills hon säger att du nu kan öppna ytterligare en dörr. Äpplets kunskap är en del av dig och med detta blir dörrar öppnade som du inte såg förut. Hon tar farväl och du tackar henne för att hon ville tillbringa denna stund med dig.
Du är ensam, fortfarande är det mörkt men du kan nu ana gryningens ljus. Efter ytterligare en stund ser du hur det dagas och det blir ljusare runt omkring dig. Du tar några djupa andetag, tackar mörkermånen och jorden för deras trygga famn och öppnar ögonen.

Ta och skriv ner de insikter och de upplevelser som du fick. Bilder och ord har en tendens att försvinna precis som en dröm ganska snart bleknar om du inte berättar eller skriver ner den.

Ha en upplevelsefylld meditation.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman

Meditation – den hemlighetsfulla trädgården

DrömträdgårdDen hemlighetsfulla trädgården

Den hemlighetsfulla trädgården är en visualiserad meditation som är enkel, spännande och givande att göra på egen hand. Det är Marta Cullberg Weston ( psykolog och psykoterapeut ) som har skrivit om den för ett självförverkligande på egen hand.

Tanken är att vi alla har en gömd trädgård inom oss, som innehåller en mängd intressanta växtmöjligheter. Dessa kan vi få tillgång till om vi ger oss tid att utforska vårt inre. Där kan du hitta talanger och/eller en särskild längtan som du inte vårdat.

Sätt dig bekvämt och slappna av. Bli medveten om din andning och bara följ den under några andetag. Försök inte styra utan bara låt sinnet följa.

Ta nu och föreställ dig att du vandrar längs en mur som är övervuxen av gamla rosor. När du studerar muren närmare ser du att det faktiskt finns en port i muren, helt övervuxen och hängande på rostiga gångjärn.

Du för försiktigt några långa törnrosgrenar åt sidan och känner på handtaget. Med ett gnisslande ljud går dörren upp. Du känner att din nyfikenhet väcks och du beslutar dig för att utforska vad som finns på andra sidan muren.
Du lyckas pressa dig in igenom porten och du grips av förundran.

En underbar doft av gammaldags rosor slår emot dig. Du hör fåglar som kvittrar och du söker dig fram längs de halvt övervuxna gångarna. När du går där på gångarna hittar du plötsligt något som någon glömt kvar där. Vad är det du hittar i den gömda trädgården?

När du vet vad du hittat så tar du och beger dig till porten igen och lämnar trädgården bakom dig.

Under några andetag blir du medveten om din fysiska kropp igen och så småningom öppnar du ögonen och är tillbaka i rummet.

Lycka till med din egna magiska hemlighetsfulla trädgård.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014 Malou Thorman
Acknowledgements: Bild;argolith.deviantart.com

Den svarta pantern och månen

1384014_489822711115285_420155150_n Den svarta pantern, så magnifik,  mystisk och  spännande.

I natt tassande den in i mitt liv igen, den svarta pantern. Som många andra, tror jag, hade jag detta djur som en absolut favorit under många år. Om jag hade fått välja att bli ett djur hade jag valt denna panter utan att tveka.
Jag kände mig lite trygg med att ha den där pantern som favorit, den förde med sig säkerhet, smidighet och sensualism in i mitt liv. Den var också lite farlig vilket var spännande och den påminde mig om självständighet. Ett djur som var bra att ha i sin närhet helt enkelt. Varje gång som jag under senare år tänkt på pantern som symbol kommer jag också att tänka på Modesty Blaise, seriefiguren som även den var en favorit för mig. De här två, svart panter och Modesty Blaise, hade samma energi.

Men nu kom den alltså igen. I drömmen satt den plötsligt där, stilla med lysande ögon. Både skrämmande och lugnande. Den hade en slags uppmanande energi, som om den satt där och väntade på mig.

Under förmiddagen idag satte jag mig ner och mediterade en stund och bjöd in pantern så jag kunde få en känsla för vad den ville säga mig och vad den stod för idag. Jag är övertygad om att alla starka symboler i en dröm, i en meditation eller i vardagen, har något att säga och jag ville upptäcka vad jag själv kände innan jag satte mig och sökte i andra källor.

Vad som slog mig direkt var dess svärta. Så svart och så mörk, det enda som lyste var ögonen och de var intensiva. Och det var nästan som om jag dumförklarade mig själv en stund i meditationen. Herregud, varför hade jag inte tänkt på det förut? Mörkermånen. Definitivt stod den för mörkermånen. Direkt vandrade känslan och tankarna iväg till det motsatsförhållande att det nu är fullmåne. Jag fick kämpa ett tag för att komma tillbaka till pantern och inte fastna i funderingar och tolkningar. Men pantern verkade finnas kvar, tålmodigt låg den på en klippa och väntade på att jag skulle återvända med sinnet till den. Härlig känsla!

Det fanns en välkomnande känsla och en igenkänning i upplevelsen på morgonen. Vi var alltså inte främmande för varandra. Jag såg smidigheten och musklerna framträdde väldigt tydligt. Skulle den vilja så skulle den vara borta på mindre än en sekund. Jag fastnade fascinerat på denna smidighet. Vaken vila kom upp i tankarna. Den kändes inte spänd eller nervös på något sätt, i vila med ändå full kontroll över vad som försiggick. Jag vägde orden inom mig, du som är familjär med metoden “focusing” kan säkert känna igen det där med att väga ord, och de ord som gav rätt resonans inom mig blev – vilja, kontroll, kapacitet. Den stod helt enkelt för inbyggda egenskaper. Här finns musklerna som behövs helt enkelt och en kunskap över när de behövs.
Jag gled över till mörkermånen igen och såg på skuggan som blev när pantern sakta vispade runt med svansen. Återigen kom det där lilla klicket inom mig som sa att jag var på rätt spår. Skuggan, den stod för skuggan och självklart var det rätt. De där sakerna inom oss som vi inte vill se, kan se eller inte är medvetna om. Rädslan för våra egna djuriska instinkter, rädslan för vår egen natur och rädslan för vår egen styrka.

