Mörkret och Persephone
Vi befinner oss i det “mörka” halvåret. Hösten har varit och vintern är här. Dagsljuset försvinner och vi omfamnas av mörkret ganska fort. Ett mörker och ett halvår då naturen drar sig tillbaka och vilar. Åtminstone verkar det kanske så för oss att naturen vilar. Vilar för att våra ögon inte möter gröna blad och doftande blommor. Vilar för att naturen klär sig i frostigt vitt och temperaturen sjunker.
I den Grekiska myten möter vi Gudinnan Demeter och hennes dotter Gudinnan Persephone och lyssnar vi på den hittar vi förklaringen till varför naturen drar sig tillbaka. Gudinnan Demeter var bitter och sorgsen och vägrade se till att grönska och näring växte på jorden eftersom hennes dotter, Persephone, var kidnappad. Efter många om och men fick Persephone lämna sin kidnappare och återvända till jorden och sin mor men villkoren som gjordes innebar att hon var tvungen att återvända till underjorden och sin kidnappare varje år.
Varje gång hon återvänder märker vi av det eftersom naturen drar sig tillbaka och förvägrar oss sin näring. Söker du i min blogg så hittar du mer av denna berättelse.
Och jag lyssnar till naturen och tänker att det är så mycket som orden bestämmer vår attityd. Enkla ord som att naturen drar sig tillbaka, i myten möter vi ord som ex, förvägrar och ofta pratar vi själva om att naturen vilar, växterna dör etc.
Vi möter attityden att detta är något som är förknippat med mörker och med död. När vi inte ser en aktivitet finns den alltså inte. Och i det långa loppet att utåtriktad är ljus och introvert är mörker. Denna attityd som gör att det är många av oss som intar en viss position som det är svårt att komma ur.
För många år sedan hade jag upplevelser då jag mötte myten om Gudinnan Persephone och jag tänkte att jag kunde dela med mig av en del av dessa för kanske skulle det kunna få någon annan att se på våra årstider och mörker på ett annat sätt. I detta finns också det temat som går som en röd tråd genom allt, kvinnan.
I myten är Persephone ute och plockar blommor tillsammans med sin mor, då hon plötsligt blir kidnappad. Blomman som lockar henne bort från mammas ögon är den vackra Narcissus.
The narcissus, which Earth made to grow at the will of Zeus and to please the Host of Many, to be a snare for the bloom-like girl — a marvellous, radiant flower. It was a thing of awe whether for deathless gods or mortal men to see: from its root grew a hundred blooms and it smelled most sweetly, so that all wide heaven above and the whole earth and the sea’s salt swell laughed for joy
—Homeric Hymns, To Demeter ll. 8–14

Vilken ålder Persephone var när hon försvann är inte känt för mig men hon var tillräckligt vuxen för att det skulle vara aktuellt med giftermål eftersom detta var skälet till att Hades ville ha henne till sitt rike. Tillräckligt gammal för att bli nyfiken på sig själv och på allt det som hände inom henne skulle jag kunna gissa. I en dröm som jag fick handlade det bland annat om Narcissus.
Om den Narcissus som blev förälskad i sin egen spegelbild och som idag är upphovet till det vi kallar narcissister. (Narcissism är en individs självupptagenhet, självförhärligande och överdrivna tro på den egna förmågan.)I min dröm var det inte Narcissus, en vacker grekisk man, som var vid källan utan Persephone. Den spegelbild som hon såg lockade henne och gjorde henne nyfiken.
Vem är jag och vad är det som händer inom mig?
Narcissus står för det som lockar och pockar, för den doft som förför och som används för att stimulera. Feromoner som både används för att larma om fara och för att dra till sig det vi vill ha.
I myten är det Hades som vill ha Persephone och Persephone uppfattar doften och närmar sig. Och visst är det så i vår vardag, vi uppfattar en doft och antagligen är den inte attraktiv och då tackar vi nej eller så blir vi helt betagna och glömmer allt annat och följer doftspåret som är lämnat.
När detta väl har hänt dyker vi ner i den värld som består av känslor vi inte visste fanns. Vi upptäcker reaktioner och upplevelser vi inte hade en aning om. Vi är i underjorden. Vi är i den mörka världen.
I den grekiska myten om Persephone nämns det inte någonstans att denna underjord skulle vara välkommen för Persephone men vi vet att den definitivt inte var välkommen av hennes mor Demeter. Min känsla är nog i alla fall att det kanske är en aning naivt att lägga skuld på Hades, trots allt uppfattade Persephone doften vilket hon förmodligen inte skulle ha gjort om det inte var läge för att lära sig mer om sig själv.
I underjorden där det råder mörker får Persephone en möjlighet att möta andra sidor av sig själv. Och visst är det där vi möter de känslor som vi både är rädda för och som lockar oss. I vårt eget inre, det som vi kanske bara anar och inte till fullo ser. De som vi vill gömma för omvärlden och för dagsljuset. Det är också samma mörker som vi kan förknippa med den kvinnliga energin. Det som är Jorden och myllan. Här finns näringen som gör att växter dyker upp på vårkanten, här finns det som omvandlar det oätliga till ätligt. Här i mörkret tar Moder Jord hand om oss, här ligger vi i hennes livmoder och får till oss allt det som vi behöver få för att leva.
Kan det vara så att här möter Persephone sin inre vildkvinna, den del av henne själv som visar henne vad livet är? Den del som visar hur och varför vår fysiska kropp reagerar? Mötte hon sin längtan, både den fysiska och psykiska?
Möter hon sina känslor för hennes egen dynamik? Möter hon sin mörka prins, sin sexualitet eller/och möter hon sin depression och sina rädslor?
Trots allt äter hon av de granatäpplekärnor som Hades erbjöd henne precis innan hon fick återvända till jorden. Granatäpplet som man tror var det som ormen erbjöd Eva och Adam? Det känns som om det inte är speciellt troligt att Persephone inte visste om att man inte ska äta något i underjorden och rent symboliskt innebär det nog att hon vet vad hon gör och att hon vet att det är meningen att hon ska återvända till underjorden.
Det finns så mycket symbolik i den här berättelsen så för mig är det omöjligt att sammanfatta allt i ett och samma inlägg så jag hoppas att du som läser vill fortsätta läsa i kommande inlägg men också att du själv sätter dig in i berättelsen och får en möjlighet att applicera den på ditt eget liv och din känsla i att vad det är att vara kvinna.
