Nymånen är här.
I morse bad jag om att få en tråd, ett tema för det som skulle ingå i symbolkalender. Det finns mycket att skriva, fundera och ta till sig om nymånen och även om mörkermånen som fortfarande finns här men jag ville ha någon form av symbol eller tema för inlägget.
Jag satte mig och meditera och använde mig av Bergsmeditationen, tänkte jag kunde få något litet råd från mig själv. När jag kom till en speciell plats i meditationen ryckte jag till för jag fick plötsligt väldigt ont, som ett sting över hjärttrakten. Min första reaktion var fysisk och jag var på väg att bryta meditationen, något fick mig att förstå att det inte handlade om något fysiskt besvär utan det var symboliskt. Jag hörde den numera ganska välbekanta rösten prata till mig strax efteråt.
– Du befinner dig i mitten, avslut innebär också ny början. Något som sker med automatik. Ibland förstår vi inte utan vill stanna kvar oavsett hur smärtsamt det är. Vårt hjärta blir också fysiskt lidande på att vi inte förstår att vi behöver lära oss att avsluta något. Vi håller kvar vår smärta långt inom oss själva. Vi vågar inte släppa taget även om vi någonstans vet att det inte är möjligt att gå tillbaka. Vi behöver vara lika aktiva i våra avslut som vi är i våra uppstarter. Vi planerar, sätter upp visioner, mål och delmål allt för att vi ska nå fram. Det är rätt och riktigt att göra så, men ibland behöver vi känna till vårt ursprung, vårt förflutna för att veta vilka mål vi har. En del av den processen innebär att lära sig att avsluta.
Istället för att uppleva och lyssna ordentligt till vad den gamla visa sa till mig började jag analysera. Jag förstod inte riktigt hur detta skulle ge mig ett fokus för min kalender.
– Ditt mål förhindrar dig.
Jag förstod omedelbart vad hon menade den gamla. Jag tillät mig inte att vara i meditationen utan ville ha svaret på min fråga omedelbart. På det sättet tappade jag bort vad resan i den här upplevelsen kunde ge mig. Jag återgick till att bara lyssna och känna vad hon ville mig. Det blev tyvärr inte så mycket mer än att jag hörde henne säga att det handlade om pilen.
När jag väl avslutat meditationen tog jag med mig hennes sista mening och koncentrerade mig på pilen. Pilen som Skyttens tecken använder sig.
Bilden av Artemis kom upp och när jag studerade den så såg jag hur viktigt det var att man som skytt visste vad man skulle sikta på innan man riktade in pilen. Pilen och bågen den finns där men först när vi vet vad vi ska ha den till ska den aktiveras. Och arbetet som nu har skett inom oss under mörkermånen underlättar den processen. Om vi bär med oss alla våra gamla saker kommer våra pilar hamna utanför den måltavla som är vår. Utan att vi är medvetna om det. Utan den här processen med att låta det gamla ligga som en grund för det nya kan vi lätt gå vilse. Vi kan skjuta iväg våra pilar utan att tänka efter. Precis som vi har lätt för att göra under de här första dagarna av nymånen. Vi blir så exalterade av denna nya ivriga energin att vi bara vill starta upp och göra. Artemis är ungdomlig, hon är ivrig men kan också som ett barn, som en tonåring agera utan eftertanke. Att fara iväg med den tävlingslystnad som kan uppstå kan vara det som gör att pilen träffar helt fel och att konsekvenserna blir mycket smärtsamma.
Pilar kan orsaka smärta och sitter de fast för länge kan konsekvenserna även bli fysiska. Men de kan också orsaka lycka de där pilarna som sätter sig. Tänker på de små kärlekskeruberna som skickar iväg Amors pilar. Kärlek brukar ju ha en tendens att innehålla både smärta och lycka.
Pilen kan också visa vilken väg eller vilka vägar vi kan ta. Både som vägvisare eller som guider till det vi behöver. Pilen hittar du också i kompassen, eller som
visare i en klocka. Vi har helt enkelt pilar lite var stans runt omkring oss i vår vardag och alla vill dom att vi ska se något. Vi ska upptäcka något.
Den som lyfter bågen, den som skapar pilen, det är den personen som har ett syfte, ett mål med sin symbol. Du som följer kan ha detsamma men också ett annat. Det vill till att vara uppmärksam på detta.
Nu visar månen i skyttens tecken att vi har haft en möjlighet att bli visat något inom oss själva som vi behövde plocka fram eller släppa taget om. När nymånen nu är här i den visionära och målmedvetna skyttens energi kan vi använda oss av detta för att sätta de mål vi behöver. Skytten siktar ofta högt och långt och många visioner är mer universella än individuella.
Som nymåneceremoni tänker jag plocka fram de visioner som jag har. Titta över mina värderingar och se hur jag, som person, kan skapa och agera utefter dem. Jag är säker på att vi alla har önskningar som vi någonstans inom oss placerar utanför vad vi tror är inom räckhåll. Utopier tänker vi men behåller önskningarna.
Jag tror att det finns en anledning till att önskningarna har kommit in i vår värld och personligen tänker jag se hur långt min pil kan nå under denna nymåne.
Copyright secured by Digiprove © 2015 Malou Thorman 
“
Mer än en gång har jag märkt av Jungfruns egenskaper inom mig, Jungfrun ståtar som min accendent och kanske är detta en av anledningarna till att jag många gånger störtdyker in i detaljer. Många gånger detaljer som leder mig vidare och djupare. Ibland är det en fördel och ibland en nackdel. I vissa fall kan det vara bra att släppa taget om något eftersom det annars aldrig blir färdigt och i andra fall hittar man en fakta som gör att något får en annan mening. För mitt inlägg om mörkermånen denna månaden behövde jag släppa taget. Jag kände att jag inte kom vidare till texten utan jag rotade runt bland analyser och funderingar. Jag fick helt enkelt bestämma mig för att göra ett stopp.
De senaste dagarna har jag varit ganska upptagen med både funderingar och diskussioner som handlar om mig såväl som om andra. Jag har diskuterat hur omgivningen kan ha en ganska stor ansvarsbit (även om de inte gör något) och hur mitt individuella ansvar gentemot andra ser ut. Jag har bland annat pratat om civil kurage. Om att agera och även att se att även om jag inte tycker att jag är involverad i en situation så är jag det som medmänniska. Hela tiden har jag ett ansvar gentemot mig själv men även gentemot andra. Ska vi låta oss omfamnas av tanken att vi, du och jag, också är en del av varandra kan man väl påstå att tanken om ansvar höjer sig ett snäpp.
Allt detta och mycket mer. Astrologbloggarna är fulla av råd och härliga texter. Okända marker och nytt på gång menar man. En förmörkelse ska tydligen alltid handla om förändringar och okända marker hänvisas både till denna förändring plus till nymånen som är början på den nya månfasen.
som behöver förändras först är den knutna näven och det härdade hjärtat. Ungefär samma mening fast i samband med saturnus (som nu går retrograd om några dagar) är Marianne Williamsons “välsignelse” som lät ungefär så här häromveckan.
innebär det möten med mina förfäder. Jag fångades så starkt av Sabian symbol den här gången och jag känner att jag inte kan låta bli att ta hänsyn till den.
att vi behöver passera genom det gamla för att nå det som är nytt.