Pantern reste lojt på sig i min meditation och smidigt hoppade den upp på en gren på det träd som plötsligt uppenbarade sig. Det är lustigt det där med inre bilder, det som behövs det kommer.Black panther2
Jag slogs av smidigheten och av förmågan att utan att ge ett ljud ifrån sig förflytta sig från en plats till en annan. Återhållsamt på något sätt. Sensuellt. När jag hade pantern som favorit förr var den väldigt kvinnlig för mig och detta var något som återigen klev fram. Pantern var feminin. Den feminina instinktiva styrkan. När denna känsla dök upp hos mig dök död, liv och återfödelse upp samtidigt. Kvinnans egenskaper. Definitivt stod denna panter för död, liv och återfödelse. Jag kände hur jag började tappa fokus vid det här laget och bestämde mig för att säga adjö och återvända till ett mer medvetet vaket tillstånd och jag visste att den här pantern helt klart har mer att säga mig.

Jag började bläddra i mina böcker och leta på nätet och mycket riktigt hittade jag en hel del om panterns symbolism.
Förvånande nog upptäckte jag att det var vanligt under den tidiga medeltiden sätta samman den svarta pantern med Jesus. En association som jag känner att det kan vara spännande att undersöka.
Det finns även en bild av två pantrar som vaktar en tuja, utskuret i sten, från Romerska antiken och denna finns i en kyrka. Även detta något som är värt att undersöka, då Tujan också är känt som ett livsträd och Thuja kommer från grekiskans thyein och betyder bringa rökoffer. Ibland blir det alltför spännande ringar på vattnet och det vill till att begränsa sig.
Mycket riktigt så står då den svarta panterna för mystik, för det feminina, för mörkermånen, för liv och för död och för modern. För våra skuggor. Även för ensamhet, eller kanske mer avskildhet. För självständighet och lusten att vara mer ensam än social. Kommer att tänka på den introverta personligheten. ” De feminina energiernas manifestation på jorden” var det någon som tolkade pantern för.
” Hos människan finns det fortfarande en primitiv rädsla för mörkret och döden. Den svarta pantern hjälper dig att förstå mörkret och döden och den inbyggda kraften av dessa. Genom att erkänna dem eliminerar vi våra rädslor och lär oss att använda dem istället.” I Kina finns det fem mytiska kattdjur, ibland tecknade som tigrar och leoparder, och den svarta styr över väderstrecket nord som styr över vinter och vattnet är dess mest effektiva element. Detta är ett feminint element och står för det feminina i alla hennes aspekter.

” När den svarta pantern kommer in i ditt liv så väcks den inre passionen. Den är kapabel till att manifestera den otyglade kraft som kommer från instinkter. Den reflekterar även ett uppvaknande av kundalini-energin och signalerar inte bara att det är dags att stiga in i den egna kraften. Mera att det är dags att återvinna Den Egna Sanna Kraften. I mytologin är pantern en symbol för Argos.

a_dark_mood_black_panther_wallpaper-normal( Argos är i den grekiska mytologin en jätte med hundra ögon av vilka alltid några vakade. Av detta kommer begreppet “argusöga” med betydelsen “vaksam blick” och binamnet Panoptes (den allseende). Argos sattes av den svartsjuka Hera, Zeus hustru, att bevaka den till en ko förvandlade Io i vilken Zeus förälskat sig. Zeus bad då Hermes att söva jätten med tonerna från sin flöjt. När Argos sov med alla ögonen högg Hermes huvudet av honom med sitt svärd och befriade Io som Zeus så småningom förvandlade till människa igen. Hera samlade upp Argos ögon och prydde med dem påfågelns stjärt där man än i dag kan beundra dem.)

Symboliken i detta ska vara att pantern har med sig en vaktande energi till den som har fått upp pantern som symbol.

För ursprungsbefolkningarna i syd- och nord Amerika är den svarta pantern fylld av stor magi och makt. Den klättrar, den springer och den simmar. Att den fungerar så bra i alla dessa element gör att den får symboliken att härska över alla dimensioner. För Tucano Indianerna i Amazonas var rytandet från pantern samma som rytandet från åskan. Den svarta pantern, gud över mörkret, var kapabel att orsaka solförmörkelse genom att svälja solen. Detta ska reflektera den enorma makt som finns i den medfödda feminina kraften. Den som har fått pantern som ett totem, kommer att erfara denna kraft.

Pantern för även med sig ett bredare perspektiv. Den ger en djupare insikt, både spirituellt och fysiskt. Dess ökade perspektiv låter dem se saker i detalj eller från avstånd.
Panterns ögon ska inte glömmas bort. Dess blick verkar se rakt igenom och det sägs att när pantern kommer in i ens liv så kan ögonen vara ett verktyg för healing och denna healingenergi ska verka ner på cellnivå.

Här måste jag då tillägga att min erfarenhet från förr, under min uppväxt och även i vuxen ålder, så är det många som reagerat på mina ögon. Inte då att de skulle ha någon healingeffekt utan snarare att de skulle vara rädda för mina ögon. I och för sig så var en av anledningarna till rädsla att de tyckte att jag kunde se igenom dem. Det tog mig några år att bearbeta just det här med mina ögon faktiskt. Det är inte så lätt att byta ut dem.

Malou

Symbolik hämtat från bland annat wikipedia och www.theblackpaper.com