Höstdagjämning, 23 september med månen och solen i vågens tecken.
Mörkermånen inträder den 24 september, kan det bli mer symboliskt än så här.
Nu balanserar vi mellan ljus och mörker. Dag och natt är lika långa. Naturen visar vägen nu när mörkret sakta tar över, solen ljus minskar och naturen visar på sitt behov av att dra sig tillbaka och dra sig inåt.
Allt måste nu dö för att senare kunna födas igen och naturen visar vägen även för de som längtar efter ljuset både psykologiskt och andligt. För att hitta ditt inre ljus behöver du uppleva, upptäcka och integrera ditt mörker. En inre förberedelse behövs för att kunna födas igen.
Om man börjar leta efter myter och historier om höstdagjämningens betydelser hittar man ganska snart att det finns de som anser att vi har tappat mycket av dess ursprung.
Vissa anser exempelvis att det var detta kors som uppstår mellan vår- och höstdagjämningen + sommar- och vintersolståndet. Solen som är i mitten anses vara en symbol för “sonen”. ( Generellt så har solen fått symbolen för herren, jesus, gud, härskare och fadern men vi ska inte begränsa oss här utan vi kan även se, Horus, Dionysus, Odin med mera). Man menar att det först långt senare blev att man delade upp året i 8 delar. Delar som idag är välbekanta för många av de som följer wicca traditionerna. Nämner Mabon, Samhain och Beltane exempelvis.
De olika punkterna symboliserar en personlig och andlig utveckling. Allt handlar om en resa i livshjulet. En resa i livshjulet på många sätt är det verkligen när man börjar titta på hur höst- och vårdagjämningen hör ihop med den Stora Pyramiden i Egypten och dess ingång till vad man kan kalla den nedgående vägen till en underjordisk grotta. Vinkeln på denna nedgående tunnel kallas för “Kristus vinkel”, ja inte bara på denna tunnel som går nedåt utan även de som enbart leder uppåt har denna vinkel.
Vinkeln kallas så för att man sätter den i samband med Betlehem där Jesus skulle ha fötts.
(Är man intresserad kan man sätta sig in i hur höstdagjämningen, kristusvinkeln, öppningen för den nedåtgående tunnel på den Stora Pyramiden fungerar ihop och de teorier och diskussioner angående “messias” födelse eller uppstart för det som kallas “Feast of Trumpets” vilket i så fall skulle ske 2017.)
Denna resa i livshjulet som nu visar höstdagjämningen handlar om just balans. Och då en balans om det vi ser som det ljusa inom oss med det som vi mer ser som det mörka. För detta är viktigt! Vi kan inte uppnå medvetenhet, nå upplysning “solen” om vi inte erkänner att vi har ett mörker inom oss.
Många som ger sig in i ett “andligt” sökande har en tendens att stöta bort eller förtrycka alla känslor som inte har med det goda att göra. Då pratar jag om känslor som avundsjuka, svartsjuka, ilska…ja allt som man inte vill se hos sig själv.
Många vill se sig som en icke egoistisk person vilket gör att man förnekar dessa delar hos sig själv. Detta förnekande och fokus på allt som man uppfattar som gott gör att man också har en tendens att undvika nedgången till underjorden. Det är här vi får nytta av våra myter. De enda som enligt mig är utan mörker och skugga skulle då vara änglar. Och änglar anser jag inte oss människor vara. Även inom myterna har vi den goda och den onda, vi har dualiteten.
Månen hör ihop med och styr våra instinkter och vår intuition. Vår kropp och sinne reagerar om vi inte har tränat bort dessa signaler. Och nu under mörkermånen, under höstdagjämningen, talar månen om för oss att det är dags att lägga det vi har skördat i lager. Vi behöver titta igenom och se till att det är fräscht och friskt. Att sortera bort det vi inte längre behöver ingår och det ingår också att bege sig ner till den underjordiska grottan.
Själva höstdagjämningen innebär att vi ser och förstår att det nu är dags att börja vår nerfärd, själva mörkermånen innebär att vi sluter oss mer inom oss själva och tittar på det som är skuggor för oss. Vi rör oss i vår omedvetna sfär. Vi är mellan avslut och ny början. Vi behöver integrera, vila och reflektera.
Jorden drar sig nu tillbaka, den har varit i full blom, gett oss den näring vi behöver och nu behöver jorden själv ta tillvara på näringen. Naturen visar oss hur vi själva bör göra, vi bör nu börja dra oss tillbaka från den mer utåtriktade energin och välkomna den mer stillsamma höst/vinterenergin.
Och vi börjar nu vår nedstigning när månen finns i vågen. En månvåg som hela tiden har ett behov av att vara i balans och i harmoni. Som inte är så förtjust i konflikter och möjligtvis kan bli lite väl sockersöt för att undvika detta. För mycket sött kan dock leda till diabetes vilket i sin tur innebär ett liv som genast blir begränsat och som kräver struktur.
Bättre då att lära sig se det som konflikten bottnar i, att undersöka sina rädslor, sina vanor och idéer.
Kanske kan det vara detta som höstdagjämningen nu vill tala om för dig? Att det är början på din nedstigning och att det handlar om att se sin egen skugga.
Inom vilka områden blir vi själva lite sockersöta?
När, var och hur söker vi själva harmoni till varje pris?
När blundar vi över att vi är så diplomatiska så att vi inte hittar vad vi själva tycker?
Och …glöm inte tvärt om effekten! Vår skugga kan vara att vi inte klarar av att se vårt ljus, att vi är varma, harmoniska och diplomatiska.
Och så lägligt denna fas nu kommer när vi precis har ett val bakom oss. Ett val som dragit fram många känslor. Vad är vår balans i detta? Vad står vi, ser vi vår skugga i detta? Tar vi konsekvenserna över vårt agerande men också hur vi blundar?
Det som för många betraktas som det onda, det mörka visade sitt ansikte och sin popularitet på valdagen här i Sverige.
Kan valet vara den symbol som vi behöver för att inse att det vi inte ser, det vi trycker undan, det vi springer ifrån en vacker dag står framför oss, så mycket större än det var ifrån början?
Arbeta med höstdagjämningen, omfamna din mörkermåne och du kommer att märka att du har lagt grunden för de mest näringsrika omgivningar för dig själv.
