Det är nu i den sista veckan innan nymånen som månen är som tydligast för oss kvinnor. Om vi lyssnar på vår inre röst, den röst som tillhör Moder Jord, vår natur.
Följer vi vår mest naturliga cykel så menar man att det är nu kvinnan går in i sin premenstruella fas. Förr när kvinnorna levde närmare varandra och mer stod under månens inflytande förberedde kvinnans kropp sig för att släppa taget om sitt blod och låta det flöda tillbaka till naturen. En fas som talade om för kvinnan att hon behövde dra sig tillbaka ifrån det mer aktiva sociala livet för att hon behövde mer vila och mer balans.
Detta är fasen då kvinnan kan känna av sina hormoner, en del känner av de väldigt mycket- andra mindre. Oavsett hur mycket du är påverkad säger denna fas till dig att du mår bättre av att dra dig undan lite. Vi kanske blir känsligare för ljud, för andras påverkan, för hur andra mår och vi kan uppleva att vi inte alls har den balans som vi skulle behöva.
Den kultur som vi lever inom idag tar ingen hänsyn till något av detta. Och kvinnan är inte den som säger något annorlunda. Snarare tvärtom i många fall. Att erkänna vad kroppen och själen vill skulle vara detsamma som att ta flera steg tillbaka från jämställdhet. För det är så att många ser det som ett handikapp att vi kvinnor blöder varje månad, något som vi behöver gömma undan. Vi ska inte vara påverkade av att vi släpper taget av våra ägg och låter dessa landa obefruktade, vi ska inte visa att vi känner av vår naturliga cykel, den som är en del av kvinnan, den som handlar om liv, död och återfödelse.
För innan vi släppt taget har vi skådat framåt för att få en aning om hur vi ska förvalta det som kommer. Vi har redan bäddat för framtiden även om vi inte kan se den, vi kanske bara kan ana att den rör sig inom oss.
Detta är även den fas i vår livscykel då vi möter den visa inom oss. Vi blir äldre. Lika lite som vi bemöter vår månatliga blödning, lika lite bemöter den tid då vi behåller vårt blod inom oss. Och oavsett vilken ålder du är idag bär du denna visa kvinnan inom dig. Du bär på arvet från dina förmödrar, du bär på din moders blod lika mycket som hon bar på sin. Vi bär alla på vår urmoders visdom. Ibland blir den tydlig för oss men oftast är den dold långt inne bland skuggorna.
Bland skuggorna vill vår kultur att den äldre visa kvinnan ska vara, vi har med oss den norm som talar om för oss att gammalt är fult och skrämmande.
Det är nu som du kan själv kan plocka fram din rädsla för ålderdomen, för kvinnan inom dig och för den naturliga cykel som kvinnan bär på. Det är nu du kan använda din inre spegel och frammana den kvinnan du en gång kommer att vara.
Låt henne få guida dig under denna sista måncykelfas innan nymånen. Fråga henne vilka vägar hon tog, vilka val hon gjorde och vad som är viktigt för henne idag. Kanske hittar du något som du kan använda dig av nu när du snart ska gå in i en ny måncykel.